The Goal (+The Legacy)

Sist ut av de fem före detta kroniska playersen i hockeygänget Eller Kennedy hittade på i The Deal: Tucker. Den trogne läsaren vet redan ungefär hur det ska sluta eftersom det avslöjades i bok fyra att han skulle få barn med Deans nemesis Sabrina James. Hoppsan, förlåt för spoilern. Hur som helst blir det inte så spännande. Dessutom ogillar jag verkligen romance-tropen oplanerad graviditet.

I The goal förekommer i stort sett ingen hockey alls. Kanske Kennedy blivit trött på att försöka skriva scener från omklädningsrummet eller ens låtsas att killarna hon skriver om bryr sig? Istället är vi mycket i Boston, där Sabrina bor och jobbar dubbla jobb för att ta sig igenom college och få en bra start på Harvard. Sabrinas uppväxt och hemsituation är nästan komiskt usel.

 

Denna gång är det Sabrina, och inte den generiska hockeyhunken, som vägrar förhållanden. Hon har ögonen på Harvard och att ta sig hemifrån, men kan tänka sig att ligga med en idrottare lite då och då och så går det som det går.

 

Det är lite segt att handlingen till stor del utspelar sig parallellt med den föregående boken. Till exempel måste en gemensam väns död avhandlas ur ytterligare ett perspektiv. Ett par scener förekommer också i sin helhet men nu från Tuckers eller Sabrinas perspektiv. Snark? 

Slutet är: mycket smetigt. Jag vet att när jag signat upp för romance är det ju det jag får. Men samtidigt hade det varit en befriande överraskning om någon av hockeykillarna hade typ... fått uppleva något annat livsomvälvande än att få en tjej.

Strax efter att jag avslutat The Goal får jag en notifikation om att The Legacy finns tillgänglig att låna. Det visar sig vara en samling kapitel om alla de fem hockeykillarna och deras flickvänner och vad de gör nu. Det visar sig vara svårtuggat. En av reglerna för romance är ju att det ska sluta lyckligt, men det är förstås svårt att skriva en bok där allt bara är gulligt. Därför måste ju alla par som vi återbesöker ha drabbats av nya svårigheter att ta sig igenom och ärligt talat... orka mallorca. Det gör mig också mycket orolig att Ali Hazelwood ska släppa en uppföljare till The Love Hypothesis. Nej, Ali, gör det inte! Skona oss!

Då föredrar jag nog ändå att "gamla" par bara gör cameos i de senare böckerna. Och fortfarande är lyckliga.

Mental uppgradering

Emma Frans senaste bok handlar om ny teknik. Hur kommer det sig att alla böcker om teknikanvändande-vanor så snabbt övergår i... livsstilstips? I Frans fall: ett brandtal för livslångt lärande. Uppfriskande ändå, för mig som länge hade plugg som hobby.

Frans tecknar först en bild av hur mental ansträngning kan bli något vi aktivt kommer att tvingas söka upp, som gymmet nu eftersom vi inte längre ägnar dagarna åt att avlägsna sten från åkrar och dylikt. Att man får vara försiktig med AI ibland för att det blir "som att ta med en gaffeltruck till gymmet så att den kan lyfta vikterna.". Lite läskigt, ändå?

 

Sedan övergår hon i oerhörda mängder punktlistor med tips. Ganska tidigt kommer nämligen ett kapitel om hur vi lär oss. Det visar sig finnas strategier som gäller universellt, typ: att repetera det man lärt sig efter vissa intervall, och att börja använda det man lärt sig för att förankra det. Frans sätt att se till att vi börjar använda det vi lärt oss är att stoppa in långa punktlistor med tips i vartenda kapitel. Personligen är jag inte ett fan.

 

Boken som helhet är väl bra, om än deprimerande. Men jag hade gärna sluppit få alla dessa förnumstiga råd nedtryckta i halsen på köpet.