Bookbirds läser: Möss och människor

Det är förmodligen ingen förutom vi själva som vet om att Steinbecks Möss och människor har varit en viktig faktor till skapandet av den här bokbloggen. Det var blåmesen som fick en snilleblixt när vi skulle välja bloggadress (URL) och "bookbirds" var naturligtvis redan upptagen. I originalversion heter kortromanen Of mice and men och vår URL är, som ni kanske redan har märkt: Of books and birds. Trots det har det dröjt tills nu innan någon av oss läste den och vi gjorde det tillsammans, som första bok efter att ha diskuterat Murakamis 1Q84.

Här nedan följer en reviderad konversation kring Möss och människor från den elfte februari 2016.
Varning för spoilers.

----------

Stjärtmes: Jag tyckte boken var bättre än jag hade tänkt mig att den skulle vara, kanske för att det är en klassiker
Blåmesen: Jag trodde inte heller jag skulle gilla den, för att en person jag ofta har liknande åsikter som inte gör det
Stjärtmes: Mm. Jag läste Vredens druvor av Steinbeck till skolan i gymnasiet och fattade inte den, men jag tror jag förstår vad denna handlar om
Blåmesen: Åh, jag har ingen aning om vad den handlar om! Spännande!
Stjärtmes: Va, men om den lilla människans uppoffring väl?
Blåmesen: Är du bokstavlig eller bildlig nu?
Stjärtmes: Bokstavlig, ha  *inte så djup*

Blåmesen: Så om Georges uppoffring. När Lennie är i livet, eller därefter?
Stjärtmes: Båda. Fick man veta varför George var med Lennie egentligen?
Blåmesen: Nej, det tycker jag inte man fick. Jag tycker över huvud taget att man fick veta mindre om George än om Lennie!
Stjärtmes: Mm, det man fick veta om George var det han sa och han sa olika hela tiden
Blåmesen: Sa han något alls?
Stjärtmes: Typ att Lennies moster fick honom att lova att ta hand om Lennie

Blåmesen: Jag funderade över möjligheten att Lennie inte träffade George förrän efter mosterns död
Stjärtmes: Du menar att de träffades när de var vuxna, på en farm och så?
Blåmesen: Ja, att de kanske träffades på en gård och George bestämde sig för att ta honom under sina vingar. Eller, det var ju ändå någon sorts symbios
Stjärtmes: Ja.. Lennies minne är väl inte så pålitligt egentligen, så man kan nog lura i honom att de träffades som barn. Men snällt av George <3
Blåmesen: Om det ens behövdes. Eller var det det?
Stjärtmes: Tror du han utnyttjade honom?
Blåmesen: Lennie var ju tydligen en verklig arbetshäst så han kan ju ha underlättat en del för George? Det kan ju också ha varit så att han kände sig ensam
Stjärtmes: Ja, det är iofs sant


Blåmesen: Hur länge tror du att G&L hade hållit ihop när boken börjar?
Stjärtmes: Åå, jag vill gärna tro att de har hängt sen barnsben
Blåmesen: Det är en möjlighet. Jag lutar åt att de träffats hyfsat nyligen. Jag tror inte att det skulle krävas så mycket att få Lennies fullständiga tillgivenhet
Stjärtmes: Kanske var det därför som det var så ”lätt” att skjuta honom?


Stjärtmes: Tror du drömmen om framtiden var viktig för George som den var för Lennie?
Blåmesen: Ja men det tror jag nog! Även om han säger till någon att "det var bara nåt vi pratade om, jag sa det och sen kunde Lennie inte få det ur skallen" så tror jag att den skänkte någon sorts tröst eller hopp till honom också
Stjärtmes: Nu när du säger det så..

Blåmesen: Kan inte låta bli att fundera på vilken diagnos man skulle ha ställt på Lennie idag.

Blåmesen: Om vi nu ska rusa vidare till slutet... vad tyckte du? Väntat? Oväntat?
Stjärtmes: Oväntat - men mest för att jag trodde att de känt varandra sedan barnsben. Hade Aldrig kunnat göra något sånt (inte någonsin iofs, men ändå). Lennie skulle ju skjutas ändå, men säkert på ett värre sätt
Blåmesen: Det som hände med Curleys fru tyckte jag nog ändå inte kom som någon överraskning. Det kändes som att jag gick hela boken och väntade på att allt skulle gå åt skogen. Men att George skulle skjuta var oväntat! Tror du han gjorde det för att skydda sig själv, att han trodde att någon skulle anklaga honom för det som hänt? Eller för att han bara inte orkade med L längre?
Stjärtmes: Jaa, att det var Lennie som skulle göra misstag var inget oväntat.
Stjärtmes: Kanske bespara hans lidande? Jag tror inte de skulle anklaga George för att ha gjort det för han var ju med de andra
Blåmesen: Jo fast de var ju vänner och så. Var det så att L dödade flickan på det föregående stället också tror du?
Stjärtmes: Det är möjligt
Blåmesen: Tänkte knappt tanken förrän i slutet, när Slim sa något om att det var samma sak som hände där?
Stjärtmes: Det måste jag ha missat
Blåmesen: Nu har vi ju säkert inte samma upplaga, men slutet av kapitel 5, alla har hittat Curleys frus kropp. "Det kanske var som den där gången i Weed som du talade om? fortsatte Slim."

Stjärtmes: I mitt förord diskuterade skribenten att det gick att tolka deras paradis som himmelriket, det tolkar jag som att det skulle vara ouppnåeligt innan döden
Blåmesen: Oj! Intressant perspektiv. Men ja, något sånt, att George inser att det bara aldrig kommer att gå och så ger han upp (genom att skjuta L). Det var inget förord till min upplaga, lite synd kanske
Stjärtmes: Men jag tyckte ändå att det var en realistisk dröm! speciellt sedan den där tredje mannen kom in i bilden och sade sig ha pengar
Blåmesen: Ja, fast jag undrar om det inte fick George att känna att det var ännu mer hopplöst? Att det liksom var så "nära" och så dog Curleys fru och så var det liksom ouppnåeligt igen
Stjärtmes: Ja, kanske.

Blåmesen: Vad blir det av George efteråt då tror du?!
Stjärtmes: Jag vet inte. Kan man stanna kvar på samma plats som man sköt en person?
Blåmesen: Man kan konstatera att Steinbeck verkligen lyckades få sina huvudkaraktärer att kännas verkliga i alla fall...
Stjärtmes: Ja, med så lite!
Blåmesen: Och fast man knappt får veta något alls




Stjärtmes: Vad tyckte du om kapitlet där Lennie var inne hos Crooks?
Blåmesen: Jag funderade över om Steinbeck försökte lägga någon sorts kommentar om rasismen? I övrigt var jag mest nervös över att något skulle hända...
Stjärtmes: Ja. Crooks var väldigt rättfram och säkert träffande i det han beskrev
Blåmesen: Det blev verkligen en särställning - han fick ett eget rum, för att han var färgad, men å andra sidan var han inget värd
Stjärtmes Han fick ett eget rum - men det var precis i närheten av en gödselstack, eller hur var det? Och ingen kom någonsin och hälsade på

Stjärtmes: Varför tror du att boken har blivit en klassiker?
Blåmesen: Jag tror att det beror på att karaktärerna känns så levande och säkert kommer att bli svåra att glömma, men även på att det går att tolka många aspekter av boken helt olika beroende på vilket perspektiv man har
Stjärtmes: Jag hade så många olika känslor under hela läsningen, trots att den inte alls var så lång
Blåmesen: Jag också! Och även om jag ofta tyckte det var jobbigt med den där smygande domedagskänslan så tyckte jag att den var himla bra
Stjärtmes: Det var ganska många beskrivningar av landskapet och vädret tycker jag, man fick en känsla av hur det var

Blåmesen: Mm.Vad tror du om titeln förresten?
Stjärtmes: Min bok hade en förklaring om varför den heter så… hehe.
Blåmesen: Varför varför?
Stjärtmes: Först vill jag veta vad du tror !
Blåmesen: Men jag veeet inteee
Stjärtmes: Okej då. Det är från en dikt av Robert Burns som handlar om hur en bonde förstör ett musbo när hen plogar under hösten för vintern.

”Dikten slutar med en vemodig reflexion: Du är inte ensam, Mouisie, i din fåfänga omsorg. De vackraste och klokaste planer, både av möss och människor, går ofta till spillo. Kvar blir i stället för den glädje de hoppades kunna uppnå bara sorg och möda.”
Blåmesen: ... nu när jag kollar efter så står det samma i min bok. EHE
Stjärtmes: Både bokstavlig och bildlig förklaring ändå. Den är så DuBbeL
Blåmesen: Men "Om möss och människor" är ju inte en särskilt bra översättning då. Eller ja. Det funkar ju. Men inte lika bra som på engelska
Stjärtmes: Man säger väl ”är du en man eller en mus?” men gör man det för att man översätter från engelskan?
Blåmesen: Vet inte. Vet heller inte om George är man eller mus.
Stjärtmes: Jag förstår iofs inte vad en mus menas
Blåmesen: Mes typ. Så i så fall borde den heta Om mesar och människor
Stjärtmes: Haha. Ja. Det hade varit perfekt för oss. Mes på engelska är tit.
Blåmesen: Of tits and men? :'D
Stjärtmes: Mm : ))) of books and tits

3 kommentarer:

  1. Gillar hur annorlunda recensionerna av böcker är här på Bookbirds! Jättekul att läsa vad ni tyckte och hur ni resonerar med varandra. Evigheter sedan jag läste den här, men blev sugen igen nu. Den är ju inte så lång...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Amanda <3 Blir det en läsning på engelska då, månne? :-)

      Radera
    2. Kanske det! Om jag hittar en med snyggt omslag är det till och med troligt ;)

      Radera