Mina 5 senaste bokmärken

Filmvalet: Sara Stridsberg
Som om inte kärleken till Sara Stridsberg var nog. Filmtidskriften FLM har ställt frågor till Sara Stridsberg om bland annat när hon senast grät till en film, vilken film hon senast såg, om hon någonsin har lämnat salongen under en visning, vilken karaktär hon mest identifierar sig med och liknande.

50 Cultural Icons on Their Favorite Books
Genom bloggen Bearbooks hittade jag den här listan, där 50 kända personers citat om deras favoritböcker och -författare har samlats på en plats. Bill Murray, Joan Didion, Michelle Obama, Robin Williams, James Franco m.m.!

Sju sätt att ta sig ur en lässvacka
Ovannämnda blogg, Bearbooks, listar här sju tips om hur man kan ta sig ur en lässvacka.

Men hur gör jag då?
I våras skrev jag om hur lätt det var att hamna i en filterbubbla och läsa samma böcker ur samma genre för att man vet vad man tycker om. Jag kallade inlägget Ut ur bubblan, in i världen och skrev att läsning dels borde drivas av lust, men också möjligtvis utmaning. Jag utmanade mig själv att läsa böcker från andra delar av världen (hur det blev med det, är en annan historia). För ett tag sedan hade bästa bloggen Kulturkollo en vecka med temat Jorden runt, där det skrevs bland annat om afrikansk litteratur samt asiatisk litteratur. I inlägget Men hur gör jag då? listar Fanny olika tips på hur man kan göra för att utvidga sina perspektiv och se utanför sin fyrkant. 

@EsterNilsson_
Slutligen, det är inte direkt något att bokmärka, utan snarare något att följa. Ester Nilsson, karaktären med brustet hjärta från förra hösten, tillika huvudperson i succéromanen Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, har skaffat Twitter! Lagom till släppet av uppföljaren, Utan personligt ansvar? Det är oklart vem/vad som styr twitterkontot. Det skrivs mest korta utdrag från Egenmäktigt förfarande och retweetas andras twitterinlägg rörande Ester Nilsson.

Beckomberga - ode till min familj

Beckomberga sjukhus, som det var byggt för, finns inte längre. Bara byggnaderna står kvar, i väntan på att nya ska flytta in i de nyrenoverade lägenheterna. Det är nya tider nu, ljusare, säger de och försöker spackla över det som en gång var en plats för mentalt sjuka mellan 1932 och 1995.

Måndagen den 20e oktober 2014, blev Sara Stridsbergs roman Beckomberga - ode till min familj augustprisnominerad. Några timmar tidigare hade jag, ovetandes om vad som skulle ske, hämtat ut ett exemplar på närmsta bibliotek. Det tog mig sedan lite drygt en dag att läsa den från pärm till pärm, den om Jimmie Darling med hålet i hjärtat, om Jackie som besöker sin pappa på sjukhuset när hon egentligen borde vara i skolan och om Beckombergas sista patient, timmarna innan han, efter sextiotre år på sjukhuset, ska gå ut i världen.

Historien är berättad utifrån Jackies perspektiv. Hon är elva när Jimmie Darling hamnar på Beckomberga. Där spenderar hon dagar när hennes mamma, Lone, är ute och fotograferar katastrofen efter förstörelser i andra världsdelar. En läkare på Beckomberga brukar ibland ta med Jimmie Darling och andra intagna ut i natten på fest. Jackie blir vuxen och får en son, Marion. Jimmie Darling flyttar till Cariño och planerar sitt sista andetag.

Det är svårt att ge en rättvis bild av Beckomberga - ode till min familj. Stridsberg hoppas mellan åren, mellan verklighet och dröm. Hon återkommer hela tiden till liknande scener, jag märker det när jag bläddrar tillbaka och försöker hitta en detalj jag har glömt, hur svårt det är att hitta rätt. Den är som ett kalejdoskop, där varje liten glasbit alltid är likadan men annorlunda efter varje rotation. Det är havet/stranden, den vita havsfågeln, läkarsamtalet, familjen, kärleken. Att läsa Beckomberga - ode till min familj är som att hela tiden ha en sten över bröstet. Allt som är fint är trasigt. Alla karaktärer är vilsna, de söker efter något att fylla det de saknar. De pratar med varandra som i gåtor, de pratar bara om det som är viktigt i livet. Om hur det känns inuti och vad de drömmer om. Stridsberg har ett språk som både är poetiskt drömskt och hårt. Jag önskar att jag kunde hitta ett utdrag, en mening som förklarade, men allt hör samman som pärlor i ett halsband. När det går sönder är det som att bara ha kulor i handen utan sammanhang. När Jackie pratar med Lone senare i livet sker det genom drömmarna, där ljuset med tiden försvinner allt mer.

När Sara Stridsberg var med i Babel på svt, pratade hon om att "allt skrivande är en sorts barnslig, utopisk handling, barnslig längtan efter att rädda människor" och kanske är det så. Jackie kanske räddade Jimmie Darling till slut.

Redan 2011 pratade Sara Stridsberg om romanen om Beckomberga i ett sommarprat. Jag lyssnade på det då och lyssnade på det efter att jag läst färdigt romanen, när också det var slut insåg jag hur länge jag har längtat efter Beckomberga - ode till min familj. Och hur mycket jag alltid längtar efter Sara Stridsberg.

Andra verk av Sara Stridsberg på Bookbirds:
Darling river
Drömfakulteten 
Medealand och andra pjäser

favoriter från förr

Trots att det nuförtiden finns en lista med nästan samtliga titlar som det har bloggats om, under Bookbirds snart sex års långa livstid, i menyn till vänster, kan det vara tämligen svårt att navigera sig fram till de riktiga guldkornen, bland både höjdpunkter och lågvattenmärken. Vi har i det här inlägget därför valt att lyfta fram några av våra favoriter från förr.

Tipsa oss gärna om dina favoriter, då våra egna urval kanske är en aning snäva ibland. Vi behöver komma ur vår egen bekvämlighetszon lite då och då, se andra världar.
Ropen skalla: Fler boktips åt alla!

BOKTJUVEN av MARKUS ZUZAK

"Vi får följa Liesel på hennes väg mot världens undergång. Och jag borde kanske ha förutsett att slutet inte skulle bli smärtfritt, men mina tårkanaler öppnades så småningom maximalt ändå. Möjligen var det först då jag på allvar började tycka om boken. Jag misstänker att jag är svag för snyftare." - blåmesen, januari 2009

DE I UTKANTEN ÄLSKANDE av JOHANNA NILSSON

"Johanna Nilsson skriver om människor i utkanten, de som är lite utanför och som inte försöker passa in utan snarare försöker hitta sig själv. /.../ När Johanna Nilsson skriver gör hon det med ett vardagligt språk, hon skriver "ja ja" och "nähe" när hon utvecklar sina karaktärer och för dem samman eller skiljer dem åt. Och jag vet inte riktigt, till en början blev jag irriterad när hon lät dem ta över berättarrollen mitt i en mening. När hon tog sig in i deras tankar och skrev jag eller du istället för han eller hon. Men det förstärkte ju bara, insåg jag. Det förstärkte deras karaktär och vi som läsare får lära känna dem lite bättre och inte bara utifrån en tredje person." - Stjärtmes, november 2009

GAME OVER av VIKTOR JOHANSSON

"Game over är Viktor Johanssons tredje titel, den som har läst hans tidigare texter vet ungefär vad som väntar. Det är svårt att förklara, för en som inte redan vet. Det finns något typiskt i Viktor Johanssons språk, en ton som inte kan beskrivas, en förmedlad känsla som går genom alla hans texter, som om undergången var nära och inte ens ett Imagine skulle kunna rädda oss. Men, skulle jag vilja säga, i Game Over har Johansson tagit sitt språk till en ny nivå. Det är gränslöst; det finns inget glas som skiljer den här världen ifrån den där bakom. Allt är levande och verkligt, men det är också dödsdömt, förlorat." - Stjärtmes, juli 2011

MÄSTAREN OCH MARGARITA av MICHAIL BULGAKOV

"Först kommer kanske osäkerhetskänslorna. Rysk klassiker, fixar jag att läsa en sådan? Och hopplösheten; den är ju jättetjock, och säkert jobbig. Sedan nyfikenheten: varför har denna bok levt vidare? Vad döljer sig bakom det snygga röda omslaget med den svarta katten på? Till slut, när man börjat läsa: fascinationen och läsglädjen." - blåmesen, augusti 2010

NEDSTÖRTAD ÄNGEL av PER OLOV ENQUIST

"Upplägget är en aning rörigt, tänk på: kalejdoskop och spindelnät. Alla hör på något sätt ihop, även om karaktärerna rör sig i olika tidszoner. Och kalejdoskop i bemärkelsen att det är någon som svänger på kalejdoskopet så att det kommer upp nya formationer. Ögonblicksbilder. Snabba, men varsamt beskrivna, viktiga att komma ihåg för att upptäcka helheten." - Stjärtmes, januari 2010

VÄLKOMMEN TILL DEN HÄR VÄRLDEN: av AMANDA SVENSSON

"En pojke-möter-flicka/ljuv musik/komplikationer-roman som inte påminner om någonting jag läst förut. Kanske har det något att göra med att Amanda Svensson tillhör samma generation som jag, har samma populärkulturella referenser, vad vet jag. Det enda jag vet är att jag är bländad, jag är glad, jag är nöjd med allt utom just: jag vill ha mer. Mer. Mer." - blåmesen, juli 2012

Straff

Det är svårt att förklara vad denna himla roman handlar om. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad det är för något. Är det en roman? Är det en cirkel utan slut? Handlar den om en författare som skriver på en bok som ska skriva en bok? Och vem är Paula Polanski egentligen - endast en påhittad karaktär eller en riktig författare?

Under hela romanens gång känns läsningen väldigt meta. Boken handlar om en författare, Max Schmeling, som handskas med hindren med att skriva på en ny roman och sedan får ett brev från en gammal barndomsbekant, Tibor Schittkowski, som skriver att denne lider av ALS och bara har lite tid kvar att leva och som behöver en liten tjänst. Av Tibor får Max en redogörelse för hans liv, vilken Max läser, tar paus ifrån och begrundar det han läst och fortsätter att läsa. Det visar sig sedan att Max Schmelling har räddats från döden två gånger av just denne Tibor Schittkowski, och kanske är det skuldkänslor som leder till att han bestämmer sig för att hjälpa honom, men det leder även till en hisnande berg- och dalbana av hemligheter och överraskningar. Det här är en läsning av en av de bästa sorterna, där läsaren tror sig ha kontrollen, tror sig veta vad det är som försiggår, men efter varje vändning är det som att världsuppfattningen rasar - ingenting är vad det verkar. Inte ens när man tror att romanen är slut.

[Max Schmeling] känner ett starkt stråk av overklighet, som om han ligger och drömmer eller spelar med i en film där han av någon outgrundlig anledning fått en roll han inte kan få grepp om. Eller kanske befinner han sig i en roman som han själv sitter och skriver och som han är viss om står inför ett sammanbrott inom bara några sidor?

I Svensk bokhandels höstkatalog över kommande utgivningar beskrivs Paula Polanskis Straff av Albert Bonniers förlag som "osvensk skenlitteratur" och Niklas Qvarnström skriver i Sydsvenskan att det är en "pusseldeckare utan deckare". Det är också Qvarnström som skriver att Paula Polanski skulle vara Håkan Nesser själv (det vill säga den som på omslaget säger vara översättare till boken) och att det är mycket som tyder på detta faktum: dels för att det inte står någonstans vad originaltiteln är och dels för att många av de platser som finns i Straff, är kända för de som har läst Nessers böcker om en kommissarie vid namn Van Vetereen. Det sista är inte något jag vet om, då jag inte är familjär med Nessers universum, utan litar på att tidigarenämnda Qvarnström har koll på. Liksom Qvarnström, har inte heller jag lyckas lösa anagrammet som dyker upp och verkar ha en viss betydelse: PIRMASEN / RANDERS. (Den som kommer på vad det står för, får hemskt gärna meddela mig)

Läst i september

///Litteratur som lästs till kursen Barn- och ungdomslitteratur listas sist i inlägget, utan beskrivning///

Badskumt - gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg, Katarina Johansson 
I vilken Katarina Johansson uppmärksammar om gifterna som finns i de hudvårds- och skönhetsprodukter vi använder dagligen.

Vad bör göras? - jämställdhet och politik under femtio år, Yvonne Hirdman
Yvonne Hirdman sammanställer vad som har hänt inom politiken med jämställdheten under ett halvt sekel, hur Sverige har gått från att tänka "bort med alla könsroller" och "alla lika" till "många olika".

Vill ha dig så illa, Gunnar Ardelius (Skönlitteratur, Ungdom)
Gunnar Ardelius om livet efter studenten, om att inte veta vart man ska och vad man vill. Om kärleken. Om att vilja vara någon annan, någon annanstans. Om gruppdynamik. Om avundsjuka. Om att alltid ha vetat vad man ska bli. En rätt händelsefattig berättelse, men lämnar desto mer utrymme för personskildring. Sex personer har precis tagit studenten, en av dem har försvunnit, Channa. Vi får följa henne via brev hon skickar till en annan i gänget och hon är den enda vi lär känna i jag-form. Lea som försöker passa in i gruppen på ett så subtilt sätt som möjligt, tycker om Olof, men inte att han inte vill komma "uppåt" utan vill stanna där han är. Beata som tänker plugga till läkare, kommer från en välbehållen familj, en sådan som säkert viker mjölkförpackningarna när de tar slut, har alltid vetat var hon vill. Roozbeh ska läsa litteratur till hösten, han försöker passa in genom att ha rätt tygpåsar och prata om hans framtid som författare. Och så har vi Jeppe, som varken vet ut eller in, men blir tillsammans med Beate och de flyttar ihop. Det låter krångligt, men även för en som ibland måste skriva ner karaktärernas namn, när de blir för många, fick koll på dem efter ett tag. Ingen höjdare, men så har det varit med mig och Ardelius längre böcker (denna och Bara kärlek kan krossa ditt hjärta).

Bloggaren Sandra Beijer publicerade den tjugosjunde september i ett inlägg, en mailkonversation mellan Gunnar Ardelius och henne själv. Det är väldigt fint.

När pappas farmor dog, Farzad Farzaneh & Viktor Gårdsäter
Fin bilderbok om något som är en del av livet - döden. Varsamt berättad i mjuka toner.

Från Gossip Girl till Harry Potter. Genusperspektiv på ungdomslitteratur, Maria Nilson (Facklitteratur)
Maria Nilson forskar i litteratur (jag har t ex haft henne som lärare i kursen Litteratur och genus). I denna lilla bok har hon läst populärlitteratur för ungdomar i olika genrer (chick lit jr, fantasy, vampyr, dystopi o dyl.), och sett hur man porträtterar typiska kvinnliga vs. manliga karaktärer i respektive genre.  

❤ De onödiga munnarna, Simone de Beauvoir ❤
de Beauvoirs första och enda drama om vad som är rätt och fel, när det gäller liv och död, och om kvinnans och mannens jämlikhet.


Kurslitteratur
Totte leker med kisse, Gunilla Wolde
Vem räddar Alfons Åberg?, Gunilla Bergström
Tomtebobarnen, Elsa Beskow
Gittan och gråvargarna, Pija Lindenbaum
Mera fest med Alfons!, Gunilla Bergström
Alice i Underlandet, Lewis Carroll
Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripe
Farlig midsommar, Tove Jansson
Barnbokens byggklossar, Maria Nikolajeva
❤ Vita streck och Öjvind, Sara Lundberg ❤