Så har vi kommit till slutet på ännu en Bookbirds läser-bokcirkel, denna gång med Agneta Pleijels memoarsvit i fokus. I denna autofiktiva serie återberättar Pleijel händelser ur sitt liv utifrån ett tredje person singular. Inlägg om del 1, Spådomen, hittar du här. Inlägg om del 2, Doften av en man, finns här. En junikväll ses vi (digitalt, som vanligt) och diskuterar den tredje och sista delen.
Sniglar och snö, som alltså är titeln på denna tredje del, börjar med att Pleijel återberättar slutet på den förra boken, men nu i långsammare takt. Har hon glömt bort att hon redan skrivit om det, eller kom hon på att hon inte var färdig med dessa scener? Hon som var Pleijel blir gravid och fadern vill inte att hon ska behålla barnet. Hon föder en dotter, som hon får en ganska knepig relation till, delvis på grund av en senare separation från den tidigare nämnda mannen. Så småningom träffar hon sedan en ny, underbar? man, M. Han visar sig dock ha vissa brister, som tvingar henne att vända inåt sig själv och sätta gränser.
Utöver kärleksdrama och den sakta tickande berättelsen om hur hennes pappa blir sjuk och går mot döden medan hans nya fru mest verkar bry sig om vem som ska få änkepensionen, handlar det mycket om skrivande och tillblivande av hennes tidigaste romaner, även dessa med biografisk koppling till hennes egen släkt.
Intressant nog byter två av karaktärerna namn i denna sista del. Pappans fru, tidigare Mara, heter plötsligt Marga - för visst är det samma kvinna? Och huvudspersonens mamma som alltid hetat mamma heter nu plötsligt Si, förväntas man kanske kalla sina föräldrar vid förnamn när man blir tillräckligt gammal? Varför heter i så fall pappan fortfarande pappa?
Förutom några händelser som berör oss lite mer, ger Singlar och snö ett ganska "meh"-avtryck. Språket är inte lika poetiskt som i Spådomen. Sniglar och snö känns som den mer biografiska av dem. Kan det vara att det är för nära i tiden, för att minnena inte är lika grumliga? När boken slutar är hon 82 och har blivit en erkänd författare.
Något besvikna lägger vi serien bakom oss. Ska vi ranka de tre böckerna inbördes ser listorna ut såhär:
Stjärtmes topplista: 1. Spådomen, 2. Doften av en man, 3. Sniglar och snö
blåmesens topplista: 1. Doften av en man, 2. Spådomen och 3. Sniglar och snö
Nu tar vi semester och bokcirkeln med den. Kanske återuppstår den igen i höst?
Tråkigt att den inte verkar hålla samma nivå som Spådomen (som är en favoritbok hos mig). Får se om jag läser så småningom...
SvaraRadera