Tips från Titta på fåglar

Vi bokfåglar och Lennart Bolund bryr oss väldigt mycket om fåglar. Därför tycker vi att alla ska bry sig om fåglarna nu, speciellt när det börjar bli kallt och det blir svårare att få tag på mat för de övervintrande fåglarna.

Så här kommer några tips från boken Titta på fåglar, som vi tänker dela med oss av till er.

Mattips för småfåglar

Frön. Köp solrosfrön och hampfrön i storförpackningar tillsammans med grannar eller fågelvänner, det blir billigare. Skaffa havre vid någon kvarn eller hos någon lantbrukare och blanda i den. Köp även osaltade jordnötter och blanda i. Denna egentillverkade vildfågelblandning är både bättre och billigare än den i handeln.
Var pris- och kvalitetsmedveten. Frö till utefåglar är en lukrativ affär. Svensken köper ca 3000 ton var vinter till sina vänner "småfåglarna".

Talg tycker både mesar och större hackspett om. Det är inte så dyrt. Köp plastat kycklingnät, klipp och vik ihop det till små kassar. Lägg i talg och häng ut dem. Annars tar kråkfåglar och ekorrar allt. Lägg ut mat åt dem på speciell plats istället.

Kokosfett med frön. Smält kokosfett och blanda i frön. Låt det svalna lite.Häll det i t ex gamla 2 dl förpackningar för juice. De har ofta folie på insidan och tål viss värme. Lägg dock i ett snöre, björntråd e d med en tändsticka i ena änden innan blandningen hälls i. Då får du ett praktiskt upphängningssnöre då fettet stelnat. Klipp bort juiceförpackningen och häng ut fettklumpen.
Fyll gärna även en uppochnedvänd blomkruka - talgklocka.
Man kan även använda 250 grams förpackningar av osaltat ister. Det är mycket billigare än kokosfett och kan bearbetas för hand i rumstempererat skick. Det är lika gott och populärt som kokosfett.

Kokosnötter. klyv och häng ut dem. När de blir tomma kan de fyllas med kokosfett eller ister.

Jordnötter säljs förpackade i "plastnätstrumpor". Ekorrar och kråkfåglar brukar vara framme och riva sönder dem direkt. Köp därför en speciell automat till nötterna eller gör själv en av en plastflaska, t ex väl rengjord sirapsflaska, som du borrar hål i med en borr. Fyll med jordnötter, skruva på locket och häng ut den i en plastad ståltråd.

Spar äpplen och rönnbär ute eller i frysen. Ta och lägg ut eller bind i klasar och häng ut. Den röda färgen är attraherande på trastar, sidensvansar o d.

Plantera solrosor i trädgården och låt mesarna kalasa själva ur fröställningen på hösten. Blir stjälkarna veka efter första frosten, kan de förstärkas med t ex plaströr.

Men det är såklart inte bara fåglar och djur som behöver lite extra hjälp på traven på vintern. Även de som bor i era hjärtan behöver lite värme, glöm inte det.

Glöm aldrig.

De misskända djurens ABC

Korpar, lemurer hyenor, Loch Ness-odjuret och ollonborrar är några exempel på vad man kan läsa om i boken om de misskända djurens ABC.

Den är hemskt fin, och lite läskig.





(Hyenan har humor när allt kommer kring / är på makalöst muntört humör. / Vad skulle den annars gå rantande kring / på savannen och asgarva för?)



Texten är skriven av Hans Tovoté och bilderna ritade av Andrzej Płoski.

A beginner's guide to acting English

Shaparak Khorsandi är en engelsk ståupp-komiker bördig från Tehran. I denna bok får vi ta del av hennes egen berättelse om hur hon kom till London tillsammans med sin familj, hur hon delvis började känna sig hemma i England och hur hon till sist tvingades klippa banden med Iran helt eftersom hennes pappa är dissident.

Med tanke på att Shappi är ståuppare hade man kunnat tänka sig att hela boken skulle bli ett skrattpiller, men den bakomliggande historien är lite för mörk för att det ska bli så. Emellanåt kan man inte låta bli att skratta högt men annars är det en ganska klassisk flyktingkänsla - att inte passa in, inte förstå, vara annorlunda. Att kallas 'fucking Paki' på tunnelbanan och skämmas över föräldrar som inte beter sig engelskt.

Jag ska av anledningar som jag inte går in på här fördjupa mig ganska rejält i den här boken och kanske kommer jag att komma på fler, analytiska infallsvinklar senare under det arbetet. I annat fall; en ganska lättläst, lite rolig, lite viktig och ganska läsvärd roman.

Relentless

Relentless är en thriller i 110 km/h, nummer fem av Simon Kernicks hittills sju böcker.

Tom Meron är en helt vanlig förortsfarsa tills han får telefonsamtalet som ska förändra hans liv. I andra änden av tråden hör han hur hans före detta bästa vän Jack Calley försöker fly för sitt liv - och misslyckas. Rädslan och paranoian får honom att köra sina barn till sin svärmor. När han kommer tillbaka till huset håller en maskerad man på att leta igenom det och han väljer därför istället att åka till universitetet och leta efter sin fru Kathy som är lektor där. Men på universitetets politiska avdelning stöter han på någon helt annan...

Spänningen är påtaglig: en helt vanlig kille finner sig plötsligt jagad, både av organiserade brottslingar och av polisen. Han vet varken ut eller in längre och under de 24 timmar som boken pågår kommer hans liv att förändras för alltid. Biljakter, skyttedueller, molotovcocktails och maskerade män med vassa knivar.

Jag älskar att kunna säga det, men det är också uppriktigt menat: lite för simpelt för min smak. Det bästa med boken är att Kernick tillägnat den till sina båda döttrar. Ha i minnet att detta handlar om en bok med blodsutgjutelse och våld som huvudtema.

Har någon sett mig någon annanstans?

Beate Grimsrud leker med drömmarnas obefintliga gränser när hon låter berättarjaget i boken drömma genom hela historien, som börjar så här:

Jag är författare. Det är inget yrke. Det är ett liv. Men nu sover jag.

Jag ligger i sängen och väntar. Längtar till remsömnen, längtar till drömmen. Vi vet inte med säkerhet varför vi sover, lever eller drömmer.
Var brukar jag ha armarna? Under mig, på sidan eller ut från kroppen? Kudden. Hög eller låg? Axlarna. Alltid svårplacerade. Handen under kinden? Nej. Benen korsade? Nej.
jag ligger med armen rakt ut från verkligheten. Jag öppnar handen, halsen och bäckenet.
Det värker inom mig. Jag vill ha någonting.

I drömmen kan allting hända. Berättarjaget famlar i luften efter historier att skriva ner. Jaget stöter på alla möjliga karaktärer: en väldigt lång kvinna, Sisyfos, en strängteoretiker, en akrobat och en karaktär från en annan bok som heter Anders, bland annat.

Beate Grimsrud inte bara leker, hon förgör alla gränser och gör nya, med sina egna förklaringar till varför. Hon tar upp gamla frågor, gör om dem och lämnar dem därhän. Inga svar och ibland inte ens några teorier. Men ibland är det så här, om att somna:

Att somna är som att läcka tänker jag. Det som håller en inom ramen för det man är ger upp, och man flyter ut, vidgas och vidgas som universum självt. Tills man hämtas hem av uppvaknandet.
Det är inte så att vi antingen står eller ligger. Man gör både och. Blir liggande i sängen när man springer i drömmen.

Ibland vaknar jaget från en dröm, men drömmer fortfarande, även om man som läsare inte tror det. Det är svårt att veta i vilket tillstånd jaget befinner sig i. Vilket gör att man flera sidor efteråt inser att: det här är också en dröm, det som har hänt har inte hänt på riktigt.

Allting händer nu, just där när berättarjaget skriver ner sina historier för då får också den här historien sitt liv. Det är som två parallella världar fast i en enda. Den här.

Och det blir mer än bra.

My sister's keeper

Anna Fitzgerald är ett provrörsbarn. Hon är noga utvald för att vara en perfekt genetisk motsvarighet till sin syster Kate, som har en allvarlig form av leukemi. Trots att Anna är helt frisk har hon genomgått ett antal operationer för att hjälpa sin syster. Hon har donerat stamceller, granulocyter (vita blodkroppar) och benmärg. Nu är Kate 17 år och hennes njurar börjar ge upp. Men hur mycket av sin egen kropp kan man egentligen offra för att försöka hålla familjen intakt?

När Anna stämmer sina föräldrar för att få rätt att själv bestämma över sin kropp vänds världen upp- och ner. Mamma Sara vill behålla båda sina döttrar men anser att en donation är nödvändig för att Kate ska klara sig. Pappa Brian flyr till jobbet på brandstationen. Storebror Jesse känner sig mer utanför och överflödig än någonsin tidigare.

Det kan låta lite torrt, då boken behandlar en så enormt komplicerad etisk fråga, men Jodi Picoult gör boken lika spännande som vilken thriller som helst. Man kan knappt släppa boken förrän man läst det förskräckligt sorgliga slutet. Bokens olika kapitel har olika berättare - alla berättar i första person och har väldigt egna röster, känslor och tankar. Utöver rättegången om huruvida Annas njure ska doneras till Kate finns ett antal bihandlingar och tillbakablickar på Kates och Annas tidigare liv.

Varför har advokaten Campbell en servicehund? Hur långt ska Jesse gå i sina försök att bli sedd? Kan Anna verkligen fatta ett beslut som kan leda till att hennes storasyster dör? Kan Sara övertala domaren att hon verkligen vet bättre än Anna vad som är bäst för henne och för familjen?

Varning för extremt oförutsägbara vändpunkter, tårar och übersmarta citat.

Världens bästa tisdag

(Anna Ternheim, Today is a good day)

Idag gick jag och H runt omkring innerstaden på lunchrasten.
Vi gick förbi klock- och smyckesaffären som alltid verkar ha rea, förbi leksakshandeln, förbi det lilla blomsterståndet som förra veckan sålde solrosor, förbi klädaffären på hörnet och när vi gick förbi bokhandeln såg vi en dam leta bland böcker utanför.
På skyltfönstret fanns det en lapp där det, på ett ungefär, stod:
GRATIS BÖCKER! VARSÅGOD!

Det var inga slitna eller hemskt gamla böcker.
Det var böcker som hade varit på rea och säkert inte så länge heller.

Jag kom därifrån med tre böcker:


Jonas Hassen Khemiri, Invasion!

Beate Grimsrud, Har någon sett mig någon annanstans?

Vladimir Kaminer, Ryssdisco











/stjärtmes

Bokfestival dag 1 & 2

Hej och hå, så här har festivalen sett ut för min del hittills.


Första dagen smygstartade med en litteraturdebatt. Det pratades bland annat om den stora deckarvågen, bibliotekens framtid, bokens framtid, bokhandelns framtid och om de små bokförlagen. För mer tryck här


Andra dagen. Fina Anna Jörgensdotter pratade om sin nya bok Bergets döttrar, som verkar spännande och väldigt intressant.


Paul Ström var där och var underhållande.

Sedan kom min vän P och vi skyndade oss in till en föreläsning som hade kunnat vara intressant. Den handlade om livet utanför de normala gränserna och om evolutionen.


Föreläsningen utvecklades till något ointressant, vi gick därifrån och hamnade i en intervju med Ingo Schulze i Stora salen.


Svante Weyler intervjuade, och de pratade, på engelska, om DDR, om livet före och efter murens fall. Och så klart om hans nya bok, Adam och Evelyn, som det lästes ur både på tyska och på svenska.




När intervjun med Ingo var slut gick vi tillbaka till Lilla salen och såg sista halvan av Daniel Boyacioglus uppträdande. Han pratade om sitt skrivande, om hur en rad bara uppstår i hans huvud, om hur han blev poet. Han läste lite ur sin nya bok. Det var fint.


Sedan tog jag avsked av P som skulle ta bussen. Jag cyklade hemåt i fullmånsljuset.
Och så tog bokfestivalens dag två slut.

Den nya maten

Nej, nu ger jag upp. Den nya maten (John Elkington) är helt enkelt alldeles för förlegad och långtråkig för att jag ska orka avsluta den. På grund av ovanligt lyckad bild får den ändå en plats här på bloggen. Men varning! Den borde heta Den gamla maten. Mycket av det som här omtalas som nytt och skrämmande är idag något helt naturligt och vardagligt. Den innehåller också fragment av indoktrinering till förmån för ekologisk och icke-genmanipulerad mat.

Kristianstads bokfestival 2009

Goddag, kära bokvänner!
3-5e september är det bokfestival i Kristianstad. Både kända och okända författare kommer att framträda under dessa dagar, bl a Kajsa Ingemarsson, Mons Kallentoft, Thomas Bodström, Pär Thörn, Amanda Svensson och Anna Jörgensdotter. Och det är helt gratis*!

Festivalen smygstartar på torsdagen med en debatt om litteratur och invigs sedan på fredagen. Det kommer att finnas bokbord och något som är helt nytt för i år också en poesiscen därför att de i år satsar på ung svensk poesi!

För mer information tryck här.
(*allt, förutom konserten med Plura och Carla)

Vi ses väl där?