1) kent-konsert i Malmö, creds till Ida för bild
Chirp #4
6. Parts of a Bird
beak näbb
bill (stor) näbb
feather fjäder
neck hals
wing vinge
tail stjärt
claw klo
webbed foot simfot
(Ur Bättre engelska av Carl-Axel Axelsson, Per Jonason, Michael Knight och Kerstin Sundin)
beak näbb
bill (stor) näbb
feather fjäder
neck hals
wing vinge
tail stjärt
claw klo
webbed foot simfot
(Ur Bättre engelska av Carl-Axel Axelsson, Per Jonason, Michael Knight och Kerstin Sundin)
* Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer
Idag såg jag en fjäril.
Just nu tycker jag väldigt mycket om
den här bloggen:
och den här mannen:
Just nu tycker jag väldigt mycket om
den här bloggen:
och den här mannen:
The BFG
Sophie är föräldralös och bor på ett barnhem i London. En natt, när hon inte kan somna, går hon och ställer sig vid fönstret. Där ser hon en jätte med en lång trumpet, med vilken han blåser något okänt i ett annat barns sovrumsfönster.
Den här jätten, eller the BFG (Big Friendly Giant) som han kallas, har stora öron, så han hör när Sophie drar efter andan av förskräckelse. För att inte Sophie ska avslöja honom blir han tvungen att röva bort henne.
The BFG är en drömfångare. Han har hundratals drömmar i glasburkar på sina hyllor, och med hjälp av sin jättelånga trumpet blåser han dem in i barns sovande medvetande.
Han tar henne till jättarnas land, där ingenting, förutom äckliga snozzcumbers, växer.
Dessa jättar är groteska, inte bara utåt sett utan också på grund av det faktum att de äter människor. Och inte bara det, för dem smakar människor olika beroende på var de bor. Lever de i Wellington smakar de såklart som stövlar och kommer de från Panama så smakar de som hattar.
Detta går Sophie såklart inte med på, de måste komma på ett sätt att stoppa dem. Men hur? the BFG är inte ens hälften så stor som resten av jättarna och om de såg Sophie skulle de sluka henne i ett nafs. Hur, hur, hur?
Mmm.. Hela boken är som en liten godispåse. The BFG är den som gör boken rolig; han som aldrig gick i skolan har fått lära läsa och prata engelska själv, genom att läsa en bok av Charles Dickens (enligt honom: Dahl's chickens), tillför med grammatiska och semantiska fel. Jag tänker först på Douglas Adams och hans Liftarens guide till galaxen, men sen tänker jag att The BFG och Roald Dahl inte når upp till den nivån. Att de befinner sig på olika planer och egentligen inte borde bli jämförda med varandra. Men ändå.
p.s
1. På svenska finns The BFG under titeln SVJ (Stora Vänliga Jätten)
2. Boken är illustrerad av William Blake
Den här jätten, eller the BFG (Big Friendly Giant) som han kallas, har stora öron, så han hör när Sophie drar efter andan av förskräckelse. För att inte Sophie ska avslöja honom blir han tvungen att röva bort henne.
The BFG är en drömfångare. Han har hundratals drömmar i glasburkar på sina hyllor, och med hjälp av sin jättelånga trumpet blåser han dem in i barns sovande medvetande.
Han tar henne till jättarnas land, där ingenting, förutom äckliga snozzcumbers, växer.
Dessa jättar är groteska, inte bara utåt sett utan också på grund av det faktum att de äter människor. Och inte bara det, för dem smakar människor olika beroende på var de bor. Lever de i Wellington smakar de såklart som stövlar och kommer de från Panama så smakar de som hattar.
Detta går Sophie såklart inte med på, de måste komma på ett sätt att stoppa dem. Men hur? the BFG är inte ens hälften så stor som resten av jättarna och om de såg Sophie skulle de sluka henne i ett nafs. Hur, hur, hur?
Mmm.. Hela boken är som en liten godispåse. The BFG är den som gör boken rolig; han som aldrig gick i skolan har fått lära läsa och prata engelska själv, genom att läsa en bok av Charles Dickens (enligt honom: Dahl's chickens), tillför med grammatiska och semantiska fel. Jag tänker först på Douglas Adams och hans Liftarens guide till galaxen, men sen tänker jag att The BFG och Roald Dahl inte når upp till den nivån. Att de befinner sig på olika planer och egentligen inte borde bli jämförda med varandra. Men ändå.
p.s
1. På svenska finns The BFG under titeln SVJ (Stora Vänliga Jätten)
2. Boken är illustrerad av William Blake
Maigret et le clochard
En uteliggare attackeras och kastas i Seine, men räddas i sista stund från att dö drunkningsdöden. Varför? Frågar sig alla, inte minst många av de pliser som ska utreda brottet. Varför bryr sig någon om att försöka mörda en uteliggare?
Kommissarie Maigret har dock tidigare arbetat med uteliggare och han tar sig an fallet med stor energi. I skön Agatha Christie-stil sätter han sin hjärna i arbete; här finns inga revolverjakter eller avancerade DNA-bevis utan här är det bara att försöka pussla ihop händelseförloppet med hjälp av vittnen som gäller. Även Maigrets fru blir en resurs då det visar sig att den anfallna mannen, den före detta doktorn Keller, kommer från samma stad som fruns syster är bosatt i.
Maigret et le clochard är en tunn, fransk deckare skriven av Georges Simenon år 1963. Den finns också översatt till svenska med titeln Maigret och clocharden*, och är man sugen på något spännande, men inte otäckt, och snabbläst, är den perfekt. Finner man den trevlig finns det också ett sextiotal (!) böcker i samma serie. De svenska namnen är dock tämligen skrattretande (t ex "Maigret blir arg", "Maigret försvarar sig" och "Maigret i den fina världen").
* clochard = parisisk vagabond som lever av lumpsamlande, tiggeri o.d. (NE.se)
Kommissarie Maigret har dock tidigare arbetat med uteliggare och han tar sig an fallet med stor energi. I skön Agatha Christie-stil sätter han sin hjärna i arbete; här finns inga revolverjakter eller avancerade DNA-bevis utan här är det bara att försöka pussla ihop händelseförloppet med hjälp av vittnen som gäller. Även Maigrets fru blir en resurs då det visar sig att den anfallna mannen, den före detta doktorn Keller, kommer från samma stad som fruns syster är bosatt i.
Maigret et le clochard är en tunn, fransk deckare skriven av Georges Simenon år 1963. Den finns också översatt till svenska med titeln Maigret och clocharden*, och är man sugen på något spännande, men inte otäckt, och snabbläst, är den perfekt. Finner man den trevlig finns det också ett sextiotal (!) böcker i samma serie. De svenska namnen är dock tämligen skrattretande (t ex "Maigret blir arg", "Maigret försvarar sig" och "Maigret i den fina världen").
* clochard = parisisk vagabond som lever av lumpsamlande, tiggeri o.d. (NE.se)
*
Jag börjar om och börjar om, men ingenting vill stanna kvar.
Inte ens böcker med fint språk vill bita sig fast, läs bara:
De som stannade kvar kommer att få se bilderna av våra förkolnade lik i ett hyreshus i det fjärran landet, tack vare parabolerna som sprider dem över hela världen. De kommer att tänka att alla har sin egen väg att vandra. Också de kommer att korsa öknen i sina försök att finna en livslinje De kommer att glömma att de hade linjen i sin hand och att den inte sade något om att fly.
(från Konturer av den dag som nalkas av Léonora Miano, läs den gärna och berätta sen om den var bra.)
Jag vill ju inte säga att jag ger upp, att jag inte har orken att hålla mig kvar i en och samma roman, men lite så är det just nu.
Inte ens böcker med fint språk vill bita sig fast, läs bara:
De som stannade kvar kommer att få se bilderna av våra förkolnade lik i ett hyreshus i det fjärran landet, tack vare parabolerna som sprider dem över hela världen. De kommer att tänka att alla har sin egen väg att vandra. Också de kommer att korsa öknen i sina försök att finna en livslinje De kommer att glömma att de hade linjen i sin hand och att den inte sade något om att fly.
(från Konturer av den dag som nalkas av Léonora Miano, läs den gärna och berätta sen om den var bra.)
Jag vill ju inte säga att jag ger upp, att jag inte har orken att hålla mig kvar i en och samma roman, men lite så är det just nu.
Mystic River
Ung, söt och lycklig kvinna hittas skjuten och slagen sönder och samman i en park, samma dag som hon tänkt bege sig till Vegas med sin pojkvän för att gifta sig. Den patetiska polisen Sean, som spenderar sina kvällar med att prata i telefon med sin fru, som dock aldrig säger ett ord, börjar en undersökning som leder honom tillbaka till två barndomskamrater, den irriterande Dave Boyle som vid elva års ålder blev kidnappad av pedofiler och den smarta men ack så brottsliga Jimmy Marcus.
Boken, skriven av Dennis Lehane, författaren som gjort sig ett namn med Shutter Island som går som film i dagarna, inleds med en extremt ful och tråkig framsida, som bland annat innehåller information om vilka skådespelare som spelar i filmen som bygger på historien; ett säkert bevis på att boken är så dålig att den inte kan stå för sig själv. Sedan fortsätter den med den tämligen trista berättelsen om hur Dave blev bortförd och slutligen följer den fjantiga utredningen. Boken lyfter aldrig och kommer inte ens i närheten av epitet som spännande eller pulshöjande.
Och i slutet visar det sig att det var två snorungar som spelat för mycket tv-spel och råkat få tag på en pistol som plötsligt bestämde sig för att skjuta och brutalt banka ner tjejen med en hockeyklubba. Logiskt? Nix. Trovärdigt? Inte ett dugg. Utöver detta startar den före detta maffiakillen (tillika den mördade tjejens pappa) Jimmy en egen utredning, vilket naturligtvis resulterar i att en oskyldig man blir skjuten. Och utöver detta är alla fruar våp som tycker att brott är hett och blir sexuellt upphetsade istället för förfärade när deras män kommer hem täckta av blod.
Detta är inte en bok, det är en 600-sidig hög med skräp. Varning utfärdas!
Boken, skriven av Dennis Lehane, författaren som gjort sig ett namn med Shutter Island som går som film i dagarna, inleds med en extremt ful och tråkig framsida, som bland annat innehåller information om vilka skådespelare som spelar i filmen som bygger på historien; ett säkert bevis på att boken är så dålig att den inte kan stå för sig själv. Sedan fortsätter den med den tämligen trista berättelsen om hur Dave blev bortförd och slutligen följer den fjantiga utredningen. Boken lyfter aldrig och kommer inte ens i närheten av epitet som spännande eller pulshöjande.
Och i slutet visar det sig att det var två snorungar som spelat för mycket tv-spel och råkat få tag på en pistol som plötsligt bestämde sig för att skjuta och brutalt banka ner tjejen med en hockeyklubba. Logiskt? Nix. Trovärdigt? Inte ett dugg. Utöver detta startar den före detta maffiakillen (tillika den mördade tjejens pappa) Jimmy en egen utredning, vilket naturligtvis resulterar i att en oskyldig man blir skjuten. Och utöver detta är alla fruar våp som tycker att brott är hett och blir sexuellt upphetsade istället för förfärade när deras män kommer hem täckta av blod.
Detta är inte en bok, det är en 600-sidig hög med skräp. Varning utfärdas!
Stjärtmes förträffliga februariböcker (utlästa)
Statistiskt sett är inte februari min bästa läsmånad. Tillsammans med till exempel maj och november är den faktiskt en av mina sämsta, så jag är ganska nöjd över att ha avverkat fem titlar;
The undrowned child (Michelle Lovric)
Eterneller (Viktor Johansson)
Avskedsstaffetten (Johanna Ekström)
Aprils frusna blommor (Ismaïl Kadaré) (till Lyrans jorden runt-resa)
Jesus' son (Denis Johnson)
Under den här månaden tror jag att jag ska läsa
Roald Dahl, Georges Perec, Heinrich Böll och Amos Oz
Det bästa med att februari är slut måste ändå vara att vi har kommit våren ett steg närmre. Jag har en känsla av att den här våren kommer vara hur fin som helst.
Och om tolv dagar är det Kent!(!!!!!!)
The undrowned child (Michelle Lovric)
Eterneller (Viktor Johansson)
Avskedsstaffetten (Johanna Ekström)
Aprils frusna blommor (Ismaïl Kadaré) (till Lyrans jorden runt-resa)
Jesus' son (Denis Johnson)
Under den här månaden tror jag att jag ska läsa
Roald Dahl, Georges Perec, Heinrich Böll och Amos Oz
Det bästa med att februari är slut måste ändå vara att vi har kommit våren ett steg närmre. Jag har en känsla av att den här våren kommer vara hur fin som helst.
Och om tolv dagar är det Kent!(!!!!!!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)