Jag vet inte om jag behöver beskriva intrigen då den är ganska standard romance... Snygg, kvinnlig biologistudent (Olive) hånglar upp slumpmässig snubbe i labbet för att övertyga sin kompis om att hon har gått vidare från det ex som kompisen visat intresse för. Snubben råkar vara en några år äldre professor, snygg men ilsken på nivån att alla doktorander är rädda för honom. De inleder en "fejkrelation" under vilken äkta känslor naturligtvis växer fram. Då ingen av de inblandade vill eller vågar erkänna detta står lögnerna snart som spön i backen.
Helt ärligt kan jag säga att jag fick vad jag var ute efter av denna bok, det var en bladvändare med mycket dråpligheter och lyckligt slut. Men jag hade nästan allra roligast åt hur lik den var Love, Theoretically.
* akademisk miljö (uttalad USP för denna serie. Fördel här att det handlar om biologi som jag vet mindre om och därmed inte kan uppfatta eventuella fel)
* ung, smal, snygg, ensam, fattig kvinnlig hjältinna som älskar sin forskning och skräpkultur (LH även socker och fett, kontra LT där hjältinnan har diabetes)
* hjältinnan "dejtar inte" och har inte haft en kärleksrelation på flera år. Hjälten sysslar på sin höjd med tillfälliga förbindelser.
* hjältinnan bor med sin bästa kompis i ett boende de knappt har råd med men där det ändå finns kackerlackor. Och en eh, matsalsskänk? (credenza) Kompisen är jättebra på känslor och hjälper huvudpersonen att utvecklas och komma vidare i sitt liv (okej då, de är faktiskt tre vänner i den här boken)
* något äldre, stor, snygg, vältränad, rik, etablerad äldre manlig hjälte (denna gång med kolsvart hår, jfr LT blond). Har häftigt humör och stark beskyddarinstinkt.
* manliga huvudpersonen suktar länge efter kvinnan, men hon fattar ingenting eftersom hon "inte är nåt att ha"
* en spelad/fejkrelation spelar avgörande roll i intrigen
Sedan finns det förstås skillnader också, i ålder, vetenskaplig disciplin, temperament (Elsie i LT har betydligt mycket mer personlighet än Olive i LH). Men en krypande känsla av att läsa samma bok igen är svår att komma undan.
En sista liten anmärkning på något som stör mig. Man skriver ju som man vill, men... Hazelwood är noga med att det ska finnas karaktärer med olika bakgrund och sexuell läggning i hennes romaner och att detta ska vara uttalat men "inget kontigt", men VARFÖR måste då huvudpersonerna vara vita, smala, snygga cispersoner och VARFÖR gillar hon small/tall-tropen så mycket och VARFÖR måste hjältinnan vara en damsel in distress som ska räddas av en äldre, rikare man? På nivån att det hade känts befriande om hjältinnan inte haft utstickande revben, ont om pengar eller varit kort. Ge mig samma story fast med en kvinnlig professor och en ung manlig doktorand? Eller åtminstone en där kvinnan har hälften av det skinn på näsan som bästa kompisarna har i LH och LT?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar