Systrar i jeans, Ann Brashares
Detta är förmodligen den mest ultimata sommarläsningen. Jag vet inte hur många gånger jag har läst om den och önskat att jag var Lena, Bridget, Tibby och/eller Carmen. Systrar i jeans är en bok jag lutar mig mot, när ingen annan läsning lockar. Den slår Tove Janssons Sommarboken med hästlängder i min mening, när det gäller sommarläsning. Jag skrev ett inlägg om den redan 2009 och jag känner ungefär likadant nu som då. Den här gången med lite mindre tårar, men mina känslor för den är desamma. Kanske beror det på att jag förstår många av de kulturella referenserna som nämns i förbifarten, väldigt implicit, som den där talkshowen Ricki Lake. Kanske beror det på att månen och saturnus befann sig i precis så långt ifrån varandra för att perfektion mellan läsare och text ska uppstå. Vad det än berodde på så kan jag säga att min förstagångsläsning säkert påverkar hur jag tycker om den idag och varje gång jag har läst om den sedan dess, eftersom det ligger så pass mycket nostalgi mellan raderna och i trycksvärtan, att den tar mig tillbaka, inte bara till USA, Grekland och Mexiko, där dessa tjejer befinner sig under sommaren, utan också till mig själv.
Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter, Jonas Gardell
Det är i dessa stunder, när jag verkligen vill skriva om en bok som på riktigt var vettig och viktig på samma gång, men har ett för kasst minne för att komma ihåg smådetaljer som karaktärernas namn, som jag inte har skrivit ned. I alla fall handlar Jonas Gardells roman med träffande titel om en grupp människor i en småstad någonstans i Sverige. Tiden är kring sekelskiftet till tjugohundratalet. Det är så självklart att skriva år tjugohundranågonting idag att det är svårt att tänka sig att det ens fanns någonting innan det. Dessa människor är inte lyckliga någonstans. En kvinna är singel, kanske i medelåldern, och alla omkring henne har familj och tjoar "se vad lyckliga vi är" och hennes egen familj undrar när också hon ska hitta någon. En annan kvinna befinner sig i ett olyckligt förhållande, liksom mannen hon är gift med. Båda letar efter någonting, de själva, som försvunnit med tiden och det liv de har byggt upp med sina barn. En annan man lever i sin ensamhet, efter att ha blivit lämnad i sin ensamhet. Trots att denna lilla roman är skriven i slutet av 90talet, kändes den fortfarande aktuell. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Gardell skriver skarpt och varsamt om dessa karaktärers misär och mer kan man väl inte begära. Läs den bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar