Web Analytics Bookbirds: juli 2014

tisdag 29 juli 2014

Absolut Per Nilsson

.
Per Nilsson är författare, därför är han också gud. Det är få författare som inser vilken makt de besitter, inte bara över sina egna berättelser utan också över läsaren, som Per Nilsson. Jag har läst hans böcker sedan högstadiet och flertalet av hans ungdomsböcker kvalar in sig på listan över mångåriga favoriter, som överlevt alla omläsningar. Han har skapat sig ett eget Per Nilsson-universum. Den som har läst honom förut vet kanske vad jag menar. Den enda vettiga liknelsen jag kan komma på är att universumet är som ett  kvarter i The Sims, där man har olika karaktärer som hälsar på varandra i husen, som då skulle vara Per Nilssons olika titlar. Många kanske tycker att det är en banal sak att göra, att han inte har tillräckligt med fantasi att komma på nya karaktärer, utan återanvänder sina gamla och rör sig i samma bekanta områden. Men jag tycker att det är fint, för det skapar en känsla av kontinuitet, en fortsättning för olika karaktärer, då sista punkten inte behöver innebära sista punkten för karaktärernas liv. I Absolut Per Nilsson sker just det här.

I Absolut Per Nilsson ger Nilsson några av sina karaktärer en andra chans. Vi får återse bland annat Hannah, från Ett annat sätt att vara ung, Andreas, från Anarkai, och så Anon, från min högt älskade Du & du & du. Men också en rad andra karaktärer, några av dem som endast funnits i bakgrunden, men ändå varit viktiga, får nu en röst. Samtliga karaktärer får egna kapitel, berättarperspektivet är rörigt och skiftar från tredje till andra till första person singularis, han hon jag och du. Språket, tilltalet, är bekant. Per Nilssons karaktärer är osäkra och sökande. Deras världar krockar i den här och allt är planerat från första bokstaven till sista punkten. Jo, så är det nog, att ingenting är lämnat åt slumpen i Per Nilssons böcker, även om han kanske vill få läsaren att tro det. Som när han nästan alltid skriver in sig själv i smyg, han gömmer sig bakom anagram på sitt eget namn och initialer som tillsammans bildar ordet gud. Det är inte som att han skapar ett alter ego, utan mer att han vill ha en dialog med sina karaktärer, som vore de levande personer och har makt att bestämma över sin framtid. Genom att skriva in sig själv, suddar han ut gränsen mellan fiktion och verklighet - för vem är Per Nilsson, egentligen? Mitt enda svar är att han är gud. Han är författare, därför är han också gud.

torsdag 24 juli 2014

Läst i maj-juni

Maj
Egen död, Peter Nadas (Skönlitteratur)
Ett berättarjag upplever en hjärtattack och läsaren får ta del av hur det känns inuti samt berättarjagets tankar parallellt om hur det är att dö, för det tror jaget att det gör. Efter denna upplevelse har jaget en helt annan syn på livet samt dess oundvikliga utgång. Betagande.

Colombines kyss, Andrea Lisboa (Skönlitteratur)
När baksidetexten drar paralleller till både Eternal sunshine of the spotless mind och In the mood for love, samt talar om att den handlar om en författare som går ut i havet och försvinner, under ett arbete med att skriva en roman baserad på en poets dikter och att dennes pojkvän ska försöka ta reda på varför hans flickvän försvann, genom att läsa dikterna och manuskriptet, är det nästan givet att den får följa med hem. Colombines kyss, levde dock inte upp till mina förväntningar som jag skapade nästan direkt på plats, sökandet gick för långsamt och kändes monotont. Jag läste ut den, trots det. Det måste ha varit något som drog i mig ändå, som hoppades och väntade, kanske rentutav visste, att slutet skulle vara något speciellt.

The fault in our stars, John Green (Skönlitteratur)
Den här historien har fått mig att gråta tills jag inte kan andas längre, varje gång jag har läst den, men inte den här gången. Jag fick panik naturligtvis och smsade två vänner som jag visste skulle förstå min förtvivlan. Som svar fick jag av en av dem: "Åh nej, du har blivit avtrubbad!". Hur en bok påverkar/berör en, beror mycket på omständigheter och att läsa TFiOS just då, var kanske inte det smartaste. Kanske är jag klar med den, men jag vågar inte säga för mycket, eftersom jag inte har sett filmen ännu. Jag ska göra det, #förrellersenare*. Vad TFiOS handlar om, kanske redan tillhör "allmän kunskap" och ramberättelsen kanske låter enkel (en cancersjuk flicka, Hazel Grace, träffar en arrogant (eller självsäker) pojke på ett gruppmöte för cancersjuka och de som har överlevt cancer, de blir kära och reser till Amsterdam för att möta Hazels favoritförfattare, men allt blir inte som förväntat), men John Green skriver komiskt, insiktsfullt och vackert på samma gång. Jag har tappat räkningen för hur många gånger jag har läst den från pärm till pärm, men varje gång är det som att jag hittar ännu en ny tråd i berättelsen, som till exempel det ständigt återkommande vattnet: att Hazel Graces lungor känns som att de är fyllda med vatten ibland, Augustus Waters, Amsterdam (som också kallas för "Venedig i norr") och så vidare. Jag skrev ett sjukt känslosamt inlägg (tror jag) i februari, 2012, i början av mina läsningar av den här boken. Jag vet inte hur mycket substans det faktiskt finns i inlägget, jag har inte riktigt vågat läsa om det, ens två år senare, av rädsla för att det ska vara ogenomtänkt och miserabelt. Här är inlägget.

Juni
Expeditionen - Min kärlekshistoria, Bea Uusma

Harens år, Arto Paasilina (skönlitteratur)
I Harens år återberättas historien om en man vid namn Vatanen, vars liv tar en ny vändning efter att denne av misstag kört på en hare under ett tidningsjobb. Vatanen lämnar sin fru (i hemlighet), sitt jobb och säljer sin båt. Det blir början på en, inte helt okomplicerad, odyssé genom Finland, där han tar små ströjobb och lär känna fantastiska personer som platsar precis i den bild jag har fått av Finland genom filmer som Mannen utan minne och Lapland Odyssey. Med sig på resan har han haren, som han tar hand om.

*Ett inte lyckat försök från Fox Sverige att skapa en svensk hashtag för filmen som fick den svenska titeln när den släpptes i Sverige, Förr eller senare exploderar jag. Jag skriver misslyckat, eftersom det dels i somras började ett program på Tv4 med namnet Förr eller senare och dels för att den internationella hashtaggen är en annan, #littleinfinites.

Ps
Jag har skapat en anslagstavla på pinterest, där jag kommer att lägga till de böcker jag har läst under året. Den är något ouppdaterad än så länge men ändå. Här är den!

måndag 21 juli 2014

ur Sandslott

Untitled

I DRÖMMEN

Du bläddrar dig i drömmen
igenom fjärilsbok efter fjärilsbok
De tunna sidorna bläddrar
sig så snabbt förbi varandra
Den här arten av fjäril
som fladdrar vit över det i sömnen
svarta gräset
Den dyker aldrig upp i böckerna
Den flyger upp ur textlösa sidor, flyger
undan, in i mörkret
Och i morgonljuset, när gräset lyser vitt,
är därute ingen färil,
bara morgonljus, och morgonljus,
och morgonljus

Magnus Carlbring

fredag 18 juli 2014

Expeditionen - min kärlekshistoria

Untitled
Untitled
Untitled
Jag väntade hela vintern och våren efter något som jag fick för mig kallades för "rätt tillfälle" och nog skulle den här texten aldrig ha blivit skriven om jag envisades med att hitta "rätt ände" att börja den på, som om det fanns någon. Det finns böcker och så finns det böcker som man vet kommer att tycka om och vill vänta in rätt ögonblick för att läsa. Expeditionen av Bea Uusma är just en sådan av de sistnämnda. Efter att ha läst hyllningar samt sett den motta litteraturpris efter litteraturpris, falnade inte längtandet efter att själv uppleva Expeditionen, tvärtom, men någonstans mellan forskningsöversikt och uppsatsskrivande, hamnade den i skymundan. Jag fann den senare, först i sommar, på en hylla i det lilla biblioteket och tog den med mig hem direkt. Expeditionen innehåller allt som gör mig knäsvag. Det är en berättelse om vinter (kyla, isolering, snö, etc.), ett sökande efter svar som inte finns och en olycklig kärlekshistoria.

Författaren Uusma hittade en bok på en fest för längesedan, om en expedition som gick snett och där det som fanns kvar, lämnade fler frågor än svar. Tre herrar utan praktiska överlevnadskunskaper i vildmarken, än mindre arktiska områden, beger sig i en vätgasballong och lämnar allt de har i Sverige. Det är år 1897. Ingen av dem överlever, man hittar deras kroppar trettiotre år senare. Sedan ska Uusma bege sig på en egen resa, vända på varje sten, trots att hon hatar kyla, för att hitta svaret på den enda fråga som gått obesvarad: Varför dog de?

Expeditionen är således både en berättelse om Andrées expedition, men är även en historia om Uusmas egen resa och sökande. Samtidigt får vi ta del av en annan kärlekshistoria, en annan med ett olyckligt slut. Den mellan Strindberg, den yngre av de tre expeditionsherrarna, och hans fästmö, Anna Charlier. Innan avfärd hade hon ritat ett kort till honom, en bild på en ballong och i ett hörn ritat in sig själv, viftandes med en näsduk. Under hade hon skrivit "Jag kan ej följa dig". Anna Charlier gifte sig med en annan man, som hon delar grav med. Men hennes hjärta är hos den hon från början alltid skulle vara hos, men inte kunde följa med. Bea Uusmas Expeditionen har en uppgiven ton redan från början och det är svårt att inte bli ledsen när jag tänker på den.

Jag läste som synes den illustrerade utgåvan av Expeditionen, den finns även som endast text och eftersom jag inte har läst den senare versionen, kan jag inte uttala mig om hur det känns att inte ha bilder och annat som förstärkte/störde läsningen. Jag tänker att det kan räcka med att endast få texten på svart och vitt och att bilderna kan göra att man tappar fokus. Jag tyckte dock om den väldigt mycket. Det här är en berättelse om en resa som redan var upplevd, men behövde berättas om.

onsdag 16 juli 2014

Bookbirds läser: 1Q84, andra boken (kapitel 18-24)

15 april 2014
Reviderad konversation
Innehåller spoilers

Blåmesen: Det blir bara konstigare och konstigare
Stjärtmes: Jag tror jag tappade bort mig i slutet. Fick aomame ens gå utanför dörren??
Blåmesen: Han skrev ingenting om det. Det verkar som att han bara gick därifrån
Stjärtmes: Hon såg Tengo, som hade letat efter henne, och tvekade att gå ut
Blåmesen: Jaha, nu pratar vi om olika ställen. Hon var väl antagligen tillsagd att inte gå ut, men brydde sig inte när det väl var Tengo det gällde
Stjärtmes: Det här med att hon kände att hon helt plötsligt var "inuti" T?
Blåmesen: Ja, jätteskumt! Men det var ett väldigt väl sammanhängande avsnitt vi läste den här gången. Tydligare kopplingar mellan Tengos och Aomames delar än tidigare tyckte jag
Stjärtmes: Och det här att båda tänkte på Alice i underlandet efter varandra.

Stjärtmes: Jag fattar inte riktigt. Är Tengo också i 1Q84 nu? OCH vem är den Fukaeri vi känner? Maza eller dota?
Blåmesen: Ja, det har jag också funderat på! Det verkar ju som att det är dota
Blåmesen: Tengo är tydligt i IQ84, det kom han ju på själv också
Stjärtmes: Ja, dota, eftersom 1 hon inte kan bli gravid
Blåmesen: Och 2 hon verkar lite allmänt dysfunktionell?
Stjärtmes: Ja, men det trodde jag berodde på att hon var instängd i 10 dagar och inte pratade med någon

Blåmesen: Spännande detta med att Tengo hamnat i en värld som han själv varit med och hittat på, att månen ser ut som han hittat på den och så
Stjärtmes: Jaaaaa vad är detta? Sorcery.  Och att little people har börjat dyka upp ...
Blåmesen: Det var spännande att äntligen få "läsa" Luftpuppan, genom Aomame
Stjärtmes: Det är märkligt att vi inte fick läsa den tidigare. Allt hade varit mycket mer logiskt. Och märkligt att Tengo inte refererade till luftpuppan, när han tänkte på Fukaeri? Typ "hon är så här för att hon har varit med om det här"
Blåmesen: Ja, det tycker jag också är konstigt. Det verkar som att Tengo tolkat Luftpuppan bildligt / som något fiktivt. Gillar inte little people och inte luftpuppemänniskorna heller
Stjärtmes: Varför hade de gjort en tioårig Aomame-kopia tror du? Eller var det en Tengo-kopia?
Blåmesen: Borde inte vara en slump att den dyker upp precis när Aomame skjutit sig
Blåmesen: Menar du att T och A skulle vara samma på något sätt?
Stjärtmes: Nä, jag mindes inte vilken kopia det var i puppan bara
Blåmesen:Det var en tioårig Aomame. Tror du att Aomame verkligen dog? Och varför tror du att hon ville dö när hon upptäckte att hon inte kunde komma ut ur IQ84?

Stjärtmes: Jag tänkte jättemycket på Matrix. Filmen/idén
Blåmesen: Oj. Varför då, eller var såg du kopplingen där menar jag?
Stjärtmes:1Q84 känns inte verklig, så det kanske är en dröm bara. Det blir som att dö i ett tv-spel
Blåmesen: "but it wouldn't be make believe if you believed in me"
Stjärtmes: Ååå jag pallar inte. Så mycket mindfuck
Blåmesen: Fast i Matrix dör de ju på riktigt också. Murakami gillar mindfuck

Stjärtmes: Jag vet inte om Aomame dog på riktigt. Hon kanske gjorde det och så får vi i trean följa tioåriga aomame? Jag tror nästan inte att hon dog på riktigt. Hela storyn faller ju i så fall?
Blåmesen: Det vore ju extremt konstigt
Stjärtmes: Jag har inte vågat se hur trean är uppbyggd
Blåmesen: Han skötte sitt slut snyggt i alla fall, M. Var inte så sugen på att läsa vidare, men nu kan man ju inte låta bli. Jag har inte heller tittat i trean än
Stjärtmes: Haha ja eller hur!! Jag hade tappat sugen för att läsa den här sista delen, men nu. Det var ju minst två kopplingar till Alice i Underlandet!
Blåmesen: Man kanske borde läsa om Alice + Sofies värld innan trean :p

Stjärtmes: Men om Fukaeri är en dota - var tog mazan vägen? Hade inte Fukaeri-dotan också rymt?
Blåmesen: Det var väl Fukaeri-mazan som rymde först?
Stjärtmes: Ja, den Fukaeri vi känner rymde väl också?
Blåmesen: Det verkar ju så. Frågan är också om dotan och mazan har någon sorts gemensamt medvetande. Hur kan annars vår F, om hon nu är dota, veta allt om 'riktiga F's uppväxt?
Stjärtmes: Det kanske kom med, när de skapade henne?
Blåmesen: Möcket möjligt
Stjärtmes: De måste ha fått olika erfarenheter sedan dess, men historian är ju samma
Blåmesen: Det är sant. Vad tror du om Tengos pappas koma?
Stjärtmes: LÄSKIGT. Kan vara ett little people-trick
Blåmesen: Inträffade inte den precis samtidigt som ledaren dog? Tänker också att det kan vara little people
Stjärtmes: Alternativ två är ju att ledarens krafter överfördes till Tengos pappa... Nä. Jag tyckte att det var skumt att de inte ringde Tengo förrän efter tre dagar.
Blåmesen: Kan hålla med om det. Det var också lite spännande att F svarade för "det var ju viktigt"
Stjärtmes: Mmm!!! Hur kunde hon veta vem det var? Om inte Tengo har telefonsvarare
Blåmesen: Nej, grejen var ju just att hon inte kunde veta. Om hon inte har någon form av övermänskliga krafter, vilket ju de flesta verkar ha
Stjärtmes: Hon verkar ju ha det!! Att hon visste vart aomame var
Blåmesen: Men hon sa också att Aomame skulle hitta Tengo och sen gick A och sköt sig
Stjärtmes: Var dotan receiver och mazan perceiver?
Blåmesen: Fukaeri var preceiver och Tengo receiver?
Stjärtmes: Hela Fukaeri-grejen är så märklig, ska det vara tydligt att hon är dota tror du?
Blåmesen: Dota är perceiver och maza receiver enl little people
Stjärtmes: Men var inte Fukaeri mottagaren?
Blåmesen: Så det borde vara så att Fukaeri är dota. Men om det var meningen att man skulle fatta det tror jag att det hade varit tydligare. Eller också är det meningen att man ska tänka efter
Blåmesen: Nix
Stjärtmes: Aha
Blåmesen: Tror jag i alla fall. Nu blir jag osäker
Stjärtmes: Jag tror hon förklarade det för Tengo någonstans, vad de var
Blåmesen: Jo, det har hon gjort. Men jag minns inte var
Stjärtmes: Det kanske inte spelar någon roll... förutom att Tengo har blivit någon av dem
Blåmesen: Jo, vänta här. Mina anteckningar från kapitel 22: "Tengo kommer hem till F. Hans pappa är i koma sen 3 dagar tillbaka (samtidigt som ledaren dog?). F perceiver, T receiver. F säger att A kommer att hitta T." Men hur kan en dota stå upp mot little people? Det är ju de som fabricerat henne på nåt sätt
Stjärtmes: Ja, det är märkligt. Och var är den riktiga Fukaeri?
Blåmesen: Oklart. Ogillar hånskrattar-little people otroligt mycket
Stjärtmes: Det känns inte heller bra att vi inte är så "allvetande" som det känns ibland. Det är först när Aomame läst luftpuppan som vi börjar se little people
Blåmesen: Det är sant! Precis som vi irriterar oss över hur långsamt Tengo inser att han hamnat i 1Q så går det långsamt upp för oss att vi har det

Blåmesen: Vad tyckte du om överanvändningen av fetstil i kapitlet där Aomame är i sin lgh och funderar över vad hon ska göra?
Stjärtmes: Jag blev lite irriterad. "Hur ska jag göra?" haha
Blåmesen: Det hade liksom framgått att hon inte visste det även om han hade använt normal font.  framförallt när han inte använt fetstilt nästan alls i övrigt
Stjärtmes: Det kändes lite som att han bara ville få slutet överstökat, tyckte jag, eller att han inte riktigt hade någon plan för hur han skulle avsluta den
Blåmesen: Ja, fast det är väl lite av grejen när man vet att det ska komma en bok till och han lyckades ju som sagt ändå att få upp någon form av spänd förväntant inför del 3
Stjärtmes: Hur slutade den? Vet Tengo om att han är i något som kallas 1Q84 förresten, eller tror han att det fortfarande är 1984? 
Blåmesen: Nu tänkte jag mer på stämningen i hela den sista biten vi läst (sjukt mycket mer spännande än de tidigare delarna) än på någon särskild fras
Blåmesen: Jag tror inte han har sagt 1Q nån gång
Stjärtmes: Jaa. Det hände sjukt mycket mer saker under de här fem kapitlena än under hela första halvan!! (läs: aomame-kapitlen)
Blåmesen: Verkligen!
Stjärtmes: Och han använde Orwells 1984-ref på ett nytt sätt: det här att gud ser allt
Stjärtmes: Aomame blev ju religiös igen, innan hon sköt sig
Blåmesen: Det la jag i och för sig ingen betydelse i

Stjärtmes: Vad gör vi nu?
Blåmesen: Pausar lite? Jag har trean som pocket hemma i bokhyllan


Slut på andra delen. 


fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 8-11, 12-17

fredag 11 juli 2014

i min väska (sommarkursversionen)

Untitled
Untitled

+ matlåda, häfte för att nyckla gräs, ev. regnkläder och fågelguide samt kikare

Idag tentade jag av sommarkursen jag har läst de senaste fem veckorna. När hela tentan var över, cyklade jag till närmsta bibliotek och måste ha varit mer förvirrad än vanligt för när jag kom hem hade jag endast lånat böcker jag inte haft en tanke på att läsa (men som inte är helt okända). När jag går på bibliotek, brukar jag ha lite koll på vad det är jag vill läsa, men nu när jag har bytt till ett mindre närbibliotek med inte lika stort utbud av böcker, har jag helt tappat uppfattningen av vilken riktning jag brukar gå i. De senaste gångerna har jag endast lånat böcker som jag har blivit tipsad om att läsa, för att min egen mentala läslista har försvunnit helt. Att låna på chans har ju sina för- och nackdelar, det är definitivt inte första gången jag gör det och många gånger har resultatet varit positivt men!!!! jag känner mig vilsen. Jag är kanske för rastlös för att irra runt på bibliotek just nu utan kompass. Nåja, det kanske blir bättre senare. Det kanske inte blir det.

I vilket fall som helst/tl;dr: ♡ jag har varit på bibliotek ♡ jag har lånat böcker ♡ jag ska läsa och läsa och läsa ♡

onsdag 9 juli 2014

Bookbirds läser: 1Q84, andra boken (kapitel 12-17)

26 mars 2014 / Dagen efter Nymphomaniac (för Stj)
Reviderad konversation
Innehåller tusen kilo spoilers

Blåmesen: Fast jag vet inte om jag kan hålla isär kapitlen nog för att diskutera kapitelvis... Trots anteckningar
Stjärtmes: I kapitel 12 sade Fukaeri att Tengo måste åka till hans "katternas stad" för att renas
Blåmesen: Ja! Vad hände där?! Är Tengo den nya 'recievern'? Eller perciever. Vem som nu var vem
Stjärtmes: Men de två var ju ett?
Blåmesen: Fukaeri var reciever och hennes pappa, ledaren, var perceivern? Var det inte så?
Stjärtmes: Jo, och så fick Tengo samma "sjukdom" som hennes pappa och Fukaeri låg med honom(?!!?!?!)
Blåmesen: Jag är inte riktigt nöjd med banan Murakami valde för Tengo. I min värld är Tengo på väg över på den onda sidan
Stjärtmes: Hände det här innan eller efter Aomame dödade mannen?
Blåmesen: Jag tror det hände efteråt...
Stjärtmes: Jaa.. så genom att döda mannen kunde Aomame rädda Tengo = Tengo blir den nya religiösa ledaren??
Blåmesen: Ja, det verkar ju inte bättre
Stjärtmes: = Little People kommer inte göra något för att förstöra Fukaeri + Tengo. Nu förstår jag! Jag har alltid sett F+T som unseparable
Blåmesen: Å andra sidan så kommer Tengo att vara förstörd

Blåmesen: Men hur kommer det sig i så fall att Tengo i början av det avsnitt vi läst är lite obekväm med att Fukaeri är där och inte riktigt vet hur han ska hantera att hon är i hans hus?
Stjärtmes: Kanske för att hon inte är myndig? Heehee... Nej men hon är kanske svår att ha att göra med i överlag
Blåmesen: Det är sant. Här vill jag också notera att när jag läser Fukaeris sätt att prata så uppfattar jag inte att hon delar upp orden på ett konstigt sätt utan snarare tänker jag mig att hon pratar långsamt
Stjärtmes: Jag också! liksom trevande också
Blåmesen: Jag undrar hur det ser ut på originalspråk
Stjärtmes: Jag tror att de har tecken för stavelser som de slår ihop, så typ likadant kanske?
Blåmesen: I alla fall! Nu åkte ju Tengo på att bli ond i och med att han hade sex med Fukaeri. Och samtidigt börjar han leta efter Aomame? Vid sämsta möjliga timing

Stjärtmes: Jag vet inte riktigt om jag förstod ledarens förklaring till 1Q84 vs 1984. Var Tengo och Aomame i samma värld?
Blåmesen: Det lät ju som att de gjorde det, men jag är fortfarande osäker
Stjärtmes: Var de i samma värld innan, om de inte var det innan Aomame drogs till 1Q84 på grund av Tengos känslor för henne? Väldigt förvirrande
Blåmesen: Så det ÄR Tengo som är boven i dramat?
Blåmesen: Vänta nu ringer mamma
Stjärtmes: Ok! Men Tengo & Aomame måste ju ha funnits i samma värld, åtminstone när de gick i samma klass som kids och sedan "försvann" Aomame till 1Q84 (järnvägsväxel-metaforen och allt det där). Enligt ledaren var detta för att Tengo var farlig för Little People och eftersom Aomame var den enda han älskade, hamnade hon i 1Q84 - hon blev oåtkomlig för honom / han fick inte det han ville ha

Blåmesen: Förlåt! Hon kom förbi med Amanda Svenssons nya & en ny krukväxt (jag dödade en av mina gamla)
Stjärtmes: (!!!!!!!!!) Är de fina?
Blåmesen: Krukväxten? Boken? Båda?
Stjärtmes: Båda!
Blåmesen: Boken är rosa men fin, skyhöga förväntningar. Krukväxten är en standard Dr Westerlundh, men luktar gott!
Stjärtmes: "Rosa men fin" haha <3

Blåmesen: Ska vi återgå till boken? Jag får inget grepp om Tengo, vi kanske skulle gå över till Aomame? Som vanligt känns det inte som att det händer så mycket i hennes avsnitt
Stjärtmes: Nej hon väntar ju bara, ytterst tråkigt
Blåmesen: Fast de första kapitlen var ju spännande! När hon till slut dödade ledaren för att rädda (hmm) Tengo, och sen knappt kunde ta sig hem eftersom Little People ställde till med oväder
Stjärtmes: Jag tyckte det var skönt att få någon slags förklaring till 1Q84, äntligen
Blåmesen: Jag tror inte riktigt jag greppade den
Stjärtmes: Jag har fått läsa det flera gånger... vet inte riktigt om det är meningen att man ska fatta helt
Blåmesen: Det är fantastiskt oklart. Det påminner mig också om någon annan bok/film, men jag kan inte komma på vilken just nu

Stjärtmes: Tror du att T och A träffas någon gång?
Blåmesen: Ledaren sa ju att de aldrig kommer att göra det. Och det känns inte så lovande just nu. Aomame sitter passiv i sitt skyddade boende och Tengo har börjat leta, precis när Aomame går underjorden

Blåmesen: Vad tyckte du om när Tengo jämförde människor med hudceller?
Stjärtmes: Det minns jag inte ens! När gjorde han det? Vad sade han?
Blåmesen: i kapitel 16. En reflektion om att man förlorar ett antal hundra tusen hudceller varje dag, de bara försvinner, och att människor kan göra likadant
Stjärtmes: Oj. Det kanske stämmer. Det stämmer ganska bra på mitt liv åtminstone #sanningsdan
Blåmesen: Haha. Men samtidigt är det en lite konstig inställning. Typ: "min flickvän försvann... men det är ju naturligt att människor försvinner"/Tengo
Stjärtmes: Vissa människor är i ens liv under en viss tid bara, sedan tillkommer nya och så vidare
Blåmesen: Det är i och för sig sant
Stjärtmes: Vissa människor som man pratar med regelbundet kanske inte så här "försvinner" som hans flickvän. den förklaringen passar ju bättre in på aomames och hans "relation"
Blåmesen: Fast man går ju inte runt och grubblar över en hudcell man förlorat
Stjärtmes: Haha nä, det är en jättekonstig metafor!!! Man kanske ska börja använda det, när man till exempel ser tillbaka på sitt liv: "mina vänner var som hudceller". Inte särskilt smickrande.
Blåmesen: Inte direkt, nej

Stjärtmes: Okej, ett sista inlägg re: 1Q84!! Jag lyssnade precis färdigt på "It's only a paper moon" som nämndes i kapitel 13

Utdrag från låten:
Yes, it's only a canvas sky
Hanging over a muslin tree
But it wouldn't be make-believe
If you believed in me

Without your love
It's a honky tonk parade
Without your love
It's a melody played in a penny arcade

(!!!)
Blåmesen: Hm
Stjärtmes: Jag vet inte om det är meningen att man ska läsa in något i referenserna
Blåmesen: Jag tror man kan göra det om man vill. Uttrycket honky tonk parade har inte åldrats med värdighet

Blåmesen: Men nästa gång då? Vi läser till slutet?  Fast jag förväntar mig inget slut

Blåmesen: Jag är förresten oerhört avundsjuk på att både Tengo och Aomame har förmåga att stänga allt ute för att ägna sig åt en specifik sak. Typ: Tengo blir förlamad och har sex med en minderårig. Dagen därpå bara: sätter sig och skriver på sin roman, låter inget störa
Stjärtmes: Hahaha jaaa. Och att ingen av dem pratar om det?
Blåmesen: Vilken paper moon lyssnade du på?
Blåmesen: Fast Fukaeri är ju som hon är
Stjärtmes: med ella fitzG
Blåmesen: Jag också! Fast nu testar jag Paul McCartney
Blåmesen: Vad tror du då? Får vi något slut alls?
Stjärtmes: Kanske inte

fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 8-11,  18-24 (snart)

fredag 4 juli 2014

för dig och mig och oss / önske- och fråge-inlägg

untitled

När jag och blåmesen skapade den här bloggen, hade vi nog inte någon större vision om vad den skulle vara, annat än att handla om böcker. Nu har den funnits i snart sex år och det har varit sex fina år, men det kan bli fler år som är ännu finare. Jag behöver därför hjälp från dig, du som läser den här otroligt osammanhängande bloggen, för att förbättra detta lilla hörn. Jag har huvudsakligen tre frågor, som jag hoppas att du vill besvara i en kommentar till det här inlägget, alternativt till vår mail (bookbirds(a)hotmail.com):

1. Hur ser din litteraturpreferenser ut? (Vad läser du helst och vad hoppar du helst över?)
2. Vad vill du läsa om på bloggen?
3. Har du några önskemål/förslag på hur den här bloggen kan bli bättre? (T ex, uppdateras den för ofta? Är inläggen för långa och ointressanta? osv.)

Har du egna frågor du vill ställa tillbaka, går det givetvis bra! Alla önskemål, åsikter, frågor och förslag är välkomna. Ha det fint i sommarljuset så länge, vi ses snart.

Er Stjärtmes.

P.S. För dig som undrar vad blåmesen hittar på nuförtiden, kan jag meddela att hon i ett födelsedagskort till mig, nyligen skrev att hon har läst ut Hundra år av ensamhet och nu läser Utvandrarna, samt peppar inför WoW med A Norlin. ♡