Bookbirds läser: 1Q84, andra boken (kapitel 8-11)

12 MARS 2014 / Den soliga onsdagen
OBS Reviderad konversation
OBS Innehåller spoilers



Blåmesen: Jag gjorde väldigt snabba anteckningar, ville inte störa läsandet för mycket nu när jag tyckte det började bli spännande
Stjärtemes: Ja!! Det hände sjukt mycket grejer den här gången
Blåmesen: Verkligen! Men så har vi också passerat halva boken nu

Blåmesen: Ska vi ta oss kapitelvis igen?

Stjärtmes: I kapitel 8, som handlar om Tengo, åker T och hälsar på hans pappa. På tåget läser T en berättelse om katternas stad, i vilken huvudpersonen i historien inser att det är en plats där han ska "gå förlorad på", för att han på något vis har blivit osynlig.
Blåmesen: Jag tyckte att novellen om katternas stad var fruktansvärt obehaglig
Stjärtmes: Jag också. Den kändes lite som Spirited Away, tyckte jag!
Blåmesen: Ja, något ditåt!

Blåmesen: Och så kom han fram till sin pappa och insåg först, i receptionen, att han inte var någon vidare son (inte hälsat på på länge, sjaskig), och sen: att hans pappa inte var hans biologiska pappa
Stjärtmes: Hans mamma hade lämnat dem när han var liten och så hade hans "pappa" tagit hand om honom som om han var hans biologiska.

Stjärtmes: Var hans pappa dement också? Han hade någon sjukdom i alla fall, som gjorde att han glömde saker och sade underliga saker.
Blåmesen: Japp. Så det är hela tiden lite oklart hur "med" han är.

Blåmesen: Inte så intressant för handlingen, men diskutabelt: s 145: "/.../ Varför kan jag inte älska mig själv? Jo, därför att jag inte kan älska någon annan. Genom att älska en annan människa och bli älskad tillbaka finner man ett sätt att älska sig själv på. /.../"
Stjärtmes: Vad tycker du om det?
Blåmesen: Det känns som ett diametralt motsatt påstående, jämfört med vad man oftast får höra
Stjärtmes:
Ja, det är sant. Man ska ofta börja med sig själv.
Blåmesen: Det skulle kunna vara något kulturellt betingat i och för sig, ungefär som det här med realismen som vi tog upp vid förra tillfället
Stjärtmes: Det är märkligt (och intressant!), med kulturella skillnader. Det är så tydligt i väst att det just är individen som är viktig, åtminstone just nu. Jag vet inte hur det är i Japan, men kanske att kollektivet är viktigare
Blåmesen: Det är möjligt. Eller också är de också ett uttryck för tomhet; tomhet i pappans huvud och i Tengos hjärta
Stjärtmes: Du menar att han behöver någon att fylla ut sitt hjärta med och att han sedan ska kunna känna sig hel eller tycka om sig själv?
Blåmesen: Nåt ditåt

Blåmesen: Kapitel 9 då! Aomame kommer in till ledaren som lägger alla kort på bordet à la film där skurken prompt ska berätta hela sin plan (varpå hjälten får tid att stoppa den)
Stjärtmes: Världens öde ligger i Aomames händer och hon tvekar

Blåmesen: Jag blev frustrerad när hon tvekade. Hon var villig att ge upp vad lite hon hade att hålla fast vid i sitt liv för att utföra uppdraget och när tillfället väl infinner sig tvekar hon

Stjärtmes: Vi kanske inte ska blanda in religion i det hela, men vem var det som kom på att småtjejer skulle ligga med honom? Har det funnits andra ledare, med samma åkomma som hans tidigare??
Blåmesen: Det kan man verkligen fråga sig! Vaddå "det är deras jobb"???
Stjärtmes: Hur länge har den här tron funnits egentligen? osv.
Blåmesen: Mm. Vi kan ju alltid hoppas att vi får lite fler svar framåt. Pratade de inte om vem som namngivit Little people?

Stjärtmes: Aomames historia har varit ganska utdragen tycker jag. Det är inte mycket som händer i dem, utan man får den bitvis
Blåmesen: Håller med. Tengos kapitel sträcker sig över typ en dag, Aomames över max en halv och i det här fallet: typ en timme? Sedan har jag i och för sig inte antecknat så mycket om kapitel 10 heller. Bara att Fukaeri och Ushikawa dyker upp igen!
Stjärtmes: Just det! Fukaeri var också kryptisk
Blåmesen: Som hon brukar vara

Blåmesen: Jag minns inte riktigt vad Ushikawa sa. Men han blev visst inte så glad över att Tengo inte ville ta emot stipendiet.
Stjärtmes: Han förstod inte varför T inte ville ta emot pengarna. Enligt Ushikawa hade de andra (jag antar att han menar den där förläggaren som jag har glömt namnet på) utnyttjat T och trots det ville T skydda dem.
Blåmesen: Fukaeri antydde väl något liknande, eller i alla fall att de liksom inte hade något att förlora nu utan måste vara tillsammans

Stjärtmes: Sedan hade T frågat om Yasuda, kvinnan som T låg med och som hade försvunnit
Blåmesen: Just det, det gjorde han. Och Ushikawa förnekade allting
Stjärtmes: Ushikawa nämnde Ts mamma. Nu citerar jag Ushikawa: "Det jag vill säga är att det finns tillfällen här i världen då det är bäst att inte veta något. Till exempel vad beträffar er mor också. Det skadar er att få reda på sanningen. Om ni får veta sanningen, måste ni dessutom ta på er det ansvar det medför."
Blåmesen: Det ska bli väldigt spännande att se hur vad som hände Tengos mamma har med historien i övrigt att göra
Stjärtmes: Ja! Jag hoppas att det inte bara är en lös tråd som inte leder någon vart, utan att det faktiskt är något viktigt, det som hände Ts mor.

Blåmesen: Och så kapitel 11 då. Aomame fixar inte att döda ledaren, trots att han vet att det är det hon kommit för att göra och ber henne göra det. Med ursäkten att hon vill att han ska lida?
Stjärtmes: Hon kanske vill att han ska dö på ett mer plågsamt vis. Hennes metod verkar nästan vara något som man ser fram emot
Blåmesen: Och samtidigt: så länge han lever kommer han antagligen ligga med småflickor?

Blåmesen: Jag blev också fundersam i det här kapitlet på om inte Tengo och Aomame lever i samma värld trots allt
Stjärtmes: Hur då?
Blåmesen: Det har jag förstås inte skrivit något om... Jag ska titta efter. ... Ja just det, det var för att Tengo omnämndes igen. Men det är i och för sig inte något bevis för något alls. s 199: "Om du tar mitt liv här, ska jag i gengäld se till att rädda Tengo Kawanas liv. Så pass mycket makt har jag fortfarande"

Blåmesen: Även: "Det finns ingenting i den här världen som inte tar ett steg utanför hjärtat."
Stjärtmes: Det fick mig att tänka på NSA igen. "Jag vet allt om dig."

Stjärtmes: Och JUST DET. Ledaren hade ju magiska krafter
Blåmesen: Ja. Ledaren verkar ha både psykiska och fysiska 'superkrafter' av något slag

Stjärtmes: Och fortsättningen, när han säger att Tengo Kawana råkat "bli en existens som har en inte så liten betydelse för oss"
Blåmesen: Ja. Om det är Tengo som skriver så syltar han in sig själv rejält...

Stjärtmes: Nej men minns du inte att hon trädde in i en "ny värld" i första boken, förresten?!?!
Blåmesen: Det gör jag inte. Jag vet att hon hittade på 1Q84 men vet inte riktigt varför. Minns du mer/kan du upplysa mig?
Stjärtmes: Jag tror att hon gjorde en massa research och det var mycket som inte hade hänt som hade hänt innan? Hon gick under en bro eller in i ett rum vid en motorväg, minns jag. Det måste ha varit i början.
Blåmesen: Ja, det här med att hon promenerade runt vid en motorväg minns jag, men inte så mycket vad hon tänkte på (mer än sitt eget utseende)
Stjärtmes: Ja, jag minns inte heller mer än så. Det står inget om det på bloggen heller ... Heeh

Blåmesen:Och nästa kapitel heter Sådana som inte kan räknas på fingrarna. Låt mig gissa att det är Fukaeri som åsyftas. Det ska bli spännande att se vad som händer! Antar att vi delar återstoden i 2 bitar?


Fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 12-17, 18-24

2 kommentarer:

  1. Jag läste 1Q84 i samband med att den översattes till svenska och minns min rädsla för att Murakami plötsligt skulle dö eller av annan anledning inte avsluta sin trilogi. Jag tyckte det var en fantastisk serie, om det inte var för slutet på slutet skulle den nästan segla förbi "Kafka på stranden" men nu blev det inte så. Ska bli kul att se vad ni tycker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt, Lillemor! Personligen är "Kafka på stranden" min absoluta favoritmurakami och efter din kommentar är jag både rädd och förväntansfull över vad som kommer att hända i 1Q84!

      Radera