En tunn bok om att vara tjock är skriven av Kråke Lithander som bor utanför Kristianstad och driver ett gårdshotell. I sin bok berättar hon om sin ständiga kamp mot vikten, om farlig jojobantning och modellvärldens press att vara smal. Boken är stundvis en rörande historia om den fjortonåriga tjocka olyckliga flickan som tröstade sig med mat och ville vara en av de populära tjejerna i klassen. Vi får läsa om dråpliga händelser och situationer man hamnar i som gravt överviktig, stolar som går sönder och stoltheten hon tvingas bära.
Vi får läsa om hela Kråkes uppväxt, den är händelserik och
väldigt rolig att läsa. Det är dessutom en del fina bilder med i boken och det är lite svårt att ta in att den vackra flickan på bilderna är samma som den gravt överviktiga kvinnan. Kråke har jobbat som modell i Paris, startat ett eget hotell, haft en restaurang och givit ut en matlagningsbok. Jag förstår inte hur hon har hunnit göra så mycket i sitt liv som hon faktiskt har gjort.Vikten pendlar hela tiden och en dag när hennes dotter ber henne knäppa koftan för att magen inte skall synas får hon nog och ställer sig på vågen som visar den svindlande siffran hundrafyrtio kilo. Kråke sätter igång med en helrenovering av sin kropp, som hon kallar det. Vi får följa hennes resa från hundrafyrtio till åttio kilo.
I slutet av boken finns det fakta om olika operationer och lite annan fakta angående övervikt, som en läkare har svarat på. Summan av kardemumman, jag tyckte detta var en spännande bok och jag beundrar Kråke – hon har hunnit med oerhört mycket och har fått kämpa mycket för det hon har idag. Boken är inte särskilt tjock alls, precis som titeln antyder. Den är lättläst och jag tyckte den var absolut värd den kvällen jag vigde åt att läsa den.
