Halleluja liksom

En söt liten grön diktsamling med dikter av varierande kvalitet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. På något sätt känns det svårare att bedöma poesi än romaner, eftersom poesin är mer avskalad. Det blir liksom som att negativ kritik av poesi blir kritik av författarens tankar. I romaner finns så mycket mer att kommentera angående den rent språkliga utformningen av texten.

Jo, jag tycker nog att det här är bra, bitvis. När det inte är för pretentiöst (dikter med alltför uppenbart syfte och utan det där smarta, unika), men inte heller försöker vara otroligt opretentiöst (Bob Hanssons grunda men tarvliga sexskildringar tilltalar mig inte alls). När ett stycke svensk vardag lyfts fram och lyses upp.

Boken inleds med ett par prosaliknandestycken, ett stilmedel som återkommer då och då. Personligen tycker jag faktiskt att Hanssons poesi gör sig bättre i den typiska korthuggna formen md många radbrytningar, få ord och mycket innehåll.

Författaren gör också i sina finurliga fotnoter reklam för bokens hemsida. Jag har inte hunnit titta på den ännu men den som är intresserad hittar den här.

Eller också kan du strunta i filmatiseringar, inläsningar och förlängningar, låna boken och se vad du tycker - antagligen inte lika dant som jag.