Möjligen är baksidan av lättillgängligheten i att läsa digitalt att jag lånar lite väl spontant. Möjligen söker på Britneys självbiografi och så tycker appen att woman och girl är sak samma och så kommer Gone Girl, Gillian Flynns storsäljare från 2012 (just nu går den visst att köpa för 19kr plus frakt på kända nätbokhandlar) upp. Visst blev den väldigt stor när den kom? Jag kände åtminstone igen titeln och hade ett vagt minne av att den skulle ha en osympatisk kvinnlig huvudperson? Och att jag hört något om att Flynns berättelser skulle vara originella? Blev nyfiken, klickade låna, resten är historia. 12 timmar ner i ett slukhål till bok.
Amy försvinner samma dag som hon och Nick ska fira femårig bröllopsdag. Nick är en otrogen mansgris och ganska outhärdlig att läsa om (här ska erkännas att jag ett par hundra sidor in googlar vem som är skurken i boken, för att Nick är så störig att det liksom inte kan vara han, eller kan det, varför ska jag då fortsätta läsa). Så småningom uppdagas emellertid att Amy är snäppet värre.
Ett par reflektioner:
* Jag blir mycket imponerad av stilgreppet Amys dagbok, som inleds med att Amy poängterar att hon är skribent och dagboken ett sätt för henne att öva sina färdigheter. Aha det är så hon gör för att det inte ska kännas krystat i sin utförlighet, tänker jag nöjd. Det visade sig dock vara ännu finurligare än så.
* Romanen innehåller den tydligaste, mest utförliga beskrivningen av begreppet cool girl jag stött på (nu är frågan bara vad som skiljer en sådan från en pick me girl). Men jag blir lite tveksam, inte ens amerikanska män för 10 år sedan kan ha trott att sådana tjejer faktiskt finns?
* Är det inte lite komiskt att en roman som åtminstone delvis är av typen whodunnit har två huvudpersoner med efternamnet Dunne?
* Den utgåva jag läste innehöll ett par tidigare opublicerade avsnitt (meningslösa) men också en uppsättning frågor att använda om man vill diskutera boken i en bokcirkel eller liknande. Frågorna tyckte jag var jätteintressanta och jag tror verkligen att de hade kunnat funka och berika samtalet i min bokcirkel.
* Det kan inte vara en slump att Flocken och Gone girl har mycket liknande mysteriet startar-scener (man kommer hem från jobbet, dörren på vid gavel, kvinnan borta sedan helt nyligen (maten/strykjärnet fortfarande varmt), mannen bestört men blir genast huvudmisstänkt). Absolut inte identiska, men jag har svårt att tro att Grimwalkers inte gjort läxan och läst Flynn, och inspirerats.
Nähä. För den som gillar den här typen av psykologisk spänning och mot förmodan inte redan läst denna bok är det en rekommendation. Personligen ska jag hålla mig borta från den här genren ett tag nu.
Jag minns det verkligen som en manisk läsning, satt på baren där min exman jobbade och tappade tid och rum, de berättade efteråt att det varit slagsmål över mitt huvud men att jag bara fortsatt läsa och blev väl klar runt 04.. Vad var det för diskussionsfrågor?
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är den enda som inte kunde släppa boken ifrån mig! Jag hittade frågorna här: https://www.readinggroupguides.com/reviews/gone-girl/guide (vet inte om hemsidan kopierat från boken eller vice versa). Tyckte att vissa av de mer uppenbara, som om man föredrar Nick eller Amy, nyanserats så fint: tycker du om någon av dem, tror du det är meningen att man ska tycka om någon av dem? Och andra var sånt jag inte alls reflekterat över, såsom recessionen och vilken roll den egentligen spelade för paret Dunne.
RaderaBlev helt enkelt inspirerad att försöka hitta den typen av frågor till min fysiska bokcirkel nästa gång vi ska ses, då jag upplever att diskussionen ofta stannat vid tycker du att boken var bra, ja/nej. (Inte för att det är fel att ägna resten av tiden åt att prata om annat/livet. Men halva grejen är ju att man ska få någon att dela boken med ändå.)