Jag har inte provat den sk "The 60-Second-Secret Plan" som utgör en viktig del av boken. Planen är ett sätt att börja springa på, enligt vilken man tar det mycket försiktigt, går större delen av tiden och springer i enbart 60 sekunder åt gången. Det ser faktiskt inte speciellt jobbigt ut - jag skulle tro att det är därför boken uppskattats av "latmaskar" som vill tappa ett tvåsiffrigt antal extrakilon men egentligen inte vill ändra sin livsstil. Däremot verkar det för mig, som kanske inte är så tränad just nu, men ung och "fit for fight", synnerligen tråkigt.
Utöver planen finns metoder för att mäta sina förbättringar (vikt, kroppsfetthalt, mått- och vilopulstagning), guider för den som tränar till 10-, 21- och 42-kilometerslopp samt ett antal ganska sensationella historier. Tänk blinda som springer 98-kilometerslopp, folk utan ben som springer maraton etc. Dessutom finns 101 träningstips som är ganska torra och upprepande. Bakgrunden med otroligt irriterande färgade stjärnor mot vitt gör inte direkt läsandet roligare.
Språket känns typiskt träningstidning-igt, föga förvånande med tanke på att båda författarna är just journalister på en träningstidning. Att klara engelskan är en baggis undantaget medicinska termer som gastric ulcer (magsår) och pelvic floor (bäckenbotten).
Trots allt är det inte min mening att göra ner boken. Den är trevlig med sina glada illustrationer och jag gillar författarnas tips på sätt att motivera och belöna sig själv. Dem tar jag med mig, men jag tänker inte börja bära runt boken överallt och "göra den till min bästa vän" (jag har ju redan Stjärtmes). Jag kan tänka mig att boken passar bättre för den som när en hemlig löpardröm vid sin barm samtidigt som han eller hon skyr ansträngning och inte tror sig klara av sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar