Tyngd

Tyngd är Jeanette Wintersons bidrag till Mytserien :
Myter är ett unikt och världsomspännande utgivningsprojekt, kanske det mest ambitiösa någonsin.
Över 30 förlag i fler än 35 länder ger samtidigt ut verk av några av världens mest hyllade författare, där de har valt en myt som de vill återberätta i en högst personlig tappning.

Winterson tar sig an myten om Atlas och Herakles och gör om den till en tankeställare. Hon blandar fakta med fiktion, leker med motpoler (gränser och universums gränslösa, till exempel) och andra stilfigurer och skriver in filosofer som Albert Camus, Nietzsche och Platon (eller så är det bara jag som har haft filosofi på hjärnan väldigt mycket på sistone).
Hon gör den modern, men den behåller ändå lite av det grekiska mytberättandet.

Hon inleder med att berätta om alltings början, den stora smällen, för att sedan binda ihop det med den världsbärande Atlas och avslutar med en slags frigörelse, en ny början.

Atlas pappa är Poseidon, hans mamma är jorden och det gör honom till titan (halvgud). Herakles är också titan, dock inte lika stark som Atlas. Det är en som säger att Herakles lider av Atlaskomplex och det kanske han gör. Men istället för att bära världen på sina axlar försöker han bära sig själv. De är varandras motsatser; Atlas är den ansvarstagande, Herakles den flyktige.

I historiens periferi får vi också ta del av berättelsen om adoptivbarnet Jeanette, som blev författare, och om rymdhunden Lajka, som skjuts upp i den ensamma oändligheten men fångas upp av Atlas.

Jag tycker om hur Winterson leker med språket samtidigt som hon är allvarlig och hur hon lyckas binda ihop allting. Min första läsupplevelse med Jeanette Winterson gav mig helt enkelt mersmak.