Stjärtmes påskrapport

Kära älskade fåglar och fågelvänner, påsken är snart över och det är sorg jag känner när jag tänker på att vardagen snart åter ska bli rutin, skolarbeten som jag med vilje skjutit upp och inte alls har tagit tag i fast jag många gånger innan har sagt att jag skulle och på alla förlorade morgnar. Sorg, sorg och åter sorg för det är nog första gången på väldigt länge som jag faktiskt har fått saker och ting gjorda när jag har varit ledig.

Jag har bland annat hunnit avverka inte mindre än sju böcker på elva lediga dagar och det är något av rekord tror jag. Jag är en långsam läsare som kräver koncentration för att kunna förstå sammanhang. Fågelfröna gror och har sig i den lila krukan, de blir större och längre för varje dag som går! I sommar hoppas jag att de blommar ut i vackra och enastående solrosor som kommer att bli platser för festliga tillfällen, för mig och mina övervintrande fågelvänner, när allt är som svårast.

Men livet går vidare och så gör vardagen. Det är ju ledigheten som gör att man orkar med vardagen och vardagen som gör att man uppskattar ledigheten ännu mer.

Vi ses väl snart igen?
Med kärlek,
Stjärtmes

Alkemisten

Den har blivit översatt över hela världen och blivit älskad och hamnat på listor över böcker som är viktiga, men för mig fastnar den inte. Den fastnar inte alls.

Den här boken, skriven av Paulo Coelho, handlar kort och gott om att följa sina drömmar och gör man inte det så kommer man att vara miserabel för resten av sitt liv. Den handlar också om att tro på gud, för tror man bara på gud så kommer allting att ordna sig.

Vi får följa Santiago som ska följa sitt levnadsöde och därför säljer han sina får och korsar öknen fast inte utan problem. Därför får han hjälp av bland annat en glasförsäljare, som inte vågar jaga drömmen med rädsla för att inte ha någon dröm kvar, och en alkemist, som är allt för ivrig för sitt eget bästa.

Överlag tycker jag att det känns mer som en saga, som man kan berätta för sina barn om, än en historia skriven för äldre. Den är tillräckligt naiv och pedagogisk för att barn ska skrämmas till att inte göra dåliga saker, som att ljuga och säga dumma saker om andra. Men kanske är det också det som är charmen, att man dras till böcker som handlar om att nå sina drömmar och om att finna sin kärlek för livet för att man själv inte kommer att orka göra det. Hur som helst så är det inget för cyniker, de som lagt undan sin naiva inställning till livet för att de tror att inte sagor finns, och mig.

Jonathan Safran Foer, Allt är upplyst

* En sak som stjärtmesar gör under lovdagarna

(Klär alla Harry Potter-böcker i presentpapper av guld)

Glaskupan

Sylvia Plaths The Bell Jar har länge stått på min läslista - döm om min förvåning när jag fann en ljuvlig svensk pocketupplaga från 1978 i en släktings bokhylla. En äntligen!-upplevelse som höll i sig boken igenom.

USA, 1950-tal. Esther Greenwood är en begåvad ung flicka från New England, som med hjälp av ett stipendium studerar ett specialprogram på college. Sommaren 1953 har hon vunnit en månads arbete på en damtidning i New York, som inte riktigt blir som hon tänkt sig. Vid hemkomsten väntar beskedet att hon inte kommit in på den skrivarkurs hon sökt. Någonstans i skarven går det snett. Esther befinner sig plötsligt som under en glaskupa, under vilken luften är förtätad, tryckande, och intrycken förvrängda. Hon kan inte längre läsa, skriva eller äta - livslusten har gått förlorad. Så sugs hon med på en omtumlande färd på mentalsjukvårdskarusellen. Psykiatriker, elchocker, sjukhus, privatkliniker, självmordsförsök...

Jag tycker att Sylvia Plaths skildring av Esthers depression gör ett trovärdigt och insiktsfullt intryck. Det är lätt att leva sig in i hennes känslor. Utöver detta är boken också en träffsäker skildring av världen ur en fyndig tonårstjejs perspektiv. Översättningen verkar ibland tveksam - kossig, menar hon cozy då? - men det får man väl stå ut med om man inte orkar läsa boken på originalspråk.

En bok att kastas in i, skakas runt av och slutligen tumla ut ur, lite hoppfullare.

Tove Jansson x två

Först, en saga om ett litet knytt
som ingen i världen om sig brytt,
som varit ensam och rädd
för att alla av honom blivit sedd
men aldrig har setts.

"Vem ska trösta Knyttet?"

Sedan en lek om vad som hände sen
och vad som hände sist innan allt blir trist
och vi hittar genom hålen ut till ett lyckligt slut

"Vad hände sen? - boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My "

Med snirklig skrift, fina bilder och ett språk med rim
fastnar man som om det vore lim
och det är bara några av Tove Janssons underbara verk

Sanna historier om första världskriget

I denna tunna bok bjuds det på blandade snittar från ett blodbad. Författaren Paul Dowswell försöker förmedla den känsla av hopplöshet och onödighet som soldaterna i skyttegravarna kände, och som senare hela världen känt inför detta krig. Ett krig där det inte fanns några vinnare, bara förlorare.

Inledningen består i en kort sammanfattning av det första världskriget, som sedan följs av nio små, medryckande berättelser om olika personligheters upplevelser av kriget. En bra bok att börja med för den som tänker förkovra sig i första världskriget - här har författaren gjort ett bra jobb med att behandla mängder av källor och göra en koncentrerad och lättläst introduktion till det hela.

Fokus ligger som sagt ofta på det förfärliga i hela situationen, och författaren kommer också in på militära planer som sällan fungerar, tidningars propaganda och den påverkan som kriget gjorde på hela mänskligheten (nåja, Europa i alla fall). Nationaliteten hos de personer som skildras varierar främst mellan britter, fransmän och amerikaner. Några tyskar förekommer knappt och Dowswells perspektiv gynnar ententen (Storbritannien, Frankrike, senare USA). Det verkar märkligt att även en så insatt person rationaliserar och underförstått ger Tyskland skulden för nästan hela händelseförloppet.

Detta ger visserligen också inblick i hur de slutliga segrarna i kriget upplevde saken, en uppfattning som mer eller mindre ledde direkt till andra världskriget. Kanske är boken lite för perspektivfattig. Men för den som vill läsa något nästan skönlitterärt men samtidigt bli lite mer allmänbildad spelar det knappast någon roll.