Livläkarens besök, en bok som bland annat belönats med Augustpriset år 1999, är en historisk roman skriven av Per-Olov Enquist. Den handlar om den sinnessjuke danske kungen Christian VII och hans liv som regent i Danmark under en tid då regenten var envåldshärskare och faktiskt bestämde väldigt mycket till skillnad från hur det är idag. Christian VII tvingas gifta sig med den engelska prinsessan Caroline Matilde, ett äktenskap som är ömsesidigt kärlekslöst. Då kungen är i dåligt skick psykiskt, och tjänstemännen runt honom har hand om makten, låter hovet anställa en livläkare vid namn Struensee för att ta hand om honom. Det tar inte lång tid förrän Struensee har kungens tillit, och kan ta makten själv. Struensee sätter genast igång att i snabb takt reformera Danmark med upplysningsidéerna. När hovet ser att makten långsamt försvinner från dem anar de oråd. När det sedan sprider sig ett rykte om att Struensee och Caroline Mathilde har ett förhållande, som visar sig vara sant tar motreformatorn Guldberg tag i det hela och gör allt för att få bort Struensee från makten.
Trots att bokens slut avslöjas redan på första sidan är boken ändå spännande att läsa – i alla fall när man läst de första
hundra sidorna och börjar komma in mer i boken samt förstå vilka alla personer i boken är. I början fann jag boken aningens rörig och komplicerad, men efter ett tag kommer man in i Enquists språk och meningsuppbyggnad och i alla fall jag fäste mig vid sättet boken är skriven på. Ett citat jag särskilt fäst mig vid och tycker är väldigt vackert är detta, då Caroline Mathilde och Struensee pratar om vart gnistan tagit vägen.” - Du har tänt den i mig, sade hon. I mig. Och nu skall vi brinna tillsammans. Kom.
- Vet du om, hade han då svarat, vet du om att du är stark. Och ibland är jag rädd för dig.”
Detta citat tycker jag beskriver Enquists skrivsätt väldigt bra, boken är aningens avskalad i språket, något korthuggen – men ändå skriven på ett vackert, nästan lite poetiskt sätt. Den första känslan av att boken skulle vara en tungläst skapelse försvinner som sagt rätt snabbt, boken är indelad i fem delar som i sin tur är uppdelade i kapitel. Dessa kapitel är sen indelade i små numrerade stycken som omfattar några sidor. Detta gör att det inte känns så jobbigt att läsa boken och känslan av att ”jag-måste-läsa-klart-detta-kapitlet-innan-jag-slutar-läsa” inte behöver infinna sig tack vare bokens upplägg.
Den här boken är inte skriven enbart för att underhålla läsarna. Enquist har flera budskap med den här boken. Först och främst, för att skriva en sådan här bok måste man ha ett historiskt intresse, då mycket i boken är påhittat. Om man skriver en sådan här bok måste man ha en del fantasi och kunna sätta sig in i hur det var, och hur det hade kunnat vara. En del av det Enquist hittat på har han naturligtvis skrivit för att göra oss påverkade och argumentera. Man kan ju tänka sig att han förvrängt vissa av personligheterna i boken, kanske idealiserat dem eller framställt de som mindre sympatiska än vad de kanske egentligen var. Stundom känns det som att författaren står på Christians sida, han framställer honom som väldigt svag och hjälplös. Det gör att man nästan automatiskt tycker synd om Christian, något man kanske inte alls gjort om Enquist valt att beskriva Christian på ett annat sätt. Såklart är en stor del av informationen i boken sann, och jag tror nog att Enquist har för avsikt att göra oss mer informerade också. Och han lyckas. Jag hade bara hört namnet ”Christian VII” innan men hade inte en aning om vem det var eller vad han gjort eller under vilken tid han levde. Kort sagt, jag har lärt mig massor av att läsa boken. Inte bara om just Christian VII och människorna runt honom utan även om upplysningstiden överhuvudtaget.
Vilka läsare lämpar sig då denna boken till? Jag tror inte man skall vara alltför ung om man ska få något ut av Livläkarens besök. Självklart så är alla väldigt olika i språk- och läsutvecklingen i stadiet mellan ungdom och vuxen, och har olika mycket intresse – både för läsning och historia. Men generellt sett behöver man nog vara 16-17 år och uppåt för att uppskatta boken. Ett litet intresse för historia skall man nog också ha om man skall uppskatta denna bok – då spelar det ingen roll om man så är 85 år gammal och förstår precis alla ord och begrepp i boken om man om man är helt ointresserad av historiska händelser och upplysningstiden i sig. Är man hyfsat bra på att läsa och har en liten gnutta intresse av historia och är intresserad på att lära sig mer tycker jag absolut att man skall läsa den här boken, då jag själv tycker den är mycket läsvärd. Enquist skriver väldigt bra, jag beundrar honom för att kunna uttrycka sig så stämningsfullt som han gör samtidigt som han skriver väldigt kort och koncist. Jag vet inte om det kanske hade blivit lättare att komma in i boken i ett tidigare skede om man läst något av Enquist tidigare. Om jag någon gång stöter på någon annan bok skriven av honom kan jag mycket väl tänka mig att läsa den – om jag har lite tid att lägga ned på läsningen, då det inte är som att läsa en deckare skriven av Liza Marklund exempelvis. Det krävs lite mer från läsaren, speciellt i början.
Sammanfattningsvis är Livläkarens besök en mycket välskriven roman som både är historisk och politisk samtidigt som det är en berättelse om kärlek och relationer mellan människor. Det är en bok med en läsupplevelse som stannar kvar länge.
