Vykort från Bokmässan





Bästa b,
vad fint det var att ses i torsdags kväll och att jag fick se hur ert bo ser ut (äntligen!).
Vi ses alldeles för sällan, men varje gång vi gör det, om än bara för en kort middag där du stått och lagat mat från David Batras kokbok och bjudit på en gudomligt god efterrätt, så blir jag otroligt blödig och är tacksam för att du finns. Att du bara är ett elektroniskt brev bort.

T och jag pratade länge efteråt om din äpplepaj och sås.

Jag kom hem igår kväll efter tre dagar av jäktande mellan seminarier och försök att hitta luckor i mitt späckade schema för att få tid till att träffa gamla kurskamrater. (inte konstigt att jag tappar bort stickningar och kort till hotellrummet kanske, men jag förstår inte hur jag gjorde det?) Jag har tänkt mycket på representation och privilegier, hur självklart det är för vissa att bara "starta ett förlag för att det är kul". Men jag tyckte mycket om att vara på en plats där böckerna, texterna och läsning stod i centrum, på ett sätt som de inte längre gör på bibliotek (som har blivit så mycket mer än bara böcker). Vi måste prata mer om läsningen. Vara läsambassadörer överallt.

Idag har jag av gammal ovana inte gjort någonting annat än att scrolla bort 100% av mitt mobilbatteri och drömt om projekt att påbörja, fastän jag egentligen borde ha fångat den ljusa dagen. Samtidigt har jag också stressat över att inte hinna läsa allt jag vill. Motsägelser är mitt andranamn.

Några minnesvärda ögonblick från Bokmässan:
  • när jag förväxlade Annika Lantz med T vid sista hotellfrukosten, trots att de inte alls är lika. Det såg jag ju sen när T kom ner från sitt rum
  • när vi sjöng We are the champions tillsammans på karaoken
  • när Sara Lövestam fick hela publiken att skrika ut olika grammatiska termer och fick mitt intresse för språk öka tusenfalt
  • när jag träffade S och G och prata om läget i våra liv och missade en massa (jobbrelaterat) viktiga föreläsningar
  • när jag fick böcker signerade av Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri
  • när jag köpte biljetter till dodie i februari
Nu ska jag lägga ifrån mig all elektronik och försöka läsa innan jag ska sova.
Skriv snart!

Surr,

The prince and the dressmaker

Här kommer ett tips på en grafisk roman som handlar om att vilja vara sig själv och att följa sina drömmar. Den heter The prince and the dressmaker och är skriven av Jen Wang. Den höll mig underhållen under en hel tågresa, vilket är bland annat det jag önskar en grafisk roman: att den ska vara fängslande och inte för lång. Det är helt orimliga krav, jag vet, men denna levde som tur var upp till dessa.
Den börjar så här: Kronprinsen av Belgien ska ha bal! Frances jobbar hårt som en av många skräddare. Hon drömmer om att bli kläddesigner. En dag får hon en beställning av en ung dam som ska på balen. Den unga damen är av den sällsynta sorten som inte ser fram emot att gå på balen och säger till Frances att hon kan göra vad som helst som får henne att se ut som djävulens dotter.

Resultatet blir något som societeten inte förväntar sig. Långt därifrån. Svart, fjädrar och synliga ben i en tid då allt skulle vara som i Jane Eyres Stolthet och fördom. Frances chef blir naturligtvis ilsken, eftersom det inte var den unga damen som skulle betala så var det inte heller hon som fick bestämma utseendet på klänningen. Frances får sparken.

Men detta djärva tilltag medför också att andra får upp ögonen för hennes konst. Hon blir erbjuden ett annat jobb, med mycket högre lön. 
Frances nya arbetsgivare är kronprinsen! Men det tog tid innan prinsen avslöjade sin identitet. Vem skulle inte skratta åt en prins som hellre skulle vilja vara en prinsessa? Frances blir liksom prins Sebastians identitet en hemlighet, men tillsammans slår de ihop varsin dröm. På kvällarna är han Lady Crystallia iklädd peruk och Frances vackra kreationer. De smyger ut från slottet och deltar i skönhetstävlingar. På dagarna är prins Sebastian alldeles för trött för att delta i det kungliga arbetet, men det är för roligt att gå ut och vara Lady Crystallia än att inte göra det. Samtidigt får Frances klänningar stor uppmärksamhet, men ingen får veta att det är hon, för hovet vet att Frances jobbar för prinsen.

Det tillkommer en del ansvar när man är kunglig, naturligtvis. Man ska hitta en maka och sedan ta över kungadömet. Pressen på att Sebastian ska äkta en kvinna blir större från hans föräldrar och de bjuder in prinsessor från hela världen i hopp om att någon av dem ska falla prinsen i smaken. Med tiden inser också Frances vilket gytter det är att hela tiden vara en hemlighet. Hur ska någon få veta att det är hon som ligger bakom Lady Crystallias klänningar, om hon inte får säga vem hon är?

Och vad skulle hända om kungen och drottningen får reda på prinsens hemlighet? ↴

Slutet får ni ta reda på själv! Det jag kan säga är att jag tyckte mycket om denna. Efter berättelsens slut, får vi ta del av Jen Wangs process, som jag tyckte var en fantastisk bonus till en redan bra bok. Bara grejen att hon ritade konturerna med pensel, innan hon scannade in bilderna och färglade dem i datorn, tycker jag är en bedrift. Sedan var det också intressant att se hur hennes tankegång gick från att från början ha tänkt huvudkaraktärerna som vuxna, till att välja att skildra dem som tonåringar istället.

Spinning

Genom illustratören Fran Meneses fick jag tips om Spinning som 2018 fick Eisner-priset för bästaverklighetsbaserade-verket. Eisner-priset delas ut till amerikanska grafiska romaner och refereras ibland som serieindustrins motsvarighet till filmindustrins Oscar.




Boken börjar när Tillie Walden flyttar tillsammans med sin familj till en annan, mindre stad och måste således börja på en ny skola och träna med en ny grupp med tjejer som har känt varandra i åratal. Första gången hon är där, mäter deras blickar henne för att se om hon är ett hot eller inte.
Konståkning och egentligen all form av idrott, handlar alltid om att bli bättre än förut. Att alltid pressa sig till det yttersta för att komma framåt. Men Tillie ledsnar, slutar orka. Hon hittar något annat att lägga sitt hjärta i. När hon är sjutton år slutar hon.

Man skulle kunna säga att Spinning handlar om tidiga träningar och sena tävlingskvällar, men det fungerar mer som en ram för berättelsen. Det är vad den börjar och slutar med, men det är det som kommer mellan som är intressant. Hennes inre strider med sig själv, hur svårt det är att vara utanför och hur hon ska hantera det faktum att hon är kär i en tjej i den lilla småstaden. Waldens utveckling, inte bara inom idrotten, utan mer på det personliga planet är det som för berättelsen framåt.

När det kommer till grafiska romaner, kan jag vara ganska kräsen. Det får inte vara för rörigt och grällt. Mina ögon föredrar tunna linjer och mjuka färger. I just Spinning är den dominerande färgen blå-lila, med en och annan gul-orange färgklick.

Walden är bara 22 år, men har arbetat fram en mogen röst som får henne att verka äldre än så. I en intervju för The Guardian får jag reda på att hennes tidigare verk skiljer sig från varandra och det är ett medvetet val. Hon säger: "'I like my projects to feel distinct from one another. I think it helps me wrap my head around them and stay focused on them. And then it also helps me to put them to rest when they’re done. I’m like, ‘OK, I’m putting this paper away and these pens away and now I’m going to start fresh again.'

Jag inser att Spinning bara är en smakbit av det Tillie Walden har att ge och jag säger detta ganska ofta, men jag är inte helt främmande till att läsa mer av Walden.

Dumplin'

Willowdean är en ung tjej som har mycket att leva upp till. Hennes mamma vann en gång stadens stora skönhetstävling, som hon nuförtiden är med och anordnar. Willowdean, däremot, passar inte in i skönhetsnormen och hur mycket hennes mamma än insinuerar om att hon borde gå ner i vikt så tycker Willowdean om sin kropp. Det är mycket tack vare hennes moster Lucy, som alltid fick henne att hålla sitt huvud högt och vara stolt över den hon är. Sedan börjar Bo på hennes extrajobb. Bo går på en privatskola. Han har skäggstubb och persikorumpa. Han är fåordig, men är den enda som uttalar Willowdeans hela namn. Bo har ingen aning om hur fantastisk Dolly Parton är, tills han träffar Willowdean. Och ju närmre de kommer varandra, desto mer medveten blir hon om sin kropp än någonsin.

Saker börjar krackelera. Hennes mamma börjar röja i moster Lucys rum. Trots att det bara gått sex månader sedan hon gick bort, är saknaden fortfarande stor. Bo är en hemlighet hon inte kan berätta för Ellen om och när hon vill det, så har det gått för lång tid. Ellen är hennes raka motsats, men de kompletterar varandra som lera och långhalm och har hängt ihop sedan barnsben, men även där går det snett. Efter missförstånd förlorar Willowdean både Bo och Ellen och blir ensammast i universum, men vad hon inte vet är att hon snart ska vara med i en revolution, som alla på hela skolan kommer att prata länge om.

Handlingen i Dumplin' av Julie Murphy är långt ifrån unik. Men det är sådana här historier om kärlek och vänskap i unga år som jag återvänder till när mitt huvud är alldeles för trött för Kafka. De ger mig inte några wow-känslor, men det är som att komma hem; jag blir påmind om hur det var att vara tonåring och gläds över att jag inte längre är det.

Läsåret sex månader senare

"Hur kul vore det inte att läsa utanför boxen? Utmana sig själv? Om man gör det på en rimlig nivå?", tänker jag inför varje år och gör en lista på punkter som jag tänkt följa. Alltså, jag tycker det är roligt med läsutmaningar, men efter någon månad glömmer jag bort listan och sedan har hela året passerat. Men i år kanske det ändras? Jag kanske lyckas. För nu när jag har fyllt i listan, så känns det ändå överkomligt. Det finns en del punkter som jag måste bättra mig på, men nog kan jag försöka rätta till den fram till bokslutet.


Så här ser listan ut efter sex månader:
* = Titlar jag tyckt mycket om

12 facklitteratur
1. Larmrapporten av Emma Frans
2. Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling & Fanny Hägersten
3. Omgiven av idioter av Thomas Erikson

12 skönlitteratur från 2018 
När jag skrev den här punkten tänkte jag nog inte att den skulle fyllas av barn- och ungdomslitteratur. Kanske blir det ändring i slutet av året, men det kommer ut så mycket bra barn- och ungdomslitteratur just nu, att de snabbt slinker förbi allt annat. 

1. Verkligen sant, Ester? av Anton Bergman & Emma Adbåge
2. Förlåten av Agnes Lidbeck
*3. Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend
4. Spelar roll? av Camilla Jönsson
*5. Ellinor av Katarina von Bredow
*6. Comedy queen av Jenny Jägerfeld
7. Träskkungens dotter av Karen Dionne

12 ungdomslitteratur
*1. En av oss ljuger av Karen M. McManus
*2. Den mörkaste delen av skogen av Holly Black
3. I helvetet vet alla vem jag är av Fredrik Hardenborg
4. Vem bryr sig? av Camilla Jönsson
5. Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
*6. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

12 poesisamlingar
*1. A av Martina Moliis-Mellberg

12 skrivna av icke-västerländska författare
1. Kök av Banana Yashimoto
*2. Balzac och den kinesiska lila skräddaren av Dai Sijie

6 skrivna på engelska
1. Turtles all the way down av John Green

2 Shakespeare-dramer (varav en är Stormen)
Jag har faktiskt läst Stormen nu! Detta verk som har förföljt mig ett tag nu, genom att nämnas flera gånger i böcker jag läst (t ex John Greens Turtles all the way down/Sköldpaddor hela vägen ner). Det är Shakespeares sista pjäs och den kändes ganska meta, som ett farväl till scenen, vilket var intressant. Som med denna herres andra pjäser jag läst, känns det som att jag skulle kunna läsa Stormen hur många gånger som helst och ständigt hitta något nytt att tolka. Svår att komma in i, men mycket bra ändå.

Till alla killar jag har gillat

Lara Jean Covey bor med sin pappa tillsammans med sina systrar. Den äldre systern, Margot, har alltid varit den som tagit hand om familjen, ända sedan mamman dog, eftersom pappan nästan alltid jobbar. Men när Margot nu ska flytta till andra sidan jordklotet (Skottland) för att plugga, blir det helt plötsligt Lara Jean som får ta ansvar för lillasystern Kitty (Katherine om hon inte känner dig) när pappan är och jobbar.

Lara Jean är en romantiker, men har aldrig varit tillsammans med någon. De killar hon har varit kär i, har hon också skrivit brev till, som ett slags avslut på förälskelsen, men aldrig skickat iväg. Tänk dig att dina brev som du har skrivit i hemlighet till personer du har varit olycklig kär i, på något sätt hamnar i händerna på dessa personer. Föreställ dig sedan att en av dessa personer är din äldre systers före detta pojkvän, som du fortfarande har några känslor för. Denna mardröm vaknar Lara Jean upp i och nu måste hon försöka övertyga dem att hon inte längre är kär i dem. Och hon gör det på ett minst sagt oväntat sätt.

På ytan har vi Lara Jeans kamp att övertyga både killarna och sig själv att hon inte längre har känslor för dem. Det blir nästan komiskt hur invecklat det utvecklar sig till, för den ena hemligheten leder till en annan. Under ytan jobbar Lara Jean också med saknaden efter Margot och det större ansvar hon har fått sedan systern lämnade dem. Under uppväxten bråkade systrarna mycket, men efter moderns död, blev de tvungna att samarbeta mer och blev sedan bästa vänner. Lara Jean inser också att saker inte alltid kommer att vara som de har varit. Tiden går, människor förändras.

Till alla killar jag har gillat av Jenny Han är en söt roman, jag skulle vilja likna den vid en god efterrätt som man förtär i en enda munsbit. Det är en lättsam ungdomsroman, men den går inte riktigt mig på djupet. Gud vad jag inte saknar tiden som tonåring, när det minsta problemet kunde förstoras till världens största grej på grund av ett missförstånd, något som jag blev påmind om nu. För den som vill ha en ungdomsroman om kärleksdramatik och saknade systrar, vill jag istället rekommendera Jandy Nelsons Himlen börjar här. Läs den, bara gör det.

Tre höstsläpp jag längtar efter

Sedan jag slutade med släpplängtsinläggen har jag också nästan helt sluta bevaka vad som kommer att hända i förlagsvärlden. Därför blev jag också glatt överraskad, när jag stod och bläddrade förstrött i programbladet för årets Bokmässan, och upptäckte att tre av mina absoluta favoritförfattare ska släppa nytt i höst. Hela programmet hittar ni också på Bokmässans hemsida.

Som sparv som örn av Per Nilsson, Alfabeta bokförlag (omslag saknas)

Alla på skolan vet vem Enneka är. Hon är som örnen högt däruppe, tänker Be, alla ser henne, hon följer sin egen väg, alla har respekt för henne. Och alla vet att hon gör farliga och förbjudna saker. Men jag är som en sparv bland sparvarna, tänker Be. En vanlig liten sparv som liknar alla de andra. Ändå blir Be och Enneka vänner den där höstterminen. Den tuffaste örnen och den lilla mesiga sparven. Riktiga vänner blir de, det hade ingen kunnat tro. Men så försvinner Enneka, och ingen vet vart hon tagit vägen. Ingen vet ens om hon lever.

Per Nilsson ska medverka på ett seminarium på fredagen, under rubriken Vilken roll spelar kön? tillsammans med Sara Bergmark Elfgren och Elias Våhlund. Med Jessica Schiefauer som moderator ska de prata om könsroller i böcker och om det spelar någon roll för läsningen. Per Nilsson är med eftersom hans nya bok har en huvudkaraktär utan uttalat kön.

Per Nilsson var en av få författare jag läste allt av när jag var yngre. På senare tid tycker jag att han har vacklat lite, men ibland glimtar det till och då blir jag
nostalgisk. Jag har skrivit om ett flertal av Per Nilssons böcker genom åren:

Absolut Per Nilsson
Anarkai
Du & du & du
Ett annat sätt att vara ung
The return of Hjärtans fröjd

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag 

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes. Och föräldrarna fortsätter att finnas. Dödsögonblicket finns, det tar aldrig slut. 

Sara Stridsberg är med på seminarium under både fredagen och lördagen. På fredagen under rubriken Litteratur och öde med Eva Ström och Stefan Eklund och på lördagen tillsammans med Jonas Hassen Khemiri, där de tillsammans med Vi Läsers chefredaktör Jonas Eklöf, ska prata om hur Litteratursverige har sett ut under de senaste tio åren, samt om hur deras egna författarskap har utvecklats. Samma lördag ska Stridsberg också prata om "sitt författarskap och om romankonstens möjligheter och gränser" tillsammas med Anneli Dufva, under rubriken "Ögonblicket som aldrig tar slut".

Jag upptäckte Sara Stridsberg 2009. Jag gick på gymnasiet och lånade av en händelse Drömfakulteten på biblioteket och blev kär direkt. För mig har Stridsberg en speciell berättarröst. Hon har en förmåga att göra det fula vackert, det hårda mjukt.

Beckomberga - ode till min familj
Darling River
Drömfakulteten
Medealand och andra pjäser

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag

En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig. 

Jonas Hassen Khemiri ska delta i flera seminarium under mässan. På fredagen under rubriken Familjära utmaningar, tillsammans med författaren Geir Gulliksen och litteraturkritikern Malin Ullgren, om faderskap. På lördagen med Stridsberg (se ovan), om sin nya roman under rubriken Går det att omförhandla pappaklausulen? med DNs kulturchef Björn Wiman.

Jonas Hassen Khemiri ska också vara med i ett seminarium under rubriken Film och demokrati - med kameran som verktyg, eftersom han tillsammans med Gabriela Pichler skrev manuset till filmen Amatörer (rekommenderas!), som Pichler också regisserat. Seminariet ska handla om huruvida kameran och bildmediet kan påverka vår situation, när det handlar om att utöva våra demokratiska rättigheter. De, tillsammans med Kalle Boman, ordförande för Forum för visuell praktik och moderatorn Anne-Louise Eriksson, rektor för Svenska kyrkans utbildningsinstitut, ska också samtala om representation och självorganisering.

Av dessa tre favoritförfattare har kanske Jonas Hassen Khemiri de mest språkligt experimentella verken. De fyra romaner jag har läst, har samtliga varit distinkta både till form och innehåll, men har varit upplevelser utöver de vanliga.

Jag har läst Ett öga rött, Montecore (en svensk tiger), Jag ringer mina bröder och Allt jag inte minns