Allt det där jag sa till dig var sant

Untitled
Det börjar som en oskyldig lek. Hon blir kär i honom. Han kallar henne Lilja Brik och säger att hon var musa för den ryske poeten med molnet i byxorna, Vladimir Majakovski. De leker att de sitter på ett tåg och att hon har hennes make, Osip Mandelstam, i en korg. Hon har precis flyttat till en liten ort i södra Skåne ("utan egen tågstation men med hela sju pizzerior") för att gå en lära sig skriva bättre dikter på en folkhögskola. Han ska läsa en allmän linje, men säger att han inte studerar i allmänhet, utan i synnerhet. Efter veckor av ignorans står han där plötsligt framför henne och så hamnar de i hans rum Hon heter någonting annat, vi vet inte vad, men han kallar henne Lilja. Han kallar henne också för Sylvia Plath och säger att hon inte får förstöra det, vad det är de har. Går något sönder är det hennes fel, "om någon dör - dito", säger han, som en annan Joffrey Baratheon. Han tror att han vet allt om henne. För honom är hon omväxlande Lilja Brik, Sylvia Plath, Vivienne Wood. Han är tidigarenämnda Majakovskij, Ted Hughes, T. S. Eliot. Egentligen vet han ingenting, ser ingenting förutom de livshistorier han läst om. Ju mer tiden går, desto mer fängslande, våldsam och mörk blir han.

Där i mörkret hittar hon ett litet ljus, i form av Ilse. De låtsas att de är sjörövare, erövrare av hjärtan och hav. Att Ilse heter Anne Bonny och hon Mary Read. De flyr allt som heter skola och verklighet, åker till en sjö som Ilse döper till New Providence, där Ilse berättar sjörövarhistorier om hur hon och James Bonny och hans magmuskler seglade till Bahamas och andra pirathamnar. De snattar från andras korridorsrum och hon hamnar allt längre bort från skolvärlden. Det är inte helt lätt att vara med Ilse heller, för att det är svårt att veta vad som är sant med Ilses historier. Slog hennes pappa hennes mamma, hamnade hon på psyket, blev hon inlagd osv. osv.

Amanda Svensson har skrivit en smart och svart roman om ordens makt och vems verklighet är sann eller vad spelar det egentligen för roll, när alla har olika uppfattningar om exakt allting. Det inledande citatet, ur Pollen av Jeff Noon, lyder så här: "The story held the hand of reality, imagine". Citatet, samt titeln Allt det där jag sa till dig var sant, binder ihop berättelsen till ett fantastiskt paket, med ett tungt innehåll. Om Allt det där jag sa till dig var sant, skrev blåmesen i ett mail, att hon tyckte att den var lite obehaglig, men gillar Svenssons sätt att skriva.

Andra verk av Amanda Svensson på Bookbirds:
Hey Dolly
Välkommen till den här världen:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar