Stjärtmes 2017

Ett av mina nyårslöften i år är att skriva mer på bloggen, något som inte känns så lyckat när det första inlägget dyker upp först tio dagar in på det nya året : - ) Jag har redan hunnit läsa tre böcker i år, men innan jag kan blicka framåt måste jag göra klart 2017.

Untitled

103 böcker böcker läste jag förra året!
Minus bilderböcker och plus en del manga. 103 är ändå många fler än vad jag hade trott, men så spenderade jag också många timmar i kollektivtrafik till och från jobbet.

Här är en lista i alfabetisk ordning på de böcker jag minns som bättre än de flesta:
Alla frågar sig varför av Eva Susso & Anna Höglund
Cell av Amalie Smith
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Det kändes lugnt när mina känslor dog av Bim Eriksson
Efter Ekot av Olivia Bergdahl
Girls will be girls av Emer O'Toole
Glömskan av Johanna Olsson
Green Girl av Kate Zambreno
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Jane, räven och jag av Fanny Britt & Isabelle Arsenault
Kobane av Joakim Medin
Lämna mig inte av Stig Sæterbakken
Operation B av Gabriella Håkansson
Räddningsavstånd av Samanta Schweblin
The Minnow av Diana Sweeney
The sun is also a star av Nicola Yoon
You had me at hello av Mhairi McFarlane

Filmer jag såg och tyckte mycket(!) om:
A girl walks home alone at night
Dancer 
Dödskallegänget
Old boy - Hämnden
Paterson
Stranger than fiction
The handmaiden
Your name

Untitled

Mitt musikår bestod till 98% av dodie, en vloggare som jag har följt i åtminstone tre år och som nu har börjat släppa musik! Förra året debuterade hon också som författare till boken Secrets for the mad som jag ännu inte har läst, men som jag verkligen vill. Jag köper väldigt sällan nya böcker, men dodies bok beställde jag faktiskt från Amazon tillsammans med John Greens nya, men istället för böcker fick jag en påse med femtio olika bläckpennor!?!
Bortsett från dodie kommer jag att minnas 2017 som det år då jag såg Håkan Hellström två gånger, två dagar i rad! Och var i Umeå för första gången.

Min sista punkt i denna sammanfattning av mitt kulturella år är teater och föreställningar på scen som jag har sett. Om ni får chansen tycker jag verkligen att ni ska se Landet inuti (som var så vacker och viktig i sin anspråkslöshet att jag började gråta) och Vi som bor här (som behandlade miljö- och klimatfrågor på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt) och Nour el Refai. Jag såg också Ett bloss i natten som var sista delen i en trilogi om Hudiksvalls historia och musikalen Billy Elliot, men då var jag så trött att jag somnade under andra akten och missade slutet... Ja, ja.

Det var allt för 2017! Helt ok kulturår ändå, fastän livet på andra håll var tungt och trist.

1 kommentar:

  1. Jag gick genast och plockade Cell från hyllan i biblioteket. Spännande.
    Och Dödskallegänget! Så bra! :-)

    SvaraRadera