Web Analytics Bookbirds: Jane, räven och jag

tisdag 28 februari 2017

Jane, räven och jag


Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault (illustration) och Fanny Britt (text) är en lågmäld historia om Helén som blir retad och utfryst av de andra, främst tjejerna, på skolan. De säger att hon är tjock och stinker, typiskt pubertetsbeteende som jag önskar livet ur på denna jord, för att inget av det de säger är sant. Som en följd av detta är Helén ensam och ledsen. Växelvis läser hon Jane Eyre och drömmer sig bort till en färggladare värld. Jane Eyre gör sig inte till och har inte fler än tre klänningar, men blir ändå omtyckt - kan det ha varit för att hon blev smal när hon blev vuxen? En dag säger fröken att hela klassen ska på språkläger i engelska och Helén som inte tillhör någon grupp, hamnar i samma tält som "de överblivna". De första dagarna är hemska, samma hemska mobbing fortsätter även där. Sedan vänder det, en räv tittar förbi och en annan tjej byter tält.




Det finns inget som jag inte tycker om med Jane, räven och jag. Först och främst älskar jag idén med att väva in ett annat verk som är mer känt. Jag älskar även de mjuka, skissartade blyertslinjerna och väljer alltid serieromaner som har sådana, framför de grafiskt "klassiskt" stilrena. Ännu en sak som jag älskar är användandet av färger, med den nedtonade färgskalan som kontrasterar mot den färgglada verklighetsflykten och som så tydligt visar vad som är glädjen i Heléns liv. Genom användandet av färger, gör Arsenault också en mjuk och bildlig övergång från det dystra till det lite ljusare efter vändningen på språklägret. Jag tycker även att Arsenault med sina bilder träffsäkert skildrar känslor med hjälp av enkla medel, liksom Britt gör med beskrivningen av Heléns tankar, som till exempel när hon sitter på bussen och hör både allt och inget av det som de elaka tjejerna säger, några säten bakom. En invändning som jag har hört när jag har tipsat om den här boken är att slutet är för kort och hade kunnat utvecklas mer, när bilderna har börjat bli mer färgglada och finare. Men det, tänker jag, är upp till läsaren själv att lista ut, hur Heléns liv fortsätter när hon har tagit klivet ut från sista sidan.


För den som vill läsa något liknande, rekommenderar jag dessa som jag också håller nära hjärtat:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar