Simona, Jean-Paul och Gertrud är alla tre kärlekens idioter.
Simona för att hon en gång blev bedragen av sin sons pappa som flyttade till Bollnäs och nu försöker kontrollera sina känslor och sitt liv med sin son genom listor och rutiner. Jean-Paul är en idiot för att han är gjord och uppvuxen i ett antikvariat och inte kan stanna länge i ett förhållande innan han känner sig kvävd och måste fly. Och Gertrud är en idiot för att hon inte vill släppa in någon, det är bara slöseri med tid.
Deras liv korsas när kastanjeträdet, tillika Gertruds enda förtrogna, Alice, en natt försvinner spårlöst. Kvar finns bara en grop där Alices rötter en gång hållit henne kvar. Så förändras den rigida vardagen i grunden, Gertruds kalla hjärta fryser till is, men mat måste fortsätta lagas och ätas och det är mer trösterikt att göra det tillsammans än ensam. Alice B. Toklas kokbok går som en röd tråd genom livet.
Kärlekens idioter är en omfattande roman på mer än 470 sidor. Många kan invända att den är för lång och lite för babblig för sitt eget bästa. Det är absolut en Emma Hamberg-roman om en medelålderskvinna i kris och många som har läst hennes tidigare romaner kan tycka att detta bara är en upprepning, men för en som sällan läser Emma Hamberg ska en inte bli rädd för sidantalet, för den är fjäderlätt i jämförelse både bildligt och bokstavligt.
Jag tycker att den är rolig och att det märks att Hamberg har kul när hon skriver. Språket liksom flödar av liv. Karaktärerna är härliga på sina egendomliga vis och de litterära referenserna är inte bara för de som känner till Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Gertrude Stein och Alice B. Toklas.
Det här är en roman om kärlek till livets mest väsentliga ingredienser: mat, litteratur och människor. Den är livsbejakande, den påminner om att livet finns, även om man är en kärlekens idiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar