Att komma hem

En tunn bok som innehåller Pär Rådströms noveller Möte med Martinsson, Att komma hem, Sorg, Brev från Bangkok, Kärlek m/58, Inflation, Flirt är att säga det som borde vara osagt istället för att göra det som borde vara ogjort, Helskärpt, Den ståndaktige tennsoldaten, Förvandlingen samt ytterst idealiserande för- och efterord skrivna av Erik Fylkesson och Magnus Rising.

Jag stötte på Rådström då jag läste Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet. Tydligen hade Marianne Hök en flirt med Rådström och ett par brev från den senare saxades in i texten. Jag gillade vad jag såg och antecknade namnet på en post-it-lapp.

Och jag vill inte säga att jag blev besviken i detta mitt första möte med Rådström, men jag hade trott att han skulle tilltala mig ännu mer. Rent språkligt är det finurligt och humorn är charmigt bisarr, men många av de korta novellerna saknar substans. Detta gäller t ex Möte med Martinsson, men den innehåller en så fin beskrivning av våren att jag smälter ändå ( ...Borta vid Tempo hade den sista bomullssnön försvunnit ur skyltfönstren. Vi vaknade alla och berusningen trängde in i oss som en ryggmärgsbedövning på Karolinska Institutets Kirurgiska avdelning... osv)

Bäst tycker jag om Sorg och Brev från Bangkok eftersom de har tydliga röda trådar. I Brev från Bangkoks fall förbinder tråden en rad lustiga anekdoter. Kanske finns det en anledning till att Rådström själv sålde dem här novellerna till tidningar istället för att ge ut dem i bokform. Jag vill gärna tro att det inte är hans bästa texter. Nästa gång jag provar Rådström blir det i en "riktig" bok.

1 kommentar:

  1. Att komma hem är väl mest vidareläsning för den redan Rådströmfrälste. Som sådan trevlig.
    Men novellsamlingen Ro utan åror, där Rådström själv valt novellerna, är nog ett bättre val som första Rådström.

    SvaraRadera