Big Swiss

Jen Beagins bok har fått priser för bästa roliga bok, men ju mer man läser, desto mindre roligt blir det? Inte som i att det blir tråkigt eller dåligt, utan mest... så väldigt mörkt.

Greta Work är i femtioårsåldern och har brutit upp från ett längre förhållande. Nu har hon flyttat in i ett fallfärdigt ruckel utanför Hudson, en liten ort i Maine, tillsammans med sin kompis Sadine som säljer diverse ätbara knarkprodukter. Hon har också fått ett jobb som består i att transkribera terapisessioner åt ortens sex- slash livscoach.

När vi träffar Greta sitter hon mest hemma i sina underkläder och transkriberar medan hon då och då inflikar frågor, kommentarer eller uttrycker sina spontana reaktioner kring hur coachen, som tagit sig namnet Om, jobbar. Hon gillar sitt jobb, men allra mest gillar hon en av klienterna, en kvinna som hon ger smeknamnet Stora Schweiz (Big Swiss på engelska, men "stora schweiziskan" är ju lite av en tungvrickare ).

Till ingens förvåning börjar hon snart känna igen ortens befolkning när hon är ute på stan, trots att hon aldrig träffat dem; var och varannan av dem går hos Om och hon känner igen deras röster och vet vilka problem som förekommer i deras sängkammare. Besvärligt. Och inte blir det bättre när hon så småningom springer på Stora Schweiz och inleder en relation utan att berätta något om sina förhandskunskaper.

På den här beskrivningen skulle man ju kunna tänka sig en lite putslustig bok med larviga förvecklingar, kanske lite rom com-känsla? Men ju längre man läser, desto mer mörknar det hela. Både Greta och Stora Schweiz har varit med om jobbiga, livsavgörande händelser men hanterar det väldigt olika. Och vad gör egentligen Greta av sitt liv?

Beagin är skicklig på att hela tiden låta saker hända vid precis rätt tidpunkt. Varje gång jag tänker att jag börjar bli lite trött på boken och inte riktigt vet om jag har lust att läsa vidare händer det något och berättelsen tar en ny vändning.  Hon är också helt okej på att använda sexscener som ett sätt att driva handlingen framåt, utan att för den skulle bli särskilt långrandig (kollar på dig, Maunsbach).

Två saker stör mig. Det ena är hur Om i början av boken framställs som en helt värdelös terapeut, medan han i slutet helt plötsligt verkar veta vad han håller på med. Utan någon mellanliggande karaktärsutveckling eller förklaring till varför han plötsligt skulle vara bra på sitt jobb. Det andra är hur boken är packeterad som och marknadförs som en "lustig sexkomedi" när den egentligen är en mörk relationsroman med en urballad inramning?

Originellt och underhållande var det i alla fall.

Big Swiss verkar inte finnas översatt till svenska. Däremot verkar det finnas planer på att filmatisera boken.