Det börjar som en oskyldig lek. Hon blir kär i honom. Han kallar henne Lilja Brik och säger att hon var musa för den ryske poeten med molnet i byxorna, Vladimir Majakovski. De leker att de sitter på ett tåg och att hon har hennes make, Osip Mandelstam, i en korg. Hon har precis flyttat till en liten ort i södra Skåne ("utan egen tågstation men med hela sju pizzerior") för att gå en lära sig skriva bättre dikter på en folkhögskola. Han ska läsa en allmän linje, men säger att han inte studerar i allmänhet, utan i synnerhet. Efter veckor av ignorans står han där plötsligt framför henne och så hamnar de i hans rum Hon heter någonting annat, vi vet inte vad, men han kallar henne Lilja. Han kallar henne också för Sylvia Plath och säger att hon inte får förstöra det, vad det är de har. Går något sönder är det hennes fel, "om någon dör - dito", säger han, som en annan Joffrey Baratheon. Han tror att han vet allt om henne. För honom är hon omväxlande Lilja Brik, Sylvia Plath, Vivienne Wood. Han är tidigarenämnda Majakovskij, Ted Hughes, T. S. Eliot. Egentligen vet han ingenting, ser ingenting förutom de livshistorier han läst om. Ju mer tiden går, desto mer fängslande, våldsam och mörk blir han.
Där i mörkret hittar hon ett litet ljus, i form av Ilse. De låtsas att de är sjörövare, erövrare av hjärtan och hav. Att Ilse heter Anne Bonny och hon Mary Read. De flyr allt som heter skola och verklighet, åker till en sjö som Ilse döper till New Providence, där Ilse berättar sjörövarhistorier om hur hon och James Bonny och hans magmuskler seglade till Bahamas och andra pirathamnar. De snattar från andras korridorsrum och hon hamnar allt längre bort från skolvärlden. Det är inte helt lätt att vara med Ilse heller, för att det är svårt att veta vad som är sant med Ilses historier. Slog hennes pappa hennes mamma, hamnade hon på psyket, blev hon inlagd osv. osv.
Amanda Svensson har skrivit en smart och svart roman om ordens makt och vems verklighet är sann eller vad spelar det egentligen för roll, när alla har olika uppfattningar om exakt allting. Det inledande citatet, ur Pollen av Jeff Noon, lyder så här: "The story held the hand of reality, imagine". Citatet, samt titeln Allt det där jag sa till dig var sant, binder ihop berättelsen till ett fantastiskt paket, med ett tungt innehåll. Om Allt det där jag sa till dig var sant, skrev blåmesen i ett mail, att hon tyckte att den var lite obehaglig, men gillar Svenssons sätt att skriva.
Andra verk av Amanda Svensson på Bookbirds:
Hey Dolly
Välkommen till den här världen:
Inför 24/24 2014
Och medan novembers sista dagar rusar som i brådska, famlar jag efter ro. Läsro, sovro, studiero och bloggro. Förra året publicerades 24 citat mellan 1 och 24 december, ett om dagen. Dessa finns nu samlade i en lista som går att hitta [här], men går också att hitta i menyn till vänster. När nu tiden närmar sig för ännu ett december, vill jag göra er beredda på att det kommer att bli en sådan julkalender i år också! Ett citat om dagen, alltså. Listan över samlade citat (se ovan) kommer att uppdateras kontinuerligt, så att man inte villar bort sig i flödet av inlägg.
Hej så länge!
Vegomyten - Maten, rättvisan och en hållbar framtid
Lierre Keith var vegan i mer än 20 år, men lärde sig att hon skadade både kropp och jord genom de val hon gjort med kosten. En av hennes ståndpunkter som vegan var att hon inte ville döda djur. Hon försökte odla sin egen mat, men märkte snart att jorden behövde mat i form av kväve, fosfor och kalium, med andra ord: gödsel, "blod och ben". Hon skriver att hon hade kunnat använda andra kvävekällor, syntetiskt gödsel som består av fossilt bränsle, liksom det industrin använder idag. Detta är dock inte hållbart, eftersom de fossila bränslena förr eller senare kommer att ta slut. Det är inte heller bra för jordmånen, som i sig är ett ekosystem människan dagligen förstör. Det dröjde inte länge från det att hon bestämde sig för att bli vegan, som hennes kropp började haverera, men hon gav inte upp utan fortsatte och nu får hon lida av de kroniska konsekvenserna.
Hon har skrivit Vegomyten bland annat för att tala om att rovdjur inte endast kan leva på cellulosa, men det kan dock gräsätare. Gräsätare och gräs har sedan länge levt i symbios med varandra. Utan gödsel och någon som förvaltar de mineraler som finns i växterna, samt betar ner dem, utsätts landskapet för väder och "jordstrukturen förstörs". Utan rovdjur kommer det att bli för många gräsätare och det kommer att leda till att det slutligen kommer att finnas mer gräsätare än grässtrån.
Keith har många bra poänger, men liksom det mesta med livsmedelsindustrin gäller det att förhålla sig kritiskt. Hon säger till exempel att utan jordbruket hade människan inte haft så många sjukdomar som idag och tar fram fakta som visar att hälsan har försämrats sedan vi övergick till jordbrukslivet. "Osteologer kan titta på på ett ben och direkt avgöra om personen levde som jägare/samlare eller i ett jordbrukssamhälle. Jägarnas ser bra ut, men jordbrukarnas går i bitar". Hon menar att de ettåriga grödorna vi äter idag, som spannmål och produkter som görs av dessa, sakta men säkert bryter ner vår kropp. Men vi äter dem och förädlar dem, för att de aktiverar hjärnans belöningscentrum. Man kan säga att de, på sätt och vis, har erövrat världen. Hon säger att även sojabönan är farlig för kroppen, eftersom den bland annat innehåller trypsin, som är ett "matsmältningsenzym som produceras i bukspottkörteln", samt fytoöstrogener, som liknar kroppens eget östrogen. Att ha en enbart vegetarisk kost kommer förr eller senare att leda till svält, menar Keith, eftersom många viktiga vitaminer (A, D, K och E) endast går att hitta i animaliska fetter och dessa behövs för att kroppen ska absorbera mineraler och smälta proteiner. Längst bak finns det en tretton sidor-lång litteraturförteckning, men som sagt, kritiska ögon är nödvändigt när det gäller forskning från livsmedelindustrin, då det i många fall är oklart vilka storföretag det är som har sponsrat vad för att de ska få ett mer gynnsamt resultat.
Vegomyten är uppdelad i följande kapitel: "Moralvegetarianer", "Politiska vegetarianer" och "Näringsvegetarianer" och avslutas med "Rädda världen" i vilken hon sammanfattar de tidigare kapitlen.
Enligt Keith är vegetarianismen byggd på en myt, som bland annat säger att man inte dödar djur om man äter växter. Det finns en föreställning om att inget liv går till spillo, när man är vegan/vegetarian, men "[v]i lever i stadsmiljöer, långt från de ödelagda floder, grässlätter och våtmarker, där miljontals djur dör för våra middagar". Keith är kritisk mot all industriell jordbruk, inklusive köttindustrin (då det foder djur får sällan ingår i deras "naturliga föda", det vill säga det de äter i sitt "naturliga tillstånd"), eftersom det omöjligt kan vara hållbart. Det kan inte vara hållbart att regnskogar skövlas och landskap förstörs, för att människor ska odla mat som djur och människor ska äta (2007 skrev Naturskyddsföreningen en artikel om hur sojabönan "äter regnskog" och jag vet att det i senaste tidningen av deras medlemstidning Sveriges Natur, också finns en notis/artikel om detta). Det kan inte vara hållbart att behöva använda fossila bränslen för att producera mat. Det kan inte vara hållbart att odlad mat skeppas över halva jordklotet för att andra sidan ska få mat, medan den sidan som odlar maten svälter. Vad som däremot är hållbart, enligt Keith, är att människan återgår till att leva i symbios med naturen. Det handlar inte om "dominans och underkastelse", utan om att vara ett med ekosystemen.
Hon har skrivit Vegomyten bland annat för att tala om att rovdjur inte endast kan leva på cellulosa, men det kan dock gräsätare. Gräsätare och gräs har sedan länge levt i symbios med varandra. Utan gödsel och någon som förvaltar de mineraler som finns i växterna, samt betar ner dem, utsätts landskapet för väder och "jordstrukturen förstörs". Utan rovdjur kommer det att bli för många gräsätare och det kommer att leda till att det slutligen kommer att finnas mer gräsätare än grässtrån.
Keith har många bra poänger, men liksom det mesta med livsmedelsindustrin gäller det att förhålla sig kritiskt. Hon säger till exempel att utan jordbruket hade människan inte haft så många sjukdomar som idag och tar fram fakta som visar att hälsan har försämrats sedan vi övergick till jordbrukslivet. "Osteologer kan titta på på ett ben och direkt avgöra om personen levde som jägare/samlare eller i ett jordbrukssamhälle. Jägarnas ser bra ut, men jordbrukarnas går i bitar". Hon menar att de ettåriga grödorna vi äter idag, som spannmål och produkter som görs av dessa, sakta men säkert bryter ner vår kropp. Men vi äter dem och förädlar dem, för att de aktiverar hjärnans belöningscentrum. Man kan säga att de, på sätt och vis, har erövrat världen. Hon säger att även sojabönan är farlig för kroppen, eftersom den bland annat innehåller trypsin, som är ett "matsmältningsenzym som produceras i bukspottkörteln", samt fytoöstrogener, som liknar kroppens eget östrogen. Att ha en enbart vegetarisk kost kommer förr eller senare att leda till svält, menar Keith, eftersom många viktiga vitaminer (A, D, K och E) endast går att hitta i animaliska fetter och dessa behövs för att kroppen ska absorbera mineraler och smälta proteiner. Längst bak finns det en tretton sidor-lång litteraturförteckning, men som sagt, kritiska ögon är nödvändigt när det gäller forskning från livsmedelindustrin, då det i många fall är oklart vilka storföretag det är som har sponsrat vad för att de ska få ett mer gynnsamt resultat.
Vegomyten är uppdelad i följande kapitel: "Moralvegetarianer", "Politiska vegetarianer" och "Näringsvegetarianer" och avslutas med "Rädda världen" i vilken hon sammanfattar de tidigare kapitlen.
Enligt Keith är vegetarianismen byggd på en myt, som bland annat säger att man inte dödar djur om man äter växter. Det finns en föreställning om att inget liv går till spillo, när man är vegan/vegetarian, men "[v]i lever i stadsmiljöer, långt från de ödelagda floder, grässlätter och våtmarker, där miljontals djur dör för våra middagar". Keith är kritisk mot all industriell jordbruk, inklusive köttindustrin (då det foder djur får sällan ingår i deras "naturliga föda", det vill säga det de äter i sitt "naturliga tillstånd"), eftersom det omöjligt kan vara hållbart. Det kan inte vara hållbart att regnskogar skövlas och landskap förstörs, för att människor ska odla mat som djur och människor ska äta (2007 skrev Naturskyddsföreningen en artikel om hur sojabönan "äter regnskog" och jag vet att det i senaste tidningen av deras medlemstidning Sveriges Natur, också finns en notis/artikel om detta). Det kan inte vara hållbart att behöva använda fossila bränslen för att producera mat. Det kan inte vara hållbart att odlad mat skeppas över halva jordklotet för att andra sidan ska få mat, medan den sidan som odlar maten svälter. Vad som däremot är hållbart, enligt Keith, är att människan återgår till att leva i symbios med naturen. Det handlar inte om "dominans och underkastelse", utan om att vara ett med ekosystemen.
Sisterhood of the World Bloggers Award
I bokbloggarvärlden har det ett tag surrat runt ett award, som bloggare ger till varandra, och nu har det kommit ett sådant till Bookbirds. Det gjorde det genom fina Ninni från Bokstaden. Det innebär således att jag fick tio frågor att besvara. Kul! Tack! När detta är gjort, ska jag sedan ställa tio andra frågor till tio andra personer, men vi börjar med de frågor jag fick av Ninni. (För mer exakta instruktioner som detta award medföljer, kolla här)
1. Bästa årstiden för läsning? Motivera!
Min bästa årstid för läsning måste vara vintern, eftersom det mörknar så tidigt och man får ändå inget dagsljus. Då kan man lika gärna sitta inomhus och läsa, än utomhus och frysa fingrarna av sig.
2. Ditt bästa biblioteksminne!
Alla gånger jag har upptäckt en ny författare som jag inte har hört talas om någonstans. På det området är bibliotek det bästa som finns.
3. Beskriv din favoritbok med tre ord!
Upptrappande mystisk livshistoria (om Maya av Jostein Gaarder)
4. Vilket yrke tycker du är det tråkigaste en litterär karaktär kan ha?
Ett jobb brukar ju sällan uppta en karaktärs hela liv, så vad den har för yrke spelar nog inte så stor roll. Men om det endast handlade om en karaktärs arbetsliv, vet jag inte om matematiker hade varit speciellt intressant att läsa om, men det finns ju alltid en chans att jag har fel.
5. Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?
Just nu: Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, för att den har allt jag behöver.
6. Vilket format läser du helst i? (e-bok, pocket, inbundet, storpocket, danskt band m.m.)
Jag tycker om att läsa text med inte allt för liten storlek. Det är egentligen mitt enda krav. När jag ska iväg någonstans föredrar jag att ta med pocketböcker, mest för att det är lättare att bära på. Jag har inte försökt mig på e-böcker, men kan se många fördelar med dem.
7. Vilka bibliotek följer du på facebook/instagram/twitter/blogg? Och varför?
Jag följer de bibliotek som jag lånar böcker ifrån! Mest för att det är de biblioteken som har de evenemang jag kan gå på, med andra ord är de bibliotek som finns i de städer där jag vistas under tillräckligt lång tid för att kunna låna deras böcker. Men jag har börjat följa några andra biblioteks bloggar, för att jag har bloggtorka.
8. Om du fick bestämma att en författare släppte en ny bok just precis nu, vilken författare?
Sara Stridsberg, helt klart, men det kanske är för mycket att begära, nu när hon ganska precis nyligen har släppt sin senaste roman. Viktor Johansson kanske! Han ska förresten släppa en ny bok på Modernista i januari!!!! Mer om detta senare.
9. Vilken bok ångrar du att du läst?
Äsch, jag är rätt så bra på att sluta läsa när jag märker att en bok inte går åt det håll jag önskar att den skulle vilja. Fast egentligen borde även en "dålig" bok, vara en bra erfarenhet. Kanske.
10. Din nördigaste bokpryl!
Jag funderade på denna ett tag, just eftersom jag inte har någonting som skulle kunna klassas som nördigt. Jag har till exempel inte en handväska som ser ut som min favoritbok eller ett citat jag tycker om på en tröja/tygpåse/affisch. Min nördigaste bokpryl måste därför vara den skrivbok i vilken jag antecknar vilka böcker jag har läst, för att jag tycker om att kunna se tillbaka och jämföra och avundas mitt gamla jag över alla bra böcker jag har läst.
Nedan följer så mina tio frågor, som jag vill ställa till följande personer:
blåmesen
Evelina
Flora
Johanna K från Bokhora
Ola W från Bearbooks
Agnes från Bibliomani
Amanda från Booksessed
Clara från thecuriouscaseofthebooks
Man från Bokskadad
och alla andra som vill svara!
1. Vilken bok läser du just nu?
2. Vilka tre böcker tror du att du kommer läsa härnäst?
3. Varifrån hittar du böcker du ska/vill läsa?
4. Vilka är de författare som du läser allt utav?
5. Hur går dina tankar när du ska ge bort boktips/böcker?
6. Hur ser din handstil ut?
7. Vilka är dina favorit-tv-serier-topp 5?
8. Vilken musik lyssnar du på när du är ledsen?
9. Vilken är din sorgligaste film?
10. Vilka adjektiv skulle du använda för att beskriva dig själv?
Att läsa i november
6 böcker jag har tänkt läsa i november
Till skolan: tre ungdomsromaner
På fritiden: 1 facklitteratur, 1 rumänsk/amerikansk, 1 Amanda Svensson
(det fina bokmärket som rest från Vietnam via Ängelholm och Växjö har jag fått från E.)
Läst i oktober
Lust in translation - infidelity from Tokyo to Tennessee, Pamela Druckerman (Facklitteratur)
Pamela Druckerman har åkt jorden runt (mer specificerat Ryssland, USA, Japan, Kina, Frankrike, länder söder om Sahara i Afrika och Brasilien bland annat) och frågat människor, för att ta reda på hur just det landet ser på otrohet/sex utanför äktenskap. Med hjälp av gammal nationell statistik från ländernas respektive tidigare undersökningar, har hon sedan sammanställt resultaten i denna bok. Det är ingen vetenskaplig text, men för den som är intresserad av kulturella skillnader, kan det här vara någonting. En ska väl senare inte hänga upp sig så mycket på vad det är som presenteras, de intervjuer hon har genomfört, kan inte generaliseras och appliceras på alla invånare i respektive land.
Straff, Paula Polanski
Beckomberga - ode till min familj, Sara Stridsberg
Meningen med hela skiten, Nina Åkestam
Min nattbror, Joanna Hellgren (Tecknade serier)
9 månader innan Jakobs födelse dog hans bror och namne i en trafikolycka, på sin tioårsdag. Nu närmar sig dagen för hans egen tioårsdag och han är rädd, för han vet inte var han börjar och var Jakob slutar. Hans mamma tror att hon pratar med sin döde son och inte Jakob, som börjar undra om han återupplever Jakobs liv. Jakob kommer till honom om nätterna, han är hans nattbror. Och så lär han känna Miranda, som är mycket modigare än honom. Tillsammans utmanar de hans öde, leva eller dö.
Jag läste Min nattbror under en eftermiddag på biblioteket, då med en överhängande trötthet och var lite utmattad i läsväg, eftersom jag under en kort period läste mycket, men bra, böcker, att jag var euforisk till en början, men sedan mest tung i huvudet. Tidigare i år har jag läst Hellgrens trilogi om Frances, vilken i jämförelse med Min nattbror, jag tyckte mer om.
Romeo och Juliet, William Shakespeare (Dramatik, Kärlek)
Tanken på att läsa Shakespeare må kännas oåtkomligt och oförståeligt, men det ligger en behållning i det. När jag läser Shakespeare, är det som att nudda vid en viktig del i den västerländska kulturhistorien, just precis mellan renässans och upplysningstid, en blandning mellan de återuppväckta antika idéerna och dess ideal tillsammans med det naturvetenskapliga, ogudaktiga.
Det är nog många som känner till grunddragen i Romeo och Juliet. En pojke blir kär i en flicka från "fel familj", de gifter sig i hemlighet och begår sedan varsitt självmord för att den ena inte kan leva utan den andra och vice versa. De kommer från familjer som är oense och delar staden Verona i två läger. Att de har gift sig, får ingen av de övriga familjemedlemmarna veta förrän i slutet, när Romeo och Juliet har dött. Det är en väldig härva som de båda ungdomarna hamnar i, Romeo råkar döda en släkting till Juliet och Juliet tvingas gifta sig med en annan för att det ska vara hennes familj till gagn. Det är en tragisk kärlekshistoria som inte varar mer än tre dagar, fylld av snabba vändningar, smäktande kärleksförklaringar och kaos.
Romeo och Juliet var mitt tredje drama av Shakespeare. Tidigare har jag läst Kung Lear och Hamlet, varav den första var till kursen Litteratur och genus. I de flesta utgåvor av Shakespeares draman, finns kommentarer om just den pjäsen, ibland av översättaren själv som förklarar hur hen har tänkt i översättningen. I min utgåva av Romeo och Juliet fanns också i slutet en snabb översikt och förklaring över samtliga scener.
Kurslitteratur:
Sessalätts äventyr, Elsa Beskow
Du ska inte gråta Vintervarg, Stefan Casta & Lennart Eng
Puss puss sant sant, Barbro Lindgren
Nu är det djur igen!, Lennart Hellsing & Fibben Hald
Tidigare månader:
januari
februari
mars
april
maj-juni
juli
augusti
september
Pamela Druckerman har åkt jorden runt (mer specificerat Ryssland, USA, Japan, Kina, Frankrike, länder söder om Sahara i Afrika och Brasilien bland annat) och frågat människor, för att ta reda på hur just det landet ser på otrohet/sex utanför äktenskap. Med hjälp av gammal nationell statistik från ländernas respektive tidigare undersökningar, har hon sedan sammanställt resultaten i denna bok. Det är ingen vetenskaplig text, men för den som är intresserad av kulturella skillnader, kan det här vara någonting. En ska väl senare inte hänga upp sig så mycket på vad det är som presenteras, de intervjuer hon har genomfört, kan inte generaliseras och appliceras på alla invånare i respektive land.
Straff, Paula Polanski
Beckomberga - ode till min familj, Sara Stridsberg
Meningen med hela skiten, Nina Åkestam
Min nattbror, Joanna Hellgren (Tecknade serier)
9 månader innan Jakobs födelse dog hans bror och namne i en trafikolycka, på sin tioårsdag. Nu närmar sig dagen för hans egen tioårsdag och han är rädd, för han vet inte var han börjar och var Jakob slutar. Hans mamma tror att hon pratar med sin döde son och inte Jakob, som börjar undra om han återupplever Jakobs liv. Jakob kommer till honom om nätterna, han är hans nattbror. Och så lär han känna Miranda, som är mycket modigare än honom. Tillsammans utmanar de hans öde, leva eller dö.
Jag läste Min nattbror under en eftermiddag på biblioteket, då med en överhängande trötthet och var lite utmattad i läsväg, eftersom jag under en kort period läste mycket, men bra, böcker, att jag var euforisk till en början, men sedan mest tung i huvudet. Tidigare i år har jag läst Hellgrens trilogi om Frances, vilken i jämförelse med Min nattbror, jag tyckte mer om.
Romeo och Juliet, William Shakespeare (Dramatik, Kärlek)
Tanken på att läsa Shakespeare må kännas oåtkomligt och oförståeligt, men det ligger en behållning i det. När jag läser Shakespeare, är det som att nudda vid en viktig del i den västerländska kulturhistorien, just precis mellan renässans och upplysningstid, en blandning mellan de återuppväckta antika idéerna och dess ideal tillsammans med det naturvetenskapliga, ogudaktiga.
Det är nog många som känner till grunddragen i Romeo och Juliet. En pojke blir kär i en flicka från "fel familj", de gifter sig i hemlighet och begår sedan varsitt självmord för att den ena inte kan leva utan den andra och vice versa. De kommer från familjer som är oense och delar staden Verona i två läger. Att de har gift sig, får ingen av de övriga familjemedlemmarna veta förrän i slutet, när Romeo och Juliet har dött. Det är en väldig härva som de båda ungdomarna hamnar i, Romeo råkar döda en släkting till Juliet och Juliet tvingas gifta sig med en annan för att det ska vara hennes familj till gagn. Det är en tragisk kärlekshistoria som inte varar mer än tre dagar, fylld av snabba vändningar, smäktande kärleksförklaringar och kaos.
Romeo och Juliet var mitt tredje drama av Shakespeare. Tidigare har jag läst Kung Lear och Hamlet, varav den första var till kursen Litteratur och genus. I de flesta utgåvor av Shakespeares draman, finns kommentarer om just den pjäsen, ibland av översättaren själv som förklarar hur hen har tänkt i översättningen. I min utgåva av Romeo och Juliet fanns också i slutet en snabb översikt och förklaring över samtliga scener.
Kurslitteratur:
Sessalätts äventyr, Elsa Beskow
Du ska inte gråta Vintervarg, Stefan Casta & Lennart Eng
Puss puss sant sant, Barbro Lindgren
Nu är det djur igen!, Lennart Hellsing & Fibben Hald
Tidigare månader:
januari
februari
mars
april
maj-juni
juli
augusti
september
kategori(er):
Dramatik,
Facklitteratur,
Kärlek,
Tecknade serier
Meningen med hela skiten
Några månader innan sin tjugofemårs dag kraschade Nina Åkestam. Det här är hennes historia om hur det gick till och om hur hon tog sig upp, men också mycket mer. För henne började det kanske redan på högstadiet, men visade sig kanske först på gymnasiet då hon hamnade i en klass där många var lika bra, om inte bättre, än hon och konkurrensen ökade. När hon sedan skulle börja läsa på universitetet, påbörjade hon ett program hon inte trivdes på och bytte bana. Hon hamnade sedan i reklambranschen, med ekonom-bakgrund. Idag forskar hon i reklam, men har även tidigare bloggat om politik och feminism.
I Meningen med hela skiten ger Nina Åkestam en verktyg för att hantera arbetslivet. Det handlar till exempel om att ta reda på vad ens inre tant/gubbe vill kunna berätta om från sitt liv, om hen vill att hen ska ha bott i New York, då gör man det. Och det var precis det som Nina Åkestam gjorde. Hon flyttade till New York, började jobba på ett väl ansett reklamföretag. Hon trivdes inte på jobbet, men desto mer i stadspulsen och dess kultur, vilket gjorde att hon stannade där längre än planerat.
Vad Åkestam vill säga är att man då och då ska stanna upp och fundera över vad det är man vill göra, vad det är man har vunnit och i sin tur förlorat när man har gjort sina val, vad som är är viktigt för en själv. Hon varvar personliga historier från sitt eget liv, med övningar som en kan fylla i och gå tillbaka till i framtiden, om en inte har en bibliotekslånad bok som jag. En användare på Goodreads skrev i sin recension att hen "hade förväntat [sig] mer" och att den "känns mer som en självhjälpsbok än en livsskildring" och visst känns det lite skevt att biblioteket katalogiserar den bland biografier (vilket är anledningen till varför också jag gör det), medan Nina Åkestam själv, enligt Hanna Weiderud på svt.se, säger att det är en "'tankebok' eller 'kokbok' för de som funderar över karriärval".
Ett plus är att Åkestam ägnar ett kapitel åt att få det mer jämställt på arbetsplatsen. I programmet En bok, en författare* berättar hon att det handlar om att anpassa sig efter olika omständigheter, just eftersom att det hela tiden kommer nya människor från olika håll och att det på grund av det inte kommer att kunna vara på samma sätt hela tiden. Vidare säger hon att man måste tillåta livet vara en process, man ska inte hålla fast vid att det är på ett visst sätt hela tiden, att man är på ett visst sätt, för att livet är så rörigt.
*Avsnittet där Nina Åkestam intervjuas i En bok, en författare går att finna [här]
(Obs! Det är endast tillgängligt till 31 mars 2015)
I Meningen med hela skiten ger Nina Åkestam en verktyg för att hantera arbetslivet. Det handlar till exempel om att ta reda på vad ens inre tant/gubbe vill kunna berätta om från sitt liv, om hen vill att hen ska ha bott i New York, då gör man det. Och det var precis det som Nina Åkestam gjorde. Hon flyttade till New York, började jobba på ett väl ansett reklamföretag. Hon trivdes inte på jobbet, men desto mer i stadspulsen och dess kultur, vilket gjorde att hon stannade där längre än planerat.
Vad Åkestam vill säga är att man då och då ska stanna upp och fundera över vad det är man vill göra, vad det är man har vunnit och i sin tur förlorat när man har gjort sina val, vad som är är viktigt för en själv. Hon varvar personliga historier från sitt eget liv, med övningar som en kan fylla i och gå tillbaka till i framtiden, om en inte har en bibliotekslånad bok som jag. En användare på Goodreads skrev i sin recension att hen "hade förväntat [sig] mer" och att den "känns mer som en självhjälpsbok än en livsskildring" och visst känns det lite skevt att biblioteket katalogiserar den bland biografier (vilket är anledningen till varför också jag gör det), medan Nina Åkestam själv, enligt Hanna Weiderud på svt.se, säger att det är en "'tankebok' eller 'kokbok' för de som funderar över karriärval".
Ett plus är att Åkestam ägnar ett kapitel åt att få det mer jämställt på arbetsplatsen. I programmet En bok, en författare* berättar hon att det handlar om att anpassa sig efter olika omständigheter, just eftersom att det hela tiden kommer nya människor från olika håll och att det på grund av det inte kommer att kunna vara på samma sätt hela tiden. Vidare säger hon att man måste tillåta livet vara en process, man ska inte hålla fast vid att det är på ett visst sätt hela tiden, att man är på ett visst sätt, för att livet är så rörigt.
*Avsnittet där Nina Åkestam intervjuas i En bok, en författare går att finna [här]
(Obs! Det är endast tillgängligt till 31 mars 2015)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)