Web Analytics Bookbirds: Day 10 – Favourite classic book

torsdag 10 februari 2011

Day 10 – Favourite classic book

"Systerson! Fira du julen bäst du vill och låt mig fira den på mitt sätt!" För källa: fortsätt läsa.

Efter en halvtimmes fruktlöst användande av en viss internetbaserad sökmotor gav jag upp försöket att hitta en trevlig lista över klassisk litteratur. Ingen av dem jag hittade hade ett urval som jag tyckte kändes rätt; antingen var det för många böcker på listan, eller för få, eller också saknades barnböcker eller icke-engelskspråkig litteratur. Vissa inkluderade litteratur som Liftarens guide till galaxen och Harry Potter som jag för all del älskar men som jag inte riktigt tycker räknas till klassikerna... än.

När jag ögnade igenom denna enorma mängd titlar slog det mig att jag faktiskt har läst en del klassiker, samt att det finns många som jag mer än gärna skulle ta mg an. Listan över klassiker jag hatat är mycket kort, listan över dem jag älskat är något längre och allra längst är listan över klassiker som var helt okej.

Det jag vill komma fram till är att jag egentligen inte har någon självklar favorit i den här kategorin. Mästaren och Margarita är en kandidat, Den hemliga trädgården en annan. Mot fyren går inte heller av för hackor. Men en av de klassiker jag (faktiskt aldrig) läst (men däremot lyssnat på) flest gånger och som jag varmt kan rekommendera till nästan vem som helst, är Charles Dickens' En julsaga.

Ebenezer Scrooge är en rik och elak gammal man som omkring jul får besök av sin avlidna kompanjons ande, som kommer för att varna honom för följderna av hans osolidariska livsföring. Under tre nätter får Scrooge besök av de förgågna jularnas ande, den nuvarande julens ande och de framtida jularnas ande, som lär honom en läxa och mjukar upp hans stenhårda hjärta en smula.

När jag tänker efter finns det kanske en lite övertydlig moralisk pekpinne i berättelsen, men det hindrar mig på intet sätt från att uppskatta de scener, vackra som fula, som Dickens målar upp med så stor precision att det känns som att man själv befinner sig på plats. Dessutom kan den glädje som trots allt dominerar värma upp vilken decemberkall, arbetstyngd och nedstämd person som helst. Att läsa! Om så bara för att få veta varför Farbror Joakim egentligen bär namnet Scrooge McDuck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar