På lågstadiet hade jag en fröken med grått hår. Hon hade ett häfte med tusen klistermärken och om man hade gjort alla rätt på läxan så fick man ett. Hennes signatur såg ut som ett M med ett horisontellt streck rakt igenom, eftersom hennes initialer var A. A. Hon lärde mig skilja på kastanj och rönn, alla månadernas namn, hur många dagar vilken månad hade och sedermera hur man stavade till namnsdag. Hon tyckte om scarfar och Carl Larsson. Jag minns vagt målningar som vykort, men allra mest hennes leende.
I denna Madeleinekaka finns samlade texter, teckningar och målningar (i form av bilder, givetvis) av konstnären Carl Larsson. Fram tills alldeles nyligen har han bara varit en mycket begåvad konstnär, nu är han också familjefar och författare. Texterna, som mest handlar om hans barn och hans fru Karin, känns ålderdomliga, men i sitt sammanhang och tillsammans med både teckningarna och målningarna, ger en blandad ton av både Madicken och Emil i Lönneberga.
Men åh! Jag satt och försökte leta reda på bra Carl Larssonböcker häromdagen. Särskilt en med alla de klassiska akvarellerna i. Det är den här man ska ha alltså!
SvaraRadera