apropå en viss kommersiell högtid

(ur Muriel Barbery: L'élégance du hérisson)

"Avec Marguerite, notre sujet de conversation favori, c'est l'amour. Qu'est-ce que c'est? Comment on aimera? Qui? Quand? Pourquoi? Nos avis divergent. Curieusement, Marguerite a une vision intellectuelle de l'amour, alors que je suis une incorrigible romantique. Elle voit dans l'amour le fruit d'un choix rationnel (du genre www.nosgoûts.com) tandis que j'en fais le fils d'une pulsion délicieuse. Nous sommes en revanche d'accord sur une chose: aimer, ça ne doit pas être un moyen, ça doit être un but."


"- Elles ne m'ont pas reconnue, dis-je.
Je m'arrête au milieu du trottoir, complètement chamboulée.
- Elles ne m'ont pas reconnue, je répète.
Il s'arrête à son tour, ma main toujours sur son bras.
- C'est parce qu'elles ne vous ont jamais vue, me dit-il. Moi, je vous reconnaîtrais en n'importe quelle circonstance."


Fritt översatt* (eftersom jag inte har tillgång till Igelkottens elegans):


"Marguerites och mitt favoritsamtalsämne är kärleken. Vad är det? Hur kommer vi att älska? Vem? När? Varför? Våra åsikter går isär. Lustigt nog har Marguerite en intellektuell bild av kärleken, medan jag är en obotlig romantiker. Hon ser i kärleken frukten av ett rationellt val (i stil med www.vårsmak.com) medan jag ser den som produkten av en utsökt drift. Vi är däremot överens om en sak: att älska, det borde inte vara något medel, det borde vara ett mål."


"- De kände inte igen mig, säger jag.
Jag stannar mitt på trottoaren, fullständigt överväldigad.
- De kände inte igen mig, upprepar jag.
Han stannar i sin tur, min hand ligger fortfarande på hans arm.
- Det är för att de aldrig sett dig, säger han. Jag skulle känna igen dig under vilka omständigheter som helst."

* Ursäkta att jag våldfört mig på originaltexten! Jag fick en sådan fruktansvärd lust att dela med mig av de här två vackra bitarna av en vacker bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar