Robinson Crusoe

Det känns som att en händelsebeskrivning är överflödig i det här fallet. De flesta känner på ett eller annat sätt till de grundläggande dragen i Daniel Defoes gamla äventyrsklassiker. Robinson tar sig iland på en öde ö, som enda överlevande i ett skeppsbrott. Med övernaturligt lugn och mycket långsiktigt tänkande skapar han sig ett nytt liv där.

Händelseförloppet i Robinson Crusoe är tilltalande; se bara på allt som kommit ur denna idé. TV-serier, den ständigt återkommande frågan om vad man skulle ta med sig till en öde ö. Finns det någon som aldrig funderat på vad man skulle ha gjort om man plötsligt var ensam och hade händerna fria från allt modernt arbete? Jag tycker att boken är mysig, den positiva tonen i boken gör att den knappast känns varken eländig eller läskig. Jag upplever det som lite osannolikt att allt går så bra för Robinson, att han lyckas med nästan allt han företar sig, trots att han inom många områden inte har någon erfarenhet alls.Det kan vara värt att veta att språket bitvis är lite gammalmodigt, åtminstone i den översättning jag läst (av Thorsten Jonsson). Men det är aldrig speciellt krångligt ändå, och uppvägs av att boken är oändligt hoppfull, mysig och bitvis ganska spännande - i snabba drag: en tilltalande bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar