Sjukt billigt - vem betalar priset för ditt extrapris?

Det finns sanningar här i världen som jag blundar för i min vardag för att det är bekvämast så. Ett exempel på en sådan sanning är att det finns en omänsklig anledning till varför produkter som görs i utvecklingsländer är billiga och det är inte för att maskiner har tagit över människans arbete. Vi har läst om dåliga arbetsförhållanden tidigare, om människor som lever som slavar för att företag ska kunna pressa priserna. Tidigare har det kanske främst fokuserats på barnarbete och mindre om exempelvis säkerheten, men min uppfattning är att det rapporteras mindre om det i medierna nu.


Sjukt billigt av Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong kom ut 2007. Året innan sändes reportageserien som var förgrunden till boken i P1-programmet Kaliber och väckte stor uppmärksamhet. I den undersökte journalisterna arbetsförhållanden i Kinas smyckes industri, en industri i modebranschen som konsumenter inte har lika höga krav på, som till exempel klädbranschen, visar det sig. 2006 åkte Huitfeldt, Johnson och Wong runt i Kina bakom det påhittade importföretaget WJH för att genom agenter och leverantörer försöka komma in till de allra hemligaste platserna, där tillverkningen av smycken sker.

Silikos, eller stendammslunga som sjukdomen också kallas, är obotlig. Den är idag utdöd i Sverige, men finns i stor utsträckning i Kina,  och på grund av svår byråkrati har arbetarna som insjuknar i silikos, mycket svårt att få ut en ersättning och erkännande för att de fått sjukdomen från sitt arbete. De flesta fabriker som jobbar med smyckestillverkning saknar bra ventilering och eftersom många arbetstagare måste bekosta sin skyddsutrustning själv, på en lön som redan är på tok för låg trots att de ofta arbetar övertid och nästan aldrig tar ledigt, är det sällan de bär mask för att undvika att det finfördelade dammet går in i deras lungor.

I Sjukt billigt får vi träffa några av de som har insjuknat i silikos. I den rika delen av västvärlden finns det en uppfattning om den fria viljan, att människan alltid har ett val. Men i Kina är det annorlunda. Fattigdomen tvingar bönder att lämna landsbygden, söka sig mot fabriksstäderna och ta omöjliga arbeten för att få ihop pengar att skicka till sin familj. Väldigt få väljer att slåss för sin rätt, trots att de står i stor skuld till vänner och släkt och trots att de blir sämre för varje dag, mot arbetsgivarna som har ett övertag. Fabriken kan flytta, byta namn och arbetsgivaren kan kräva att du lämnar tillbaka din bricka och alla papper som visar att du har jobbat där. Och klagar du på ditt jobb, är chansen hög att du får sparken, för det står alltid någon på tur som kan ta din plats. Du är bara produktion.

En annan del av stenindustrin som det talas ännu mindre om, är den som finns inom byggindustrin. Natursten som huggs fram, prepareras och sågas till, är billigare att ta fram i ett land som till exempel Kina. Ibland tar man fram stenen i Sverige, skeppar den till Kina för att de ska preparera den och sedan skeppar de tillbaka den till Sverige. Även i den här branschen är arbetsförhållandena dåliga, men till skillnad från smyckesindustrin, där hemligheterna är många, är det i byggindustrin mer ett öppet klimat. De flesta företagare som författarna har intervjuat är medvetna om de dåliga arbetsförhållandena, men de skjuter ifrån sig ansvaret för arbetarna till det andra landet. Det är en chef som använder ursäkten "Köper inte vi, gör någon annan det".

Den röda tråden i denna sorgliga värld är att det är vi som konsumenter som styr. Vill vi ha låga priser på våra smycken, måste leverantörerna pressa ner priserna och det leder till att produktionen måste dra ner på någonting och i det här fallet är det andra människors liv. Men det finns organisationer som jobbar för att situationen ska bli bättre för människorna i Kina. Som jobbar på att det ska bli lagligt att organisera sig fackligt, till exempel. Det är inte bara dagens konsumenter som ligger bakom orsaken till denna ekonomiska situation som Kina har försatt sig i. Författarna ger läsaren en kort överblick på Kinas politik, både den nuvarande och historiska.

Nu har det gått tio år sedan boken Sjukt billigt kom ut och en kan undra hur branschen ser ut idag. Om det har blivit några förbättringar eller om tendenserna, som författarna kände av redan 2007, att allt fler fabriker flyttade till länder där arbetskraften var ännu billigare än i Kina och där arbetsvillkoren är än sämre, har fortsatt. Det här var inte den roligaste läsningen men viktig! Vi måste bli medvetna om vad vi som konsumenter kan och ska kräva, information om ursprung och tillverkning m.m. Ju mer vi exponeras för sådana här sanningar, desto färre kan vi blunda för och låta det fortgå.

Vårsläppslängt 2017, del 3 av 5: Mars

Martina Moliis-Mellbergs debut består av tre prosalyriska sviter som påminner om kortfilmer: Ad undas, Alfa Cassiopeia och Atlas. Tillsammans formar sviterna en litterär undersökning av ett våldsamt varande, en upplevelse av att vara på fel sida om sig själv och att vilja ta sig till sin rätta sida.
Jacques Cousteau gör allt för att förvandla sig till en haj, men det gör för ont när tänderna ska filas. Någon älskar en brutal hämnerska i en flickas kropp. Atlas rämnar eller faller han på plats?
Förstånd och yttre logik saknas i dessa tre berättelser, som återanvänder mytologiskt material och driver på med stoff ur en högst personlig sfär. Däremot är den inre logiken stark och bärande: A är en beskrivning av positioner i utanförskap utanförskap i kraftig rörelse.

För första gången kommer nu en skönlitterär skildring av livsvillkoren i Nordkorea, av en dissident som fortfarande uppges bo kvar i landet. Pseudonymen Bandi (»eldfluga« på koreanska) är medlem i nordkoreanska författarförbundet, och riskerar genom utgivningen sitt liv.

De sju berättelserna i samlingen är ett unikt material. Till skillnad från de historier som handlar om flykten från Nordkorea, är detta berättelser om de människor som är kvar. Deras vardagsliv, familjerelationer, arbeten och umbäranden. Hela tiden finns en skräck för att de man älskar ska föras iväg eller försvinna.

Carson McCullers korta mästerverk Balladen om det sorgsna kaféet utspelas i den amerikanska Södern där kedjefångarnas sång kan liknas vid en grekisk kör. Men det är också en innerlig sång om kärlek och ensamhet och om när kärlek blir till våld, hat och svek. Nu presenteras Balladen om det sorgsna kaféet i nyöversättning tillsammans med sju aldrig tidigare publicerade noveller samt ett nyskrivet förord av Stina Stoor.

Hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg? Går det att älska sitt barn utan att samtidigt överge det? Varför så mycket blod när ultraljudet visar hjärtslag? I Malin Nords roman Barmark flockas korparna där förluster och rädslor härjar. Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn.

Irene Hussvig är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåshet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel.
Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man. 

Välkommen till museet som är öppet varje dag, året om! Den stora, fantastiska djurfaktaboken Animalium har gjort dundersuccé i en rad länder, och nu är det växternas tur! En bok för blomälskare, bokälskare och skönhetsälskare i alla åldrar. Njut av ett utsökt bildmaterial och spännande fakta. Här presenteras fler än 200 växter, alla detaljrikt avbildade och framställda precis som i ett riktigt gammaldags museum. En bok som passar både vuxna och barn och är dessutom en skönhetsupplevelse! Vi vandrar genom salarna, kikar i montrarna och får veta massor om svampar, lavar, örter, gräs, blommor och träd.



Hur delar vi med oss av vår livserfarenhet till våra barn? Hur berättar vi för våra döttrar om de misstag vi gjort? Saker vi skäms över, som vi ångrar. Lika svårt kan det vara att prata om det vi är stolta över. Höjdpunkter i livet, smarta val vi gjort, klokskap vi samlat på oss. Det kan vara besvärligt att hitta det rätta tillfället för sådana samtal.

Den här antologin är tänkt att vara en inspirationskälla som belyser den starka men också svåra relationen mellan kvinnor som spänner över generationerna. Några av Sveriges absolut bästa skribenter har tillsammans skapat en spännande, stark och stolt samling texter, skrivna av mödrar till döttrar. Texter om unika erfarenheter de vill förmedla till sina döttrar, kloka råd, smärtsamma upplevelser, triumfer och nederlag.

Berättaren är författare och följer sin bror Kimo under hans sista tid i livet. Sjukhusbesöken, samtalen och de minnen deras möten väcker, ger en mångtydig bild av två bröder som vuxit upp vid klassamhällets skärningspunkter. Medan Kimo under hela sitt vuxna liv stupat ner i missbruk och kriminalitet, med olika vårdprogram och fängelsevistelser till följd, har författaren frigjort sig med akademiska studier och en lyckosam bostadskarriär.

Scener om broderskap varvas med nedtecknade sessioner på divanen, anteckningar om berättarteknik, skrivandets villkor och de ångestfyllda problem författaren har med att slutföra sin roman. Var går skiljelinjen mellan att skriva en roman och återge verkliga händelser? Vilken rätt har författaren att skildra sin egen brors uppdaterade elände? Hur går det till när ett minne blir litteratur?

Kom kustbevakningen? Det är sjuåriga Lamis sista ord innan hon försvinner i vågorna på Egeiska havet. När solen går upp ligger livlösa kroppar på turiststranden. På en klippa i havet står tolv unga män som lyckats simma i land.

Det är den 5 januari 2016 och svenska politiker pratar om flyktingpaus. EU gör överenskommelser med Turkiet för att hindra människor att fly in i unionen medan den maffiastyrda flyktingsmugglingen omsätter miljardbelopp. President Erdoğan fängslar kritiska journalister i ett land som alltmer liknar en diktatur.

Författarnas personliga resa mot sanningen är en icke-fiktiv thriller om ett massmord med politiska förtecken. Båt 370 är ett skrämmande reportage inifrån Turkiet om vad som hände på havet, om svek och medmänsklighetens gränser.


Syskonen Marie och Jean är båda ogifta och barnlösa. Efter föräldrarnas död bor de ensamma kvar i familjegården på den franska landsbygden. Lantbruket är nedlagt, livet stillastående. Hos grannarna på andra sidan vägen däremot kryllar det av lekande barn, av kvinnor i färgglada kläder. Stillatigande registrerar syskonen från sin utpost varje rörelse hos dessa lantbrukare, de verkligt levande, som arrenderar deras mark. Snart kommer syskonen vara borta utan att lämna några spår efter sig. Instängda i sitt revir är de »de sista indianerna».Med sina träffsäkra formuleringar och humoristiska blick skildrar författaren i sin roman krocken som uppstår i mötet mellan två skilda världar.

I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?

I den mörkaste skogen måste du vara försiktig med vad du önskar. En oförsiktig önskan, och allt du håller kärt kan gå förlorat.

Dramatik 1 - Kammarspelen & Dramatik 2 - De politiska av Per-Olov Enquist, Norstedts
Per Olov Enquist har skrivit flera av sina viktigaste verk för scenen och nu samlas hans dramatik i två stora tematiskt uppbyggda volymer, dessutom med flera aldrig tidigare publicerade verk.


Euro - hur en gemensam valuta hotar Europas framtid av Joseph E. Stiglitz, Atlantis bokförlag (förlagslänk ej tillgänglig)
De 19 länder som delar gemensam valuta, Eurozonen, har plågats av ekonomisk stagnation och skuldkriser. Några länder har kämpat med lågkonjunktur i åratal medan andra har befunnit sig i nödläge efter nödläge, särskilt Grekland. I Euro går Joseph E. Stiglitz emot företrädarna för åtstramningspolitiken och presenterar i stället ett antal åtgärder för att rädda kontinenten, och världen, från fortsatt ödeläggelse. Joseph E. Stiglitz är ekonomipristagare till Alfred Nobels minne (2001) och författare till ett antal omtalade böcker utgivna i flera länder.

1963 ansågs den chockerande frispråkig och såldes i miljonupplagor. Idag räknas Mary McCarthys klassiker Gruppen, om åtta nyexaminerade studiekamrater som möter ett hårdare liv i 1930-talets New York, som en milstolpe i den moderna litteraturen. En skamlöst underhållande och bitsk kollektivroman om det moderna livets villkor, konstant relevant.


Richard är änkling och professor i antikens historia vid ett universitet i forna Östberlin. När han går i pension vet han inte vad han ska ta sig för. Dagarna har förlorat sin struktur och tiden bara går. Och vem ska föra hans kunskaper och ägodelar vidare?

Han söker kontakt med asylsökande flyktingar från Afrika som ockuperar ett torg i Berlin. Deras dagar är fyllda av väntan – och plötsligt inser Richard att han har ganska mycket gemensamt med dem. Han lär känna den tystlåtne Rufu, låssmeden Rashid och Osarobo som vill lära sig spela piano. Han lär sig vilka språk de talar och vad huvudstäderna heter i deras länder. Han kör dem till deras språkkurs och lär sig lika mycket om sig själv som om dem.
Cecilia Hansson har under flera års tid rest mellan Stockholm och Wien, Bukarest och Budapest för att förstå det allt hårdare kulturklimatet. Hon möter några av Europas ledande intellektuella, från Herta Müller och Péter Nádas till Marina Abramović, Michael Haneke och många fler. De talar om villkoren för skapande, men också de större frågorna om konstens betydelse och konstnärens möjlighet att påverka samhällsdebatten. I nära och djupgående intervjuer berör Hansson frågor som arvet efter kommunism och fascism, konstens ofrånkomlighet, auktoritära idéers återkomst och hur varken stabilitet eller trygghet kan tas för given i Europa idag. Resultatet är en unik inblick i regionen och återkommer till en central fråga: Vilket ansvar har egentligen en konstnär att stå upp för det hon eller han tror på?

I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.

Tornen har fallit men för Hélène är allt som vanligt. Dag efter dag rör hon sig mellan föräldrarnas lägenhet och Frescati. Pluggar, skriver, hänger med sin pojkvän Rickard, som känns inklippt, aldrig en del av platsen. Hélène har inte tagit sig vidare från barndomens Rinkeby, miljonprogrammet som alla har en färdig bild av. Pausen som uppstår efter svaret. Varifrån kommer du? Universitetet kunde vara en väg ut, men istället börjar rester av hennes tidigare liv dyka upp där. Människor hon stöter ihop med. Saker hon inte är färdig med.

Hélène har i sin bok namnen på människor hon älskat, och en av dem är Mona. När Hélène får veta att Mona har skrivit en bok om sin tid som eldsjälslärare i förorten, »Utanförskapt«, sätts en komplex kedja av motstridiga impulser igång. Begär, avundsjuka, hämndlystnad: någon måste berätta hur det egentligen var. Hélène sätter sin plan i verket, men ingenting blir som hon tänkt sig.


"Sommaren 2004 började jag utforska en person jag inte kände särskilt väl: min pappa. Projektet tog avstamp i bitterhet, i vreden hos en dotter vars förälder hade försvunnit från hennes liv. Jag var på jakt efter en ful fisk, en slug slingrare som hade smitit från så många saker – ansvar, kärlek, skuld, ånger. Jag förberedde ett åtal, samlade bevis inför en rättegång. Men någonstans på vägen omvandlades åklagaren till vittne."

Systern Cosima, som äter päron och smaskar. En syster som läser sin systers dagbok. En syster som klipper av sig håret och anklagar sin syster. En syster som slår en häst som inte är hennes.
Modern, med sin blanka fläta och med bisonjackan hängande i hallen, tändstickor och gamla lappar i de djupa fickorna. I sina händer har hon hållit vapen. En kökskniv, en revolver. I stallet hästen Elektra, en ilsken och mycket allvarlig varelse, vars tagel blänker om hösten och om våren. Och jaget, ett fult och gammalt barn, som önskar att den dag hon föddes var raderad. En obeboelig kropp, ett tjockt hår som växer ur ett huvud.

December 1917. På en isolerad ö i Norra ishavet lever prästen Sakarias med sin piga. Hans makt över kolonin är oinskränkt, och han styr sin församling med järnhand.

Så hittar några av fiskarna en halvt ihjälfrusen rysk matros på isen. Han bär med sig nyheter från fastlandet. Omedelbart förändras allting.

Mars 1953. Det sovjetiska imperiet sörjer sin store ledare. Utan S vet ingen vad som ska hända med revolutionen. I Moskva finns Sakarias piga. Hon har levt ett hårt liv i stalinismens skugga, men aldrig kunnat skaka av sig vad som hände på Ön den där vintern. Från kontoret där hon arbetar har hon smugglat hem skrivpapper. Nu kan hennes värld slås i spillror en andra gång. Hon måste få vittna. Och hon måste förstå.

Mer Mattias Hagberg på Bookbirds:


Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. Andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron: Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiske man Chris, som leder Rörelsen. En grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om jorden och som istället övar sig i att leva primitivt och sörja den värld som redan gått förlorad. I utkanten finns en ensam kvinna i ett hus vid stranden som bär på en stor sorg.

Vart tar alla prinsar vägen? Kan det ha något med de tre rara tanterna i det lilla huset i skogen att göra? Kommer förbannelsen som Rosa rosen fick på sin första födelsedag att besannas? Och vad händer med mannen som försöker locka med sig den vassaste systern Brr under bron? Dessa frågor får svar när Lilian Bäckman tar oss med till de feministiska sagornas förlovade land.

Jessie önskar att hon och hennes pappa inte hade behövt flytta till Los Angeles. Hon vantrivs i sin nya skola, där alla känns plastiga och ingen pratar med henne, inte ens hennes nya styvbror. Då börjar mejlen från Någon Ingen komma. NI påstår sig vilja hjälpa Jessie att navigera i den vildmark som är Wood Valley high school, men Jessie är till en början skeptisk. Är det bara någon som driver med henne? När hon till slut bestämmer sig för att våga chansa dröjer det inte länge förrän hon och Någon Ingen börjar komma varandra nära. Men vem är han, egentligen?


Med rätt kunskap kan en vanlig skogspromenad bli enspännande jakt på naturlig mat och vilda smaker. I boken Vildplockat lär du känna en mängd svenska blommor, örter, bär, svampar, blad, rötter och lökar som alla går att äta och använda i matlagning.

Vildsvinen har spridit sig lavinartat i Småland, en gång var stammen praktiskt taget utrotad men nu är de överallt, bökar i trädgårdarna, intar skogarna och åkrarna. De rör sig i skymningen och om natten. De äter upp vetet. De är kloka och skygga. De är större än man kan tänka sig. Möter man en sugga ska man stå stilla.

Industriskogarna runt Tingsryd är särskilt hårt drabbade. Till byn Hornanäs kommer Ritve för att försöka filma flocken som plöjer fram genom bygden. Ritve slår upp sitt tält i skogen, följer flockens spår och människorna som lever under dess herravälde. Kommunanställde Glenn, inflyttad från Malmö och ansvarig för den lokala kulturfonden, väcks om nätterna av vildsvinens framfart och tanken på den katastrof han är övertygad om ska komma. Och långt in i skogen ligger den gamla skolan Siggalycke, dit Mia har tagit med sin demente morfar på vistelsestipendium från kommunen, i hopp om att han ska komma tillbaka från stumheten och till minnena, till den karismatiske rektorn Ivar Sandberg och den mytiska vildsvinssuggan Sigga.

Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen. På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.



Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.

Att gå till fots är inte bara att förflytta sig från en punkt till en annan. Det är också att ingå i ett sammanhang, befinna sig mitt i ett konkret och påtagligt landskap, ta del av alla de processer som ständigt pågår runt omkring en. Och det kan dessutom vara ett sätt att tänka och känna, eftersom själva gåendet har en egendomlig förmåga att stimulera våra sinnen och minnen och ge oss perspektiv också på sådant som inte finns där och då.

Rebecca Solnits Wanderlust undersöker vad det innebär – och har inneburit – att gå till fots genom världen och vad författare, konstnärer, tänkare och andra har haft att säga om den saken. Solnit knyter till exempel an till antikens ständigt i rörelse stadda filosofer och låter oss följa med romantikens poeter på deras vandringar genom dramatiska och undersköna landskap. Men Wanderlust är också en ur fotgängarperspektiv skriven bok om surrealisternas outtömliga Parismiljöer och spelmanins neonglittrande Las Vegas. Det handlar om kulturhistoria i rymligast tänkbara bemärkelse – och om en genomtänkt kritik av vårt nuvarande och på många sätt inkapslade och inkapslande livsmönster. Själva gåendet kan dessutom, framhåller Solnit, få en subversiv kollektiv dimension. Protestmarscher handlar ju inte heller bara om att förflytta sig från en punkt till en annan.

Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner. Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök. Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.

Mer vårsläppslängt 2017:

Stjärtmes marsfavoriter

Illustrationen för mars månad favoriter uteblir! Istället delar jag med mig av tre bilder på den lummigaste innergården som jag hittade i Gävle i slutet av mars. Den är helt under glas, vilket bidrar till en gynnsam tropisk miljö för växter! På marknivå finns, förutom växter, bland annat en hälsocentral och en restaurang. På andra våningen finns uteplatser för lägenheter. Det är ett av mina nya favoritställen att drömma om när jag sitter på jobbet.

Andra favoriter från den här månaden:
* Trädgårdsbrunchen på Annas Kafé & Kök i Hedvigs trädgård

* Föreställningen The Book of Mormon

* Utställningen Årsrika

* Boken Girls will be girls av Emer O'Toole

* Filmen Varje gång jag ser dig (portugisisk originaltitel: Hoje eu quero voltar sozinho)

Några sparade länkar:
* Böcker jag dömer efter framsidan: Manliga böcker - Bokblomma
Jag tipsar om Linneas blogg lite då och då, för att jag tycker att den håller en hög kvalitet. I den här serien listar hon, som synes, böcker som hon dömer efter framsidan.

* Do we read too quickly? - Loony Literate
Om att läsa för att nå ett mål, inte för att det är kul. Jag känner igen den här stressen och får den lite då och då, men försöker avvänja mig tanken på att jag måste läsa ett visst antal romaner innan året är slut, för det är en onödig stressfaktor att ha i sitt liv.

* Lyssna: Henrik Berggren - "To my brother, Johnny" - Kulturbloggen
Musik som jag inte visste att jag saknade.

* Secrets for developing your photographic style - The private life of a girl

* Somewhere in between - Fire and joy
Fotografen och skribenten Nirrimi har vuxit upp och blivit en vacker och stark kvinna som inte skyr att visa sig sårbar. Hennes lillebror begick självmord förra hösten och förhållandet mellan hennes dåvarande pojkvän och henne har tagit slut. I det här inlägget skriver hon om allt det sorgliga och smärtsamma.

* 5 short films on love - Linn Wiberg
För att kärlek är allt.

Animal farm


Animal farm är skriven av George Orwell, och är i mycket stor utsträckning en allegori över ryska revolutionen. Djuren på en gård gör, efter en tids vanskötsel, uppror mot sin mänskliga ägare/regent och tar själva över gården (som då byter namn från Manor Farm till Animal Farm... eller från Ryssland till Sovjetunionen). Tänk så mycket bättre de ska få det när ingen längre ska göra vinst på deras arbete utan allt de producerar kan komma alla djur till gagn! Nu ska ingen få sko sig på någon annans bekostnad, alla ska betraktas som lika värda och få möjlighet till rekreation.

Redan någon av de första dagarna visar det sig dock att alla djur är jämlika, men vissa mer jämlika än andra; efter arbetsdagen är de äpplen som skördats borta. Grisarna förklarar att det finns livsnödvändiga substanser för just dem i äpplena och att de behöver dem för att kunna hjälpa till vid gården. Därefter går det utför i rask takt, och genom propaganda och så småningom med hjälp av våld driver snart grisarna gården med ett skräckherravälde långt värre än när bonden Manor hade ansvaret.

Den upplaga jag först fick från biblioteket visar sig vara en skolupplaga som har instuderingsfrågor till varje kapitel och ett förord där det i detalj förklaras vem i Animal farm som representerar vem i historien. Sedan tycker biblioteket att jag ska lämna tillbaka den och jag lånar en annan, utan frågor. Intressant är att observera skillnaden i upplevelse mellan de båda upplagorna. Den första är tveklöst mer intressant om man är intresserad av ryska revolutionen, men att ha versionen utan instuderingsfrågor förhöjer den skönlitterära upplevelsen. Jämfört med 1984 är den senare dock inte så väldigt mycket att hänga i julgranen.

Till syvende och sist har jag inte så mycket att säga om den här boken (som lästes i min fysiska (till skillnad från bookbirds-) bokcirkel, som verkar ha en faiblesse för dystopier), utan vill mest få möjlighet att publicera ovan bild på en sjukt ond gris.

(M)ornitologen

Boken handlar om att:
Moas mamma hör av av sig, för första gången på kanske 14 år eller så. Moa, som alltså var två senast hon träffade sin mor, vill först inte ha någon kontakt. Sedan övertalas hon av bästa vännen Otto, vars mamma gått bort. De hittar på ett skolprojekt där Moa ska skåda fågel - fast det hon egentligen ska göra är att observera sin mamma. Därmed blir hon en (m)ornitolog.

Boken handlar också om att:
Gå i högstadiet, vara ihop med en cool kille för att det verkar cool, kanske eller kanske inte vara kär i sin kompis, ha en förälder/familj i största allmänhet.

Utmärkande för boken:
Moas från och till rätt skönt svarta humor, och hur fotnoter används som ett redskap för den.

Det här gillar jag mest:
* Moas faktiska familj (alltså den hon vuxit upp/bor med) och hur fin den är, och hur Thydell inte gör en stor grej av det. Att Moa lägger sin lillebror varje kväll, och oftast vet precis vad pappa kommer att säga. Beskrivningen av en shoppingtur där bonusmamma-Susanne blir irriterad på den bekant som verkar tycka att Susannes biologiska barn är mer intressant än Moa.
* Slutet (va?! Jag brukar ju aldrig gilla slutet)

Det här gillar jag minst:
Om det är något jag gillar minst så är det kanske att jag tycker att Moa beter sig lite underligt ibland, lite väl oförsiktigt, lite väl oetiskt. Orealistiskt eller långt från hur jag själv tänker mig att jag hade kunnat agera i liknande situation? Vet ej.

Försiktiga funderingar:
* Moas mamma heter Hedvig. Heter hon det för att Harry Potters uggla också gör det?
* (M)ornitologen är en bra ungdomsbok, men den är ingen ny I taket lyser stjärnorna direkt...


The Minnow



Jag ska inte ljuga och inte säga att större delen av mitt val att låna hem The Minnow av Diana Sweeney berodde på omslaget, för det var det. På omslaget går det att se två barfota fötter i en väldig undervattensmiljö med sjögräs, snäckor och maneter, vilket är en stor del av bokens tema.

Vi får följa Tom, en 15-ish år ung tjej, som förlorade sina föräldrar och syster i en översvämning för ungefär ett år sedan och som nu bor tillsammans med sin bästa kompis Jonah i hans föräldrahem. Tom heter egentligen Holly, men har sedan länge kallats för Tom, som är Tomboy (pojkflicka på svenska) förkortat, och Bill, en slusk som hon tidigare bodde hos, blev förvånad när han upptäckte att hon var flicka. Historien mellan Tom och Bill är inte helt oproblematiskt och när läsaren träffar Tom första gången är hon redan gravid med the Minnow, som är hälften Bills.

Tom är en speciell flicka som kan prata med fiskar. Den enda familjemedlemmen hon har kvar är hennes mormor, som bor på ett äldreboende, men Tom kan också se och interagera med människor som har dött, som om de fortfarande vore vid liv. Ibland drömmer hon också och minns tillbaka, till hur det var innan översvämningen. Det är oklart när hon drömmer och när hon är vaken, för sekvenserna flyter in i varandra och båda känns lika tydliga,

En annan av anledningarna, det vill säga inte bara omslaget, till varför jag plockade upp den här utan att ha hört talas om vare sig titel eller författare förut, berodde på att jag det här året och tidigare år, har önskat att expandera mitt engelska vokabulär, eftersom jag på sista tiden insett att min kunskap i engelska är ganska ytlig, jag klarar av att läsa romaner men det är fortfarande ord för vanliga saker som jag inte förstår, som exempelvis vanliga fiskarter. Jag visste till exempel inte att "minnow" på engelska betyder "mört" på svenska förrän jag i slutet av boken slog upp ordet i ett lexikon. Detta att utbilda sig själv i engelska med hjälp av en roman, visade sig vara alldeles utmärkt att göra med The Minnow, för att Tom har en grej för ord och går jämt och bär på en ordlista.

Samtidigt som Tom försöker hantera sin situation och sorgen, försöker hon också gå vidare och fortsätta leva sitt liv. Det är inte lätt. Hon har skola, en liten mört på väg och så Bill, som en dag är försvunnen och efterlyst av polisen. Tom är bland den starkaste fiktiva karaktär jag vet. Trots att livet är svårt, är Tom omgiven av personer som älskar henne. Jonah är en hjälte. Tom har ett sätt att se på världen som är beundransvärd. Meg Rosoff beskriver historien om Tom som 'A tender, lyrical book about love, loss and starting over', vilket jag skriver under på. Det är en sorgsen och hoppfull roman, som är vackert skriven. När man väl kommit över viljan att ha allt logiskt, för det går inte när man är i Toms huvud, blir det lite som att flyta på vatten och låta vågorna ta en vart som helst.

Girls will be girls - klä upp sig, klä ut sig och våga agera annorlunda

Ibland slår det mig att det inte är jag som borde läsa sådana här böcker om feminism och ojämlikhet i samhället, för jag är redan övertygad om att det existerar ett strukturellt problem i samhället när det gäller bl a könsskillnader och -tillhörighet. Egentligen är det inte främst jag som borde läsa den här boken, det är de som inte tror att problemen finns. Trots det läser jag, för jag tror att det ska hjälpa mig att bli en bättre människa. För att jag tror att, även om alla sådana här böcker hämtar information från Judith Butler, så har de allihop varsin vinkel som behöver synliggöras.


Emer O'Toole forskar inom teater, film och performancekonst, vilket märks på sättet hennes Girls will be girls är strukturerad. Inledningskapitlet har döpts till "Kameran rullar" och övriga kapitel går i samma linje och heter till exempel "Repetitioner", "Skådespel", "Utanför scenkostymen" och "Rollspel". Hon skriver personligt om uppväxten i ett katolskt Irland och det är både upplyftande och tragikomiskt. Det är uppfriskande att veta att också hon kämpade med att försöka passa in i den kvinnoroll hon blev tilldelad och att hon inte föddes feminist, utan levde fram till cirka nitton års ålder i ovisshet. Det är samtidigt även tragikomiskt att det ser ut som det gör, att det lilla hon fick lära sig under sexualundervisningen var att abort var dåligt och avhållsamhet bäst. Ett annat exempel är att en kvinna i en heterosexuell relation ägnar 30 procent mer tid åt hushållsarbete än mannen, trots att båda jobbar heltid, något som O'Toole fick uppleva redan under sin uppväxt när det var hon som städade undan när hennes mamma jobbade, medan hennes bröder bara satt och spelade tv-spel, för att de hade blivit fostrade till att göra så. Jag tänker på hur det är i min egna heterosexuella relation och känner en viss irritation till att det är jag som jämt är den som plockar undan och försöker ha det rent, medan en annan inte verkar bry sig nämnvärt om disk eller ens tvätt. Hur svårt ska det vara att komma ihåg en tvättid? Varför ska jag vara den som kommer ihåg när vi ska tvätta?

Jag tycker att det är intressant att hon använder sig av scenen som utgångspunkt, för det är verkligen en scen vi befinner oss på. Varje dag klär vi oss i en kostym, vare sig det är feminimt, maskulint eller androgynt, är det likväl en bild vi projicerar utåt. Vad O'Toole uppmanar oss till att göra är att gå emot strömmen, våga vara annorlunda, om än bara för en dag under Halloween och se hur andra tar emot dig. Är det inte konstigt att vissa klädesplagg, frisyrer och annan utstyrsel hör samman till ett visst kön? Hur skulle det se ut om en person med manliga drag gick ut i klänning? Han skulle antagligen bli hotad och trakasserad, för att han går emot normen för den gängse mannen. Likaså kan kvinnor idag bära byxor, men symbolen för "damernas toalett" är ändock en cirkel med en trekant - en människa med klänning.

Girls will be girls består till stora delar av O'Tooles egna erfarenheter av att vara kvinna och queer i ett samhälle där du förväntas se ut och bete dig på ett visst sätt så fort barnmorskan ropat "Det blev en flicka!" på BB. Förutom tidigare nämnda Judith Butler, hämtar O'Toole teorier från bland annat bell hooks, som har skrivit Ain't I a Woman? och varit en förgrundsgestalt för amerikanska feminister sedan 1990-talet. O'Toole diskuterar även Bourdieus habitus och diskuterar könsrollerna utifrån ett struktur-aktörskap, det vill säga vad i könsrollerna som beror på strukturen i samhället och vad som beror på aktören själv i fråga. Och om porrindustrin, det manliga ögat och kapitalismen. För en som saknar den akademiska världen, var det här som att gå på en lektion och känna att man har lärt sig något viktigt om världen som vi är med och skapar.

Jag ska inte bli särskilt långdragen i denna text, för ni borde själva läsa denna briljanta bok med detta viktiga ämne. Det jag kan säga är att, trots att boken består av knappt 300 sidor, så får O'Toole in mycket som är tankeväckande. Hur vi hanterar vårt språk, är bara en av saker jag inte nämnt än. Att vi har många ord som "mörk" och "svart" för synonymer för orden "dålig" och "hemsk" och "ljus" och "vit" för orden "bra" och "oskyldig". Hur vi använder vårt språk är också en handling vi kan ta för given, men som kan såra andra. Att relationer oftast beskrivs som hetero-, homo-, och bisexuella är en annan grej som är värt att tänka på, för det innebär att man erkänner att det bara finns två kön. När jag läste detta kände jag instinktivt att jag måste ändra mig och hitta andra vägar i mitt språkbruk. Kanske är det för att jag inte har läst tillräckligt mycket feministisk teori, att jag inte finner att jag "läst det förr", men det är mycket som jag tycker borde vara självklart för alla att veta.

Jag vet inte hur jag annars ska avrunda, annat än att råda er till att läsa Girls will be girls, om än endast för er egen skull.

Läs också: