Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen
blåmesens 2025
Gott nytt år!
Här kommer 2025 års bokslut. Tvärtemot vad jag förutsatt mig var jag under 2025 usel på att skriva upp vad jag läst, så något kan ha slunkit mellan maskorna när jag nu gick igenom Libby, minnet samt titlarna jag bloggat om här. Eventuellt blir det bättring nästa år.
Lästa böcker 2025: 61st (varav 3 omläsningar)
Varav på svenska: 31st
Och på engelska: 30st
Varav skrivna av män: cirka 10st
Skönlitteratur: 45st
Varav romance av varierande trashighetsgrad: 17st
Självhjälp: 9st
Övriga/romaner: 33st
Facklitteratur: 15st
Varav självhjälp (enligt egen bedömning): 9st
Övriga/sakprosa: 6st
Poesi: 1st
Men vem räknar precis.
Kanske är det mer intressant att titta på årets största alternativt mest intressanta läsupplevelser? I så fall:
Kvinnorna (Kristin Hannah)
Heart the Lover (Lily King)
Bubblare: Vitön (Bea Uusma)
Intressanta aktuella snackisar som jag inte nödvändigtvis tyckte om:
All fours (Miranda July)
En magisk man (Maria Maunsbach)
Årets sämsta:
Otvivelaktigt om än inte utan konkurrens: The mountain is you (Brianna Wiest)
Nästa år då? Mer substans kanske? Jag vet faktiskt inte. Jag är hyfsat nöjd med det läsår jag haft. På våren var det trashig romance eller ingenting och då tycker jag kanske ändå det är okej med romancen. I övrigt har jag haft en hyfsad blandning mellan högt och lågt. Kanske lite mycket självhjälp (kom igen, ingen bok kommer att lösa alla dina problem åt dig), kanske något för kvinnodominerat? Men: orka ha en läsplan, orka läsa enligt schema och efter kvoter. Jag fortsätter nog gå på känn.
Ett annat sätt att prenumerera på läsning: Storytel
Twilight, igen, och ett nytt poddtips på temat
Inlägget ingen efterfrågat någonsin: det är mörkt, det regnar, det är en bra tid på året för snuttefiltsläsning. Så jag läser om Twilight (eller OK, jag läser bara om bok 2-4 i serien eftersom det är dem som ligger blott alltför lättillgängligt i min e-boksläsare). Igen. Patetiskt, jag vet... Men på ett sätt också skönt att det liksom fortfarande funkar, att det fortfarande är mysigt att läsa trots att jag läst dem så många gånger förut. Jaja, min hjärna krymper säkert för varje omläsning; jag bryr mig bara inte just nu.
Snuttefiltsläsningen triggades eventuellt av att jag påbörjat en ny Twilightpodd: Three books one plot. En podd där de två värdarna och en inbjuden gäst tillsammans läser tre böcker med samma handling (Twilight, Life and Death och Midnight Sun) kapitel för kapitel. Mycket trams utlovas, framför allt är det ofta hysteriskt knäppa detaljer som ändrats när Twilight (originalet) jämförs med Life and Death (samma bok, fast nästan alla karaktärer har bytt kön - huvudpersonerna heter nu Beau Swan och Edythe Cullen). Perfekt för en trött hjärna.
Stjärtmes 2024
I början av året brukar jag försöka göra det till en vana att skriva ner vad jag har läst i min kalender, men allt eftersom året går och min lästakt går i vågor, så avtar även dokumentationen. Men en sak som jag är rätt bra på är att bokföra läsningen i Goodreads. En nackdel med Goodreads är att inte alla böcker är inlagda där - och jag orkar inte alltid lägga in dem själv - så inte ens Goodreads är särdeles pålitligt. Bättring önskas! Kanske är det år 2025 som jag äntligen kan göra ett inlägg med diagram och staplar som blåmesen och Bokblomma? (Om jag skriver ut det i cyberrymden kanske det blir verklighet).
Här kommer några kommentarer på det jag läste 2024.
Enligt Goodreads läste jag 116 böcker. Det finns en hel del bilderböcker på den listan och minst 31 av dessa 116 är poesiböcker som jag läste i augusti till the Sealey challenge. Jag landade på ett genomsnitt på 163 sidor per bok. Den längsta boken jag läste var Systrarna av Jonas Hassen Khemiri som är på 722 sidor. Den kortaste boken var bilderboken Vi rymmer av Katarina Strömgård.
Jag inledde och avslutade året med serieromaner.
Började med Idag är sista dagen på resten av ditt liv av Ulli Lust som är en självbiografi över några månader 1984 då Ulli som sjuttonåring lämnar sin hemstad, Wien, och bilar ner till Italien med några kompisar, utan varken pass, planer eller pengar. Något som börjar som en önskan om frihet övergår ganska snart till ett dekadent liv med prostitution och droger. Eftersom det är Ulli själv som skrev den, så gick det ju bra och hon fick en otrolig historia att skriva om som har vunnit flertalet priser. Jag blev något beklämd av att läsa boken och jag tänker på den än idag.
Avslutade med Sunday av Olivier Schrauwen. Sunday utspelar sig under en söndag och vi får bland annat följa Schrauwens kusin Thibault. Sunday har två berättarplan samtidigt. I övre delen av rutan får vi ta del av Thibaults tankar, i nedre delen annat som händer. För den som inte känner till Olivier Schrauwen så kan han vara en av de mest intressanta serietecknarna just nu? Allt jag läst av honom har varit jättebra, innovativt och stilistiskt snyggt.
I min bokcirkel läste vi 5-7 böcker. Tjärdalen av Sara Lidman tycktes mycket om av samtliga deltagare. Även Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut lämnade ett stort avtryck. Maud Martha av Gwendolyn Brooks gav upphov till livlig diskussion. Binti-trilogin i genren african futurism av Nnedi Okorafor var det mest otippade valet för vår bokcirkel. Min personliga favorit var Minnesteatern av Karin Tidbeck.
Under the Sealey challenge upptäckte jag versmåttet sonettkrans och läste under 2024 både Barnet av Olivia Bergdahl och Den mörka stigen av Lotta Olsson, den senare handlar om Orfeus och Eurydike och var mycket fin.
Andra böcker som jag tyckte mycket om:
Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård
The princess and the grilled cheese av Deya Muniz
Skuggan av Anna Höglund
Pips mamma av Baek Heena
Mors dag av Klara Wiksten
Utan att du vet av Lena Sjöberg
Bärandet av Ada Limón
Völvans väv och Vargavinter av Elisabet Östnäs
Småtrollen och den stora översvämmningen av Tove Jansson
Sammanfattningsvis har det varit ett spretigt läsår utan mycket substans. Att det hamnar barnböcker i mixen är oundvikligt så länge jag jobbar på bibliotek. Att jag tycker om att läsa manga bidrar också till den höga totalsumman. Jag tyckte mycket om att läsa poesi och hoppas kunna få in den oftare som en naturlig del i min läshög. Det finns en viss sorts litteratur som jag tycker mycket om att läsa, men som inte blir dokumenterad: kokböcker och handarbetsböcker.
Tack och bock, 2024.
blåmesens 2024
Gott nytt 2025!
Låt oss prata lite snabbt om 2024. Oj, vad jag läste 2024. Läste och läste och läste och stannade på cirka exakt 80 unika titlar (plus 3 påbörjade/pågående). Och bloggen, den har hängt med; jag har bloggat om i stort sett allt. Ni vet alltså redan vad jag läst, med undantag för ett par titlar som jag ska skriva klart om snart.
Hur såg trenderna ut i mitt läsande då? Mja, för att säga det med tre tårtdiagram, ungefär såhär:
I mars någongång "upptäckte" (jag har ju läst typ Grottbjörnens folk och Marian Keyes och säkert annat som möjligen skulle kvala in... samt den moderna urmodern Twilight, tidigare) genren romance och totalt blev det ett femtontal böcker inom denna. Skräp eller inte skräp? Jag vet inte. Mattias Ribbing skrev i sin allroundsjälvhjälpsbok Skärmsmart ungefär att en varierad kost är inte det bästa för i den ingår godis och chips och det ska man ju såklart helst inte äta alls, då är stenhård lågkolhydratkost mycket bättre. Ett intressant sätt att missförstå begreppet varierad kost, om du frågar mig. För att dra en parallell till läsning, hade det varit "bättre" att läsa 17 böcker färre och utesluta det lättsmälta? Oklart. Det är en utmärkt genre för att komma igång med läsandet igen när man tappat farten. Men det är också ett utmärkt sätt att fly verkligheten och huruvida detta är något som ska uppmuntras, därom tvista de lärde.
Någon linjegraf kan jag inte åstadkomma då jag inte så noga skrivit upp när jag läst ut vilken bok. För 2025 har jag ambitionen att fylla i läsdagboken vid varje månadsslut. Vi får se hur det går med det.
Några minnesvärda titlar från detta år:
Slöseri
Jag sjunger och bergen dansar
Gone girl
Det jag läst av Ali Hazelwood och Christina Lauren
I'm glad my mom died
Vikarien
Doktor Glas
Hoppas det smakar bra
Bokstavstro (blogginlägg kommer)
Sämst från 2024:
De kallar oss influencers
Orbital
Spretigt, måhända. Ibland funderar jag över om jag borde ha en plan för mitt läsande, använda det för... bildning? Breddning? Oftast landar jag i att jag trivs med att läsa för förströelsen, att grabba tag i vadhelst förefaller tilltalande just i ögonblicket. Så lär det väl alltså fortsätta. Och bloggandet har blivit någon sorts vana igen, så förhoppningsvis kan även den fortsätta under året.
Två ord om övrig kultur: jag såg nästan inga filmer, däribland Truman show som var väldigt sevärd. Och musikmässigt försökte jag förstå hypen kring Taylor Swift men lyckades inte direkt.
jag for ner till göteborg och gick på bokmässa
Det har nu gått mer än fyra veckor sedan jag kom hem från bokmässan i Göteborg. Mina känslor för bokmässan är tveeggade. Det är kanske för att det varje gång jag har varit där blir så tydligt att jag arbetar med något jag också har som ett fritidsintresse - läsningen - för alla gånger har min vistelse varit villkorad. Det har alltid skett genom jobbet, men nu var det ännu tydligare riktlinjer: vi skulle ha barnfokus, för att det var det som stod i vår ansökan om dessa fortbildningspengar. Och bara den begränsningen gör att min egen lust hämmas.
Visserligen känns det som att vi alltid får för kort tid på mässan, men i år var det faktiskt extra lite tid - en dag och några timmar andra dagen - som jag olyckligt disponerade mycket dåligt. Jag skyller det på dåligt förarbete. Läsningen har inte varit på topp det senaste och tiden för att förbereda hade varit knapp. Fast i ärlighetens namn har bokmässeresorna till Göteborg börjat handla mindre om själva bokmässan och mer om att hinna träffa vänner : - )
Tåget avgick från Hudiksvall tidigt på onsdagen och var framme på eftermiddagen. Hotellet vi bodde på var litet och mitt rum hade utsikt mot ett bostadsområde med förskola. Jag hann med en kort runda på stan, hamna i en störtskur och se utställningen med Ilon Wiklands illustrationer på konstmuseet innan jag mötte upp några av mina kollegor på en sån där samtidstypisk restaurang där man skulle beställa minst 3 smårätter från menyn för att få en hel måltid. Det var mycket trevligt och maten var jättegod.
Torsdagen var första mässdagen. Vi hade fått seminariekort och min plan var att fokusera på endast seminarierna. Av tidigare erfarenhet vet jag följande: jag går alltid vilse i mässhallen, det är alldeles för surrigt på mässgolvet för att ta in information och programpunkterna handlar oftast om att förlagen gör pr för deras utgivning. I ett seminarierum får man sitta ner på sköna stolar. Det är tyst i rummet. Fokus är på de på scenen. Oftast författare som blir utfrågade kring ett specifikt ämne i deras arbete. Men det finns nackdelar med seminarierna också. De upptar mycket mer tid i ens schema och om man känner mitt i att det här inte var något för mig, är det pinsamt att gå ut ur rummet. Jag är kanske luttrad, men jag känner också ofta att titlarna på seminarierna och presentationstexten lovar mer än vad de ger.
Jag gick till exempel på ett seminarium som hette Lekens landskap där två bilderboksförfattare skulle ha ett "samtal om att skildra barns fantasifulla utforskande i text och bild", men det blev inte så intressant som jag hade hoppats för en av författarna jobbade med utgångspunkten "jag tänker inte så mycket när jag målar". Något mer substans var önskvärt. Mer substans hade jag också önskat av kulturministern och skolministern, som deltog i två andra seminarier jag gick på, bland annat en som hette Varför är det så viktigt att hela Sverige läser? Det var absolut bara gamla nyheter.
Torsdagen avslutades åtminstone med ett bra seminarium - Varför ska vuxna läsa bilderböcker? med Anna Höglund och Baek Heena. Frågan snuddades vid bara en kort sekund för att sen övergå till Höglunds och Heenas verk och arbete bakom. Samtalet kändes ledigt mellan två skapande konstnärer på ett språk som ingen av dem kan flytande. Det var ett rart ögonblick.
På kvällen skulle jag och blåmesen ses, men hon fick förhinder så jag gav mig ut på en löprunda istället. Influerad av Julia hade jag fått spring i benen, men inte hittat tillfälle och tänkte att det är kanske lättare att börja i en stad där ingen känner mig. Efter löprundan gick jag och två kollegor till den vietnamesiska restaurangen som låg bara alldeles runt hörnet på hotellet. Det var också jättegott och jättetrevligt. Om det är något mina kollegor pratar om från när vi var i Göteborg så är det maten vi åt.
På fredagen avverkade jag ett seminarium om huruvida folk har slutat bry sig (om klimatet t ex) och ett trevligt scenprogram med Ellen Strömberg och Johan Ehn, modererat av Johanna Lundin, innan jag avrundade hela mässvistelsen med att träffa några av mina boi-kompisar från universitetstiden. Är mycket glad över att Bokmässan finns, så att det finns tillfälle att ses även när vi bor flera mil ifrån varandra. Fredagen var också avresedagen och efter lunchen hanns det inte med så mycket mer innan jag tog mina proppfyllda väskor och gick mot tågstationen.
I mina väskor hade jag följande böcker som jag hade köpt och fått signerade: Magiska godiskulor av Baek Heena, Skuggan av Anna Höglund, Ingen början inget slut av Ellen Strömberg och Pythian Pratar av Liv Strömqvist. Tre av fyra böcker är redan utlästa. Tack för den här gången, Göteborg.
blåmesens 2023
2023 var året när jag började läsa igen*.
Jag tröttnade på att slöscrolla Internet och laddade ner bibliotekets e-boksapp. Och plötsligt blev det omöjliga möjligt. Med godtycklig formatering på en mobilskärm, för all del. Men någonstans i somras jag började läsa, och jag kunde inte sluta.
Någon exakt lista över vad som lästs har det inte blivit, med två olika biblioteksappar och några pappersböcker och lite raderad historik är jag mer än lovligt osäker på vad jag läst, men jag vet att det är 25+ böcker. Här kommer ett godtyckligt urval/en serie mikrobloggar** (understrukna gillade jag lite extra):
Just nu är jag här (Isabelle Ståhl): Om det här är en bok som beskriver min generation, så tillhör jag nog en annan.
Världen som väntar (Peter Alestig): Om hur livet i Sverige kan se ut på 10-20 års sikt. Önskar att författaren hade skippat introkapitel à la P3 Dystopia, för mig ger de boken ett mindre trovärdigt intryck.
Häng City (Mikael Yvesand): Rätt kul bok, men jag tror inte att den kommer att bli någon klassiker.
Jävla Karlar (Andrev Walden): Jamen den var väl rätt bra tror jag? Blev inte besviken, och hade höga förväntningar då jag brukar gilla författarens texter i DN.
Stjärnlösa nätter, Blod rödare än rött, Bortom solens strålar (Arkan Asaad): Det säger säkert mer om mig än om böckerna, och temat (hederskultur bl a) är säkert jätteviktigt och relevant för många. Men det enda jag kan tänka på (okej, hur platt böckerna är skrivna också) är: vilka arroganta, ynkliga krakar till manliga karaktärer.
En enkel till Indien (Cassandra Brunstedt): Läste denna för att jag läst att boken skrevs under en föräldraledighet. Önskade nästan att den skulle vara dålig? Men den var stabil feel good. Feel good, som tomma kalorier. Stundtals ljuvlig att konsumera, men eftersmaken är äckel. Uppföljaren (Lyckliga gatan tur och retur) var inget vidare.
Förinta världen inatt (Stina Jackson): Feel bad i tegelstensformat. Ingen är, eller blir, lycklig. Inget är svart, vitt, rätt eller fel. Den här gillade jag! Och tyckte dessutom slutet var toppen.
Skam den som ger sig (Charlotte Kalla och Johan Esk). Gillar Kalla. Gillar Esk. Inte imponerad av boken. Önskar att jag inte köpt den, för jag kommer inte att vilja läsa den igen.
Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet (Heidi Linde): om jag någon gång får för mycket fritid ska jag göra ett inlägg om "vad vi parafraserar när vi parafraserar Raymond Carver". Det här var norskt och intetsägande.
Changer l'eau des fleurs (Valérie Perrin): Jag provade att läsa en ljudbok på franska och blev smått euforisk när DET GICK. Romanen var av typen fransk feel good. Någon invecklad, och med lite för mycket detaljer framåt slutet (inget lämnades åt fantasin), men en positiv läsupplevelse. Möjligen det enda skönlitterära jag läst på främmande språk i år.
Stacken (Annika Norlin): Jag gillar ju Annika Norlin - från början som artist men även hennes sätt att skriva. Intrigen är dessutom intressant, om än något osannolik. En intressant motsättning till denna brist på realism är att jag fortfarande är tvärilsk på en av karaktärerna efter avslutad läsning.
Kvällens röster (Natalia Ginzburg): Lånade denna eftersom den var på nån lista i DN och utlovades vara kort. Gillade! Dialogerna (som ibland får vara monologer) är verkligen skickligt skrivna. Dessutom beter sig huvudpersonerna vuxet och tar rimliga beslut? Ovanligt.
Yellowface (RF Kuang). Uuuuuh. Mådde fysiskt illa 90% av den hastiga (går det att läsa den på annat sätt?) läsningen av denna roman. Med risk att spoila: otäckare huvudperson får man leta efter.
Systrarna (Jonas Hassen Khemiri). Jag hade fått för mig att jag inte gillar JHK. Sen hörde jag en intervju och blev sugen. När jag väl börjat läsa kunde jag inte sluta, jag måste bara få veta hur det skulle gå! Trollbunden ända fram till slutet, som jag upplevde som lite abrupt, förhastat, plötsligt, helt enkelt inte riktigt som ett slut.
Stargate: en julberättelse (Ingvild H. Rishøi): Spoiler i vitt här: två barn som det är synd om lägger sig och dör under en gran. Jaha. Berörde mig inte det minsta.
2024 ska bli året då jag slutar (nåja, drar ner på att) läsa igen.
Varför då, undrar ni. För att jag läser på stulen tid. Jag läser medan jag väntar på att barn ska somna (okej). Jag läser på toa (ibland okej). I omklädningsrummet på jobbet (knappast okej). Istället för att sova (inte bra). Samtidigt som jag lagar mat (inte heller bra). Medan livet susar förbi omkring mig (upp till läsaren). Det finns helt enkelt inte plats.
* Annat än böcker för barn 0-6 år, vill säga. Dessa kan också, i enstaka fall, ha oväntad verkshöjd.
** Om Threads inte varit ägt av Meta = Facebook, kanske en bok-mikroblogg hade varit något? Min tröskel för att uppdatera härinne verkar ha växt sig kämpahög.
maj maj måne

Maj var en bra läsmånad, med några guldkorn.
Av sju böcker utlästa, är fem av dem skrivna för barn och unga. Det är en rätt representabel bild av hur fördelningen brukar se ut bland mina listor. Dels för att det är viktigt för min profession att jag är uppdaterad på barn- och ungdomsböcker och dels för att det är lättare att börja och fastna i en bok skriven för yngre.
Bäst av böckerna för barn och unga var Malamander och Familjen Knyckertz och Ismans hemlighet, som jag otroligt nog har skrivit om på bloggen. Jag tyckte också mycket om Jordens största kalashatare om att vara ett barn som behöver vila från socialt umgänge emellanåt. Jag började läsa Det sextonde året med inställningen att den skulle vara en ny superbra dystopisk roman med en stark kvinnlig huvudkaraktär, men den föll platt och märklig. Jag läste dock ut den, så något visst måste den ha.
För en person som är lika disträ som jag är, har jag allt mer börjat uppskatta noveller. Förr har jag tänkt att de är för korta för att engagera mig, men det är en konst att kunna skriva koncist och ändå få fram sitt budskap. Under det senaste året har jag fått vara med i olika rekryteringsprocesser och tycker att det är en mycket märklig situation att vara i, från arbetsgivarhåll men mest för de arbetssökande. Hur märkligt (och modigt) är det inte att gå på arbetsintervju! Att lämna ut sig själv och sin historik för att på sätt och vis tävla mot personer man inte har någon aning om. Jag läste novellsamlingen Vi hör av oss för att ta reda på hur andra arbetsintervjuer går till och lärde mig ett och annat. Vissa noveller var såklart bättre än andra och vissa mer dragna åt det extrema än andra, men samlingen var i överlag en helt okej läsupplevelse. blåmesen skrev ett inlägg om hur hon uppfattade boken.
Den mest omtalade romanen i denna hög, är förmodligen den tredje och sista delen i trilogin om janakippo, Sen for jag hem. Jag har på bilden ritat ett litet hjärta bredvid den, men det var några petitesser som störde min läsupplevelse. Dels för att jag läste den i den inte helt felfria appen biblio som e-bok. Och dels var det för att det hade gått ett tag sedan jag läste del 1 och del 2, att jag inte riktigt hängde med i hela persongalleriet, som är ett av trilogins viktigaste fundament. Anledningen till att jag läste den på mobilen är för att jag ville ta en genväg i bibliotekskön, som i skrivande stund uppmäter 273 stycken. Om jag hade läst den som tryckt bok, hade jag läst den på en vecka istället för tre. Min första impuls när jag öppnar mobilen är tyvärr inte att gå in och läsa en bok, utan att gå in på en annan tidsslukande app som jag egentligen borde avinstallera, och det kunde dröja dagar innan jag fortsatte läsa. Men jag tycker ändå att det var fint att återförenas med smalånger, med det karga och med jana. Det var en fin avslutning.
Det var maj.
Stjärtmes 2019
Den främsta orsaken till att jag började sticka var att jag inte längre kunde läsa. Allt jag läste bara försvann i ett töcken och jag behövde någonting att sysselsätta mig på pendlingen till och från jobbet. Nu förstår jag att min kropp försökte säga ifrån, att jag skulle sluta gå och lägga mig halv tolv fastän jag visste att jag skulle gå upp sex timmar senare.
Trots att jag inte mådde hundra procent mentalt och fysiskt, kommer jag nog ändå se 2019 som ett bra år. Jag gick på flera konserter (dodie, Florence Valentin, The Sounds+The Hives+Mando Diao och Lars Winnerbäck), reste utomlands och spenderade nog mer pengar på garn än vad jag gjort på böcker de senaste tio åren.
När jag listar de bästa böckerna jag läste, ser det ut som att jag läst mer än en OK-mängd böcker, men det är inte att jag inte läste bra böcker, utan mer att jag inte mindes vad jag hade läst eller kände något. Tröttheten vann. Summan av förra årets läsning är fler påbörjade men inte avslutade böcker, än de som blev utlästa.
De bästa böckerna jag läste, utan inbördes ordning:
- Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
- Den japanske älskaren av Isabell Allende. En bokcirkelbok, på samma gång magisk som tragisk.
- Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Även denna en bok jag läste till bokcirkeln. Det är något vilsamt med de episka berättelserna som spänner över en längre tid, när man under en lång tid läst (eller i mitt fall försökt läsa) samtida poetisk prosa som mestadels består av fragment.
- Home fire (på svenska Vår älskade) av Kamila Shamsie. En skakig inledning men ett starkt slut. När jag läste den här, insåg jag också att jag överskattat mina kunskaper i engelska :--)
- Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist. (!!!) Så rolig och intressant läsning.
- Tusen stjärnors ö av Emma Karinsdotter. :'( och mycket fin.
- Saga-serien (1-9) av Brian K. Vaughan och Fiona Staples. Science fiction, kärlek, monster, krig mellan raser, rappa repliker och sex. Det behövs egentligen inte mer.
- Americanah av Chimamanda Ngozie Adichie.
- Allt jag fått lära mig av Tara Westover.
- The Kite runner av Khaled Hosseini. Den här läste jag inte som e-bok utan det var en som hade med sig denna på resan. Jag grät.
- Flickorna av Emma Cline.
- Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera. Den här boken hade jag med mig själv! Att jag befann mig i samma land som romanen utspelade sig, lyfte den (och ovanstående) högre. Lite Murakami-vibbar.
- Pow wow av Tommy Orange. Wow.
En sorts årssammanfattning (Stjärtmes 2018)
Sidorna i min anteckningsbok tog slut i augusti och på något vis slutade jag också bokföra min läsning därefter. Jag är dålig på att minnas detaljer, om jag inte har det dokumenterat någonstans, så de fyra sista månaderna av 2018 är därför inte mycket mer än ett suddigt flimmer, likt vyn från ett tåg som kör i 160 km/h. Egentligen är större delen av 2018 ett suddigt flimmer, men det är ett annat ämne :--)
Förra året insåg jag att det enda jag söker efter när jag tar upp en bok är att återuppleva samma känslostormar som när jag gick på högstadiet och läste Harry Potter till tre på morgonen. Det måste absolut inte vara fantasy, men jag vill gärna att en berättelse berör mig, eller liksom drabbar mig. Därför är det inte så konstigt att det är böcker som får mig att gråta, som stannar kvar i minnet längst.
Eftersom min bokföring är under all kritik, kommer här en liten lista på böcker som fick mig att gråta 2018, som på sätt och vis blir en årsbästa-lista, för jag rekommenderar alla.
- Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman
- Comedy queen av Jenny Jägerfeld
- Leo av Katarina von Bredow
- PAX-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell
- Sankmark av Jhumpa Lahiri
- Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Saker jag ska försöka bli bättre på under 2019:
1. skriva ner det jag har läst
2. skriva om det jag har läst och vad jag tyckte
Ok. Detta inlägg tog mig en hel förmiddag och lite till att skriva. Jag antar att det beror på att några av mina hjärnceller som har legat i dvala alldeles för länge. Vi ses förhoppningsvis mer det här året (och inte bara när jag går in för att se om blåmesen har skrivit ett inlägg :-)) för någonstans måste jag ju samla tankarna.
Surr.
Vykort från Bokmässan




Bästa b,
vad fint det var att ses i torsdags kväll och att jag fick se hur ert bo ser ut (äntligen!).
Vi ses alldeles för sällan, men varje gång vi gör det, om än bara för en kort middag där du stått och lagat mat från David Batras kokbok och bjudit på en gudomligt god efterrätt, så blir jag otroligt blödig och är tacksam för att du finns. Att du bara är ett elektroniskt brev bort.
T och jag pratade länge efteråt om din äpplepaj och sås.
Jag kom hem igår kväll efter tre dagar av jäktande mellan seminarier och försök att hitta luckor i mitt späckade schema för att få tid till att träffa gamla kurskamrater. (inte konstigt att jag tappar bort stickningar och kort till hotellrummet kanske, men jag förstår inte hur jag gjorde det?) Jag har tänkt mycket på representation och privilegier, hur självklart det är för vissa att bara "starta ett förlag för att det är kul". Men jag tyckte mycket om att vara på en plats där böckerna, texterna och läsning stod i centrum, på ett sätt som de inte längre gör på bibliotek (som har blivit så mycket mer än bara böcker). Vi måste prata mer om läsningen. Vara läsambassadörer överallt.
Idag har jag av gammal ovana inte gjort någonting annat än att scrolla bort 100% av mitt mobilbatteri och drömt om projekt att påbörja, fastän jag egentligen borde ha fångat den ljusa dagen. Samtidigt har jag också stressat över att inte hinna läsa allt jag vill. Motsägelser är mitt andranamn.
Några minnesvärda ögonblick från Bokmässan:
- när jag förväxlade Annika Lantz med T vid sista hotellfrukosten, trots att de inte alls är lika. Det såg jag ju sen när T kom ner från sitt rum
- när vi sjöng We are the champions tillsammans på karaoken
- när Sara Lövestam fick hela publiken att skrika ut olika grammatiska termer och fick mitt intresse för språk öka tusenfalt
- när jag träffade S och G och prata om läget i våra liv och missade en massa (jobbrelaterat) viktiga föreläsningar
- när jag fick böcker signerade av Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri
- när jag köpte biljetter till dodie i februari
Läsåret sex månader senare

Så här ser listan ut efter sex månader:
* = Titlar jag tyckt mycket om
2. Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling & Fanny Hägersten
3. Omgiven av idioter av Thomas Erikson
När jag skrev den här punkten tänkte jag nog inte att den skulle fyllas av barn- och ungdomslitteratur. Kanske blir det ändring i slutet av året, men det kommer ut så mycket bra barn- och ungdomslitteratur just nu, att de snabbt slinker förbi allt annat.
2. Förlåten av Agnes Lidbeck
*3. Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend
4. Spelar roll? av Camilla Jönsson
*5. Ellinor av Katarina von Bredow
*6. Comedy queen av Jenny Jägerfeld
7. Träskkungens dotter av Karen Dionne
*2. Den mörkaste delen av skogen av Holly Black
3. I helvetet vet alla vem jag är av Fredrik Hardenborg
4. Vem bryr sig? av Camilla Jönsson
5. Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
*6. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
*2. Balzac och den kinesiska lila skräddaren av Dai Sijie
'You're the narrator, the protagonist, and the sidekick. You're the storyteller and the story told. You are somebody's something, but you're also your you.'*


Min kurs i polsk litteraturhistoria är slut och jag är speciellt tacksam för introduktionen av Polens historia och polska författare, främst: Stanislav Lem, Bruno Schulz, Hanna Krall, Slawomir Mrozek, Czeslaw Milosz, Andrzej Stasiuk, Adam Mickiewicz och Tadeusz Borowski. Kursen förstärkte också mitt intryck att Olga Tokarczuk är min favoritförfattare från Polen.
blåmesens 2017
Bäst: Margaret Atwood - The handmaid's tale
Bra: Thom Lundberg - För vad sorg och smärta, Ares Fioretos - Mary
Över förväntan: Max Brooks - World war Z, Maja Lunde - Binas historia
Under förväntan: Han Kang - Vegetarianen, Geir Gulliksen - Berättelse om ett äktenskap
Spontana känslor angående läsandet 2017 (utan inbördes rangordning):
* Nähä, det blev inte ett bokår det här året heller
* Tur att jag har mina bokcirklar (både den virtuella med bästa Stjärtmes och den verkliga), annars hade nog statistiken sett ännu dystrare ut
* Varför prioriterar jag inte det här, när jag tycker så hemskt mycket om böcker?
* Varför har jag inte ens bloggat om det jag faktiskt läst?!
Med det passar jag över till Stjärtmes och hoppas att hon har mer att bjuda på. Tjirr!
Stjärtmes aprilfavoriter
Här är några saker jag tyckt extra mycket om under april månad:
1. Anden, döden och tulpanen av Wolf Erlbuch
Årets ALMA-pristagare är kanske mest känd i Sverige för boken om en mullvad som får en bajskorv på huvudet och ska ta reda på vem det var som gjorde det mot honom, men hans Anden, döden och tulpanen är en annan bilderbok som jag tycker att fler ska läsa. Det är en lågmäld och melankolisk, men finstämd bok om en and som får besök av Döden, precis som i Bergmans Det sjunde inseglet.
2. Däggdjur av Säkert!
Annika Norlins nya skiva släpptes redan i februari och har gått varm i hushållet ända sedan dess. Att jag gick och såg Säkert! på Söderhamns teater gjorde att lyssnandet intensifierades både före och efter. En av skivans bästa låtar enligt mig: Grottorna
En annan musikrelaterad favorit är Amanda Wernes version av låten Vår bästa tid är nu med Petter Winnberg och Petter Granberg som jag lyssnat (och lyssnar) på varje gång jag ska lyssna via Spotify.
3. Borgman av Alex van Warmerdam
Att jag målar en död kropp på botten av en sjö för att gestalta denna märkliga film, gör den verkligen inte rättvisa. I korthet, handlar filmen om en familj som manipuleras av en underlig man som verkar ha en agenda av något slag. Filmen Borgman jämförs med Dogtooth (2009) och Funny games (1997) som båda leker med tanken på ondska och hur långt en människa kan gå. Det är en psykologiskt utmanande film, men till skillnad från t ex Funny games tycker jag att Borgman väckte fler och fler frågor ju mer man såg. Vill ändå säga att det är en stilmässigt snygg film som lyckas vara obehaglig och rolig på samma gång.
PS. gick på impuls och såg filmen Your name på bio igår, sista april. Den handlar om två ungdomar, från olika delar av Japan, som vaknar upp i varandras kroppar, men båda tror att de drömmer och när de "vaknar" så har de glömt allt. Det är en poetisk film som jag blev glad i magen av. 10/10.
Tidigare favoriter:
Stjärtmes marsfavoriter
Andra favoriter från den här månaden:
* Trädgårdsbrunchen på Annas Kafé & Kök i Hedvigs trädgård
* Föreställningen The Book of Mormon
* Utställningen Årsrika
* Boken Girls will be girls av Emer O'Toole
* Filmen Varje gång jag ser dig (portugisisk originaltitel: Hoje eu quero voltar sozinho)
Några sparade länkar:
* Böcker jag dömer efter framsidan: Manliga böcker - Bokblomma
Jag tipsar om Linneas blogg lite då och då, för att jag tycker att den håller en hög kvalitet. I den här serien listar hon, som synes, böcker som hon dömer efter framsidan.
* Do we read too quickly? - Loony Literate
Om att läsa för att nå ett mål, inte för att det är kul. Jag känner igen den här stressen och får den lite då och då, men försöker avvänja mig tanken på att jag måste läsa ett visst antal romaner innan året är slut, för det är en onödig stressfaktor att ha i sitt liv.
* Lyssna: Henrik Berggren - "To my brother, Johnny" - Kulturbloggen
Musik som jag inte visste att jag saknade.
* Secrets for developing your photographic style - The private life of a girl
* Somewhere in between - Fire and joy
Fotografen och skribenten Nirrimi har vuxit upp och blivit en vacker och stark kvinna som inte skyr att visa sig sårbar. Hennes lillebror begick självmord förra hösten och förhållandet mellan hennes dåvarande pojkvän och henne har tagit slut. I det här inlägget skriver hon om allt det sorgliga och smärtsamma.
* 5 short films on love - Linn Wiberg
För att kärlek är allt.
Stjärtmes februarifavoriter
- "Gratulerar till din förgörelse." Författaren Sandra Beijer om några böcker hon tänker läsa.
- "Hamstra böcker." August på Kulturvis om att ha böcker som man inte läser.
- "Mätt." Annahita om konsumtionshets och meningslöshet.
- "Detta är en bok."" Liisa Enwald om bokens framtid.
- Lista över tunnlar på Nya Zeeland
- 40 That the Grammy Awards Forgot: 2016's Best Albums From Around the World.
- "Finns jag?" Filosofiska rummet i P1 om jaget, vad det nu är.
- "Blir vi egoister med för mycket frihet?" Horace Engdahl i Allvarligt talat, i detta avsnitt om bland annat hur man hittar hem och huruvida evigheten har någon början eller ej.
- "Jag är ingen docka som folk kan plocka fram när det passar." Författaren Flora Wiström i Psyket i P3.
- Emil Jensens vinterprat om bland annat missförstånd och separationer.
- Bloggerne #utenfilter. Detta är ett norskt realityprogram som följer fyra bloggare i deras vardag. Hade önskat att det hade handlat mer om att blogga, men det är ändå bra tidsfördriv och tillräckligt intressant för att jag ska se alla avsnitt och stilla min Skam-abstinens något.
- The Handmaiden (2016). I första akten får vi se en kvinna av en lägre klass bli anställd hos en rik arvtagerska, men det är inte som det ger sken av egentligen. Som det ofta är i Park Chun-wooks filmer (Lady Vengeance och Oldboy, för att nämna några) är både scenografin och kamera-arbetet otroligt vackert, likaså är soundtracket stämningsfullt. Manuset är inspirerat av Sarah Waters roman Ficktjuven från 2003.
Stjärtmes januarifavoriter
Lördagslänkar: Ungdomslitteraturlistor, cruelty free och första gången

▷ Om du tänkt läsa Ondskan / Enligt O
Linda jobbar som lärare och bloggar om böcker. I detta inlägg listar hon alternativ till böcker likt Ondskan, av Jan Guillou, som fortfarande är den vanligaste boken att använda i skolsammanhang, trots att den har mer än 30 år på nacken.
▷ Första gången vi gick hem tillsammans / Flora Wiström
Jag har läst Floras blogg i många år och är så stolt över hennes utveckling. Förra året gav hon ut sin debutroman, Stanna, som jag har kvar att läsa. Nu har hon börjat publicera inlägg som är skrivna mer som konversationsutdrag som hon har med sin pojkvän Isak och jag älskar det. Jag tycker att det ger ett annat djup till hennes andra texter, som ett litet podd-avsnitt i textform, typ?
▷ The truth about "Cruelty Free" makeup / Rowan Ellis
Smink som inte har testats på djur, i all ära - och så klart viktigt, men många missar det mänskliga (ofta barn-) arbetet bakom produktionen. Det gäller inte bara smink utan alla möjliga produktioner av exempelvis kläder och möbler. Detta vill Rowan Ellis uppmärksamma i denna You Tube-video. Rowan verkar vara en superhjälte-människa med många järn i elden och jobbar framförallt med queer- och jämställdhetsfrågor.
▷ Tips för dig som har Skam-abstinens / @Enskedelaser
Malena är skolbibliotekarie på Enskede skola och på bibliotekets instagramkonto publicerar hon ljusa och fina bilder med boktips. Just denna lista med böcker som liknar och/eller har samma tema som den norska ungdomsserien Skam, kunde inte komma mer lägligt. Jag har läst tre av böckerna i listan och längtar redan efter att kunna bocka av den.
▷ Avsnitt 8: Öppna upp världen / Bladen brinner
I detta avsnitt av podcasten Bladen brinner pratar Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo bland annat om facklitteratur för barn med Sara Shepard, hur det är att göra bilder av någon annans text och att jobba med kultur och varför det inte är så mycket mångfald bland kulturutövare.
