Skärmsmart


Mattias Ribbing, känd för att ha vunnit en massa tävlingar om vem som kan komma ihåg flest siffror (typ) har skrivit en självhjälpsbok om skärmanvändning.

Ribbing har byggt upp sin bok kring nio hjärnregler. Dessa lyder (mina kommentarer inom parentes):
1. Knäck multitaskingkoden (spoiler alert: sluta multitaska bara)
2. Plats- och tidsdesigna (finare ord för: begränsa) din teknikanvändning
3. Låt riktig egentid lösa dina problem (ha tråkigt, det är bra för hjärnan)
4. Stärk dina närmaste relationer
5. Sömnen som mirakelmedel för hälsa och prestation
6. Använd fysisk prestation för välmående (Hjärnstark fast kortare)
7. Ät mat som ger ork och en skarpare hjärna (köp mina kosttillskott)
8. Lär dig nya saker snabbt och lätt (köp min minneskurs)
9. Lek, var nyfiken och odla dina intressen (spela datorspel det är kul)

Boken börjar alltså lovande med tips om att hjärnan inte kan hantera mer än en skärm i taget, att man kan försöka styra upp sin teknikanvändning genom att placera den på en specifik plats, och att man kan blockera störig teknik när man inte vill bli störd. Ribbing förespråkar att gå från en stimulistyrd teknikanvändning: "telefonen blinkar måste kolla nu" till en viljestyrd sådan. Därefter förespråkar den att ha tråkigt, eftersom hjärnan tydligen jobbar så bra då.  Det börjar lovande med regler om att unitaska, "plats- och tidsdesigna" (=begränsa) sin skärmanvändning och inte tro att man kan bygga upp meningsfulla relationer via sociala medier. Men sen ballar det ur med allmänna råd kring hur man bäst bör leva enligt M. Ribbing. Sömn, mat, biohacking, inlärning, motivation. 

Det är ett evigt tjat om minnestävlingar och Grand Master of Memory-titeln och jag undrar osökt om Ribbing har något på fötterna utöver sina expriment med sig själv och en hög andra självhjälpsböcker. Känslan att det är en populärvetenskaplig metastudie av andra populärvetenskapliga böcker och hur mycket substans finns det egentligen kvar då? Ironiskt då att Ribbing själv erkänner att han inte fixade att läsa ut en amerikansk bok om gamification för att den var för tom på innehåll, eller något ditåt.

Min entusiasm avtar ju längre jag kommer. Är det helt enkelt för att jag inte håller med? Eller är det för att det faktiskt inte är relevant för bokens tema? Jag ville ha en bok om hantering av skärmar, inte om hur jag ska maxa min hjärna för att eventuellt kunna tävla i minne eller skriva en halvdan bok. Ett liv fokuserat på att maxa mig själv känns... torftigt.

Jag vidhåller att kapitel 1-3 är intressanta. Sen man man sluta läsa.

Avslutande funderingar:

Varför läsa Hjärnstark när du kan få den sammanfattad av Mattias Ribbing?
Vem blir sugen på att läsa Ribbings bok om föräldraskap efter att i denna bok fått kännedom om att den kom till när han trippade på "yogasimning" och (laglig) svampmix?

Tidigare avhandlat om skärmanvändning, och faktiskt sämre: Smartare än din telefon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar