Anders Rosengren är läkare och forskar bland annat om existensiell hälsa - sådant som att stress kan göra dina blodvärden sämre medan en känsla av meningsfullhet kan påverka din kropp positivt. Han är också ett stort fan av Dag Hammarskjöld.
Jag råkar vara med i Rosengrens studie Livsstilsverktyget och har därför hört och sett många av hans tankar förut. Han framstår som oerhört sympatisk och jag vill gärna tro på hans funderingar om att en massa tekniska mätningar och gadgets inte helt kan definiera hälsa, att det också handlar om saker som mening och tillhörighet. Samtidigt har jag lite svårt att liksom... ta det till mig?
Kanske är det för att jag redan sett och hört en del som den här boken känns så seg. Rosengren är på konferens i USA och funderar över hur konferensen helt fokuserar på just det tekniska och inte på den existensiella helhetsbild som han är så intresserad av. Många öppna dörrar slås in. Oj vad jag är less på att läsa om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan positivt vid det här laget, till exempel. Eller att det bästa sättet att leva länge (utöver bra gener) är att inte äta för mycket. Inte heller breaking news, direkt.
Det finns säkert en del som är fint och viktigt här, men hur jag ska (som det brukar låta i Livsstilsverktyget) "ta det in i vardagen" känns oklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar