Visar inlägg med etikett Lista. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lista. Visa alla inlägg

blåmesens 2025

 Gott nytt år!

Här kommer 2025 års bokslut. Tvärtemot vad jag förutsatt mig var jag under 2025 usel på att skriva upp vad jag läst, så något kan ha slunkit mellan maskorna när jag nu gick igenom Libby, minnet samt titlarna jag bloggat om här. Eventuellt blir det bättring nästa år.

Lästa böcker 2025: 61st (varav 3 omläsningar)
    Varav på svenska: 31st
    Och på engelska: 30st
    Varav skrivna av män: cirka 10st 

    Skönlitteratur: 45st
        Varav romance av varierande trashighetsgrad: 17st
        Självhjälp: 9st
        Övriga/romaner: 33st

    Facklitteratur: 15st
        Varav självhjälp (enligt egen bedömning): 9st
        Övriga/sakprosa: 6st

    Poesi: 1st

Men vem räknar precis.

Kanske är det mer intressant att titta på årets största alternativt mest intressanta läsupplevelser? I så fall:
Kvinnorna (Kristin Hannah)
Heart the Lover (Lily King)
Bubblare: Vitön (Bea Uusma) 

Intressanta aktuella snackisar som jag inte nödvändigtvis tyckte om:
All fours (Miranda July)
En magisk man (Maria Maunsbach)

Årets sämsta:
Otvivelaktigt om än inte utan konkurrens: The mountain is you (Brianna Wiest)

Nästa år då? Mer substans kanske? Jag vet faktiskt inte. Jag är hyfsat nöjd med det läsår jag haft. På våren var det trashig romance eller ingenting och då tycker jag kanske ändå det är okej med romancen. I övrigt har jag haft en hyfsad blandning mellan högt och lågt. Kanske lite mycket självhjälp (kom igen, ingen bok kommer att lösa alla dina problem åt dig), kanske något för kvinnodominerat? Men: orka ha en läsplan, orka läsa enligt schema och efter kvoter. Jag fortsätter nog gå på känn.
 

 

 

Tranans lilla prenumeration, 1.75 år senare

I början av 2024 blev jag med bokprenumeration för första gången sedan jag var barn. Trots min strävan att äga färre ting (inklusive böcker) och min kraftigt minskade konsumtion av fysiska böcker, till förmån för digitala sådana.

Så hur har det funkat med den lilla prenumerationen från Tranans bokförlag.?

Visst har det varit mysigt att få små bokpaket i brevlådan då och då, men bortsett från den första boken - Jag sjunger och bergen dansar - har resten inte blivit några direkta wow-upplevelser. Det har snarare varit den typ av böcker jag absolut hade kunnat låna på biblioteket och glatt återlämna efter läsning. Dessutom har det fysiska formatet tyvärr ställt till det för mig. När jag läser är det helt enkelt ofta i en miljö där en fysisk bok inte är tillgänglig, eller ens lämplig (målet att läsa rimligt har inte direkt kommit närmare). Därför blir Tranan-böckerna liggande, i värsta fall oöppnade, i bästa fall halvlästa, och jag gör dem inte rättvisa.

2024 bjöd utöver Jag sjunger... på Efterklang, Aska i munnen och Hissen i Saigon. Jag bestämmer mig för att det var kul att prova men att jag inte ska fortsätta. Tyvärr har jag missat att prenumerationen automatiskt förnyas om man inte checkat ur en ruta på hemsidan jag aldrig brytt mig om att logga in på. Ytterligare ett år således, håhå jaja.

Av 2025 års böcker har jag hittills bara läst Bonsai och den var så... fragmentariskt koncentrerad, kan något vara det? Att jag liksom inte fick något grepp om den. Jag får läsa om och återkomma. Därefter har även Tillbaka till Haifa och Heaven trillat in, och nu återstår alltså bara en enda liten bok. Jag har nämligen redan sagt upp prenumerationen på grund av ovanstående.

Tack för den här tiden Tranan, kanske kommer jag tillbaka en dag? Oavsett vilket kommer jag att fortsätta kolla Tranans hemsida för lästips.

Här är två saker jag hade önskat mig för att vilja fortsätta prenumerera:

* Digital prenumeration. Jag hade absolut kunnat tänka mig att få en e-bok istället för en fysisk bok. Jag vet, jag vet, jag kan ju klicka in och köpa en e-bok själv fyra gånger om året i så fall. Men just att få något som är nytt/aktuellt, och slippa välja själv? Inte mig emot.

* Cirkulär prenumeration. Att det med boken skulle komma en fraktetikett så att jag efter avslutad läsning (helst utan deadline) kunde skicka boken vidare till någon annan som ville läsa den. Jag hade inte brytt mig om att få något betalt, bara att själv slippa hitta någon som vill ha boken men ändå veta att den kom till användning. (Ja, jag vet att Akademibokhandelns Låna och läs har ungefär det här konceptet fast utan skickandet. Men de har ju inte Tranans urval.)

Tre böcker jag vill läsa i mars

Ett tecken på att boken jag läser just nu är för långrandig: snabba böcker tränger sig mellan. Ett annat är att jag drömmer om andra böcker, så jag lånar hem böcker som bara blir liggande i väntan på att jag ska få tid till dem. Att jag skriver om det nu kanske är ett tecken på att jag borde lägga ner den tråkiga boken och börja på en ny. Här är en lista på tre böcker jag vill läsa i mars:

1. Sour Heart av Jenny Zhang
Ett av mina mål det här året är att läsa mer på engelska, dels för att öva mig på språket och dels för att det finns så mycket litteratur som inte översätts. Jenny Zhangs Sour heart är en samling berättelser som sträcker sig över generationer och kontinenter om migration och kulturkrockar och om hur det är att ha ett hem och behöva lämna det.

2. Lewis Resa av Per Olov Enquist
Ett annat mål är att läsa så många av mina egna böcker som möjligt. När vi flyttade in i huset för lite mer än ett år sedan fick vi de förra ägarnas bibliotek på köpet. Det var ganska många hyllmetrar om hästar, hundar och matematiska uträkningar, böcker på ryska, franska och tyska, men också en del böcker av författare som jag tänkt läsa och som jag skulle vilja läsa först innan jag eventuellt rensar bort dem. Lewis resa av Per Olov Enquist är en sådan bok. P-O är en favorit sedan länge och det var ett tag sedan jag läste något av honom. Den här romanen tickar också i en annan box jag har som mål det här året och det är att läsa minst fyra böcker på minst fyrahundra sidor.

3. Drömmen om ett liv av Sun Axelsson
Nästa bok till bokcirkeln. Ska vara utläst till den 1 april!


Stjärtmes 2024

I början av året brukar jag försöka göra det till en vana att skriva ner vad jag har läst i min kalender, men allt eftersom året går och min lästakt går i vågor, så avtar även dokumentationen. Men en sak som jag är rätt bra på är att bokföra läsningen i Goodreads. En nackdel med Goodreads är att inte alla böcker är inlagda där - och jag orkar inte alltid lägga in dem själv - så inte ens Goodreads är särdeles pålitligt. Bättring önskas! Kanske är det år 2025 som jag äntligen kan göra ett inlägg med diagram och staplar som blåmesen och Bokblomma? (Om jag skriver ut det i cyberrymden kanske det blir verklighet). 

Här kommer några kommentarer på det jag läste 2024.

Enligt Goodreads läste jag 116 böcker. Det finns en hel del bilderböcker på den listan och minst 31 av dessa 116 är poesiböcker som jag läste i augusti till the Sealey challenge. Jag landade på ett genomsnitt på 163 sidor per bok. Den längsta boken jag läste var Systrarna av Jonas Hassen Khemiri som är på 722 sidor. Den kortaste boken var bilderboken Vi rymmer av Katarina Strömgård.

Jag inledde och avslutade året med serieromaner.
Började med Idag är sista dagen på resten av ditt liv av Ulli Lust som är en självbiografi över några månader 1984 då Ulli som sjuttonåring lämnar sin hemstad, Wien, och bilar ner till Italien med några kompisar, utan varken pass, planer eller pengar. Något som börjar som en önskan om frihet övergår ganska snart till ett dekadent liv med prostitution och droger. Eftersom det är Ulli själv som skrev den, så gick det ju bra och hon fick en otrolig historia att skriva om som har vunnit flertalet priser. Jag blev något beklämd av att läsa boken och jag tänker på den än idag.
Avslutade med Sunday av Olivier Schrauwen. Sunday utspelar sig under en söndag och vi får bland annat följa Schrauwens kusin Thibault. Sunday har två berättarplan samtidigt. I övre delen av rutan får vi ta del av Thibaults tankar, i nedre delen annat som händer. För den som inte känner till Olivier Schrauwen så kan han vara en av de mest intressanta serietecknarna just nu? Allt jag läst av honom har varit jättebra, innovativt och stilistiskt snyggt. 

I min bokcirkel läste vi 5-7 böcker. Tjärdalen av Sara Lidman tycktes mycket om av samtliga deltagare. Även Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut lämnade ett stort avtryck. Maud Martha av Gwendolyn Brooks gav upphov till livlig diskussion. Binti-trilogin i genren african futurism av Nnedi Okorafor var det mest otippade valet för vår bokcirkel. Min personliga favorit var Minnesteatern av Karin Tidbeck.

Under the Sealey challenge upptäckte jag versmåttet sonettkrans och läste under 2024 både Barnet av Olivia Bergdahl och Den mörka stigen av Lotta Olsson, den senare handlar om Orfeus och Eurydike och var mycket fin. 

Andra böcker som jag tyckte mycket om:
Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård
The princess and the grilled cheese av Deya Muniz
Skuggan av Anna Höglund
Pips mamma av Baek Heena
Mors dag av Klara Wiksten
Utan att du vet av Lena Sjöberg
Bärandet av Ada Limón
Völvans väv och Vargavinter av Elisabet Östnäs 
Småtrollen och den stora översvämmningen av Tove Jansson

Sammanfattningsvis har det varit ett spretigt läsår utan mycket substans. Att det hamnar barnböcker i mixen är oundvikligt så länge jag jobbar på bibliotek. Att jag tycker om att läsa manga bidrar också till den höga totalsumman. Jag tyckte mycket om att läsa poesi och hoppas kunna få in den oftare som en naturlig del i min läshög. Det finns en viss sorts litteratur som jag tycker mycket om att läsa, men som inte blir dokumenterad: kokböcker och handarbetsböcker. 

Tack och bock, 2024. 

blåmesens 2024

Gott nytt 2025!

Låt oss prata lite snabbt om 2024. Oj, vad jag läste 2024. Läste och läste och läste och stannade på cirka exakt 80 unika titlar (plus 3 påbörjade/pågående). Och bloggen, den har hängt med; jag har bloggat om i stort sett allt. Ni vet alltså redan vad jag läst, med undantag för ett par titlar som jag ska skriva klart om snart.

Hur såg trenderna ut i mitt läsande då? Mja, för att säga det med tre tårtdiagram, ungefär såhär:

Mycket e-böcker i år också. Jag vet inte om jag borde längta efter den fysiska boken? Jag har börjat se den som osmidig; måste vara på rätt plats vid rätt tid för att jag ska kunna läsa. Så mycket enklare att hala fram den förhatliga(?) telefonen och köra igång. Problemet är väl att utbudet, åtminstone om man väljer att läsa mest bibliotekslånad litteratur, blir något begränsat.


Mitt i sommaren gick mitt e-biblioteks avtal för ny svensk litteratur ut och det verkar som att de inte skaffat något nytt sådant värt namnet. Istället uppmanar de mig att läsa klassiker, för dem behöver de väl inte betala för. Alternativet är att läsa på engelska, och därför har det också blivit mer och mer engelska under hösten.


I mars någongång "upptäckte" (jag har ju läst typ Grottbjörnens folk och Marian Keyes och säkert annat som möjligen skulle kvala in... samt den moderna urmodern Twilight, tidigare) genren romance och totalt blev det ett femtontal böcker inom denna. Skräp eller inte skräp? Jag vet inte. Mattias Ribbing skrev i sin allroundsjälvhjälpsbok Skärmsmart ungefär att en varierad kost är inte det bästa för i den ingår godis och chips och det ska man ju såklart helst inte äta alls, då är stenhård lågkolhydratkost mycket bättre. Ett intressant sätt att missförstå begreppet varierad kost, om du frågar mig. För att dra en parallell till läsning, hade det varit "bättre" att läsa 17 böcker färre och utesluta det lättsmälta? Oklart. Det är en utmärkt genre för att komma igång med läsandet igen när man tappat farten. Men det är också ett utmärkt sätt att fly verkligheten och huruvida detta är något som ska uppmuntras, därom tvista de lärde.

Någon linjegraf kan jag inte åstadkomma då jag inte så noga skrivit upp när jag läst ut vilken bok. För 2025 har jag ambitionen att fylla i läsdagboken vid varje månadsslut. Vi får se hur det går med det.

Några minnesvärda titlar från detta år:
Slöseri
Jag sjunger och bergen dansar
Gone girl
Det jag läst av Ali Hazelwood och Christina Lauren
I'm glad my mom died
Vikarien
Doktor Glas
Hoppas det smakar bra
Bokstavstro (blogginlägg kommer)

Sämst från 2024:
De kallar oss influencers
Orbital

Spretigt, måhända. Ibland funderar jag över om jag borde ha en plan för mitt läsande, använda det för... bildning? Breddning? Oftast landar jag i att jag trivs med att läsa för förströelsen, att grabba tag i vadhelst förefaller tilltalande just i ögonblicket. Så lär det väl alltså fortsätta. Och bloggandet har blivit någon sorts vana igen, så förhoppningsvis kan även den fortsätta under året.

Två ord om övrig kultur: jag såg nästan inga filmer, däribland Truman show som var väldigt sevärd. Och musikmässigt försökte jag förstå hypen kring Taylor Swift men lyckades inte direkt.

blåmesens 2023

2023 var året när jag började läsa igen*. 

Jag tröttnade på att slöscrolla Internet och laddade ner bibliotekets e-boksapp. Och plötsligt blev det omöjliga möjligt. Med godtycklig formatering på en mobilskärm, för all del. Men någonstans i somras jag började läsa, och jag kunde inte sluta.

Någon exakt lista över vad som lästs har det inte blivit, med två olika biblioteksappar och några pappersböcker och lite raderad historik är jag mer än lovligt osäker på vad jag läst, men jag vet att det är 25+ böcker. Här kommer ett godtyckligt urval/en serie mikrobloggar** (understrukna gillade jag lite extra):

Just nu är jag här (Isabelle Ståhl): Om det här är en bok som beskriver min generation, så tillhör jag nog en annan.

Världen som väntar (Peter Alestig): Om hur livet i Sverige kan se ut på 10-20 års sikt. Önskar att författaren hade skippat introkapitel à la P3 Dystopia, för mig ger de boken ett mindre trovärdigt intryck.

Häng City (Mikael Yvesand): Rätt kul bok, men jag tror inte att den kommer att bli någon klassiker.

Jävla Karlar (Andrev Walden): Jamen den var väl rätt bra tror jag? Blev inte besviken, och hade höga förväntningar då jag brukar gilla författarens texter i DN.

Stjärnlösa nätter, Blod rödare än rött, Bortom solens strålar (Arkan Asaad): Det säger säkert mer om mig än om böckerna, och temat (hederskultur bl a) är säkert jätteviktigt och relevant för många. Men det enda jag kan tänka på (okej, hur platt böckerna är skrivna också) är: vilka arroganta, ynkliga krakar till manliga karaktärer.

En enkel till Indien
(Cassandra Brunstedt): Läste denna för att jag läst att boken skrevs under en föräldraledighet. Önskade nästan att den skulle vara dålig? Men den var stabil feel good. Feel good, som tomma kalorier. Stundtals ljuvlig att konsumera, men eftersmaken är äckel. Uppföljaren (Lyckliga gatan tur och retur) var inget vidare.

Förinta världen inatt (Stina Jackson): Feel bad i tegelstensformat. Ingen är, eller blir, lycklig. Inget är svart, vitt, rätt eller fel. Den här gillade jag! Och tyckte dessutom slutet var toppen.

Skam den som ger sig
(Charlotte Kalla och Johan Esk). Gillar Kalla. Gillar Esk. Inte imponerad av boken. Önskar att jag inte köpt den, för jag kommer inte att vilja läsa den igen.

Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet (Heidi Linde): om jag någon gång får för mycket fritid ska jag göra ett inlägg om "vad vi parafraserar när vi parafraserar Raymond Carver". Det här var norskt och intetsägande.

Changer l'eau des fleurs (Valérie Perrin): Jag provade att läsa en ljudbok på franska och blev smått euforisk när DET GICK. Romanen var av typen fransk feel good. Någon invecklad, och med lite för mycket detaljer framåt slutet (inget lämnades åt fantasin), men en positiv läsupplevelse. Möjligen det enda skönlitterära jag läst på främmande språk i år.

Stacken (Annika Norlin): Jag gillar ju Annika Norlin - från början som artist men även hennes sätt att skriva. Intrigen är dessutom intressant, om än något osannolik. En intressant motsättning till denna brist på realism är att jag fortfarande är tvärilsk på en av karaktärerna efter avslutad läsning.

Kvällens röster (Natalia Ginzburg): Lånade denna eftersom den var på nån lista i DN och utlovades vara kort. Gillade! Dialogerna (som ibland får vara monologer) är verkligen skickligt skrivna. Dessutom beter sig huvudpersonerna vuxet och tar rimliga beslut? Ovanligt.

Yellowface (RF Kuang). Uuuuuh. Mådde fysiskt illa 90% av den hastiga (går det att läsa den på annat sätt?) läsningen av denna roman. Med risk att spoila: otäckare huvudperson får man leta efter.

Systrarna (Jonas Hassen Khemiri). Jag hade fått för mig att jag inte gillar JHK. Sen hörde jag en intervju och blev sugen. När jag väl börjat läsa kunde jag inte sluta, jag måste bara få veta hur det skulle gå! Trollbunden ända fram till slutet, som jag upplevde som lite abrupt, förhastat, plötsligt, helt enkelt inte riktigt som ett slut.

Stargate: en julberättelse (Ingvild H. Rishøi): Spoiler i vitt här: två barn som det är synd om lägger sig och dör under en gran. Jaha. Berörde mig inte det minsta.


2024 ska bli året då jag slutar (nåja, drar ner på att) läsa igen.

Varför då, undrar ni. För att jag läser på stulen tid. Jag läser medan jag väntar på att barn ska somna (okej). Jag läser på toa (ibland okej). I omklädningsrummet på jobbet (knappast okej). Istället för att sova (inte bra). Samtidigt som jag lagar mat (inte heller bra). Medan livet susar förbi omkring mig (upp till läsaren). Det finns helt enkelt inte plats.

 

* Annat än böcker för barn 0-6 år, vill säga. Dessa kan också, i enstaka fall, ha oväntad verkshöjd.

** Om Threads inte varit ägt av Meta = Facebook, kanske en bok-mikroblogg hade varit något? Min tröskel för att uppdatera härinne verkar ha växt sig kämpahög.

blåmesens 2019

2019, ännu ett lågvattenmärke i läsningsstatistiken. För att inte tala om bloggstatistiken; ett par halvfärdiga utkast har vi knappat ner, men i princip ingenting kom till publiceringsstadiet. Om det ändå skulle vara någon som kikar in här ibland: hej hej! Vi lever och har det bra, men det verkar som att bloggdöden kanske drabbat även oss.

Så vad hände då 2019 i ett blåmesperspektiv? Mja, bortsett från januari 2019 (hade läst mycket under julen och så rullade det bara på) samt sommarsemestern blev ytterst lite läst, och detta ytterst lilla var oftast till den där gamla goda fysiska bokcirkeln. Det finns dock även en baksida av myntet fysiska bokcirkeln; många böcker som jag verkligen vill läsa blir liggande på nattduksbordet för att de helt enkelt inte är prioritet just nu. (Ja, Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar och Matilda Gustavssons Klubben, jag tittar på er. Och alla er andra som ligger där och trängs på nattduksbordet eller instuvade i bokhyllan.)

Stjärtmes och jag försökte ta oss an en ny triologi för mesbokcirkel: Rachel Cusks kritikerrosade böcker Outline,  Transit och Kudos. Tyvärr föll vi på startlinjen genom att ingen av oss tyckte sig riktigt ha fått grepp om Outline, och att vi av någon anledning fick ställa in vår första bokdiskussion. Därmed rann det hela ut i sanden, för den här gången. Bättre lycka nästa gång.

På semestern läste jag bland annat om de 7 böckerna i Harry Potter-serien, då det 2019 var 20 år sedan den första boken publicerades i svensk översättning. Även detta gjordes ihop med fysiska bokcirkeln, som logiskt nog valde att läsa om serien på engelska. Detta visade sig oväntat kul då Rowling har en del ordlekar och liknande för sig som inte riktigt hänger med in i den svenska översättningen, även om jag tycker att denna ofta är relativt välgjord. (Exempel för dig som är HP-nörd: ordlekarna i Diagon Alley, Nocturn Alley och Grimmauld Place, till exempel. Och hur mycket bättre låter inte apparition och disapparition än den svenska varianten spöktransferans?)

Den enda ambition jag minns att jag hade inför 2019 var att skrota självhjälpslitteraturen. Det har jag också gjort, men i ärlighetens namn kan jag inte säga att det gjort varken till eller från. Jag har varken varit mer eller mindre nöjd med min tillvaro än jag brukar vara, och inte hittat några nya strategier för att lösa problem eller hantera upplevda tillkortakommanden (nuvarande: gå en kurs eller läs en bok, då ordnar sig säkert allt). Jag har därför på känn att de åter kommer att smyga sig in i läsningen under 2020. Om inte annat är de ju så lättlästa.

Okej, så 2019 i korthet:
 27 böcker lästes inalles, varav 15 på engelska. (Kommentar: borde läsa mer på svenska.)
De bästa:
  •  Jag for ner till bror och Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Precis som Stjärtmes skrev om den första boken har de något väldigt speciellt, man stannar liksom kvar i berättelsen när man läser och kanske även några dagar därefter. Ser fram emot den tredje och avslutande delen som släpps i år.
  • Aniara av Harry Martinson (som säsongsavslutning med fysiska bokcirkeln valde vi även att gå och se den nya svenska filmatiseringen på bio. Bra film om man vill bli knäckt.)
  •  Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling. Se ovan. Minst lika bra som jag mindes dem från förra omläsningen.
  •  Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, vilken intogs i form av Sveriges Radios radioföljetong (i appformat naturligtvis). Utmärkt inläsning och en mycket underhållande roman.
Bubblare:
  •  The Shining av Stephen King, som lästes för en alternativ fysisk bokcirkel som jag blivit bjuden till men hittills inte lyckats medverka i (ej heller med denna bok, träffen blev flyttad i sista minut). Jobbig bok att läsa för mig som är en riktig mes och helst ville hålla en hand för ögonen under läsningen, men om man bortser från att det är så oerhört obehagligt hela tiden, så skriver King bitvis riktigt, riktigt bra.
Jaha, klart slut då, vi ses kanske nästa år igen..?

blåmesens 2018

Jamen jag vet att vi är halvvägs igenom mars och att våren, med lite tur, snart kommer. Men på något sätt lyckades jag tydligen missa att ytterligare ett år på samma gång sniglat sig och svischat förbi. Det om tid. Nu några ord om vad jag läste 2018.

Som vanligt snittade jag ungefär två böcker i månaden - med föga förvånande toppar på sommaren och kring jul. Totalt läste jag 28 böcker, varav 9 på engelska och en på franska (hurra! Det var länge sedan. Synd att den inte var så bra bara). Även fortsättningsvis har jag min fysiska bokcirkel att tacka för att jag får något läst. Visst, jag är inte alltid nöjd med de böcker som väljs ut, men jag tar mig åtminstone tid.

Av de 28 böckerna var också så mycket som 7 stycken av populärvetenskaplig karaktär. Utan att gå närmare in på det konstaterar jag att de flesta av dessa skulle kunna sorteras in under självhjälp. Så även om jag föredrar målsättningar av typen "göra mer av x" snarare än "inte göra y" planerar jag nu att låta 2019 bli ett självhjälpsfritt år. Ärligt talat, vad tror jag att jag ska vinna på att läsa en massa böcker om att optimera mig själv? Är det inte mer givande att koppla av med en roman?

2018 års bästa bok blev, utan större konkurrens, Kazuo Ishiguros Never let me go (sci-fi när den är som bäst, och så mycket bättre än Återstoden av dagen!). 

Eftersom jag varit usel på att blogga kommer här ett axplock av övriga böcker, inklusive kort kommentar:
  • Norra latin (Sara Bergmark Elfgren): riktigt bra ungdomsskräckis. Det enda som fattas mig är någon sorts liten tveksamhet, något som får det att kännas som att det hela faktiskt hade kunnat hända på riktigt, även utan inverkan av magi.
  • Den vilda jakten på ett bättre jag (Carl Cederström och André Spicer): två killar testar självhjälpsmetoder. Jag lånade den i förhoppning om att bota mitt eget självhjälpsknarkande, men på något sätt missade den sitt eget mål och blev någon sorts skruvad reklam för hela självoptimeringskulturen istället. Något av en besvikelse.
  • Sommaren, syster (Jerker Virdborg): läskigt men bra om ett samtida eller möjligen något framtida Sverige i krig.
  • Beckomberga, ode till min familj (Sara Stridsberg): lämnade mig med en tom känsla av att jag inte fattar grejen med Stridsberg. Vad är egentligen grejern?
  • 4 3 2 1 (Paul Auster): bitvis helt briljant skildring av hur en ung amerikansk pojke växer upp under 1900-talets tidigare hälft. Intressant upplägg där vi i sann sliding doors-anda får följa med på fyra olika färder, bland annat beroende på vad som hände med pappans möbelvaruhus när pojken var liten.
  • Väggen (Pia Dellson)
  • Inuti huvudet är jag kul (Lisa Bjärbo): okej, jag erkänner att jag vid ett par tillfällen ville ta tag i Liv och ruska om henne och vråla "men öppna käften bara". Jag har förstått att det är en inte helt ovanlig reaktion. Men på det stora hela tyckte jag att det var en fin liten roman, med många sympatiska och väldigt levande karaktärer.
  • Goodnight Mister Tom (Michelle Magorian): en klassiker tillika favorit som jag läst och lyssnat på som ljudbok massvis av gånger, men alltid på svenska. Att nu läsa den på engelska gjorde att den på sätt och vis kändes ny. Till exempel har dialekterna inte alls varit lika tydliga för mig förut. På något underligtvis kändes boken också kortare än jag mindes den. Väldigt fin var den dock fortfarande.

Eftersom jag inte förde bok över filmer, och det inte finns något speciellt att säga om musikåret, är det därmed klart och slut från blåmesen! Förhoppningsvis dröjer det nu mindre än ett år till nästa inlägg...


Läsåret 2018: Riktlinjer

Jag kände mig förhoppningsfull inför det nya året och gick därför in i 2018 med ny energi. I år vill jag vara mjuk, närvarande och produktiv. Jag vill blogga mer, men inte känna att någon press i det. Jag vill ha ordning i oredan och investera i mig själv och samtidigt försöka göra hållbara köp. You Only Live Once. Vara mindful and all that jazz.

Jag har många gånger försökt ha nyårslöften som att "läsa x antal böcker", men misslyckats för att jag längre in på året struntat i det och tänkt att "det löser väl sig ändå". Men jag tänkte göra ett nytt försök i år till mer strukturerad och målinriktad läsning, samtidigt som den känns självvald och flexibel.

Vid årets slut vill jag att jag ska ha läst minst: 
12 facklitteratur
12 skönlitteratur från 2018 
12 ungdomslitteratur
12 poesisamlingar
12 skrivna av icke-västerländska författare
6 skrivna på engelska
2 Shakespeare-dramer

Den magiska siffran 12 är där bara för att det finns 12 månader på ett år, så det blir i snitt en bok från varje punkt i listan. Överkomligt, med andra ord.

Och som synes har jag bestämt mig för att läsa två Shakespeare-dramer i år. En av dem kommer att vara Stormen. Jag har sett alldeles för många referenser och nyskrivna romaner till Stormen på sistone, nu senast i John Greens nya Turtles all the way down, att det inte går att undvika den längre.

Att jag sedan kommer att föredra en mangaserie framför, säg Dantes Den gudomliga komedin, ett tag får det väl vara så.

Stjärtmes 2017

Ett av mina nyårslöften i år är att skriva mer på bloggen, något som inte känns så lyckat när det första inlägget dyker upp först tio dagar in på det nya året : - ) Jag har redan hunnit läsa tre böcker i år, men innan jag kan blicka framåt måste jag göra klart 2017.

Untitled

103 böcker böcker läste jag förra året!
Minus bilderböcker och plus en del manga. 103 är ändå många fler än vad jag hade trott, men så spenderade jag också många timmar i kollektivtrafik till och från jobbet.

Här är en lista i alfabetisk ordning på de böcker jag minns som bättre än de flesta:
Alla frågar sig varför av Eva Susso & Anna Höglund
Cell av Amalie Smith
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Det kändes lugnt när mina känslor dog av Bim Eriksson
Efter Ekot av Olivia Bergdahl
Girls will be girls av Emer O'Toole
Glömskan av Johanna Olsson
Green Girl av Kate Zambreno
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Jane, räven och jag av Fanny Britt & Isabelle Arsenault
Kobane av Joakim Medin
Lämna mig inte av Stig Sæterbakken
Operation B av Gabriella Håkansson
Räddningsavstånd av Samanta Schweblin
The Minnow av Diana Sweeney
The sun is also a star av Nicola Yoon
You had me at hello av Mhairi McFarlane

Filmer jag såg och tyckte mycket(!) om:
A girl walks home alone at night
Dancer 
Dödskallegänget
Old boy - Hämnden
Paterson
Stranger than fiction
The handmaiden
Your name

Untitled

Mitt musikår bestod till 98% av dodie, en vloggare som jag har följt i åtminstone tre år och som nu har börjat släppa musik! Förra året debuterade hon också som författare till boken Secrets for the mad som jag ännu inte har läst, men som jag verkligen vill. Jag köper väldigt sällan nya böcker, men dodies bok beställde jag faktiskt från Amazon tillsammans med John Greens nya, men istället för böcker fick jag en påse med femtio olika bläckpennor!?!
Bortsett från dodie kommer jag att minnas 2017 som det år då jag såg Håkan Hellström två gånger, två dagar i rad! Och var i Umeå för första gången.

Min sista punkt i denna sammanfattning av mitt kulturella år är teater och föreställningar på scen som jag har sett. Om ni får chansen tycker jag verkligen att ni ska se Landet inuti (som var så vacker och viktig i sin anspråkslöshet att jag började gråta) och Vi som bor här (som behandlade miljö- och klimatfrågor på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt) och Nour el Refai. Jag såg också Ett bloss i natten som var sista delen i en trilogi om Hudiksvalls historia och musikalen Billy Elliot, men då var jag så trött att jag somnade under andra akten och missade slutet... Ja, ja.

Det var allt för 2017! Helt ok kulturår ändå, fastän livet på andra håll var tungt och trist.

blåmesens 2017

Med 25 utlästa romaner varav 6 på engelska summerar jag det föregående året med följande lista.
Bäst: Margaret Atwood - The handmaid's tale
Bra: Thom Lundberg - För vad sorg och smärta, Ares Fioretos - Mary
Över förväntan: Max Brooks - World war Z, Maja Lunde - Binas historia
Under förväntan: Han Kang - Vegetarianen, Geir Gulliksen - Berättelse om ett äktenskap

Spontana känslor angående läsandet 2017 (utan inbördes rangordning):
* Nähä, det blev inte ett bokår det här året heller
* Tur att jag har mina bokcirklar (både den virtuella med bästa Stjärtmes och den verkliga), annars hade nog statistiken sett ännu dystrare ut
* Varför prioriterar jag inte det här, när jag tycker så hemskt mycket om böcker?
* Varför har jag inte ens bloggat om det jag faktiskt läst?!

Med det passar jag över till Stjärtmes och hoppas att hon har mer att bjuda på. Tjirr!


blåmesens 2016

Hej nya året! Därmed även: hejdå gamla året!

Som vanligt tar jag årsskiftet med ro och har inga storslagna planer på radikal livsstilsförändring, men väl en lång lista med saker jag skulle kunna ta mig för under året, om tid och lust finns. På tal om listor verkar jag ha blivit sämre på att uppdatera mina sådana kontinuerligt, vilket naturligtvis gör det klurigare att få ihop en årssammanfattning. Här kommer i alla fall tre (/fyra) topp två! De trender jag kan identifiera för 2016 är för övrigt fortsatt brist på fransk litteratur och blogginlägg.

Årets litterära topp två:

Jag vet allt det här av Annika Paldanius.
Omläsning är planerad - förhoppningsvis kommer det ett blogginlägg då.
 "Jag vet vad kärlek är.
Jag vet att det är en evolutionerad impuls som är till nytta för oss jag vet att det är pådrag av dopamin och oxytocin, jag vet att det är att spegla sig själv i en påhittad projektion, jag vet att det handlar om basala saker som att få älska  och banala saker som att känna sig älskad, jag vet att en förälskelse per definition tar slut, jag vet att efter det kan djupare känslor ändå finnas kvar och jag vet att chansen för oss inte borde vara mindre än för några andra. Jag vet att ungefär hälften av alla par skiljer sig och jag tänker att det trots allt blir femtio procent kvar. Femtio procent är inte så dåligt, jag undrar om någon tittat på faktorer som utmärker de procenten och jag tänker att jag inte orkar fundera på det, att jag bara vill veta om faktorerna talar för mig och Gustav. Jag vet att jag aldrig kommer att lyssna på något som talar emot, jag vet att jag är jävig, biased, jag har aldrig hävdat att jag är objektiv även om det är det enda som räknas."

Brave new world av Aldous Huxley.
Publicerad 1932 och oerhört aktuell. Ett av de bästa underlagen till att diskutera vad lycka egentligen är jag stött på. En av bokcirkeldeltagarna (japp, bokcirkeln vidgar läshorisonten - hittills framför allt med fantasy och dystopier) tyckte att alla samtalsämnen som förekommit i hennes vardag under de kanske två veckor som gått mellan det att hon läst ut boken och att vi diskuterade den kunde kopplas till Brave new world. Jag upplevde något liknande.
"Words can be like X-rays if you use them properly - they'll go through anything. Your read them and you're pierced."


Årets cinematiska topp två:

Star Wars episode VII: The force awakens. Ja, jag vet att handlingen är ganska lik den i Star Wars episode IV: A new hope. I mina ögon är det icke desto mindre en bra film: genomtänkt ,välklippt och som för en Star Wars-nörd light som undertecknad väcker många intressanta frågor (som för en gångs skull utelämnas på grund av att jag inte vill spoila). För övrigt letar jag fortfarande efter en vettig fackbok om Star Wars (utan atlas över Star Wars-universat och med berättelser om inspelningar, kritik och dylikt), någon som sitter på en titel?

The imitation game. Otroligt spännande - check. Otroligt tankeväckande - check. Otroligt bra skådespelarinsatser - check. Jag blev helt tagen av den här filmen. Om du inte sett ännu rekommenderas den varmt.

Årets musikaliska topp två:

I en värld där det fastnat något i ögat är en kväll med Emil Jensen något av det mest hoppingivande man kan unna sig. Året avslutades sedan lovande med Säkert!s nya singel,  Snooza.

Bubblare: Årets fågel-topp två:

Stjärtmes: för sin förmåga att fortfarande blåsa lite liv i den här sidan med tänk- och sevärda detaljer. Och för sitt utmärkta bokcirkeldeltagande... och i brist på övriga nominerade: blåmesen: för ett par halvbra inlägg. Det är tanken som räknas.

Stjärtmes 2016 - höjdpunkterna

2016-01-16
Bland det mesta med att det blir ett nytt år är alla sammanfattningar av hur det förra har varit, vilken som var den bästa boken etc. eftersom det säger så mycket om en bok.

Förra året var ett himla sorgsamt år, med allt för många förluster och avsked. Det var inte heller något superår för min läsning - när jag räknar ihop alla böcker jag har läst är det fler blanka ark, än fyrverkerier i minnet - och mitt bloggande har om möjligt varit ännu sämre. Jag tänker inte lista samtliga läsningar, som jag räknar till 90 stycken, eftersom det var så många halvljumma upplevelser. Kort sammanfattat blev det en spretig samling som mest bestod av barnböcker och annat jox, men det blev ändå några höjdpunkter som jag tänker bära med mig till framtiden. Här kommer den - min årsbästa-lista!

Januari
Steglitsan av Donna Tartt
"Rykten och omdömen lyfte Steglitsan till skyarna, i samma takt som mina förhoppningar. Och jag ska väl säga att Steglitsan inte möter mina förväntningar fullt ut. Det är en långdragen berättelse, men Tartt lyckas ändå flera gånger om vända historien till någonting oväntat."

Straff av Paula Polanski (recension från 2014)
Detta var min andra läsning av det fantastiska pusslet och det var minst lika fantastiskt som jag beskrev det som, om än mindre klurigt den här gången. Det gav mersmak till att läsa mer Nesser i framtiden. Efter drygt ett år, har detta dock inte hänt. Men snart, hoppas jag.

Februari
Möss och människor av John Steinbeck
Blåmesen och jag läste den här för att kunna diskutera den tillsammans och även om kortromanen var bra även innan vi pratade om den, så blev den ännu bättre efteråt. Ni vet, ibland när man står inför en klassiker och får en tung känsla i kroppen, för att det inte var så roligt att läsa sådana i skolan? En sådan känsla får jag av Steinbeck, men det finns en anledning till att klassiker blir klassiker. Det är något jag måste jobba på. Så här skrev blåmesen om varför Möss och människor blivit klassiker:
"Jag tror att det beror på att karaktärerna känns så levande och säkert kommer att bli svåra att glömma, men även på att det går att tolka många aspekter av boken helt olika beroende på vilket perspektiv man har"

Morkels alfabet av Stian Hole
Stian Hole har kommit att bli en av mina favoritförfattare inom bilderboksgenren. Så här skrev jag på jobbets facebooksida: "Om ni inte har bekantat er med Stian Hole är det dags att ni gör det nu. Hans bilderböcker kan läsas av både liten som stor. Hans språk, både bildligt och bokstavligt, är fenomenalt. Hans böcker behandlar allvarliga ämnen som döden och ensamhet."

Mars
Emanons minnen av Shinjo Kajio & Kanji Tsuruta
Det här är en serieroman som handlar om en ung man som träffar en kvinna på en båt. Den här kvinnan säger sig ha ett minne som sträcker sig bak till ur-livets födelse. Hon säger inte sitt riktiga namn, utan kallar sig Emanon - No name baklänges. Jag minns uttryckligen att jag under läsningen tänkte att den var vacker.

April
Vattnet drar av Madeleine Bäck
Jag läste inte många ungdomsromaner förra året, men Vattnet drar av Madeleine Bäck var en av dem. Så här skrev jag på jobbets facebooksida:

"Är du sugen på något övernaturligt och spännande? Madeleine Bäcks debutroman Vattnet drar utspelar sig i Gästrikland, där gamla krafter som aldrig borde vakna väcks och sätter människors liv i fara. Det är inte många som vet vad eller vilka som ligger bakom, knappt ens läsaren, men tur är då att Vattnet drar är första boken i en trilogi och förhoppningsvis får vi veta mer i kommande böcker! Tips till alla unga vuxna (och äldre) som tycker om när det övernaturliga blandar sig in i vanliga miljöer. Inget för den känsliga kattälskaren."

Juni
Alldeles röd av Kristina Olsson
Detta är en annan Kristina Olsson än ovan nämnda. Jag skrev om den när jag hade hunnit cirkus halvvägs in och skrev då så här:
"Handlingen utspelar sig i en stad någonstans i Sverige under 1970-talet. Det är kollektiv, demonstrationer mot kriget i Vietnam, kärlek, klass och röd politik. I huvudrollerna får vi följa tjugoåriga Eva ur ett jag-perspektiv och nittonåriga Isabell ur ett tredje person-perspektiv. [...] Språket är enkelt utan att vara för banalt och liven tillräckligt intressanta för att jag ska vilja läsa den i stora sjok och hoppas att den inte tar slut." (OBS spoilervarning: Jag läste som synes slut på den och tyckte nog inte att slutet höll samma kvalitet som de tidigare två tredjedelarna, men den får komma med här ändå.)

Den sommaren av Mariko Tamaki och Jillian Tamaki
En fin växa upp-skildring i form av en serieroman i endast blå toner.

Pojken och havet av Sofia Hellman
Fin bilderbok om en pojke som inte kan se, som frågar sin pappa hur havet ser ut.

Juli
Jag läser alltid som minst innan och under semestertider. Under hela juli läste jag bara en.

Easter Parade av Richard Yates
Yates har jag alltid föreställt mig som en av de där manliga fossilerna som man borde ha läst, åtminstone en gång. När jag skulle iväg på tågluff i somras och jag sa till min kompis att jag inte hade tänkt ta med någon bok på resan (vem var jag ens?), gav hon mig denna och sa att den nog skulle passa mig. Och det gjorde den! Jag skrev väldigt hastigt om den i min dagbok, så kanske dyker det upp ett inlägg om den även här i framtiden.

Augusti
Som hund och katt av Per Nilsson
Skulle jag nämna en författare som kännetecknar min högstadietid, skulle denna författare utan tvekan vara Per Nilsson. Som hund och katt är inte olik t ex Hjärtans fröjd som dels handlar om att ha sex första gången. I Som hund och katt är det trassligt och trasigt, men fint och mjukt, som det brukar vara i Per Nilssons romaner.

De fem skavankerna av Beatrice Alemagna
En bilderbok om fem skavanker och en som är perfekt och om vikten att vara precis som man är och att det är okej att vara lite annorlunda.

September
Rekviem för en vanskapt av Mattias Hagberg
Bland det bästa jag läste förra året.

Epidemin av Åsa Ericsdotter
En välutvecklad dystopi om när vikt- och hälsohetsen har gått för långt.

Oktober
Miss Peregrine's home for peculiar children av Ransom Riggs
Denna roman gick på bio förra året och det var mestadels en av anledningarna till att jag äntligen kom till skott med att läsa den. Första gången jag såg någon som rekommenderade den var för ett par år sedan, i en youtube-video, när den kom ut på engelska, och då var jag inte så intresserad av den. Men jag är glad att jag läste den, för jag ville nästan direkt efteråt läsa fortsättningen. De svartvita bilderna förstärkte känslan av realism, fastän historien med all säkerhet inte är verklig.

Hemligt: Jördis hjärta Harry av Elin Lindell
Detta är tredje boken om Jördis, men min första. Den handlar om Jördis som har gått och blivit kär i Harry Hansson, men kan inte berätta det för någon för att det är pinsamt - hon har tidigare gått ut med att hon hatar honom och hennes tjejkompisar tycker att han är konstig - så hon kan bara träffa honom när de andra är upptagna. Jördis förstorar katastrofen såklart, och det är dråpligt på ett mellanstadievis. Jag älskar Jördis och skulle inte ha något emot att läsa mer om henne. 

Veckan före barnbidraget av Elin Johansson och Ellen Ekman
Viktig bilderbok om att inte ha råd.

November
Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp
Augustprisnominerad bilderbok om att inte minnas vem man är.

Inmurade av Lena Ollmark
När skolan i Firnby renoverats klart och öppnat igen, börjar det hända kusliga saker. En elev skadar sig i nya träslöjdsalen - kan det ha varit något som väckts när de öppnade salen i källaren? Första delen i en serie om firnbarnen - spännande ända till slutet.

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
Fantasifull diktbok om lite ensliga och aviga djur som man tidigare inte har sett.

December
En myras liv av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge
Myran som egentligen heter Morgan har det svårt, fastän han bara är sex år. Han har inte tappat någon tand än till exempel, och hans föräldrar pratar allt oftare på ett språk som han inte förstår, men som han varje gång får ont i magen av och vill gråta. Myran är otroligt älskvärd, en man vill kunna krama om.

Läsläget 1 juni 2016

Det här verkar bli en årlig tradition, för det var ungefär ett år sedan som jag gjorde den här listan och det har inte blivit någon mer gång förrän nu. 

LÄSER JUST NU


Alldeles röd av Kristina Olsson
Handlingen utspelar sig i en stad någonstans i Sverige under 1970-talet. Det är kollektiv, demonstrationer mot kriget i Vietnam, kärlek, klass och röd politik. I huvudrollerna får vi följa tjugoåriga Eva ur ett jag-perspektiv och nittonåriga Isabell ur ett tredje person-perspektiv. Jag tror också att tidsperspektivet är annorlunda när berättandet byter personperspektiv, som att Eva berättar om tiden i efterhand medan Isabell rör sig i presens. Språket är enkelt utan att vara för banalt och liven tillräckligt intressanta för att jag ska vilja läsa den i stora sjok och hoppas att den inte tar slut.

Jag läser också Superkrafter - på gott och ont av Karl Modig för att jag inte vet hur man bara läser en bok. Så långt som jag har läst hittills har ungdomarna Oscar och Klara blivit träffade av blixten, när de hånglade för första gången och har precis börjat klura ut om de har superkrafter eller inte. De beskrivs som rätt vanliga, men jag tycker att de är något egna och inte som sina andra jämnåriga. Oscar är till exempel en rätt så ensam kille, med ett starkt intresse för superhjältar. Språket är lätt och följsamt, nästan så att det inte märks att det är en debutroman. Jag tror att det blir en jämn kamp om vilken bok jag läser ut först.

LÄSTE JUST UT


Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson
Tvillingarna Meg och Frank tvingas spendera sommarlovet hos farbror Eliot och hans sambo Carl, för att deras föräldrar inte kan sluta bråka. Eliot och Carl bor i ett alldeles för stort hus, med en underlig historia. Det hade nämligen stått obeboeligt i en herrans massa år innan Eliot och Carl flyttade in. Och när syskonen kommer dit börjar underliga saker hända.

Det råder bokstavligen Kristina Ohlsson-feber hos mig just nu. Jag har läst tre av hennes böcker på två månader och det är sällan jag läser fler böcker av samma författare på så kort tid. Det är något med hennes smårysligt småmysiga böcker för barn som ger mig en kick. Jag vill bara läsa mer och mer, en känsla som också sprider sig till andra böcker, vilket är superbra! Peppar peppar, på att det håller i sig åtminstone fram till semestern. 

Skrivbordskrigarna - hur extrema krafter utnyttjar Internet av Lisa Bjurwald
Titeln beskriver precis det Bjurwald redovisar i denna intressanta bok och det blir tydligt att internets demokratiska välvilja också utnyttjas av extremister för att sluta upp och förena sina krafter. Bjurwald skriver också bland annat om hur skev säkerhetspolisens bevakning på misstänkta grupper är. Som bilaga medföljer också svar från andra länders it-säkerhetsansvariga på hur de agerar mot extremistgruppers framfart och tillkortakommanden på nätet. Texten är lätthanterlig, men tappar mitt intresse mot slutet.

SKA LÄSA SEN

Min att läsa-lista är flera hundratals titlar lång. Varje dag passerar jag minst lika många böcker under min arbetstid. Jag vet inte vad jag kommer att läsa sen! Om jag får bestämma, vilket jag får men inte alltid kan rå för, så vill jag läsa litteratur som är äldre än 2000-talet och försöka komma ifrån min aktualitetsstress som jag känner av allt för ofta. Bland det bästa med att jobba på bibliotek, är att det inte finns något krav på att vara först med det senaste, även om det skulle vara ganska behjälpligt i arbetet. Den uppsjö äldre litteratur som ingen har upptäckt än, behöver en lots för att komma till ljuset igen. Den vill jag vara.


→ För att komma till mitt förra läsläge-inlägg, klicka Här.
→ Lista från A deo a libertate

Vårsläppslängt 2016, del 3 av 3: april och maj

Här kommer ä-n-t-l-i-g-e-n sista delen av böcker som jag längtar efter att läsa som kom den här våren! Urvalet har hämtats från Svensk bokhandels katalog för böcker som kommer ut mellan januari till maj och information om samt bild på respektive bok har jag tagit från förlagens eller författarens hemsida. Observera att fel kan finnas!

April


djupa kärlek ingen, Ann Jäderlund, Albert Bonniers förlag
Ann Jäderlunds d j u p a k ä r l e k i n g e n är en pågående poetisk undersökning som inleddes för mer än tjugo år sedan. Det är en öppen, rörlig, smärtsam och vacker betraktelse över utsatthet, inre kärlek, brist och ensamhet. Snarare än att försöka fixera materialet görs porösa nedslag i olika människosituationer. Här finns ett mörker som reser sig. Och ett ljus, ensamvitt som själen.
Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin , har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini. På sitt nya jobb möter hon Bo, en trevlig och enormt snygg privatskolekille. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare besvärats av sina valkar, och som gärna chockerar sin omgivning genom att kalla sig själv tjock, börjar plötsligt känna sig osäker. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon minsann duger precis som hon är.
De senaste århundrandena har vi kunnat avnjuta historiens största gratislunch. Det fossila bränslet har gett oss en frihet som människan tidigare bara kunnat drömma om. Men: Oljereserverna minskar utan möjlighet till påfyllning, samtidigt som vårt beroende av de sinande resurserna bara ökar. Att säga att det inte bådar gott är en underdrift. Det här är en bok om oljan och dess ändlighet. Den innehåller siffror, diagram och matematiska kurvor -- men försöker också att ge ett sammanhang. Därför börjar den med upplysningens filosofi och romantikens poesi för att via den franska konstscenen under sent 1800-tal nå fram till idag: En civilisation vars kärna är att förvandla allt större mängder oersättliga naturresurser till sopor.

Kurderna i Rojava, norra Syrien, blev från 2015 västvärldens viktigaste allierade i kampen mot Islamiska staten, IS. Det började när IS attackerade staden Kobane, vars YPG-gerilla och kända kvinnliga soldater mot alla odds lyckades besegra angriparna. Samtidigt hade en kurdisk vänsterrörelse inlett en revolution i samma stad, som västvärlden sedan oväntat hjälpte att expandera. I Kobane ges en unik skildring inifrån deras nya samhälle att uppstå i norra Syrien, om samhällsförändringarna och maktspelen från omvärlden. Och vad är det för fiende som kurderna mött på slagfältet i norra Syrien? Vad för slags egen stat och kalifat har IS byggt upp? Vad lämnar de efter sig när de tryckts undan från sina områden?
Varför kommer esperanto aldrig att slå, varför är finska Europas enklaste språk och hur kommer det sig att man så lätt glömmer polska efternamn? Gaston Dorren tar oss med på en resa genom 60 europeiska språk och dialekter, han delar med sig av lustiga berättelser ur historien och utforskar språkens likheter och olikheter.
Det har gått ett år sedan Diane förlorade sin man och deras femåriga dotter i en bilolycka. Sedan dess lämnar hon knappt Parislägenheten där de bodde tillsammans. Bokkaféet som hon drivit – Lyckliga människor läser och dricker kaffe – står och förfaller. Men hennes vän Félix försöker envist locka ut henne i verkligheten igen, och för att få vara ifred och fly undan minnena bestämmer hon sig för att resa bort på obestämd tid. Hon hyr ett hus på den irländska landsbygden, dit hennes man alltid velat åka. Där gör hennes rara hyresvärdar allt för att hon ska trivas, vilket inte kan sägas om deras brorson, som blir hennes granne. Någon odrägligare typ har Diane aldrig träffat, men efterhand börjar hon inse vad som döljer sig under den hårda ytan.



Det var ju hon och Martin sen evigheter tillbaka. Och de skulle ha barn tillsammans nån gång. De hade ju bestämt det. Fast när Stina blev osäker och ville pausa träffade han en annan och fick barn nästan med en gång. På sitt arbete som administratör för svenskundervisning för invandrare träffar Stina Adam från Bangladesh. Han är varm och spännande, kanske kan han bli den far hon söker till sitt barn. I en brevkonversation som startar på 1920-talet får vi följa en annan Stinas äventyrliga liv. Man kan liksom inte ångra sig är en roman om att vara kvinna och mor i olika tidsåldrar, så olika och ändå så lika.
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad. Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten? Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.
Det är här historien börjar, med att Patience ligger död på golvet. Hon var plågad av minnen och gick i terapi. De hade dålig ekonomi, men hon och Jack var unga, nygifta och väntade sitt första barn. Förstörd av sorg ägnar Jack de kommande åren åt att söka efter den som mördade Patience och deras ofödda barn. När han oväntat kommer i kontakt med en kufisk man som påstår sig ha uppfunnit en tidsmaskin väcks ett nytt hopp: att resa tillbaka i tiden för att hindra mordet från att äga rum. Utrustad med en tidsmaskin han knappt kan använda och 2029 års version av en smartphone reser Jack tillbaka till Patiences ungdom för att skriva om historien, men fastnar i den härva av lögner hon skapat för att skydda sitt förflutna, sitt förnuft och inte minst Jack själv.

 
Raymie Clarke har en plan. Om hon vinner Little Miss Central Florida Tire-tävlingen så kommer hon med i tidningen och då kan hennes pappa se henne och glömma tandhygienisten och kanske komma hem igen. Kanske. För att vinna måste hon, förutom att lära sig drilla, tävla mot Louisiana Elephante som kommer från en showfamilj och Beverly Tapinski som gör allt för att sabotera tävlingen.
I hjärtat av New York City lever en grupp konstnärliga vänner. I centrum står Barb och Lily, två kvinnor på motsatta sidor av skönhetens spektrum, men med samma problem: rädslan att bli bedömda för sitt yttre. Den sagolikt vackra och begåvade kostymdesignern Barb befinner sig fjättrad bakom en mask hon själv har valt. De blickar som möter henne på gatan visar ignorans eller förakt. Precis som hon vill ha det. Det är inte många som vet hur hon egentligen ser ut, och de konsekvenser hennes utseende har medfört.
Barbs motpol och bästa vän heter Lily. Lily har en unik musikalisk förmåga men hennes vackra inre natur överskuggas av hennes, i allmänhetens ögon, oattraktiva yttre. Hon skulle rentav kunna kallas ful. 
I Tidsklyftan, Jeanette Wintersons omarbetning av En vintersaga, framträder Shakespeares eviga teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse, mot bakgrund av finanskrisens London och amerikanska New Bohemia. Leo är övertygad om att hans gravida fru Mimi bedrar honom med hans barndomsvän Xeno. En gång i tiden delade han och Xeno allt, men händelser i deras förflutna förmörkar deras relation, och Leo kan inte tro annat än att barnet Mimi bär på är Xenos. Hans vanvettiga svartsjuka kommer att leda till att han mister allt. Leo vill inte veta av Mimis dotter och hon blir Perdita, den lilla förlorade. Över haven förs hon till en främmande kust och växer upp i den amerikanska södern, under Sheps skyddande hand, ovetande om sitt ursprung. Ända till Xenos son 16 år senare får upp ögonen för den hjärtskärande vackra flickan – men kan det som en gång förlorats återbördas, och kan förlåtelse överbrygga tidens djupa klyfta?
 

Svetlana Cârstean och Athena Farrokhzad träffades på en översättarworkshop 2012. Mötet utmynnade i att de tolkade varandras diktsamlingar Skruvstädsblomman och Vitsvit till svenska respektive rumänska, utan att behärska språken ifråga. Trado är en fortsättning på deras samarbete. Här är originalet en konsekvens av översättningen, i en dikt om arv, förräderi och kärlek, där två röster blandar sig och byter plats. Trado består av tre sviter, som tillsammans utgör ett verk.

Maj

Amanda Hardys uppväxt har varit allt annat än enkel. Hon har mobbats och misshandlats av sina klasskamrater, och hon har hatat sig själv och kroppen hon fötts i. Varför? För att Amanda brukade vara Andrew. Efter att ha genomgått en könskorrigering flyttar Amanda till sin pappa som bor i en liten stad i den amerikanska Södern. Här vet ingen vem hon är – eller vem hon var – och hon kan börja om på nytt. När Amanda faller för Grant, den snälla killen som redan första skoldagen blir hennes vän, uppstår snart en djup och uppriktig kärleksrelation. Och ju närmare Amanda och Grant kommer varandra, desto mer vill hon dela sin bakgrund med honom. Men kommer han fortfarande att se henne som den hon är? Vad betyder kön och identitet egentligen?
Daria flyttar till Sverige och behöver starta om sitt liv, hon börjar med att söka arbete och får svartanställning som servitris på en av Malmös krogar, snart upptäcker hon att inget fungerar som det borde. Det är där allt börjar. Tillsammans med en journalist och fackförbundet börjar hon en hemlig utredning av anställningsformerna på hennes arbetsplats och snart ska mycket i hennes liv förändras. Wage slaves är en berättelse om facklig kamp när du är en av de som står utanför samhället. Men också om resan in i en ny värld. Daria försöker skaffa nytt liv och vänner. Festar, jobbar, lär sig språket och startar ett band.

Tidigare släpplängt den här våren:
Del 1: Januari och februari
Del 2: Mars 

Andra om böcker

Fråga: Har ni tips på andra bloggar? Vilka läser ni?

Eftersom jag är den av oss som mest läser bloggar, skriver jag det här inlägget själv. Liksom allt annat finns det en hel ocean av bloggar och ingen är den andre lik, men jag har märkt att de (bok)bloggar som tilltalar mig är de som inte är så långt ifrån Bookbirds, både estetiskt och innehållsmässigt. Jag tycker mig även ana en positiv trend när det gäller läsning i internetvärlden. Flera "vanliga" youtubare som jag har följt har börjat prata om böcker de har läst, liksom större bloggar i Sverige.

Sedan vill jag också tipsa om hemsidan bokbloggar.nu som samlar nya inlägg från bloggar med litterär inriktning.

Untitled


--------

Bokblomma

Linneas recensioner är bland de mest välgenomförda enligt mig. I ett inlägg får vi: en längre recension, en kort sammanfattning, citat från boken som inlägget handlar om, fakta om både författaren och boken, samt baksidetext. Förutom recensioner skriver hon också inlägg av mer personlig karaktär och nya händelser i litteraturvärlden. Det bästa är variationen på inläggen.

Bokhora

Den här bloggen behöver nog ingen vidare beskrivning, men det här är vad jag tycker om med den: att den har ett så stort spektrum av boktips att det är svårt att inte hitta någonting som kan passa någon, dessutom djupgående analyser av diverse ting som alltid är intressanta.

Bokskadad

Man uppdaterar nuförtiden väldigt sällan, men när hon väl gör det tar mitt hjärta ett litet glädjeskutt. Hennes inlägg är ofta välbalanserade, har god ton och känns välplanerade.

Bokstaden

Bokstaden skrivs av Ninni som jobbar som ungdomsbibliotekarie. Kan också vara den bokblogg som jag har följt allra längst. Ninnis lästakt fascinerar mig otroligt, likaså hennes energi, och mer ofta än sällan så har hon läst en bok som jag precis har spanat in.

Booksessed

Amanda är en av mina favoriter i bokbloggarvärlden, för att jag tycker att hennes recensioner är reflekterande och välskrivna. Hon tar även fina litteraturrelaterade bilder från hennes vardag som hon skriver om och befinner sig dessutom i Brighton den här terminen för att studera.

Emma Håkansson

Emmas blogg är fylld av fina och inspirerande boktips, samt teckningar hon gjort och fotografier hon har tagit. Emma är också en citatskattsamlare av första rang. 

Nubb.no

Nubb är en blogg som uppmärksammar nordiska bloggare som skriver om nordiska ungdomsböcker. Just nu kommer inläggen från bloggar som mest skrivs på danska/norska/svenska/finska, men det finns en ambition för att också få in isländska bloggare. Vem som helst som skriver om ungdomslitteratur från Norden är välkommen att bidra.

Perelandran

En relativt nystartad blogg som drivs av Anna, som beskriver sig själv som en bokälskande bibliotekarie. Hennes recensioner är långa och välskrivna. Dessutom tycker jag om de bilder på böcker hon själv har tagit till sina inlägg.

Söstra mi

Hanna Sofia bor i Finland. Hennes blogg är en av de nyare upptäckter jag har gjort på sistone. Hon blandar skrivande och läsande, vardag och dröm. Poetisk och mjuk, vill jag beskriva den som.

--------

Vilka bloggar läser du? Tipsa oss gärna!

Lördagslänkar; Shakespeare, text och musik, Youtube-tips m.m.

Hej och god lördag! Här kommer lite mer än en handfull länkar med läs- och lyssnartips som jag har ramlat över på sistone.

Gröndal
Bild: Kajsa Åhlander Persson


+ Text och musik med Eric Schüldt
Eric Schüldt har haft ett flertal radioprogram och även synts i Babel. Nu har han ett radioprogram som heter Text och musik. Det sänds varje söndag mellan 11 och 12 på p2 och beskrivs så här:
Den vackraste musiken blandas med kulturhistoriska tillbakablickar och klassisk folkbildning. Det är en musikalisk resa som sträcker sig från medeltida hymner till de allra senaste skivorna i gränslandet mellan konstmusik och pop.
Jag har bland annat hittat en ny favoritlåt och -myt genom det här programmet, men mer om det en annan gång. Har man inte tid att lyssna eller glömmer bort när det sänds, kan man lyssna på det i efterhand. Vill man lyssna på endast musiken har en lyssnare gjort en Spotify-spellista som går att hitta {här}.

+Mikroplaster i havet - och hur du undviker dem
Den mängd plast som hamnar i haven och sedan vattenlevande djurs magar är förfärande stor. Följden blir att djuren dör av det och/eller så får vi det i oss när vi äter dem, bland andra hemska saker som plast medför. Mikaelas blogginlägg kring mikroplast är både informativt och viktigt.

+ How to get back into reading
Några av mina favoritmänniskor på Youtube, Rosianna och Sanne, ger tips om hur man kommer igång med läsandet.

+ Fakturera alla skurkar
Alicia skriver om varför hon har vattenstämplar på alla sina bilder. Själv stör jag mig otroligt på människor som källhänvisar till samlingssidor som Pinterest och Tumblr, eftersom dessa inte är originalkällan. Det händer också (väldigt ofta) att andra har tagit bort hänvisningen till originalkällan - så kolla alltid! Jag brukar låna bilder från andras Flickr-konton, via det delningsverktyg som Flickr använder och har alltid kvar länken så att det går att klicka sig fram till bildens ägare.

+ A guide to book cover finishes
Ovannämnda Sanne jobbar inom förlagsbranschen och i den här videon visar hon olika effekter som omslagen kan ha när de är färdiga.

+ 100 texter
Den mest geniala människa jag vet ska under året läsa 100 texter av kvinnliga författare och tänkare

Vårsläppslängt 2016, del 1 av 3: januari och februari

Nytt år, nya böcker, mer läspepp.
Titlarna och utgivningsmånad är hämtade från Svensk bokhandels tryckta vårkatalog.

 ✦ ✦ J A N U A R I ✦ ✦


  

I en värld på randen till ett förintande krig för en man och en kvinna hemliga samtal via krypterade meddelanden. De har aldrig träffats, men båda är utvalda och för evigt sammanlänkade.

Här ryms frågor om teknik och utveckling, politik och ekonomi, ideologi och biologi. Samtidigt kompliceras framställningen av en inflätad skönlitterär berättelse om en ung kvinna som företar en fjällvandring och tvingas möta sina egna föreställningar om naturen.

Bita, Lilly och Jane, a.k.a Janne, är sexton år och bor i Tierp. En förort till rymden där gatorna blöder av slask och ingen jävel gör kaos med patriarkatet. De har överlistat anti fitt-systemet, de är gudar nu, starka och utåtagerande, men de är också vilsna. 

  

Paganos bok är ett kalejdoskop av olika röster som vittnar om vardagliga ögonblick och situationer, när allt ställs på sin spets eller om funderingar vi går och bär på inför den vi lever med.

Hanna går på läkarlinjen. Hon vet vad hon vet, minns allt, analyserar livet. För vad ska man tro på om inte vetenskapen har svaren? Hon glittrar med sina vänner, de är amasoner med hud av okrossbart glas. Är redo för vilken strid som helst. Men under det intermedicinska året börjar glaset få sprickor. Och när vännen Filippa dras allt djupare ner i en depression bildas en hinna av rimfrost som inte går att skrapa bort.
M varken mer eller mindre, Petra Backström, Rabén & Sjögren
Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

  
Lilla Iris lever sitt liv i Mamma Medusas hår. Hon är sin mammas dyraste skatt. Men hon längtar ut till de andra barnen och drömmer om att få gå i skolan. Kanske en dag att mamma släpper taget om Iris och låter hennes dröm gå i uppfyllelse?
Morkels alfabet, Stian Hole, Alfabeta bokförlag
Någon lägger ut ord på åkern. Anna hittar den första papperslappen uppträdd på ett fruset halmstrå. Där står tre bokstäver: "Hej." Nästa dag ligger en ny lapp på åkern och dagen därpå ännu en. Anna vänder på en papperslapp och skriver: "Vem är du?". I Stian Holes underbart vackra bok, Morkels alfabet återser vi Anna från Annas himmel.
och grannsämjan är en långsam bödel, Bob Hansson, Ordfront förlag
... [Efter] tio års paus är det dags för Bob Hansson att återvända till dikten och han gör det som en helt ny poet! Bob Hansson har alltid haft ett säreget uttryck som har varit öppet och direkt, som velat samtal och närhet, en dikt som haft lätt för att skratta.Så fortsätter det att vara i den nya boken, men i och grannsämjan är en långsam bödel märks även ett mörker, en svärta som vill påminna oss om något. Det är en djupare och allvarligare röst som inte viker för det svåra, men som fortfarande bjuder in till tröst och längtan.
  
Engelsmannen Tom Michell är tjugotre år, singel och brinner av äventyrslust. Han får jobb som lärare på en prestigefylld internatskola i Argentina under det politiskt turbulenta 1970-talet. Men det stora äventyret börjar då Tom, under en semesterresa, räddar en oljeindränkt pingvin på en strand i Uruguay. Efter det vägrar fågeln lämna sin räddares sida och Tom har inget annat val än att smuggla med sig pingvinen på flyget tillbaka till campus.
Singers melodi, Vanna Rosenberg, Bonnier Carlsen förlag
Det är natt. Havet ligger alldeles månblankt när ett litet sjölejonbarn förs bort från sin mamma och pappa. Det trygga livet på stenhällen slutar och ett nytt liv tar vid. Det lilla sjölejonet kommer till ett resande cirkussällskap, och eftersom hans sång är så sällsamt vacker får han namnet Singer. Det är på cirkusen, vid lejontämjarungen Manfreds sida, som Singer växer upp och vännerna – trollerikaninerna, skäggiga damen och alla de andra – blir hans nya familj.Och visst är vänner det bästa ett sjölejon kan önska, och visst är livet på cirkusen ett gott liv. Men Singer saknar något, och hans längtan växer sig allt större med åren. 
Sebastian arbetar som timvikarie på ett boende som hamnar mitt i ett mediedrev med rubriker om vanvård. Från biträdets golvperspektiv betraktar han de äldres verklighet även när skriverierna klingat av, en vårdskandal som pågår i det tysta, varje dag. 

✦ ✦ F E B R U A R I ✦ ✦ 

 
Allting glittrar och ingenting tar slut är en tredelad skildring av kärlekens villkor i en värld som präglas av avstånd i sviterna av krig, naturkatastrofer och förluster. Tre olika röster, som bottnar i tre olika åskådningsplatser och tider, flätas samman till en och samma grundläggande fråga: Hur kan närhet uppstå och hållas kvar i en omvärld som är så tunn att människor inte ser ut som annat än små prickar i ett vidsträckt snölandskap?
En pojke växer upp med en mamma som byter namn varje dag, en pappa som älskar att ljuga ihop historier och en trana som husdjur. Föräldrarna älskar att dansa och allra helst till Nina Simones ”Mister Bojangles”. De har vänt vuxenansvar och konventioner ryggen för att göra varje dag till ett äventyr. Men när skatteverket knackar på dörren och deras tillvaro riskerar gå om intet, glider mamman över gränsen till galenskap och blir intagen. Pappan och sonen kokar då ihop en storartad plan för att frita henne och få sitt gamla liv tillbaka.
---

Tidigare släpplängt finns här {länk}.