Det jag minns är att den lämnade mig med en känsla som varade länge, fram till för ett par år sedan, då jag läste om den. Fram till för ett par år sedan var Maria Gripes mystiska Tordyveln flyger i skymningen utan anledning, bland de mest läskigaste böckerna som jag visste om, just för att jag tyckte att den var läskig då - på mellanstadiet - och inte hade vågat läsa om den. När jag sedan läste den själv, i vuxen ålder, gick jag in med blicken fäst mot att ta reda på vad det var som skrämde mig och inte fann svaret blev jag (en aning) besviken. Jag fann den inte alls läskig och glömde snabbt bort den. Vad jag inte såg då, men som jag såg nu, ett par år äldre och något klokare, var att Tordyveln flyger i skymningen är en fem-av-fempoängare och värd minst hundra emojihjärtan av alla omläsningar i världen.
Tre ungdomar, syskonen Jonas och Annika och deras vän David hamnar av en tillfällighet utanför Selanderska gården en kväll i juni. Samma dag hade Jonas fått en bandspelare som han använde för att spela in diverse ljud som fanns runtomkring dem. Jonas skulle spela in ljudet av ett tåg som brukade passera Ringaryd precis 21.23, men den här kvällen var tåget försenat, för att en tordyvel hade flugit in i förarens öga och gjorde att tåget avgick några minuter senare. Natten innan hade David drömt om hur han gick genom trädgården och in till villan i Selanderska gården, trots att han aldrig varit där förut. I drömmen stötte han på en blomma som började röra på sig när en klocka slog, samtidigt som någon flicka i bakgrunden nynnade på en melodi. Någon dag senare berättar Jonas och Annikas mamma att fru Göransson, som bodde på Selanderska gården, att hon behövde hjälp med att ta hand om växterna i villan. Annika åtar sig jobbet och hon, Jonas och David, beger sig sedan dit och där ser de blomman som David drömde om. En rad mystiska händelser följer därpå. Till exempel är det en Julia J:son Andelius som ringer dit och säger sig äga villan. Hon vill spela schack. Ett annat exempel är att när ungdomarna lyssnar igenom bandet från den där kvällen i juni, då tåget var försenat, hörs oidentifierbara viskningar om ett sommarrum.
I nästa sekvens hittar ungdomarna nyckeln till ett rum på vinden, troligen har de funnit sommarrummet. En tordyvel flyger in under några golvbrädor och de måste rädda den. Det betyder otur att inte hjälpa en tordyvel som har hamnat på rygg, de kan inte hjälpa sig själva. Under golvbrädorna hittar de brev, daterade från sena 1700-talet. De är skrivna av Andreas och hans syster Magdalena, för en viss Emilie som bodde i villan. Genom breven får de ta del av en kärlekshistoria, den mellan Andreas och Emilie, och Emilies oro, återberättad genom Magdalena. Andreas anses inte vara tillräckligt fin för att vara tillsammans med Emilie, enligt hennes far och styvmor, så de har fått ses i hemlighet. Andreas som är en av lärjungarna till Carl von Linné och som har döpt en blomma efter Emilie. Samma blomma som David drömde om. I breven får de också veta att Andreas tog med sig en egyptisk staty från en av sina resor, men var är den nu?
I början av romanen, genom stickande kommentarer från Jonas, får vi veta att Annika kan ha känslor för David. När ungdomarna första gången tar del av de gömda breven, fokuserar Annika mycket på kärlekshistorien mellan Andreas och Emilie och tycker att de andra tänker på fel saker. I början tycker hon att det är fantastiskt att de, då så unga, redan hade verkat bestämt sig för varandra. Men ju längre tiden går, ju mer involverade de blir i historien, ser Annika på historien Andreas/Emilie annorlunda. Istället blir hon arg för att Emilie verkar ha levt Andreas liv, ett liv åt honom, liksom hon hade levt underordnat sin far, istället för att leva för sin egen skull. 'Han var en egoist', säger Annika om Andreas. Hans brev handlar också mest om honom och aldrig frågar han hur Emilie har det. Med tiden får Annika också större insikt om sin relation till David och vad hon "gör" för att han ska uppskatta henne.
David däremot, fokuserar helt på de tankar Andreas har skrivit ner, och som Emilie har bett om ska tas fram när tiden är mogen för dem. Andreas trodde att allt levande hörde samman, även de döda. Den yngste av ungdomarna, Jonas, är mer intresserad av den egyptiska statyn som nämndes tidigare. Det märks att han är yngre och söker hellre spänning än stannar till och reflekterar. Han vill till varje pris lösa gåtan om den försvunna statyn och det vill tydligen fler än honom. Mycket snart rullar en spännande deckarhistoria igång och det gäller att hitta svaret, innan det hamnar i fel händer.
En karaktär som jag tycker är värd att nämnas är prästen Lindroth som har en betydande roll i berättelsen. Eftersom han var så inställsam i början och nästan för trevlig, väcktes misstankar hos mig, en som har sett alldeles för mycket Pretty Little Liars och som vet att även den som verkar god, kan ha onda avsikter. Men i Gripes roman är det tydligt vem som står vart.
I Tordyveln flyger i skymningen leker Maria Gripe mycket med tanken om vad som är slump och tillfällighet och om tillräckligt många tillfälligheter efter varandra egentligen kan ha varit bestämda på förhand, om det egentligen var ödet. Vad hade hänt om tordyvlarna inte hade hamnat på de där ställena? Och, undrar Gripe i slutet, vad var det som gjorde att just jag, som läsare, bestämde mig för att läsa den här boken? Var det en slump?
