Bookbirds läser: IQ84, andra boken (kap 3-7)

24 februari 2014; tisdagskväll med vårkänsla

Reviderad konversation, kan innehålla spoilers.

blåmesen: läste precis klart sista sidan. Framförhållning javisst
Stjärtmes: jag har anteckningar!

Förberedelsearbetet var som vanligt av yppersta kvalitet. Vi fortsatte raskt med att försöka sammanfatta vad som hänt i avsnittet.

Stjärtmes: vad hände under kap 4?

Stjärtmes: Så, Aomame fick i uppdrag att träffa sektledaren

blåmesen: Och hon fick tag i en pistol, för att kunna ta sitt liv om det skulle gå snett. Ayumi hittades mördad

Stjärtmes: = aomame kände att hon inte skulle sakna något från sitt nuvarande liv

Stjärtmes: När Ayumi hittades mördad blev Aomame väldigt skakad, vad jag förstod det som?!

blåmesen: Hon grät ju för första gången sedan... hennes andra kompis? (minnet sviker mig lite här) tog sitt liv

blåmesen: och så träffade hon sektledarens livvakter och bedömde dem vara amatörer, och där slutade vi. Bra cliffhanger den här gången också

Stjärtmes: ja! Vad hände med Tengo?

blåmesen: Vi fick tydligare indikationer på att det är han som hittar på hela den parallella berättelsen. Hans flickväns man ringde och sa att hon inte skulle komma över mer. Och Ushikawa ringde. Och så fick vi en otroligt utförlig berättelse om när han lagade mat.

Stjärtmes: Jaa nu minns jag. "Han beskrev en värld där två månar svävade bredvid varandra" 
Stjärtmes: Vilket hade hänt hos Aomame

Stjärtmes: Men hon vågade inte fråga tantens livvakt om det, så hon kan ju ha hallucinerat?

blåmesen: Jag tycker det känns lite skumt att han skriver en roman där hon tänker på honom hela tiden

blåmesen: Från kap 4 om Aomame: "Det här är verklighetens värld, full av sprickor, inkonsekvenser och antiklimax"

Stjärtmes: Men det är kanske något önsketänkande från hans sida...

blåmesen: Ja, eller bara en önskan om att få det att kännas mer autentiskt. Det som stör mig med romaner i vilka de skriver romaner är att jag tycker det blir svårare att sjunka ner i boken helt, att inte ta avstånd i och med att man kommer att tänka på att det man läser också bara är något som någon suttit och skrivit
blåmesen: (Jag borde definitivt läsa om Sofies värld)

Stjärtmes: Vad kände du för Murakamis Lolita-referens angående Tengo och "I hans minne var Aomame en mager liten flicka som ännu inte hade fått bröst" ?

blåmesen: Nu har jag ju inte läst Lolita. Men jag reagerade spontant på att Murakamis diskussioner/funderingar om sex aldrig är erotiska utan snarare lite aparta

Stjärtmes: Jag tänker att han kanske försöker avsexualisera sex och det kvinnliga utseendefixerandet i överlag. Beskrivningarna är som du skriver, just aldrig erotiska, utan som en del av handlingen. Som med matlagandet. Och musiklyssnandet egentligen

blåmesen: Precis. Vill man tänka sig det som ett inlägg i debatten om samtidens syn på sex så kan man väl säga att han avdramatiserar, kanske. Försöker framställa det som något naturligt och som något som är lika mycket en del av vardagen som mat och musik, precis som du säger

/.../

blåmesen: Något jag däremot tycker är spännande är hur mycket man kan utläsa om Tengo genom att läsa om Aomame / hur hans berättelse speglar hans liv

Stjärtmes: Oj, det har jag inte tänkt på!

blåmesen: I kapitel 6 ringer Ushikawa och antyder att han representerar någon med "långa armar", och i kapitel 7 tänker Aomame precis samma sak om sekten

Stjärtmes: Ja, just det! Det reagerade jag också på.

blåmesen: Och kapitlet där Tengo går runt och tänker på Aomame följs av ett där hon tänker på honom

/.../

blåmesen: Murakami brukar vara lite... urballat, på ett sätt som hans eget liv förhoppningsvis inte är

Stjärtmes: M, som läser en kurs i japansk litteraturs gränser mellan fantasi och verklighet, har berättat att det finns en annan tradition i japan i jämförelse med kanske västvärlden. så länge som författaren har upplevt någonting, är det realism, hur denne än väljer att porträttera det.

blåmesen: Det låter coolt.

Stjärtmes: Jag tyckte att det tog väldigt lång tid för Aomames del att komma till skott! Nästan samtliga kapitel om A handlade om väntandet?

blåmesen: Ja, det var mycket väntan. Men så är väntan också något som är ganska spännande

blåmesen: I all sin plötsligt händer det inte igen-het

Stjärtmes: Att hon inte kunde kasta sin fikusplanta.

blåmesen: Vad handlade det om egentligen? Respekt för liv? (Hypokrit?)

Stjärtmes: Jag tror att Ayumis död fick henne att inse att hon dels inte var odödlig och dels var ensam

Stjärtmes: hon kanske inte ville "förlora" ännu en sak

blåmesen: Det är möjligt

/.../

Stjärtmes: Ytterligare tecken på att Aomame är i en parallellverklighet: Aomame ifrågasätter sin verklighet och det är mer prat om att vara i flera verkligheter, medan Tengos delar mer handlar om berättandet och skrivandet av berättelsen.

blåmesen: Du menar att man diskuterar vad som är verkligt mer ju mer fiktivt det blir?

Stjärtmes: ja, typ!

blåmesen: Eller också håller Murakami på att lura oss igen...

/.../

Stjärtmes: Kul att Orwells 1984 inte nämns förrän 115:e sidan i andra boken?? Finns det några tidigare indikationer på att det ska finnas en koppling mellan den och 1Q84, förutom titeln?

blåmesen: Jag håller med om att kopplingen till 1984 inte är helt tydlig

/.../

Stjärtmes: Jag har börjat uppskatta det ibland väldigt långsamma i berättelsen, att M har vågat beskriva vissa passager väldigt långsamt, som matlagandet, därför att det går långsamt även i det verkliga livet, eller att det borde göra det

Stjärtmes: Haha: tänk om Aomame är Tengo i en annan värld bara? Fast det går ju inte, om de har träffat varandra.

blåmesen: Jag gillar det också! Även om det blev bjärt kontrast mot mig själv som just när jag läste den passagen höll på att laga mat och sms:a och skicka mejl. Har ingen respekt för läsandet längre tydligen

blåmesen: Min uppfattning är att Aomame finns i Tengos värld men där har han inte träffat henne sedan de var små, och därför hittar han på en berättelse om hur hon har det nu

Stjärtmes: jaa ååh som en liten pojkes fantasier

Stjärtmes: Det gör dock hela berättelsen ganska tråkig..

Stjärtmes: Om Aomame skulle vara påhittad

blåmesen: fast gör den verkligen det?

blåmesen: Blir berättelsen om Tengo tråkig bara för att den är påhittad?

Stjärtmes: Nej kanske inte, haha! men jag hade hoppats på att de berättelserna skulle vävas ihop på ett annat sätt!
blåmesen: Det kan de fortfarande göra, #Sofies värld

blåmesen: Nu behöver jag förresten gå jättesnart

Stjärtmes: En sista grej då!

Stjärtmes: T som smittbärare???

blåmesen: smittbärare???

Stjärtmes: Menas det som smittbärare av dåliga tankar?

Stjärtmes: han som ringer T från sällskapet

Stjärtmes: säger att t (och fukaeri??) är smittbärare

blåmesen: där läste jag nog lite snabbt, får jag erkänna

blåmesen: men det är ju än så länge väldigt oklart vad sällskapet egentligen är ute efter

blåmesen: mer än att de inte gillar T och F

Stjärtmes: just det! han säger att T och F är smittbärare och att sällskapet har vaccin mot viruset ehh..

Varpå samtalet avslutades för denna gång.

fler diskuterade kapitel » 1-2, 8-11, 12-17, 18-24