Web Analytics Bookbirds: To kill a mockingbird

tisdag 11 augusti 2015

To kill a mockingbird

Klassikern To kill a mockingbird (på svenska: Dödssynden) fyller 55 år i år. Femtioårsjubileet sågs som ett  osökt tillfälle att ge ut en utsökt ny pocketutgåva, som nu hamnat i mina klor.

To kill a mockingbird, vagt självbiografisk roman av Harper Lee, handlar om rasism i trettiotalets USA. Tom Robinson, som är svart, anklagas för att ha misshandlat och våldtagit en tämligen fattig och illa ansedd men dock vit kvinna. Advokaten Atticus Finch får uppdraget att försvara Robinson, något han också går in för trots det spott och spe detta medför. Snart står det för alla klart att bevisningen mot Robinson är ytterst svag. Kommer juryn att använda sina huvuden, eller kommer den att följa normen och döma Robinson ändå?

Ovanstående referat av handlingen hade jag kunnat återge redan innan jag gav mig i kast med romanen. Därför blev jag också förvånad över hur lite den faktiskt behandlar ovan nämnda rättegång. Först får vi istället träffa Jean Louise, av någon anledning av samtliga kallad Scout, som är bokens huvudperson. Hon, hennes bror Jeremy (Jem) och hennes pappa Atticus bor i ett hus i utkanten av Maycomb (fiktiv stad i Alabama). Hushållerskan Calpurnia (Cal) är sedan moderns bortgång också något av en familjemedlem.

Första halvan av boken ägnas åt att Scout och Jem leker, om somrarna tillsammans med en kille som kallas Dill (det verkar finnas en viss fäbless för smeknamn). Vi får en hyfsat tydlig bild av samhället de bor i och av hur Atticus är som person. Jag kan inte låta bli att önska att vi ska komma till saken någon gång. När brottet slutligen introduceras irriterar jag mig lite på den skymda sikt man har genom Scouts ögon eftersom hon fortfarande är nio-tio år gammal. Egentligen är det inget att klaga på; just valet av Scout som berättare är antagligen tillsammans med det väldigt viktiga ämnet anledningen till att boken blivit en sådan klassiker. Med Scout, som framställs som för liten för att förstå rasism, storebror Jem som förstår, men ändå inte, och slutligen Atticus som gör sitt yttersta trots att han inser att det är hopplöst, samt alla de omgivande grannarna, får vi flera perspektiv på historien.

Jag tycker nog att boken är bra... men med de skyhöga förväntningar jag hade får jag skylla mig själv för den lätta besvikelsen jag upplevde.


(Kanske är det också värt att nämna ett pip om Go set a watchman. Detta är alltså uppföljaren till To kill a mockingbird, som publicerades nyligen efter att manuskriptet "mirakulöst" dykt upp. I samband med att författarinnan Harper Lees (som enligt vad jag förstått är gammal och gaggig om ni ursäktar uttrycket) syster, som under många år agerat ombud åt henne, gått bort. Coincidence? I think not. Och även om jag förstår att många fängslats av ...mockingbird och vill ha någon sorts uppföljning, tänker jag lugnt avstå från att läsa ...watchman. Det känns som att det var så det var menat.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar