The princess and the grilled cheese

Lady Camembert måste hitta någon att gifta sig, annars förlorar hon arvet från sin sjuke fader, eftersom kvinnor inte får ärva. Men ingen känns rätt och helst skulle hon nog vilja leva utan en man. Tiden rinner ut för Count Camembert och det finns bara en sak att göra om hon vill leva i frihet och rikedom: byta identitet, flytta till en ny stad och leva som en man. Till hennes nya liv följer betjänten Feta med och hon får fullt upp med att ha koll på att den nya Count Camembert håller låg profil och inte avslöjar sig. De flyttar till kungadömet Fromage och gör inget väsen av sig - tills Cam blir alldeles för rastlös och går på bal hos prinsessan Brie. 

Balens tema är "No Fur", men Cam dyker upp i något som ser ut som päls. Att det är fuskpäls, säger han först när han har fått prinsessans - och alla närvarandes - uppmärksamhet. Prinsessan är vacker och Cam charmar alla med sin karisma. Ni kan nog lista ut fortsättningen: Gnistor uppstår. Förvecklingar utvecklas och nöts. Man tror att de har alla hinder i världen emot sig, men kärlek är inget man kan stoppa! Amor vincit omnia!

The princess and the grilled cheese av Deya Muniz är en grafisk roman med, som ni kanske redan räknat ut, förvånansvärt många ordlekar kring allt som har med ost att göra. Det är en hyllning till både toasten och kärleken. Det är gulligt och roligt och queer. Perfekt lektyr till lunchrasten.

Fler tips på tecknade serier på Bookbirds:

• The prince and the dressmaker av Jen Wang
• Spinning av Tillie Walden
• Psst! av Annette Herzog och Katrine Clante
• Jane, räven och jag av Fanny Britt och Isabelle Arsenault

Gender queer

På tal om förbjudna böcker, läste jag om Gender queer på Goodreads och blev nyfiken. Sedan 2021 har den toppat listan över de mest utmanade och förbjudna böckerna i USA enligt American Library Association, på grund av teman som HBTQIA+ och sex. Den kom ut i svensk översättning i slutet av maj i år, översatt av My Bergström. men jag läste den på engelska. 

Gender queer är Maia Kobabes grafiska självbiografi om hur hen som barn och under hela uppväxten aldrig passade in i någon av de mallar som tillskrivs de två könskategorierna man/kvinna. I den får man bland annat ta del av första gången hen inte fick vara med och leka för att hen var en tjej och hade baciller, den traumatiska upplevelsen när hen fick sin första mens och försökte dölja det i tre dagar, hur hen upptäckte David Bowie genom att tjuvlyssna på dennes crush och hur hen klippte håret som då var midjelångt kort i en "pojk-frisyr" och älskade när alla trodde att hen var en kille, ända upp till vuxen ålder och hen skulle gå på sin första dejt (i undersökningssyfte, hen skulle skriva en fanfiction och behövde ta reda på hur man hånglade) och senare även ta cellprov hos gynekologen. Men med alla motgångar kommer också positiva erfarenheter. Hon får stöd av både familj och vänner och lär sig om andra queer-personers sätt att hantera normer och problem på.

Det är första gången jag stöter på Spivakpronomen, e/em/eir. Tecknarstilen är tydlig och lätt att läsa.

Det är Kobabes egen historia, men det är säkert många som känner igen sig. Inte bara i känslorna som man får när man inte passar in, utan också bristen på information i sitt sökande efter andra som har varit eller är i samma situation. Som en svensk läsare är det svårt att förstå att något så här öppet, ärligt och sårbart kan vara så upprörande i USA. Floridas guvernör har kallat den för pornografisk, men som översättaren My Bergström säger i en intervju på SVT, så är det inte en bok som riktar sig till de allra yngsta utan mer övre tonåren. Och kanske är det just att den skildrar hbtq-erfarenheter på ett positivt sätt som gör att den sticker så många i ögonen? Det är åtminstone Bergströms teori. Jag är mest glad över att jag inte bor i USA.

Liv & Isbjörn

Det är oår. Alla inklusive barnen i byn måste hjälpa till för att det ska finnas mat på bordet. Men Liv som är både disträ och nyfiken på allt hon inte känner till, misslyckas med alla uppgifter hon blir tilldelade och ser som enda utväg att ge sig av för att familjen och byn ska få en mun mindre att mätta. Hon slår följe med en isbjörn som hon stötte på i skogen. Ja, hon är vän med alla djur i skogen och denne isbjörn kan till och med prata, så det är inget konstigt. Men isbjörnen är egentligen en prins med en förbannelse: på dagen är han en isbjörn och på natten är han sitt vanliga jag, och ingen får någonsin se honom i sin mänskliga gestalt för annars förblir han en isbjörn. Liv blir förstås varse, men kan hon hålla nyfikenheten i schack? 

Dramaturgin, tecknarstilen och karaktärerna påminner mycket om en Disneyfilm, som ju tar inspiration från alla sagor. Det är färgglatt och magiskt och slutar lyckligt. Karaktärerna är endimensionella. Liv är för nyfiken för sitt eget bästa men det gör inget, för vad skulle hända om man slutade vara nyfiken på livet och slutade lära sig nya saker? Endast den onda drottningen är den som förändras i grunden, från att vara god till att bli ond av svartsjuka och för många förluster, till att ångra allt hon gjort. 

Maja Lunde har bearbetat en norsk folksaga som tillsammans med illustratören Hans Jørgen Sandnes blivit en tecknad serieroman om hur svartsjuka kan förvandla en prinsessa till en ond drottning och om att godheten och kärleken segrar över allt. Det finns inte mycket mer man kan begära av en saga. 

The prince and the dressmaker

Här kommer ett tips på en grafisk roman som handlar om att vilja vara sig själv och att följa sina drömmar. Den heter The prince and the dressmaker och är skriven av Jen Wang. Den höll mig underhållen under en hel tågresa, vilket är bland annat det jag önskar en grafisk roman: att den ska vara fängslande och inte för lång. Det är helt orimliga krav, jag vet, men denna levde som tur var upp till dessa.

Den börjar så här: Kronprinsen av Belgien ska ha bal! Frances jobbar hårt som en av många skräddare. Hon drömmer om att bli kläddesigner. En dag får hon en beställning av en ung dam som ska på balen. Den unga damen är av den sällsynta sorten som inte ser fram emot att gå på balen och säger till Frances att hon kan göra vad som helst som får henne att se ut som djävulens dotter.

Resultatet blir något som societeten inte förväntar sig. Långt därifrån. Svart, fjädrar och synliga ben i en tid då allt skulle vara som i Jane Eyres Stolthet och fördom. Frances chef blir naturligtvis ilsken, eftersom det inte var den unga damen som skulle betala så var det inte heller hon som fick bestämma utseendet på klänningen. Frances får sparken.

Men detta djärva tilltag medför också att andra får upp ögonen för hennes konst. Hon blir erbjuden ett annat jobb, med mycket högre lön. 

Frances nya arbetsgivare är kronprinsen! Men det tog tid innan prinsen avslöjade sin identitet. Vem skulle inte skratta åt en prins som hellre skulle vilja vara en prinsessa? Frances blir liksom prins Sebastians identitet en hemlighet, men tillsammans slår de ihop varsin dröm. På kvällarna är han Lady Crystallia iklädd peruk och Frances vackra kreationer. De smyger ut från slottet och deltar i skönhetstävlingar. På dagarna är prins Sebastian alldeles för trött för att delta i det kungliga arbetet, men det är för roligt att gå ut och vara Lady Crystallia än att inte göra det. Samtidigt får Frances klänningar stor uppmärksamhet, men ingen får veta att det är hon, för hovet vet att Frances jobbar för prinsen.

Det tillkommer en del ansvar när man är kunglig, naturligtvis. Man ska hitta en maka och sedan ta över kungadömet. Pressen på att Sebastian ska äkta en kvinna blir större från hans föräldrar och de bjuder in prinsessor från hela världen i hopp om att någon av dem ska falla prinsen i smaken. Med tiden inser också Frances vilket gytter det är att hela tiden vara en hemlighet. Hur ska någon få veta att det är hon som ligger bakom Lady Crystallias klänningar, om hon inte får säga vem hon är?

Och vad skulle hända om kungen och drottningen får reda på prinsens hemlighet? ↴

Slutet får ni ta reda på själv! Det jag kan säga är att jag tyckte mycket om denna. Efter berättelsens slut, får vi ta del av Jen Wangs process, som jag tyckte var en fantastisk bonus till en redan bra bok. Bara grejen att hon ritade konturerna med pensel, innan hon scannade in bilderna och färglade dem i datorn, tycker jag är en bedrift. Sedan var det också intressant att se hur hennes tankegång gick från att från början ha tänkt huvudkaraktärerna som vuxna, till att välja att skildra dem som tonåringar istället.

Spinning

Genom illustratören Fran Meneses fick jag tips om Spinning som 2018 fick Eisner-priset för bästaverklighetsbaserade-verket. Eisner-priset delas ut till amerikanska grafiska romaner och refereras ibland som serieindustrins motsvarighet till filmindustrins Oscar.

Boken börjar när Tillie Walden flyttar tillsammans med sin familj till en annan, mindre stad och måste således börja på en ny skola och träna med en ny grupp med tjejer som har känt varandra i åratal. Första gången hon är där, mäter deras blickar henne för att se om hon är ett hot eller inte.
Konståkning och egentligen all form av idrott, handlar alltid om att bli bättre än förut. Att alltid pressa sig till det yttersta för att komma framåt. Men Tillie ledsnar, slutar orka. Hon hittar något annat att lägga sitt hjärta i. När hon är sjutton år slutar hon.

Man skulle kunna säga att Spinning handlar om tidiga träningar och sena tävlingskvällar, men det fungerar mer som en ram för berättelsen. Det är vad den börjar och slutar med, men det är det som kommer mellan som är intressant. Hennes inre strider med sig själv, hur svårt det är att vara utanför och hur hon ska hantera det faktum att hon är kär i en tjej i den lilla småstaden. Waldens utveckling, inte bara inom idrotten, utan mer på det personliga planet är det som för berättelsen framåt.

När det kommer till grafiska romaner, kan jag vara ganska kräsen. Det får inte vara för rörigt och grällt. Mina ögon föredrar tunna linjer och mjuka färger. I just Spinning är den dominerande färgen blå-lila, med en och annan gul-orange färgklick.

Walden är bara 22 år, men har arbetat fram en mogen röst som får henne att verka äldre än så. I en intervju för The Guardian får jag reda på att hennes tidigare verk skiljer sig från varandra och det är ett medvetet val. Hon säger: "'I like my projects to feel distinct from one another. I think it helps me wrap my head around them and stay focused on them. And then it also helps me to put them to rest when they’re done. I’m like, ‘OK, I’m putting this paper away and these pens away and now I’m going to start fresh again.'

Jag inser att Spinning bara är en smakbit av det Tillie Walden har att ge och jag säger detta ganska ofta, men jag är inte helt främmande till att läsa mer av Walden.

Jane, räven och jag

Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault (illustration) och Fanny Britt (text) är en lågmäld historia om Helén som blir retad och utfryst av de andra, främst tjejerna, på skolan. De säger att hon är tjock och stinker, typiskt pubertetsbeteende som jag önskar livet ur på denna jord, för att inget av det de säger är sant. Som en följd av detta är Helén ensam och ledsen. Växelvis läser hon Jane Eyre och drömmer sig bort till en färggladare värld. Jane Eyre gör sig inte till och har inte fler än tre klänningar, men blir ändå omtyckt - kan det ha varit för att hon blev smal när hon blev vuxen? En dag säger fröken att hela klassen ska på språkläger i engelska och Helén som inte tillhör någon grupp, hamnar i samma tält som "de överblivna". De första dagarna är hemska, samma hemska mobbing fortsätter även där. Sedan vänder det, en räv tittar förbi och en annan tjej byter tält.

Det finns inget som jag inte tycker om med Jane, räven och jag. Först och främst älskar jag idén med att väva in ett annat verk som är mer känt. Jag älskar även de mjuka, skissartade blyertslinjerna och väljer alltid serieromaner som har sådana, framför de grafiskt "klassiskt" stilrena. Ännu en sak som jag älskar är användandet av färger, med den nedtonade färgskalan som kontrasterar mot den färgglada verklighetsflykten och som så tydligt visar vad som är glädjen i Heléns liv. Genom användandet av färger, gör Arsenault också en mjuk och bildlig övergång från det dystra till det lite ljusare efter vändningen på språklägret. Jag tycker även att Arsenault med sina bilder träffsäkert skildrar känslor med hjälp av enkla medel, liksom Britt gör med beskrivningen av Heléns tankar, som till exempel när hon sitter på bussen och hör både allt och inget av det som de elaka tjejerna säger, några säten bakom. En invändning som jag har hört när jag har tipsat om den här boken är att slutet är för kort och hade kunnat utvecklas mer, när bilderna har börjat bli mer färgglada och finare. Men det, tänker jag, är upp till läsaren själv att lista ut, hur Heléns liv fortsätter när hon har tagit klivet ut från sista sidan.

För den som vill läsa något liknande, rekommenderar jag dessa som jag också håller nära hjärtat:

• Din tur, Adrian av Helena Öberg
• Frances del 1-3 av Joanna Hellgren
• Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova
• Pssst! av Annette Herzog och Katrine Clante

Pssst!

Under mörka vinterkvällar vill jag helst ligga under ett täcke och läsa tills jag somnar. En annan önskan är att det, när jag vaknar, ska vara en ljus vårdag i början av april, men det händer naturligtvis cirkus aldrig. Det finns dock saker i livet som gör att det känns lite ljusare, till exempel böcker som behandlar livets stora frågor på ett milt och tryggt sätt. Pssst!, skriven av Annette Herzog och illustrerad av Katrine Clante, är just en sådan bok. Jag hittade den först hos Prickiga Paula och vill nu tipsa hela världen om denna. Världen behöver den här.


Viola är tolv år och verkar tänka väldigt mycket. Med ena benet i barndomen och andra i ungdomen, har både hon och hennes liv förändrats mycket genom åren. Var var hon innan hon var hon och vem kommer hon att vara senare? Vad händer efter döden? Frågor som kan få en annan att vilja försvinna under jorden, men som inte alls är farliga i den här boken för Viola, Herzog och Clante håller dig i handen.

2014 fick Pssst! Pingpriset för bästa Tecknad serie för barn- och ungdom och året innan fick Katrine Clante motta danska kulturministeriets illustratörpris för verket. Välförtjänt!

Mitt dåliga samvete

Stina Hjelm har gjort serier i mer än tio år för olika tidskrifter. Hon jobbar idag som lärare på Serieskolan i Malmö. Det här är hennes debut i bokform, tillika seriedagbok.

När boken börjar har Stina precis blivit dumpad av hennes livs största kärlek och fått veta att hennes mamma har cancer. Sedan får vi ta del av hennes dagar och nätter, hemska engångsligg, ledsna plånbokskondomssamling och bästisar osv. Det är misär och ångest, men så kommer sommaren och med den semestern och allt är lite lättare.

Det här tycker jag om: Hjelms teckningsstil, humorn (jag skrattade rakt ut flera gånger för att det var roligt och/eller sant), att det känns brutalt ärligt och nära, variationen på material, färgerna... med andra ord: Allt.

★ Mitt dåliga samvete, Stina Hjelm (2014), Kolik förlag ★

Läst i oktober

Lust in translation - infidelity from Tokyo to Tennessee, Pamela Druckerman (Facklitteratur)
Pamela Druckerman har åkt jorden runt (mer specificerat Ryssland, USA, Japan, Kina, Frankrike, länder söder om Sahara i Afrika och Brasilien bland annat) och frågat människor, för att ta reda på hur just det landet ser på otrohet/sex utanför äktenskap. Med hjälp av gammal nationell statistik från ländernas respektive tidigare undersökningar, har hon sedan sammanställt resultaten i denna bok. Det är ingen vetenskaplig text, men för den som är intresserad av kulturella skillnader, kan det här vara någonting. En ska väl senare inte hänga upp sig så mycket på vad det är som presenteras, de intervjuer hon har genomfört, kan inte generaliseras och appliceras på alla invånare i respektive land.

Straff, Paula Polanski

Beckomberga - ode till min familj, Sara Stridsberg

Meningen med hela skiten, Nina Åkestam

Min nattbror, Joanna Hellgren (Tecknade serier)
9 månader innan Jakobs födelse dog hans bror och namne i en trafikolycka, på sin tioårsdag. Nu närmar sig dagen för hans egen tioårsdag och han är rädd, för han vet inte var han börjar och var Jakob slutar. Hans mamma tror att hon pratar med sin döde son och inte Jakob, som börjar undra om han återupplever Jakobs liv. Jakob kommer till honom om nätterna, han är hans nattbror. Och så lär han känna Miranda, som är mycket modigare än honom. Tillsammans utmanar de hans öde, leva eller dö.

Jag läste Min nattbror under en eftermiddag på biblioteket, då med en överhängande trötthet och var lite utmattad i läsväg, eftersom jag under en kort period läste mycket, men bra, böcker, att jag var euforisk till en början, men sedan mest tung i huvudet. Tidigare i år har jag läst Hellgrens trilogi om Frances, vilken i jämförelse med Min nattbror, jag tyckte mer om.

Romeo och Juliet, William Shakespeare (Dramatik, Kärlek)
Tanken på att läsa Shakespeare må kännas oåtkomligt och oförståeligt, men det ligger en behållning i det. När jag läser Shakespeare, är det som att nudda vid en viktig del i den västerländska kulturhistorien, just precis mellan renässans och upplysningstid, en blandning mellan de återuppväckta antika idéerna och dess ideal tillsammans med det naturvetenskapliga, ogudaktiga.

Det är nog många som känner till grunddragen i Romeo och Juliet. En pojke blir kär i en flicka från "fel familj", de gifter sig i hemlighet och begår sedan varsitt självmord för att den ena inte kan leva utan den andra och vice versa. De kommer från familjer som är oense och delar staden Verona i två läger. Att de har gift sig, får ingen av de övriga familjemedlemmarna veta förrän i slutet, när Romeo och Juliet har dött. Det är en väldig härva som de båda ungdomarna hamnar i, Romeo råkar döda en släkting till Juliet och Juliet tvingas gifta sig med en annan för att det ska vara hennes familj till gagn. Det är en tragisk kärlekshistoria som inte varar mer än tre dagar, fylld av snabba vändningar, smäktande kärleksförklaringar och kaos.

Romeo och Juliet var mitt tredje drama av Shakespeare. Tidigare har jag läst Kung Lear och Hamlet, varav den första var till kursen Litteratur och genus. I de flesta utgåvor av Shakespeares draman, finns kommentarer om just den pjäsen, ibland av översättaren själv som förklarar hur hen har tänkt i översättningen. I min utgåva av Romeo och Juliet fanns också i slutet en snabb översikt och förklaring över samtliga scener.

Kurslitteratur:
Sessalätts äventyr, Elsa Beskow
Du ska inte gråta Vintervarg, Stefan Casta & Lennart Eng
Puss puss sant sant, Barbro Lindgren
Nu är det djur igen!, Lennart Hellsing & Fibben Hald

Tidigare månader: 
januari
februari
mars
april
maj-juni
juli
augusti
september

99 filmer du slipper se

Henrik Lange följer upp underbara 80 romaner för dig som har bråttom med två nya, liknande verk; 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom samt denna 99 filmer du slipper se.

Idén är enkel för samtliga 3 serieböcker - varje bok/film sammanfattas på ett humoristiskt sätt på en sida delad i fyra serierutor. Jag som inte tycker om att få spoilers i mitt läsande och som därför är kluven till 80 romaner för dig som är bråttom tänkte att denna skulle passa mig bättre i och med att jag inte är lika förtjust i film.

Tyvärr har Lange i denna bok fått hjälp (stjälp?) med texten av någon Thomas Wengelewski. Mindre smart sovrande och mer egna, hårddragna åsikter.

Till höger: exemplet Annie

Ett annat problem är att i princip alla filmer är lastgamla. Jag antar att det är en medveten inriktning på så kallade klassiker men det är lite trögt bitvis. Sammanfattningsvis lagom tungläst för den här tiden på året, men samtidigt mycket sämre än 80 romaner för dig som har bråttom.

Mumin - Tove Janssons samlade serier, del 1

Dessa serier publicerades först som dagstidningsstrippar för vuxna i stora dagstidningar som London Evening News, under femtiotalet. Glöm de rosa flumtrollen på TV, här skildras trollen komplext och med varm humor, då de möter ytterst mänskliga problem: övergivenhet, ensamhet, tristess, habegär och jobbiga släktingar m. fl. Boken innehåller fyra längre serier: Mumintrollet, Muminfamiljen, Familjen lever högt samt Den ensliga ön.

Jag kan inte låta bli att le boken igenom. Allting från ord, till bild, till de små, levande detaljerna och tillbaka igen känns genomtänkt och väl utfört; det genomsyras av Tove Janssons egna minnen och tankar. Men så har också Mumin en alldeles speciell plats i mitt hjärta sedan tidigare.
Det konfunderar mig lite att det här samlingsalbumet först gavs ut i Kanada. Jag hittar inga
uppgifter om att serierna skulle ha översatts tillbaka till svenska, så jag får väl anta att detta är originalserierna.

Muminböckerna innehåller mycket visdom i stort som smått, serierna är inget undantag. Jag blir imponerad av Muminmammas alltid lugna och samlade sätt, jag ler åt trollens godtrogenhet när de tror att personalen på Grand Hotell bjudit in dem att bo där. Och det är befriande att allt på de mest märkliga sätt alltid till slut verkar ordna sig till det bästa, vare sig det gäller objudna gäster, brist på pengar, kärlek eller skeppsbrott.

Seriealbumets framsida är gullig och färgglad, även om den här bilden inte gör den någon som helst rättvisa. Den tygiga texturen hos framsida och försättsblad förstärker ännu mera ett begär efter att äga boken. Lite av Toves varmhjärtade vardagsfilosofi gör alla gott såhär vid jul.