Humoreller - en syntes av orden humor + noveller, humor + karameller alternativt humor + eller? Jag föredrar det sistnämnda. Gun Ekroth har med hjälp av lyssnare till radions P1 samlat ihop 46 noveller av nästan lika många författare: Astrid Lindgren, Sonja Åkesson, Giovanni Boccaccio, Tage Danielsson m fl. Ekroth utlovar minst ett skratt för alla läsare - "urvalet är brett och bygger på mångas sinne för humor".
Men nej, tyvärr. Jag skrattar inte högt en enda gång. Det är visserligen ovanligt att jag gör det när jag läser, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan. Däremot erkänner jag villigt att jag drog på mun flera gånger. Med flera menar jag tre, kanske fyra gånger. Under 46 noveller! Visserligen har jag lite konstig humor, men jag hade ändå väntat mig åtminstone en novell som jag faktiskt tyckte var rolig. Den novell jag tycker bäst om är Tage Danielssons "Busschauffören som tänkte att va fan," den är om inte rolig så åtminstone fyndig, fnissig och fantastisk.
Många av novellerna är just så; de är skickligt skrivna, lättlästa etc, men de är inte roliga. Frågan är om jag ens begript vad temat för novellsamlingen var om boken haft ett anonymt omslag och hetat "Noveller". Kanske tillhör jag fel generation, P1:s lyssnarskara har nog en genomsnittsålder som ligger något över min.
Jag uppskattar inte dessa så kallade humoreller. Jag kan inte heller komma på någon i min bekantskapskrets som skulle kunna tänkas uppskatta den. Men jag ska inte knussla med berömmet: boken är ett gott sömnpiller.
Systrar i jeans
$$$-Pokerface
Den här boken är för mig lika kär nu som för fem år sedan.
Systrar i jeans är en okomplicerad bok som är svår att inte älska, eller åtminstone tycka om. Den handlar om fyra bästa vänner som för första gången kommer att spendera en hel sommar åt skilda håll. Lena ska till Grekland, med sin lillasyster Effie. Tibby ska vara hemma och jobba. Bridget ska på ett fotbollsläger. Och Carmen ska hälsa på sin pappa första gången sen hennes föräldrar skiljde sig.
För att inte helt glömma bort varandra, eller sakna varandra för mycket, hittar Tibby ett par jeans i Carmens garderob som Carmen har köpt i en second handaffär. De här jeansen visar sig vara magiska och de passar alla fyra. De bestämmer sig för att var och en ska få ha jeansen i max en vecka innan de ska skickas vidare till nästa person. Systerskapet skapas och så börjar sommaren.
Komplikationer uppstår och sommaren blir inte som de har tänkt sig Lena blir ihoptussad med en väldigt snygg grekisk pojke, Tibby får en jobbig unge på halsen när hon försöker göra en dokumentär om olika människor, Bridget blir kär i en äldre pojke och Carmens pappa visar sig vara mer än bara Carmens pappa. Berättelsen om de fyra vännerna fylls ändå med pinsamheter, ilska, kärlek, sorg och glädje. Som en oerhörd känslig läsare grät jag floder, det blev jobbigt och sorgligt, men stundtals kom jag på mig själv med att skratta lågt för mig själv.
Boken Systrar i jeans har inte bara fått tre uppföljare, med undertitlarna andra sommaren, tredje sommaren och fjärde sommaren, utan har också blivit film.
Att komma hem
En tunn bok som innehåller Pär Rådströms noveller Möte med Martinsson, Att komma hem, Sorg, Brev från Bangkok, Kärlek m/58, Inflation, Flirt är att säga det som borde vara osagt istället för att göra det som borde vara ogjort, Helskärpt, Den ståndaktige tennsoldaten, Förvandlingen samt ytterst idealiserande för- och efterord skrivna av Erik Fylkesson och Magnus Rising.
Jag stötte på Rådström då jag läste Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet. Tydligen hade Marianne Hök en flirt med Rådström och ett par brev från den senare saxades in i texten. Jag gillade vad jag såg och antecknade namnet på en
post-it-lapp.
Och jag vill inte säga att jag blev besviken i detta mitt första möte med Rådström, men jag hade trott att han skulle tilltala mig ännu mer. Rent språkligt är det finurligt och humorn är charmigt bisarr, men många av de korta novellerna saknar substans. Detta gäller t ex Möte med Martinsson, men den innehåller en så fin beskrivning av våren att jag smälter ändå ( ...Borta vid Tempo hade den sista bomullssnön försvunnit ur skyltfönstren. Vi vaknade alla och berusningen trängde in i oss som en ryggmärgsbedövning på Karolinska Institutets Kirurgiska avdelning... osv)
Bäst tycker jag om Sorg och Brev från Bangkok eftersom de har tydliga röda trådar. I Brev från Bangkoks fall förbinder tråden en rad lustiga anekdoter. Kanske finns det en anledning till att Rådström själv sålde dem här novellerna till tidningar istället för att ge ut dem i bokform. Jag vill gärna tro att det inte är hans bästa texter. Nästa gång jag provar Rådström blir det i en "riktig" bok.
Jag stötte på Rådström då jag läste Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet. Tydligen hade Marianne Hök en flirt med Rådström och ett par brev från den senare saxades in i texten. Jag gillade vad jag såg och antecknade namnet på en
post-it-lapp.Och jag vill inte säga att jag blev besviken i detta mitt första möte med Rådström, men jag hade trott att han skulle tilltala mig ännu mer. Rent språkligt är det finurligt och humorn är charmigt bisarr, men många av de korta novellerna saknar substans. Detta gäller t ex Möte med Martinsson, men den innehåller en så fin beskrivning av våren att jag smälter ändå ( ...Borta vid Tempo hade den sista bomullssnön försvunnit ur skyltfönstren. Vi vaknade alla och berusningen trängde in i oss som en ryggmärgsbedövning på Karolinska Institutets Kirurgiska avdelning... osv)
Bäst tycker jag om Sorg och Brev från Bangkok eftersom de har tydliga röda trådar. I Brev från Bangkoks fall förbinder tråden en rad lustiga anekdoter. Kanske finns det en anledning till att Rådström själv sålde dem här novellerna till tidningar istället för att ge ut dem i bokform. Jag vill gärna tro att det inte är hans bästa texter. Nästa gång jag provar Rådström blir det i en "riktig" bok.
Homecomingqueen
1. sea shanties 2. disconnecta
Anna Jörgensdotter tar läsaren tillbaka i tiden, till Jon Bon Jovi och Europe (eller för min egen del Lars Winnerbäck och Kent) på högsta volym, till en tid där mammor inte förstod varför det var så viktigt att passa in, till svåra tonår och olyckliga fågelhjärtan. Den här lilla boken är fylld med flickdrömmar och önskningar om kärlek och något mer än ensamhet. Och det gör så ont i hjärtat att läsa;
och alla skrattar åt min kärlek, alla skrattar åt all olycklig kärlek
som om den vore ett skämt, som om det är löjligt att älska
om man inte är älskad tillbaka, som om man har något val
Men i allt det trasiga och olyckliga finns det hopp. "Det finns alltid hopp", som en kvinna en gång sa till mig. Hur mörkt och kallt det än känns så blir det alltid bättre. Till viss del. Så småningom.
Solsken kommer verkligen ur din mun
om du bara tror det
Den mörka ängeln
En man hittas död i källaren till Gotlands nya kongresshall dagen efter invigningsfesten. Dödsorsaken är enkel men att hitta en skyldig och ett motiv visar sig vara desto svårare. Särskilt som det bara på festen fanns 500 personer som nu blivit potentiella mördare och måste förhöras. Kriminalkommissarie Anders Knutas och hans team får något att sätta tänderna i.
Boken är skriven ur flera perspektiv. Vi får såklart följa Knutas polisarbete, men även journalisten Johan Berg och ett par mer eller mindre okända personer. Skiftningarna blir ett sätt att undvika långtråkighet, men de har också en stor nackdel, nämligen att läsaren får väsentligt mycket mer information än polisen och hela tiden måste vänta på att Knutas ska komma ikapp. För att ett sådant upplägg ska hålla krävs en psykologiskt sinnrik intrig som Mari Jungstedt inte direkt lyckas leverera. Mordhistorien är genomarbetad och trovärdig men hade antagligen lämpat sig bättre i en pusseldeckare.
Jungstedt kan sorteras in under Deckare -> Svensk -> Kvinna, tillsammans med Camilla Läckberg och Anna Jansson. Men hon har ändå något som utmärker henne från de övriga två, hon har något av en egen stil. Perspektiven och den ganska skickliga behandligen av bihandlingar gör att man förstår att det är hon som har skrivit. Trots detta hamnar boken oundvikligen i dussindeckarfacket. Språket är slarvigt och vissa ord upprepas ofta. På det hela taget känns det som att boken består av ett första eller andra utkast, det känns inte färdigt helt enkelt.
Den mörka ängeln är bra och lättläst sommardramatik och kräver inte särskilt mycket uppmärksamhet varken under eller efter läsning - kort sagt, ingen mardrömsvarning utfärdas. Trots den låga tankeverksamhet som krävs är spänningen tillräcklig för att hålla en kvar på Gotland och boken passar därför speciellt bra till semestern.
Boken är skriven ur flera perspektiv. Vi får såklart följa Knutas polisarbete, men även journalisten Johan Berg och ett par mer eller mindre okända personer. Skiftningarna blir ett sätt att undvika långtråkighet, men de har också en stor nackdel, nämligen att läsaren får väsentligt mycket mer information än polisen och hela tiden måste vänta på att Knutas ska komma ikapp. För att ett sådant upplägg ska hålla krävs en psykologiskt sinnrik intrig som Mari Jungstedt inte direkt lyckas leverera. Mordhistorien är genomarbetad och trovärdig men hade antagligen lämpat sig bättre i en pusseldeckare.
Jungstedt kan sorteras in under Deckare -> Svensk -> Kvinna, tillsammans med Camilla Läckberg och Anna Jansson. Men hon har ändå något som utmärker henne från de övriga två, hon har något av en egen stil. Perspektiven och den ganska skickliga behandligen av bihandlingar gör att man förstår att det är hon som har skrivit. Trots detta hamnar boken oundvikligen i dussindeckarfacket. Språket är slarvigt och vissa ord upprepas ofta. På det hela taget känns det som att boken består av ett första eller andra utkast, det känns inte färdigt helt enkelt.
Den mörka ängeln är bra och lättläst sommardramatik och kräver inte särskilt mycket uppmärksamhet varken under eller efter läsning - kort sagt, ingen mardrömsvarning utfärdas. Trots den låga tankeverksamhet som krävs är spänningen tillräcklig för att hålla en kvar på Gotland och boken passar därför speciellt bra till semestern.
SMS från blåmesen till Stjärtmes
blåmesen
06-jul-2009 18:37
Åh herre gud, herre gud! vilken tur att jag inte har lånekortet med mig! Är på andra våningen.
(Det är inte bara Stjärtmes som behöver regler...)
06-jul-2009 18:37
Åh herre gud, herre gud! vilken tur att jag inte har lånekortet med mig! Är på andra våningen.
(Det är inte bara Stjärtmes som behöver regler...)
Bookbirds firar 100 inlägg!
Bästa fågelvänner/fågelskådare/ornitologer,
vi är nu uppe i 100 fina inlägg. Både ris och ros har förekommit i ett ganska blandat bibliotek. Efter ett halvår är vi fortfarande nykära i idén (som inte är speciellt originell) och självklart är vi stolta över att vi nu har fått luft under vingarna - vi är på väg uppåt!
Nu tar vi nya tag, till hösten blir det bokcirkel och eventuellt bokbyte via Pocket&Trix. Och så kommer vi självklart att fortsätta kvittra och tycka eller inte tycka om det vi läser. Välkomna in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)