Den 22 december är så långt bort i medvetandet, att det knappt går att tänka på hur länge sedan det var, innan jul och nyår och allt. Det var åtminstone den dagen, då blåmesen och jag sågs över Skype för att diskutera sidorna 116-220 i Kristina Sandbergs Att föda ett barn. Här kommer en reviderad version av det vi skrev.
Stjärtmes: Maj har gift sig! Hade hon gjort det förra gången vi skrevs?
blåmesen: Nej! Giftermål och julhelgerna från helvetet har passerat sedan dess
Stjärtmes: Tyckte det var jättejobbigt att vara i Majs huvud under hela julhelgen. Så stressad och orolig.
blåmesen: Ja, verkligen!
Stjärtmes: Hade jättesvårt att skilja på rösterna, som jag antar var Majs allihop?
blåmesen: Ja det tror jag, eller, det var inget jag tänkte på
blåmesen: Jag lyckades till och med känna så stor samhörighet med Maj att jag nästan gillade henne ett tag där när hon planerade och genomförde sin födelsedagsbjudning
Stjärtmes: Haha ja..jag kunde tänka mig dig i den situationen faktiskt ...
blåmesen: Är nog lite likadan när jag ska bjuda in till saker (fast brukar inte hallucinera om att gästerna slänger maten, mer: oj ingen sa att det var gott, då är det nog vidrigt). Sedan slutade jag raskt sympatisera med henne för att hon är så himla konstig gentemot sin bebis.
Stjärtmes: Oj var det hallucination? Tyckte det också var förvirrande
blåmesen: Nja, hennes svärmor sa att fisken var rå, men jag är rättså övertygad om att övriga inte skanderade "fisken är rå, fisken är rå, låt oss slippa då!" och sen slängde fisken under högtidliga former
blåmesen: Vad tycker du om släkten Berglund nu då? När vi har hunnit hänga lite mer med dem?
Stjärtmes: Ja… jag vet inte? Tycker inte vi har fått någon djupare bild av dem? Annat än att de har hushållerskor som gör allt som Maj fick göra själv.
blåmesen: Åh, men Maj kunde ju också ha fått hjälp, hon ville ju inte ha det bara.
blåmesen: Jag hade garanterat inte orkat gå på så många julmiddagar hos min partners släkt som Maj fick uthärda i alla fall. Skönt att det är 2010-tal nu...
Stjärtmes: Det var en scen där Maj satt och konverserade ed någon, som när ”samtalet var över” vände sig till den på andra sidan. Jag tyckte den beskrivningen var otroligt träffande. Något med crescendon?
blåmesen: Minns inte riktigt den passagen. (Det gick nog lite fort att läsa den här gången, men det var ju för att det var en sådan känsla i boken med all Majs stress).
Stjärtmes: Jaa, jag fick huvudvärk av att läsa den då
blåmesen: Men å andra sidan tycker jag den är fantastiskt välskriven. Krävs ändå en del för att förmedla en sådan stresskänsla via ett papper, där läsaren (i mitt fall) sitter hemma i en soffa och tar det lugnt.
Stjärtmes: Känns det som att Maj har blivit djärvare mot Tomas? I sista kapitlet tilll idag, så frågar hon varför Astrid och Tomas inte fick några barn
blåmesen: Mja, jag tänker mig att hon tänker så mycket att till slut kommer en del av tankarna ut genom munnen också, lite bara sådär
Stjärtmes: Ja, så kan det vara
blåmesen Även intressant att vi har fått vår första framtidsflash, om Maj som pensionär med hemhjälp och vinbox i garderoben
Stjärtmes: Den märkte jag knappt. Jag tycker att vissa scener är ganska otydliga
blåmesen: Exempel?
Stjärtmes: Som när hon hallucinerade på födelsedagsmiddagen, skiljelinjerna mellan det hon ser och det hon verkligen ser
blåmesen: I just det fallet tyckte jag det var ganska tydligt. Fast jag hann nog bli lite chockad innan jag insåg att det inte hände på riktigt
Stjärtmes: jag kanske inte har varit alldeles koncentrerad när jag läst heller :)
blåmesen: Det jag tycker bäst om med Maj som karaktär är eventuellt att hon är så oerhört mänsklig. Sämst just nu som sagt att hon är så... taskig mot sitt ofödda barn
Stjärtmes: Ja, hon är lätt att ta i som person! Trots att hon är väldigt ängslig
blåmesen: Hade du något mer från den här gången? Det känns som att man borde diskutera Tittis missfall och vad det säger om hennes karaktär (eller vad det säger om Maj, för den delen) men jag vet inte
Stjärtmes: [Maj] har en ganska skev kroppsuppfattning som jag tror härstammar från mamman
blåmesen: Ja, det verkar ju lite konstigt det där med att mamman hade sagt till hennes syster att hon var så äcklig när hon var gravid
Stjärtmes: Hon vill inte visa sin kropp inför Tomas heller för att hon är rädd för att han ska tycka att hon är äcklig (för att hon tycker det)
blåmesen: Just det. Och sen tycker hon att Tomas är larvig när han pratar om/med deras barn
Stjärtmes: tror du Tomas blir en bra far?
blåmesen: Njae... jag lutar fortfarande åt att han är alkis. Frågan är också om Maj blir en bra mor. Kan man vara en bra mor utifrån pliktkänsla? För det verkar ju Maj ha gott om
Stjärtmes: Jag tror, eller snarare hoppas, att Maj kommer klara det. Att Maj kommer försvara barnet om Tomas blir en dålig far
blåmesen: Mm det är klart hon kommer att fixa det. Men jag tycker spontant lite synd om barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar