15 april 2014
Reviderad konversation
Innehåller spoilers
Blåmesen: Det blir bara konstigare och konstigare
Stjärtmes: Jag tror jag tappade bort mig i slutet. Fick aomame ens gå utanför dörren??
Blåmesen: Han skrev ingenting om det. Det verkar som att han bara gick därifrån
Stjärtmes: Hon såg Tengo, som hade letat efter henne, och tvekade att gå ut
Blåmesen: Jaha, nu pratar vi om olika ställen. Hon var väl antagligen tillsagd att inte gå ut, men brydde sig inte när det väl var Tengo det gällde
Stjärtmes: Det här med att hon kände att hon helt plötsligt var "inuti" T?
Blåmesen: Ja, jätteskumt! Men det var ett väldigt väl sammanhängande avsnitt vi läste den här gången. Tydligare kopplingar mellan Tengos och Aomames delar än tidigare tyckte jag
Stjärtmes: Och det här att båda tänkte på Alice i underlandet efter varandra.
Stjärtmes: Jag fattar inte riktigt. Är Tengo också i 1Q84 nu? OCH vem är den Fukaeri vi känner? Maza eller dota?
Blåmesen: Ja, det har jag också funderat på! Det verkar ju som att det är dota
Blåmesen: Tengo är tydligt i IQ84, det kom han ju på själv också
Stjärtmes: Ja, dota, eftersom 1 hon inte kan bli gravid
Blåmesen: Och 2 hon verkar lite allmänt dysfunktionell?
Stjärtmes: Ja, men det trodde jag berodde på att hon var instängd i 10 dagar och inte pratade med någon
Blåmesen: Spännande detta med att Tengo hamnat i en värld som han själv varit med och hittat på, att månen ser ut som han hittat på den och så
Stjärtmes: Jaaaaa vad är detta? Sorcery. Och att little people har börjat dyka upp ...
Blåmesen: Det var spännande att äntligen få "läsa" Luftpuppan, genom Aomame
Stjärtmes: Det är märkligt att vi inte fick läsa den tidigare. Allt hade varit mycket mer logiskt. Och märkligt att Tengo inte refererade till luftpuppan, när han tänkte på Fukaeri? Typ "hon är så här för att hon har varit med om det här"
Blåmesen: Ja, det tycker jag också är konstigt. Det verkar som att Tengo tolkat Luftpuppan bildligt / som något fiktivt. Gillar inte little people och inte luftpuppemänniskorna heller
Stjärtmes: Varför hade de gjort en tioårig Aomame-kopia tror du? Eller var det en Tengo-kopia?
Blåmesen: Borde inte vara en slump att den dyker upp precis när Aomame skjutit sig
Blåmesen: Menar du att T och A skulle vara samma på något sätt?
Stjärtmes: Nä, jag mindes inte vilken kopia det var i puppan bara
Blåmesen:Det var en tioårig Aomame. Tror du att Aomame verkligen dog? Och varför tror du att hon ville dö när hon upptäckte att hon inte kunde komma ut ur IQ84?
Stjärtmes: Jag tänkte jättemycket på Matrix. Filmen/idén
Blåmesen: Oj. Varför då, eller var såg du kopplingen där menar jag?
Stjärtmes:1Q84 känns inte verklig, så det kanske är en dröm bara. Det blir som att dö i ett tv-spel
Blåmesen: "but it wouldn't be make believe if you believed in me"
Stjärtmes: Ååå jag pallar inte. Så mycket mindfuck
Blåmesen: Fast i Matrix dör de ju på riktigt också. Murakami gillar mindfuck
Stjärtmes: Jag vet inte om Aomame dog på riktigt. Hon kanske gjorde det och så får vi i trean följa tioåriga aomame? Jag tror nästan inte att hon dog på riktigt. Hela storyn faller ju i så fall?
Blåmesen: Det vore ju extremt konstigt
Stjärtmes: Jag har inte vågat se hur trean är uppbyggd
Blåmesen: Han skötte sitt slut snyggt i alla fall, M. Var inte så sugen på att läsa vidare, men nu kan man ju inte låta bli. Jag har inte heller tittat i trean än
Stjärtmes: Haha ja eller hur!! Jag hade tappat sugen för att läsa den här sista delen, men nu. Det var ju minst två kopplingar till Alice i Underlandet!
Blåmesen: Man kanske borde läsa om Alice + Sofies värld innan trean :p
Stjärtmes: Men om Fukaeri är en dota - var tog mazan vägen? Hade inte Fukaeri-dotan också rymt?
Blåmesen: Det var väl Fukaeri-mazan som rymde först?
Stjärtmes: Ja, den Fukaeri vi känner rymde väl också?
Blåmesen: Det verkar ju så. Frågan är också om dotan och mazan har någon sorts gemensamt medvetande. Hur kan annars vår F, om hon nu är dota, veta allt om 'riktiga F's uppväxt?
Stjärtmes: Det kanske kom med, när de skapade henne?
Blåmesen: Möcket möjligt
Stjärtmes: De måste ha fått olika erfarenheter sedan dess, men historian är ju samma
Blåmesen: Det är sant. Vad tror du om Tengos pappas koma?
Stjärtmes: LÄSKIGT. Kan vara ett little people-trick
Blåmesen: Inträffade inte den precis samtidigt som ledaren dog? Tänker också att det kan vara little people
Stjärtmes: Alternativ två är ju att ledarens krafter överfördes till Tengos pappa... Nä. Jag tyckte att det var skumt att de inte ringde Tengo förrän efter tre dagar.
Blåmesen: Kan hålla med om det. Det var också lite spännande att F svarade för "det var ju viktigt"
Stjärtmes: Mmm!!! Hur kunde hon veta vem det var? Om inte Tengo har telefonsvarare
Blåmesen: Nej, grejen var ju just att hon inte kunde veta. Om hon inte har någon form av övermänskliga krafter, vilket ju de flesta verkar ha
Stjärtmes: Hon verkar ju ha det!! Att hon visste vart aomame var
Blåmesen: Men hon sa också att Aomame skulle hitta Tengo och sen gick A och sköt sig
Stjärtmes: Var dotan receiver och mazan perceiver?
Blåmesen: Fukaeri var preceiver och Tengo receiver?
Stjärtmes: Hela Fukaeri-grejen är så märklig, ska det vara tydligt att hon är dota tror du?
Blåmesen: Dota är perceiver och maza receiver enl little people
Stjärtmes: Men var inte Fukaeri mottagaren?
Blåmesen: Så det borde vara så att Fukaeri är dota. Men om det var meningen att man skulle fatta det tror jag att det hade varit tydligare. Eller också är det meningen att man ska tänka efter
Blåmesen: Nix
Stjärtmes: Aha
Blåmesen: Tror jag i alla fall. Nu blir jag osäker
Stjärtmes: Jag tror hon förklarade det för Tengo någonstans, vad de var
Blåmesen: Jo, det har hon gjort. Men jag minns inte var
Stjärtmes: Det kanske inte spelar någon roll... förutom att Tengo har blivit någon av dem
Blåmesen: Jo, vänta här. Mina anteckningar från kapitel 22: "Tengo kommer hem till F. Hans pappa är i koma sen 3 dagar tillbaka (samtidigt som ledaren dog?). F perceiver, T receiver. F säger att A kommer att hitta T." Men hur kan en dota stå upp mot little people? Det är ju de som fabricerat henne på nåt sätt
Stjärtmes: Ja, det är märkligt. Och var är den riktiga Fukaeri?
Blåmesen: Oklart. Ogillar hånskrattar-little people otroligt mycket
Stjärtmes: Det känns inte heller bra att vi inte är så "allvetande" som det känns ibland. Det är först när Aomame läst luftpuppan som vi börjar se little people
Blåmesen: Det är sant! Precis som vi irriterar oss över hur långsamt Tengo inser att han hamnat i 1Q så går det långsamt upp för oss att vi har det
Blåmesen: Vad tyckte du om överanvändningen av fetstil i kapitlet där Aomame är i sin lgh och funderar över vad hon ska göra?
Stjärtmes: Jag blev lite irriterad. "Hur ska jag göra?" haha
Blåmesen: Det hade liksom framgått att hon inte visste det även om han hade använt normal font. framförallt när han inte använt fetstilt nästan alls i övrigt
Stjärtmes: Det kändes lite som att han bara ville få slutet överstökat, tyckte jag, eller att han inte riktigt hade någon plan för hur han skulle avsluta den
Blåmesen: Ja, fast det är väl lite av grejen när man vet att det ska komma en bok till och han lyckades ju som sagt ändå att få upp någon form av spänd förväntant inför del 3
Stjärtmes: Hur slutade den? Vet Tengo om att han är i något som kallas 1Q84 förresten, eller tror han att det fortfarande är 1984?
Blåmesen: Nu tänkte jag mer på stämningen i hela den sista biten vi läst (sjukt mycket mer spännande än de tidigare delarna) än på någon särskild fras
Blåmesen: Jag tror inte han har sagt 1Q nån gång
Stjärtmes: Jaa. Det hände sjukt mycket mer saker under de här fem kapitlena än under hela första halvan!! (läs: aomame-kapitlen)
Blåmesen: Verkligen!
Stjärtmes: Och han använde Orwells 1984-ref på ett nytt sätt: det här att gud ser allt
Stjärtmes: Aomame blev ju religiös igen, innan hon sköt sig
Blåmesen: Det la jag i och för sig ingen betydelse i
Stjärtmes: Vad gör vi nu?
Blåmesen: Pausar lite? Jag har trean som pocket hemma i bokhyllan
Slut på andra delen.
fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 8-11, 12-17
i min väska (sommarkursversionen)
+ matlåda, häfte för att nyckla gräs, ev. regnkläder och fågelguide samt kikare
Idag tentade jag av sommarkursen jag har läst de senaste fem veckorna. När hela tentan var över, cyklade jag till närmsta bibliotek och måste ha varit mer förvirrad än vanligt för när jag kom hem hade jag endast lånat böcker jag inte haft en tanke på att läsa (men som inte är helt okända). När jag går på bibliotek, brukar jag ha lite koll på vad det är jag vill läsa, men nu när jag har bytt till ett mindre närbibliotek med inte lika stort utbud av böcker, har jag helt tappat uppfattningen av vilken riktning jag brukar gå i. De senaste gångerna har jag endast lånat böcker som jag har blivit tipsad om att läsa, för att min egen mentala läslista har försvunnit helt. Att låna på chans har ju sina för- och nackdelar, det är definitivt inte första gången jag gör det och många gånger har resultatet varit positivt men!!!! jag känner mig vilsen. Jag är kanske för rastlös för att irra runt på bibliotek just nu utan kompass. Nåja, det kanske blir bättre senare. Det kanske inte blir det.
I vilket fall som helst/tl;dr: ♡ jag har varit på bibliotek ♡ jag har lånat böcker ♡ jag ska läsa och läsa och läsa ♡
I vilket fall som helst/tl;dr: ♡ jag har varit på bibliotek ♡ jag har lånat böcker ♡ jag ska läsa och läsa och läsa ♡
Bookbirds läser: 1Q84, andra boken (kapitel 12-17)
26 mars 2014 / Dagen efter Nymphomaniac (för Stj)
Reviderad konversation
Innehåller tusen kilo spoilers
Blåmesen: Fast jag vet inte om jag kan hålla isär kapitlen nog för att diskutera kapitelvis... Trots anteckningar
Stjärtmes: I kapitel 12 sade Fukaeri att Tengo måste åka till hans "katternas stad" för att renas
Blåmesen: Ja! Vad hände där?! Är Tengo den nya 'recievern'? Eller perciever. Vem som nu var vem
Stjärtmes: Men de två var ju ett?
Blåmesen: Fukaeri var reciever och hennes pappa, ledaren, var perceivern? Var det inte så?
Stjärtmes: Jo, och så fick Tengo samma "sjukdom" som hennes pappa och Fukaeri låg med honom(?!!?!?!)
Blåmesen: Jag är inte riktigt nöjd med banan Murakami valde för Tengo. I min värld är Tengo på väg över på den onda sidan
Stjärtmes: Hände det här innan eller efter Aomame dödade mannen?
Blåmesen: Jag tror det hände efteråt...
Stjärtmes: Jaa.. så genom att döda mannen kunde Aomame rädda Tengo = Tengo blir den nya religiösa ledaren??
Blåmesen: Ja, det verkar ju inte bättre
Stjärtmes: = Little People kommer inte göra något för att förstöra Fukaeri + Tengo. Nu förstår jag! Jag har alltid sett F+T som unseparable
Blåmesen: Å andra sidan så kommer Tengo att vara förstörd
Blåmesen: Men hur kommer det sig i så fall att Tengo i början av det avsnitt vi läst är lite obekväm med att Fukaeri är där och inte riktigt vet hur han ska hantera att hon är i hans hus?
Stjärtmes: Kanske för att hon inte är myndig? Heehee... Nej men hon är kanske svår att ha att göra med i överlag
Blåmesen: Det är sant. Här vill jag också notera att när jag läser Fukaeris sätt att prata så uppfattar jag inte att hon delar upp orden på ett konstigt sätt utan snarare tänker jag mig att hon pratar långsamt
Stjärtmes: Jag också! liksom trevande också
Blåmesen: Jag undrar hur det ser ut på originalspråk
Stjärtmes: Jag tror att de har tecken för stavelser som de slår ihop, så typ likadant kanske?
Blåmesen: I alla fall! Nu åkte ju Tengo på att bli ond i och med att han hade sex med Fukaeri. Och samtidigt börjar han leta efter Aomame? Vid sämsta möjliga timing
Stjärtmes: Jag vet inte riktigt om jag förstod ledarens förklaring till 1Q84 vs 1984. Var Tengo och Aomame i samma värld?
Blåmesen: Det lät ju som att de gjorde det, men jag är fortfarande osäker
Stjärtmes: Var de i samma värld innan, om de inte var det innan Aomame drogs till 1Q84 på grund av Tengos känslor för henne? Väldigt förvirrande
Blåmesen: Så det ÄR Tengo som är boven i dramat?
Blåmesen: Vänta nu ringer mamma
Stjärtmes: Ok! Men Tengo & Aomame måste ju ha funnits i samma värld, åtminstone när de gick i samma klass som kids och sedan "försvann" Aomame till 1Q84 (järnvägsväxel-metaforen och allt det där). Enligt ledaren var detta för att Tengo var farlig för Little People och eftersom Aomame var den enda han älskade, hamnade hon i 1Q84 - hon blev oåtkomlig för honom / han fick inte det han ville ha
Blåmesen: Förlåt! Hon kom förbi med Amanda Svenssons nya & en ny krukväxt (jag dödade en av mina gamla)
Stjärtmes: (!!!!!!!!!) Är de fina?
Blåmesen: Krukväxten? Boken? Båda?
Stjärtmes: Båda!
Blåmesen: Boken är rosa men fin, skyhöga förväntningar. Krukväxten är en standard Dr Westerlundh, men luktar gott!
Stjärtmes: "Rosa men fin" haha <3
Blåmesen: Ska vi återgå till boken? Jag får inget grepp om Tengo, vi kanske skulle gå över till Aomame? Som vanligt känns det inte som att det händer så mycket i hennes avsnitt
Stjärtmes: Nej hon väntar ju bara, ytterst tråkigt
Blåmesen: Fast de första kapitlen var ju spännande! När hon till slut dödade ledaren för att rädda (hmm) Tengo, och sen knappt kunde ta sig hem eftersom Little People ställde till med oväder
Stjärtmes: Jag tyckte det var skönt att få någon slags förklaring till 1Q84, äntligen
Blåmesen: Jag tror inte riktigt jag greppade den
Stjärtmes: Jag har fått läsa det flera gånger... vet inte riktigt om det är meningen att man ska fatta helt
Blåmesen: Det är fantastiskt oklart. Det påminner mig också om någon annan bok/film, men jag kan inte komma på vilken just nu
Stjärtmes: Tror du att T och A träffas någon gång?
Blåmesen: Ledaren sa ju att de aldrig kommer att göra det. Och det känns inte så lovande just nu. Aomame sitter passiv i sitt skyddade boende och Tengo har börjat leta, precis när Aomame går underjorden
Blåmesen: Vad tyckte du om när Tengo jämförde människor med hudceller?
Stjärtmes: Det minns jag inte ens! När gjorde han det? Vad sade han?
Blåmesen: i kapitel 16. En reflektion om att man förlorar ett antal hundra tusen hudceller varje dag, de bara försvinner, och att människor kan göra likadant
Stjärtmes: Oj. Det kanske stämmer. Det stämmer ganska bra på mitt liv åtminstone #sanningsdan
Blåmesen: Haha. Men samtidigt är det en lite konstig inställning. Typ: "min flickvän försvann... men det är ju naturligt att människor försvinner"/Tengo
Stjärtmes: Vissa människor är i ens liv under en viss tid bara, sedan tillkommer nya och så vidare
Blåmesen: Det är i och för sig sant
Stjärtmes: Vissa människor som man pratar med regelbundet kanske inte så här "försvinner" som hans flickvän. den förklaringen passar ju bättre in på aomames och hans "relation"
Blåmesen: Fast man går ju inte runt och grubblar över en hudcell man förlorat
Stjärtmes: Haha nä, det är en jättekonstig metafor!!! Man kanske ska börja använda det, när man till exempel ser tillbaka på sitt liv: "mina vänner var som hudceller". Inte särskilt smickrande.
Blåmesen: Inte direkt, nej
Stjärtmes: Okej, ett sista inlägg re: 1Q84!! Jag lyssnade precis färdigt på "It's only a paper moon" som nämndes i kapitel 13
Utdrag från låten:
Yes, it's only a canvas sky
Hanging over a muslin tree
But it wouldn't be make-believe
If you believed in me
Without your love
It's a honky tonk parade
Without your love
It's a melody played in a penny arcade
(!!!)
Blåmesen: Hm
Stjärtmes: Jag vet inte om det är meningen att man ska läsa in något i referenserna
Blåmesen: Jag tror man kan göra det om man vill. Uttrycket honky tonk parade har inte åldrats med värdighet
Blåmesen: Men nästa gång då? Vi läser till slutet? Fast jag förväntar mig inget slut
Blåmesen: Jag är förresten oerhört avundsjuk på att både Tengo och Aomame har förmåga att stänga allt ute för att ägna sig åt en specifik sak. Typ: Tengo blir förlamad och har sex med en minderårig. Dagen därpå bara: sätter sig och skriver på sin roman, låter inget störa
Stjärtmes: Hahaha jaaa. Och att ingen av dem pratar om det?
Blåmesen: Vilken paper moon lyssnade du på?
Blåmesen: Fast Fukaeri är ju som hon är
Stjärtmes: med ella fitzG
Blåmesen: Jag också! Fast nu testar jag Paul McCartney
Blåmesen: Vad tror du då? Får vi något slut alls?
Stjärtmes: Kanske inte
fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 8-11, 18-24 (snart)
Reviderad konversation
Innehåller tusen kilo spoilers
Blåmesen: Fast jag vet inte om jag kan hålla isär kapitlen nog för att diskutera kapitelvis... Trots anteckningar
Stjärtmes: I kapitel 12 sade Fukaeri att Tengo måste åka till hans "katternas stad" för att renas
Blåmesen: Ja! Vad hände där?! Är Tengo den nya 'recievern'? Eller perciever. Vem som nu var vem
Stjärtmes: Men de två var ju ett?
Blåmesen: Fukaeri var reciever och hennes pappa, ledaren, var perceivern? Var det inte så?
Stjärtmes: Jo, och så fick Tengo samma "sjukdom" som hennes pappa och Fukaeri låg med honom(?!!?!?!)
Blåmesen: Jag är inte riktigt nöjd med banan Murakami valde för Tengo. I min värld är Tengo på väg över på den onda sidan
Stjärtmes: Hände det här innan eller efter Aomame dödade mannen?
Blåmesen: Jag tror det hände efteråt...
Stjärtmes: Jaa.. så genom att döda mannen kunde Aomame rädda Tengo = Tengo blir den nya religiösa ledaren??
Blåmesen: Ja, det verkar ju inte bättre
Stjärtmes: = Little People kommer inte göra något för att förstöra Fukaeri + Tengo. Nu förstår jag! Jag har alltid sett F+T som unseparable
Blåmesen: Å andra sidan så kommer Tengo att vara förstörd
Blåmesen: Men hur kommer det sig i så fall att Tengo i början av det avsnitt vi läst är lite obekväm med att Fukaeri är där och inte riktigt vet hur han ska hantera att hon är i hans hus?
Stjärtmes: Kanske för att hon inte är myndig? Heehee... Nej men hon är kanske svår att ha att göra med i överlag
Blåmesen: Det är sant. Här vill jag också notera att när jag läser Fukaeris sätt att prata så uppfattar jag inte att hon delar upp orden på ett konstigt sätt utan snarare tänker jag mig att hon pratar långsamt
Stjärtmes: Jag också! liksom trevande också
Blåmesen: Jag undrar hur det ser ut på originalspråk
Stjärtmes: Jag tror att de har tecken för stavelser som de slår ihop, så typ likadant kanske?
Blåmesen: I alla fall! Nu åkte ju Tengo på att bli ond i och med att han hade sex med Fukaeri. Och samtidigt börjar han leta efter Aomame? Vid sämsta möjliga timing
Stjärtmes: Jag vet inte riktigt om jag förstod ledarens förklaring till 1Q84 vs 1984. Var Tengo och Aomame i samma värld?
Blåmesen: Det lät ju som att de gjorde det, men jag är fortfarande osäker
Stjärtmes: Var de i samma värld innan, om de inte var det innan Aomame drogs till 1Q84 på grund av Tengos känslor för henne? Väldigt förvirrande
Blåmesen: Så det ÄR Tengo som är boven i dramat?
Blåmesen: Vänta nu ringer mamma
Stjärtmes: Ok! Men Tengo & Aomame måste ju ha funnits i samma värld, åtminstone när de gick i samma klass som kids och sedan "försvann" Aomame till 1Q84 (järnvägsväxel-metaforen och allt det där). Enligt ledaren var detta för att Tengo var farlig för Little People och eftersom Aomame var den enda han älskade, hamnade hon i 1Q84 - hon blev oåtkomlig för honom / han fick inte det han ville ha
Blåmesen: Förlåt! Hon kom förbi med Amanda Svenssons nya & en ny krukväxt (jag dödade en av mina gamla)
Stjärtmes: (!!!!!!!!!) Är de fina?
Blåmesen: Krukväxten? Boken? Båda?
Stjärtmes: Båda!
Blåmesen: Boken är rosa men fin, skyhöga förväntningar. Krukväxten är en standard Dr Westerlundh, men luktar gott!
Stjärtmes: "Rosa men fin" haha <3
Blåmesen: Ska vi återgå till boken? Jag får inget grepp om Tengo, vi kanske skulle gå över till Aomame? Som vanligt känns det inte som att det händer så mycket i hennes avsnitt
Stjärtmes: Nej hon väntar ju bara, ytterst tråkigt
Blåmesen: Fast de första kapitlen var ju spännande! När hon till slut dödade ledaren för att rädda (hmm) Tengo, och sen knappt kunde ta sig hem eftersom Little People ställde till med oväder
Stjärtmes: Jag tyckte det var skönt att få någon slags förklaring till 1Q84, äntligen
Blåmesen: Jag tror inte riktigt jag greppade den
Stjärtmes: Jag har fått läsa det flera gånger... vet inte riktigt om det är meningen att man ska fatta helt
Blåmesen: Det är fantastiskt oklart. Det påminner mig också om någon annan bok/film, men jag kan inte komma på vilken just nu
Stjärtmes: Tror du att T och A träffas någon gång?
Blåmesen: Ledaren sa ju att de aldrig kommer att göra det. Och det känns inte så lovande just nu. Aomame sitter passiv i sitt skyddade boende och Tengo har börjat leta, precis när Aomame går underjorden
Blåmesen: Vad tyckte du om när Tengo jämförde människor med hudceller?
Stjärtmes: Det minns jag inte ens! När gjorde han det? Vad sade han?
Blåmesen: i kapitel 16. En reflektion om att man förlorar ett antal hundra tusen hudceller varje dag, de bara försvinner, och att människor kan göra likadant
Stjärtmes: Oj. Det kanske stämmer. Det stämmer ganska bra på mitt liv åtminstone #sanningsdan
Blåmesen: Haha. Men samtidigt är det en lite konstig inställning. Typ: "min flickvän försvann... men det är ju naturligt att människor försvinner"/Tengo
Stjärtmes: Vissa människor är i ens liv under en viss tid bara, sedan tillkommer nya och så vidare
Blåmesen: Det är i och för sig sant
Stjärtmes: Vissa människor som man pratar med regelbundet kanske inte så här "försvinner" som hans flickvän. den förklaringen passar ju bättre in på aomames och hans "relation"
Blåmesen: Fast man går ju inte runt och grubblar över en hudcell man förlorat
Stjärtmes: Haha nä, det är en jättekonstig metafor!!! Man kanske ska börja använda det, när man till exempel ser tillbaka på sitt liv: "mina vänner var som hudceller". Inte särskilt smickrande.
Blåmesen: Inte direkt, nej
Stjärtmes: Okej, ett sista inlägg re: 1Q84!! Jag lyssnade precis färdigt på "It's only a paper moon" som nämndes i kapitel 13
Utdrag från låten:
Yes, it's only a canvas sky
Hanging over a muslin tree
But it wouldn't be make-believe
If you believed in me
Without your love
It's a honky tonk parade
Without your love
It's a melody played in a penny arcade
(!!!)
Blåmesen: Hm
Stjärtmes: Jag vet inte om det är meningen att man ska läsa in något i referenserna
Blåmesen: Jag tror man kan göra det om man vill. Uttrycket honky tonk parade har inte åldrats med värdighet
Blåmesen: Men nästa gång då? Vi läser till slutet? Fast jag förväntar mig inget slut
Blåmesen: Jag är förresten oerhört avundsjuk på att både Tengo och Aomame har förmåga att stänga allt ute för att ägna sig åt en specifik sak. Typ: Tengo blir förlamad och har sex med en minderårig. Dagen därpå bara: sätter sig och skriver på sin roman, låter inget störa
Stjärtmes: Hahaha jaaa. Och att ingen av dem pratar om det?
Blåmesen: Vilken paper moon lyssnade du på?
Blåmesen: Fast Fukaeri är ju som hon är
Stjärtmes: med ella fitzG
Blåmesen: Jag också! Fast nu testar jag Paul McCartney
Blåmesen: Vad tror du då? Får vi något slut alls?
Stjärtmes: Kanske inte
fler diskuterade kapitel » 1-2, 3-7, 8-11, 18-24 (snart)
för dig och mig och oss / önske- och fråge-inlägg
När jag och blåmesen skapade den här bloggen, hade vi nog inte någon större vision om vad den skulle vara, annat än att handla om böcker. Nu har den funnits i snart sex år och det har varit sex fina år, men det kan bli fler år som är ännu finare. Jag behöver därför hjälp från dig, du som läser den här otroligt osammanhängande bloggen, för att förbättra detta lilla hörn. Jag har huvudsakligen tre frågor, som jag hoppas att du vill besvara i en kommentar till det här inlägget, alternativt till vår mail (bookbirds(a)hotmail.com):
1. Hur ser din litteraturpreferenser ut? (Vad läser du helst och vad hoppar du helst över?)
2. Vad vill du läsa om på bloggen?
3. Har du några önskemål/förslag på hur den här bloggen kan bli bättre? (T ex, uppdateras den för ofta? Är inläggen för långa och ointressanta? osv.)
Har du egna frågor du vill ställa tillbaka, går det givetvis bra! Alla önskemål, åsikter, frågor och förslag är välkomna. Ha det fint i sommarljuset så länge, vi ses snart.
Er Stjärtmes.
P.S. För dig som undrar vad blåmesen hittar på nuförtiden, kan jag meddela att hon i ett födelsedagskort till mig, nyligen skrev att hon har läst ut Hundra år av ensamhet och nu läser Utvandrarna, samt peppar inför WoW med A Norlin. ♡
Fabaceae; Lathyrus pratensis; Ängsvial (Gulvial)
 | ||
| Ana Luísa Pinto |
'Ge den färsk klöver, det finns för närvarande överallt. Och så ska den ha friskt vatten att dricka. Man bör inte ge den mjölk. Förutom klöver går det säkert bra med timotej, strå från korn... rödven gillar den, och så tycker den om ängsvial och alla vickerarter, alsikeklöver är också nyttigt. På vintern ger ni den bark från olika lövträd och dessutom fryst blåbärsris, om ni ska ha den i stan.'Paasilina fortsätter sedan med att beskriva hur viltvårdsinspektören målar en bild på en ängsvial med hjälp av vattenfärger, men för mig hade han inte behövt göra det. Jag hade för inte så längesedan lärt mig att ärtväxter, förutom klängen, också har blommor som består av vingar, köl och segel, samt att deras frukter är baljor, inte (ärt)skidor.
'Vad är ängsvial för en växt, jag tror inte att jag vet hur den ser ut.'
'Men vicker känner ni väl till?'
'Jag tror det, det är ärtväxter, har såna där klängen.'
'Ängsvialen påminner ganska mycket om vicker. Blommorna är gula, det är det bästa kännetecknet. Jag kan rita en bild av den, så ni ser.'
Ut ur bubblan, in i världen
Efter att ha läst lite om filterbubblan i Eli Parisers The Filter Bubble - what the Internet is hiding from you, från 2011 (notera pre-NSA-avslöjande), om bland annat om hur den världsvida webben blir allt mer snävt, eftersom det du gör på internet spåras och sparas, samt intervjuat gymnasiekillar om deras twitteranvändande och hört talas om kampanjen We Need Diverse Books har jag reflekterat kring min egen läsning.
Pariser (2011) skriver att det du ser på internet justeras efter dina behov och begär, för att företag som Netflix, Facebook, Google och Amazon, ska tjäna pengar på ditt användande av webben.
När internet slog igenom, hade man en vision om en värld med oändlig mängd fakta - vilket internet faktiskt är! - men på grund av att företagen nuförtiden anpassar sina rekommendationer efter vad du gillar och vilka personer du följer eller är vän med (med andra ord de du omges av) kan det ibland kännas som att internet tar slut: du går i samma cirklar, ingen lägger upp någonting nytt. Pariser säger vidare i ett TED-prat att det är farligt när internet visar dig vad det tror att du Vill se, istället för det du Behöver se, eftersom du då kommer att hamna i en filterbubbla och inte får veta vad som finns utanför den. Det finns massor med dåliga exempel på när filterbubblor har slagit fel och det största är väl Breivik och Utøya sommaren 2011, men det finns också bra exempel, som att personer som inte känner att de passar in någonstans, kan hitta en fristad på internet med sina likasinnade. Men det är inte riktigt det jag vill ta upp här, utan mer detta faktum att det är mycket troligt att den film du senast såg och/eller den bok du senast läste, blev du rekommenderad för, efter dina tidigare referenser. Nästan alla intervjupersoner till mitt och min väns uppsatsarbete, svarade på frågan hur de fann nya konton att följa med att det var någon de redan följde som "retweetade" ett annat konto. Det kan verka som att deras världsbild vidgas på detta vis, men det är snarare motsatta, att den inte gör det, för att deras val att följa det nya kontot förmodligen är baserat på vad de själva är intresserade av och kan därför vara ungefär som de själva, i intressen och samhälleliga och kulturella åsikter.
Jag hade tidigare en uppfattning om mig själv att jag läste väldigt varierat, alltifrån avgrundslöst olycklig kärlek till fransk surrealism, men att jag kunde läsa fler författare som jag inte hade läst innan, vilket till slut blev ett inofficiellt nyårslöfte som jag inte har varit speciellt bra på att hålla. Det här året har hittills endast åtta av de arton utlästa böcker, varit skrivna av författare jag inte läst innan, (och om det anses vara relevant: fyra av arton har varit omläsningar). Ser man i den här bloggens samlade lista över alla titlar vi har skrivit om, kan man snabbt göra en generalisering kring vad det är vi läser: mycket västerländskt, med någon enstaka vind från öst. Nya författare i all ära, men vad säger det egentligen om mig och min världsbild, om jag mestadels läser böcker skrivna av författare som skriver om miljöer som jag redan är bekant med? Jag kanske borde ändra mitt nyårslöfte, för det får man, till att läsa böcker från andra delar av världen? Det finns de som redan är bra på det här. Bloggaren Lyrans Noblesser är ett ypperligt exempel på det här. Hon håller bland annat i en jorden runt resa, där man ska läsa böcker från (nästan) alla världsdelar.
Läsning drivs (eller borde drivas) mestadels av lust, vilket kan vara en av anledningarna till varför jag har valt att läsa de böcker jag läst, för att deras baksidetexter etc. har väckt någonting hos mig som gjort mig intresserad. Men kanske borde det handla lite mer om utmaning, att man då och då ska ta sig utanför sin bubbla och mötas av något okänt. En av de bästa sakerna med läsning är just att man kan befinna sig på flera platser samtidigt: jag kan vara i en liten stad i Sverige och samtidigt vara i en säng på andra sidan jordklotet, letandes efter Alaska. Genom läsning ges man en fantastisk möjlighet att gå utanför sin bekväma zon ganska riskfritt, fysiskt sett, och det ska jag ta försöka ta vara på från och med nu. Det återstår att se hur väl jag kommer att följa det här, men jag tror ändå att det är ett steg i rätt riktning, att ha uppmärksammat detta mönster.
Mer om hur du tar dig utanför filterbubblan på internet: 10 Ways to Pop Your Filter Bubble
Pariser (2011) skriver att det du ser på internet justeras efter dina behov och begär, för att företag som Netflix, Facebook, Google och Amazon, ska tjäna pengar på ditt användande av webben.
"We're never bored. We're never annoyed. Our media is a perfect reflection of our interests and desires. /.../ But it comes at a cost: Making everything more personal, we may lose some of the traits that made the Internet so appealing to begin with". (s 12)
När internet slog igenom, hade man en vision om en värld med oändlig mängd fakta - vilket internet faktiskt är! - men på grund av att företagen nuförtiden anpassar sina rekommendationer efter vad du gillar och vilka personer du följer eller är vän med (med andra ord de du omges av) kan det ibland kännas som att internet tar slut: du går i samma cirklar, ingen lägger upp någonting nytt. Pariser säger vidare i ett TED-prat att det är farligt när internet visar dig vad det tror att du Vill se, istället för det du Behöver se, eftersom du då kommer att hamna i en filterbubbla och inte får veta vad som finns utanför den. Det finns massor med dåliga exempel på när filterbubblor har slagit fel och det största är väl Breivik och Utøya sommaren 2011, men det finns också bra exempel, som att personer som inte känner att de passar in någonstans, kan hitta en fristad på internet med sina likasinnade. Men det är inte riktigt det jag vill ta upp här, utan mer detta faktum att det är mycket troligt att den film du senast såg och/eller den bok du senast läste, blev du rekommenderad för, efter dina tidigare referenser. Nästan alla intervjupersoner till mitt och min väns uppsatsarbete, svarade på frågan hur de fann nya konton att följa med att det var någon de redan följde som "retweetade" ett annat konto. Det kan verka som att deras världsbild vidgas på detta vis, men det är snarare motsatta, att den inte gör det, för att deras val att följa det nya kontot förmodligen är baserat på vad de själva är intresserade av och kan därför vara ungefär som de själva, i intressen och samhälleliga och kulturella åsikter.
Jag hade tidigare en uppfattning om mig själv att jag läste väldigt varierat, alltifrån avgrundslöst olycklig kärlek till fransk surrealism, men att jag kunde läsa fler författare som jag inte hade läst innan, vilket till slut blev ett inofficiellt nyårslöfte som jag inte har varit speciellt bra på att hålla. Det här året har hittills endast åtta av de arton utlästa böcker, varit skrivna av författare jag inte läst innan, (och om det anses vara relevant: fyra av arton har varit omläsningar). Ser man i den här bloggens samlade lista över alla titlar vi har skrivit om, kan man snabbt göra en generalisering kring vad det är vi läser: mycket västerländskt, med någon enstaka vind från öst. Nya författare i all ära, men vad säger det egentligen om mig och min världsbild, om jag mestadels läser böcker skrivna av författare som skriver om miljöer som jag redan är bekant med? Jag kanske borde ändra mitt nyårslöfte, för det får man, till att läsa böcker från andra delar av världen? Det finns de som redan är bra på det här. Bloggaren Lyrans Noblesser är ett ypperligt exempel på det här. Hon håller bland annat i en jorden runt resa, där man ska läsa böcker från (nästan) alla världsdelar.
Läsning drivs (eller borde drivas) mestadels av lust, vilket kan vara en av anledningarna till varför jag har valt att läsa de böcker jag läst, för att deras baksidetexter etc. har väckt någonting hos mig som gjort mig intresserad. Men kanske borde det handla lite mer om utmaning, att man då och då ska ta sig utanför sin bubbla och mötas av något okänt. En av de bästa sakerna med läsning är just att man kan befinna sig på flera platser samtidigt: jag kan vara i en liten stad i Sverige och samtidigt vara i en säng på andra sidan jordklotet, letandes efter Alaska. Genom läsning ges man en fantastisk möjlighet att gå utanför sin bekväma zon ganska riskfritt, fysiskt sett, och det ska jag ta försöka ta vara på från och med nu. Det återstår att se hur väl jag kommer att följa det här, men jag tror ändå att det är ett steg i rätt riktning, att ha uppmärksammat detta mönster.
Mer om hur du tar dig utanför filterbubblan på internet: 10 Ways to Pop Your Filter Bubble
Läst i april
 |
| //Viktigt// |
William placeras hos Mr Tom och hans hund på landsbygden under andra världskriget. Det är till en början trevande och trassligt; det märks att William kommer från ett dåligt hem, han drömmer mardrömmar om nätterna och kan knappt äta, men det blir bättre efter ett tag. Även Mr Tom, som efter sin frus död isolerat sig från övriga i byn, öppnar upp sig allt mer och blir till slut en del av det lilla samhället. Alla är jättesnälla mot William och han, som förut aldrig hade haft något, blir överväldigad varje gång. Den här lästes för en bokcirkel och det rådde olika åsikter kring boken. Vi blev till exempel förundrade över hur vissa inslag kunde finnas med i en bok för yngre personer, men jämförde sedan med Harry Potter som också innehåller hemska inslag. Jag tyckte att det var lite svårt i början att förstå, eftersom Magorian skriver dialektalt i dialogerna, men jag kom snart in i det. Jag förstår verkligen den gråtpotential alla pratar om att den har och hade jag varit yngre hade jag nog tyckt om den ännu mer.
1Q84 andra delen, Haruki Murakami (Skönlitteratur)
Jag vill säga att man får mer klarhet efter att ha läst två delar av tre och ja, till viss del får man väl det, men samtidigt har det uppstått ännu fler frågor: Hur ska det nu gå för Tengo? Vad hände med Aomame? Vem är egentligen Fukaeri? Det är som att försöka springa ifatt någonting som hela tiden ligger tio steg före. Slutet, med tillhörande referenser till Alice i Underlandet, var fullständigt obegripligt och egentligen vill jag ju läsa sista delen på studs, men vi har bestämt oss för att ta en paus och försöka klämma in till exempel Amanda Svenssons senaste istället, mellan allt uppsatsskrivande.
Det handlar om dig, Sandra Beijer (Kärlek, Skönlitteratur, Ungdom)
Det här är Sandra Beijers debutroman om den där himla tonårskärleken, om besattheten när man är kär i någon, om detaljerna man lägger märke till som man annars aldrig ser, om att inte kunna andas för att man har fallit så jävla hårt för en annan person. Allt det där känner jag igen, Beijer förmedlar känslorna briljant med de enklaste medlen, men orden tar sig ändå inte in under min hud, bygger inte fågelbon bakom mina revben. Språket liknar Gunnar Ardelius enkla, men rösten är en annan. Det kanske är tilltalet som stör mig, att det är ett jag som talar till ett du som är pojken med konkav bröstkorg och som svär på ryska. Det kanske är något annat. När jag tänker på den här i efterhand tänker jag alltid att den är genialisk: att den trots alla namn i omloppsbanorna centrerar sig kring ett jag och ett du som förblir anonyma som för att ytterligare bevisa att de två är de viktigaste i universum och sedan tänker jag alltid på hur de två sista sidorna tar andan ur mig, för det är det perfekta slutet.
För mer Sandra Beijer: gå in på hennes blogg, i högerkanten någonstans har hon listat extra bra blogginlägg hon själv har skrivit, till exempel Bli ihop, Brevväxling med en mamma och Om morrhår och beniga axlar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)