Men, en fin bok som jag läste förra våren (absolut bland topp tio) handlar om en Peter Panpojke, med en alldeles för trasig själ och självdestruktiva regler, som bor med en amatörbiolog, Lasse, livräddaren. Om ätstörning, döden och att hålla sig vid ytan fast man inte vill. Om att ljuga, att vara följsam och låtsas att allt är bra och läsaren ser allt och vet allt, men kan inget göra. Det gör ont, så förbannat hjälplöst ont. Det är egentligen ingen berättelse med en början och ett definitivt slut, det är mer som att vi helt plötsligt ramlar ner i pojkens liv och huvud och stannar där i en bestämd tre månadersperiod, tills allting förändras.
Jag läste den, som vanligt, först som en biblioteksbok, men sedan när jag fann den helt orörd i en second hand-affär kunde jag inte låta bli att ta med den hem. För Tu man hand är en sådan bok som stannar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar