Skrik om du brinner

Jag gillar Navid Modiri. Jag gillar hans sätt att tänka, och hans sätt att prata.
Det hjälper lite att liksom kunna höra honom läsa upp sina dikter, kunna höra hans inandningar och hans dialekt. Det är väl sådana (positiva?) biverkningar som man som författare får räkna med om man arbetat som radiopratare.

Men det hjälper inte så himla mycket. Jag har lite svårt att förstå mig på den här typen av poesi. Orden är vackra, rytmen fin. Men det är så mycket man ska läsa mellan raderna, som jag inte förstår. Eller som jag tror att jag inte förstår.
Om krig, om kärlek, om att växa upp.


Kanske inget för poesinybörjaren (finns det någon bra nybörjarpoesi? Hör av er i så fall). Men det här fint. Det är det. Och en jäkligt snygg framsida har den också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar