Sofia Nordin debuterar som vuxenboksförfattare och jag tycker att det känns lite osäkert bitvis. Boken skildrar Johanna som på en fest blir i det närmaste blixtförälskad i Susanna, och följer med henne till det pittoreska kollektivet Utanmyr. Där vänjer hon sig omedelbums vid allas egenheter och allt känns bra och naturligt. Det är gruppens brist på pengar som leder till att de får ta till desperata metoder, som mynnar ut i ett löpsedelsdrama.
Jag förstår mig inte riktigt på boken - den är inte tillräckligt spännande för att fungera som deckare, även om huvudpersonen ofta säger att hon känner sig som en dålig pusseldeckare. Men jag tycker inte heller att den skildrar Johannas insugande i denna sektlika bosättning tillräckligt för att detta ska vara syftet med boken. Återstår då att den vill visa hur löpsedlar blåser upp rena olyckshändelser och gör en höna av en fjäder. Hur ett inte speciellt principfast, lantligt kollektiv kan bli "Mördarkollektivet från Utanmyr".
Språket flyter och jag hänger bara upp mig då författarinnan utelämnar verb i meningar hela tiden. Annars är det okej. Men det här är inte en bok man längtar efter att läsa, inte en bok man blir lycklig eller skrämd eller alls berörd av att läsa, och inte en bok som lämnar avtryck. Bokvärldens motsvarighet till white noise, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar