*

Jag viker hundöron i Cecilia Hanssons Revbensdagar, morgnar, samtidigt som jag tar mig igenom Arthur C. Clarkes rymdodyssé, med start År 2001, parallellt med Sofi Oksanens nyligen prisbelönade Utrensning, och tänker att det måste vara så här det känns att vara vid liv. För jag vill bara ha mer.

* Mars i fyra bilder

1) kent-konsert i Malmö, creds till Ida för bild

Chirp #4

6. Parts of a Bird

beak näbb
bill (stor) näbb
feather fjäder
neck hals
wing vinge
tail stjärt
claw klo
webbed foot simfot

(Ur Bättre engelska av Carl-Axel Axelsson, Per Jonason, Michael Knight och Kerstin Sundin)

* Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Idag såg jag en fjäril.
Just nu tycker jag väldigt mycket om

den här bloggen:



och den här mannen:

The BFG

Sophie är föräldralös och bor på ett barnhem i London. En natt, när hon inte kan somna, går hon och ställer sig vid fönstret. Där ser hon en jätte med en lång trumpet, med vilken han blåser något okänt i ett annat barns sovrumsfönster.

Den här jätten, eller the BFG (Big Friendly Giant) som han kallas, har stora öron, så han hör när Sophie drar efter andan av förskräckelse. För att inte Sophie ska avslöja honom blir han tvungen att röva bort henne.

The BFG är en drömfångare. Han har hundratals drömmar i glasburkar på sina hyllor, och med hjälp av sin jättelånga trumpet blåser han dem in i barns sovande medvetande.

Han tar henne till jättarnas land, där ingenting, förutom äckliga snozzcumbers, växer.
Dessa jättar är groteska, inte bara utåt sett utan också på grund av det faktum att de äter människor. Och inte bara det, för dem smakar människor olika beroende på var de bor. Lever de i Wellington smakar de såklart som stövlar och kommer de från Panama så smakar de som hattar.

Detta går Sophie såklart inte med på, de måste komma på ett sätt att stoppa dem. Men hur? the BFG är inte ens hälften så stor som resten av jättarna och om de såg Sophie skulle de sluka henne i ett nafs. Hur, hur, hur?

Mmm.. Hela boken är som en liten godispåse. The BFG är den som gör boken rolig; han som aldrig gick i skolan har fått lära läsa och prata engelska själv, genom att läsa en bok av Charles Dickens (enligt honom: Dahl's chickens), tillför med grammatiska och semantiska fel. Jag tänker först på Douglas Adams och hans Liftarens guide till galaxen, men sen tänker jag att The BFG och Roald Dahl inte når upp till den nivån. Att de befinner sig på olika planer och egentligen inte borde bli jämförda med varandra. Men ändå.

p.s
1. På svenska finns The BFG under titeln SVJ (Stora Vänliga Jätten)
2. Boken är illustrerad av William Blake

Maigret et le clochard

En uteliggare attackeras och kastas i Seine, men räddas i sista stund från att dö drunkningsdöden. Varför? Frågar sig alla, inte minst många av de pliser som ska utreda brottet. Varför bryr sig någon om att försöka mörda en uteliggare?

Kommissarie Maigret har dock tidigare arbetat med uteliggare och han tar sig an fallet med stor energi. I skön Agatha Christie-stil sätter han sin hjärna i arbete; här finns inga revolverjakter eller avancerade DNA-bevis utan här är det bara att försöka pussla ihop händelseförloppet med hjälp av vittnen som gäller. Även Maigrets fru blir en resurs då det visar sig att den anfallna mannen, den före detta doktorn Keller, kommer från samma stad som fruns syster är bosatt i.

Maigret et le clochard är en tunn, fransk deckare skriven av Georges Simenon år 1963. Den finns också översatt till svenska med titeln Maigret och clocharden*, och är man sugen på något spännande, men inte otäckt, och snabbläst, är den perfekt. Finner man den trevlig finns det också ett sextiotal (!) böcker i samma serie. De svenska namnen är dock tämligen skrattretande (t ex "Maigret blir arg", "Maigret försvarar sig" och "Maigret i den fina världen").

* clochard = parisisk vagabond som lever av lumpsamlande, tiggeri o.d. (NE.se)

*

Jag börjar om och börjar om, men ingenting vill stanna kvar.
Inte ens böcker med fint språk vill bita sig fast, läs bara:

De som stannade kvar kommer att få se bilderna av våra förkolnade lik i ett hyreshus i det fjärran landet, tack vare parabolerna som sprider dem över hela världen. De kommer att tänka att alla har sin egen väg att vandra. Också de kommer att korsa öknen i sina försök att finna en livslinje De kommer att glömma att de hade linjen i sin hand och att den inte sade något om att fly.

(från Konturer av den dag som nalkas av Léonora Miano, läs den gärna och berätta sen om den var bra.)

Jag vill ju inte säga att jag ger upp, att jag inte har orken att hålla mig kvar i en och samma roman, men lite så är det just nu.