Så fort jag bestämt att jag ska åka någonstans långt och länge, väcks mitt läs-sug till liv. Jag brukar vilja läsa åtminstone en bok som utspelar sig i samma område som resmålet. Det blir som en rolig del av förberedelsen inför resan.
I sommar ska vi tågluffa söderut och ut i Europa. Ett av våra planerade stopp blir Venedig. Jag har dessutom länge tänkt att det hade varit roligt att läsa en deckarserie från början till slut. Därför fick det bli Donna Leon, vars deckare utspelar sig i just denna italienska stad, som gick före alla andra böcker på min läslista.
Ond bråd död i Venedig gavs ut på svenska 1992 och det märks att den har några decennier på nacken. Huvudpersonen, poliskommissarie Guido Brunetti, får i uppdrag att lösa ett mord på en högt ansedd dirigent som dör mellan första och andra akten under en föreställning. Mordvapnet: cyanid i kaffet.
Bokens ålder märks tydligast på tillvägagångssättet för utredningen av mordet. Här finns inga mobiler att googla med eller ringa ifrån, inga snabba datorer och övervakningskameror som kan ta reda på var de misstänkta befann sig vid dådet. Istället måste han personligen gå runt (eller via telefon) och fråga ut personerna som befann sig i den mördares närhet, Det är en väldigt analog och inte minst långsam process, för nya ledtrådar leder till nya intervjuer, och Brunetti är så duktig att han inte behöver anteckna något. Hur han sedan löser fallet går mig över huvudet.
Det är vinter i Ond bråd död i Venedig. Staden är kall och tom på turister, men jag tycker ändå att Leon skildrar staden ganska sympatiskt. Kanske läser jag andra delen i serien och lär känna Brunetti lite mer, men det blir nog först när jag kommit hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar