Bookbirds läser: 1Q84, tredje boken (kapitel 13-18)

13 september 2015
Reviderad konversation.
Innehåller spoilers!

Stjärtmes: Men VAR ska vi börja? Med att ushikawa är ett störo?

blåmesen: Jag har kommit till nivån i 1Q där jag läser till 90% för att vi ska diskutera och till 10% för att jag bryr mig om vad som ska hända. Tycker att det är långsamt och många trådar att hålla i

Stjärtmes: Samma här.

blåmesen: Den inställningen påverkar antagligen "hur" vi läser lite också, eller?

Stjärtmes: Men ärligt talat så är Ushikawas kapitel inte roliga längre

blåmesen: Beror inte det mest på att Ushikawa verkar vara en så tragisk person?

Stjärtmes: Det murakami gör med U är tvärtemot det han beskriver "sina" kvinnor. Apropå: Tolv skäl till varför Murakami inte fick nobelpriset

blåmesen: Inte säker på att jag förstår hur du menar?

Stjärtmes: Han beskriver U som sorglig och oälskad, medan hans kvinnor är snygga?? oj kanske för länge tänkt-tanke

blåmesen: Alla hans kvinnor är ju inte direkt snygga... 

blåmesen: Min notering om U efter kapitlet där hans liv börjar beskrivas mer ingående är att han är "en spillra av en människa"

Stjärtmes: Att han är mindre än en människa?

blåmesen: Snarare att hans liv verkar ha rämnat helt och hållet, han har ingenting kvar av sin karriär eller sin familj eller sina drömmar. Tycker att Murakami göttar sig lite för mycket i U:s patetiska/tragiska liv. Eller är det meningen att hans fulhet/tomma tillvaro ska symbolisera något?

Stjärtmes: Är det meningen att man ska känna igen sig?

blåmesen: Det hoppas jag inte

Stjärtmes: Väga Us liv med Tengos?

blåmesen: Jag vet inte. Jag förstår inte riktigt poängen, faktiskt

Något som var intressant i ett av U:s kapitel var dock att han fick påhälsning av NHK-mannen, och att NHK-mannen inte verkar ha någon fysisk form

Stjärtmes: Jag fattar ingenting med 1Q längre. NHKmannen är min största mardröm just nu

blåmesen: ... som i att du tycker han är läskig på riktigt?

Stjärtmes: Ja!!!

blåmesen: Ojdå. Jag tycker bara han är lite obehaglig. 

Stjärtmes: Tycker det är konstigt att U inte bytte namnskylt på dörren

blåmesen: Tengo kanske hade känt igen hans namn?

Stjärtmes: Men skulle Tengo lägga märke?

blåmesen: Det är väl inte omöjligt? Men jag tror att det är Ts pappas medvetande som är ute och knackar dörr. Och att det symboliserar något! Är mycket för symbolik just nu tydligen. Samtliga av de som fått påhälsning av herr NHK är ju sådana som frivilligt hållit sig instängda. Kanske en del av dem själva som tycker att de inte kan hålla sig gömda sådär för alltid, om man lever så måste man ut i världen och göra rätt för sig?

Stjärtmes: Men att de får besök av samma person?

blåmesen: Är förstås konstigt, men det är ju allt i 1Q84

Stjärtmes: NHK-mannen är på sätt och vis alla tres största rädsla, kanske? Att bli upptäckta

blåmesen: Mm, och på något sätt: att risken för att bli upptäck kommer inifrån. NHK-mannen kan ju inte göra något annat än att stå och knacka, så länge de inte gör något själva så är de trygga

[...]

Stjärtmes: MEN ok. Ska vi fortsätta med att konstatera att Aomame har blivit heeeelt knäppp?

blåmesen: Har hon? Hon blev väl bara lite spontanreligiös och konstaterade att hon + tanten "tappat vreden"?

Stjärtmes: Men att hon, trots att det inte finns någon logik, tror att "det här lilla livet" hon bär på är Tengos. Vad tycker du förresten om upprepandet av "det lilla livet"

blåmesen: Vet inte riktigt vad jag ska tro. Kanske normalt att bli knäpp när man är gravid? He he.

Stjärtmes: Har vi något mer att tillägga re: Aomame?

blåmesen: Mja. Det var ju väldigt spännande att hon och Tengo lyckades missa varandra helt knappt!

Trodde först att detta var ett tecken på att de befann sig i olika världar

Stjärtmes: Typiskt va.☺

 Och att hon var en hårsmån från att bli upptäckt av U..

blåmesen: Och i samma veva fick vi ett inslag av någon sorts allvetande berättarröst som bara 'hej, jag är här nu i en halv sida och inte mer i hela bokserien'

Stjärtmes: Jag kan vara ärlig och säga att jag gav ifrån mig ett "!!!!"

blåmesen: A tror ju också att Sakigake är ute efter hennes barn?

Stjärtmes: Nu ja, efter att ha pratat med Tamaru

blåmesen: Även innan? Hon drömde ju mardrömmar om att ha blivit kidnappad av någon som bara väntade på barnet

Stjärtmes: Jaha! Men nu var det en fjäril med (puppaaa)

blåmesen: Det tänkte jag inte ens på... Men antar att vi är eniga om att det är T som är den mest intressanta karaktären för närvarande?

Stjärtmes: Ja, kul att se att munkhuvudet och den andra också jobbar. "kul"-kul

blåmesen: Vet inte om jag tycker det är bekvämt eller konstigt att samtliga som kommer i kontakt med ledarens livvakter väljer samma smeknamn för dem?

Stjärtmes: Konstigt såklart, men samtidigt är det ju fiktion ...

blåmesen: Jo, det är klart.

blåmesen: Tror du att den Fukaeri som skrev Luftpuppan är maza eller dota?

Stjärtmes: Jag har ingen aning!! Hon kan ju uppenbarligen agera själv osv

blåmesen: Jo, fast det har väl ändå känts som att det är något fel på henne

blåmesen: Nu när jag tänker efter är kanske T inte heller så spännande. Har inte hänt så mycket där heller, mer än att han träffat Komatsu och fått reda på att Sakigake vill att de ska återgå till sina normala pre-Luftpuppan liv

Stjärtmes: Lite segt också att det inte är förrän nu han funderar på maza/dota? Eller har han gjort det innan också? när han / vi läste Luftpuppan?

blåmesen: Jag har aldrig tänkt tanken förut faktiskt

Stjärtmes: Du och jag har ju diskuterat maza/dota-fukaeri innan (Här! stjs anm.)

blåmesen: Det har vi nog. Det hade jag i så fall glömt. Till förra träffen hade jag typ glömt att F var ledarens dotter

Stjärtmes: Ahh den här bokcirkeln :))

blåmesen: Mm. Jo.

blåmesen: Börjar luta åt att det ändå blir ett lyckligt slut på 1Q

Stjärtmes: Det känns bra att det börjar dra ihop sig

blåmesen: Så trött på alla karaktärer. Kan inte minnas att jag läst någon bokserie där jag bara känt att jag fått nog av karaktärerna

Stjärtmes: Murakami är ju känd och älskad för att inte hasta sig fram med sina handlingar

blåmesen: Ja, och när det bara är en bok är det mindre av ett problem i mina ögon. Nu har han inte-hastat i tre tjocka volymer

Stjärtmes: Ja, dessutom tappat i tempo katastrofalt. Jag vill bara att den ska ta slut. 

blåmesen: Peppnivå i fotknölshöjd m a o. När nästa träff? Ska vi dela på två eller ska vi läsa ut skiten tills dess?

Stjärtmes: Jag tycker att vi delar på två ändå??

blåmesen: Kanske bäst

Bookbirds läser: 1Q84, tredje boken (kapitel 7-12)

25 augusti 2015
Reviderad konversation. Innehåller spoilers!

Stjärtmes: Allt är skruvat
blåmesen: JA ALLT ÄR SKRUVAT. Men det känns ändå som att saker börjar falla på plats?
Stjärtmes: Jag vet inte var vi ska börja
blåmesen: Med A?
Stjärtmes: Att hon är gravid !!!
blåmesen: Ja, hon har visst lyckats bli distansgravid med Tengo på något sätt
Stjärtmes: Det är inte helt otroligt att hon blev gravid samma natt som T hade sex med F. Var det samma natt som hon mördade sektledaren?
blåmesen: Det var ju samma natt, den med åskvädret. Japp. Så tidsmässigt stämmer det, och om man släpper krav på normal biologi och sådär så är det väl acceptabelt. Men hur i hela världen kom hon på tanken att T kunde vara pappan egentligen?
Stjärtmes: För att hon är knäpp. Nä, jag har ingen aning. Det är så himla långsökt. Det kanske bara är en önskan?
blåmesen: Möjligen. Det är också intressant att hon tar beskedet med ett sådant jämnmod. De flesta skulle väl bli rätt rädda om de upptäckte att de var gravida trots att de inte haft sex? Eller börjat fundera över eventuella övergrepp eller nåt ditåt?

Stjärtmes: och att hon vill behålla det för att hon tror att det är hennes och tangos kärleksbarn
blåmesen: Undrar om vi kommer att få veta hur det går, boken slutar ju i december och barnet är beräknat till juni
Stjärtmes: Varför sa hon maza till den? Det var läskigt tyckte jag. Jag var till och med tvungen att smsa dig när jag hade läst färdigt det kapitlet
blåmesen: Nej, hon sa dota och den/det/hen svarade maza. Det är ju typ "daughter/mother"?
Stjärtmes: Men varför valde översättaren att behålla dota/maza här?
blåmesen: Jag tror att det liksom inte är riktiga ord på japanska heller, utan påhittade utifrån engelskan. Tror det fanns en *ÖA om detta i ettan eller tvåan! Borde vara i tvåan? Bläddrar igenom lite snabbt.

blåmesen: Kan inte hitta det sådär på rak arm, får efterforska till nästa gång. Vad tror du förresten om det vi fick veta om att Tamaru kanske har ett sjuttonårigt barn? Vad tillför det?
Stjärtmes: Inte att det är Fukaeri väl?
blåmesen: Hon är ju ledarens barn
Stjärtmes: Men hon är det enda barnet vi känner till, eller?
blåmesen: Jag fick spontant känslan av att det var någon sorts stilgrepp från Murakamis sida, att det skulle belysa hur A såg på sitt eget barn
Stjärtmes: Som en slags kontrast?
blåmesen: Men jag har också funderat mycket på vad som är syftet med olika stycken och vad M egentligen försöker säga med dem.

blåmesen: Okej, så A sitter i sin lägenhet med sitt märkliga barn och beter sig inte vad vi skulle kalla normalt. T då!
Stjärtmes: T har precis spenderat veckor hos sin pappa som ligger i koma och upplevt ännu ett märkligt ”samlag” med en tjej
blåmesen: Men han har också rökt hasch och fått nån sorts vision
Stjärtmes: det har jag inte skrivit ner! vad såg han?
blåmesen: Han såg Aomame! Och så sa någon/något till honom att han måste lämna katternas stad innan det blev för sent
Stjärtmes: Såg han a i hennes ”riktiga” tillstånd?
blåmesen: Gillade för övrigt beskrivningen av hur hans hjärna svängde långsamt "som om man lutat på en skål med risgrynsgröt" under inverkan av drogen

blåmesen: Han såg A som barn, hon sa att han måste hitta henne
Stjärtmes: Jaa just det. Jag kan inte riktigt greppa allt konstigt så det bara fladdrar förbi
blåmesen: Men innan han åkte hem gick han till sin pappa, och misstänkte honom högt för att nyttja sitt medvetande till att vara NHK-mannen! GALEEET
Stjärtmes: Ja det tyckte jag var läskigt!!!! Inte heller helt otroligt ????
blåmesen: Förstår inte a) hur han förstod att det eventuellt var så eller b) hur han förstod att det var viktig att han bad honom sluta med det? Om han bara trott att NHK-mannen terroriserade honom hade det väl inte varit någon fara, men om han nu lyckades så 'räddar' han ju A också?
Stjärtmes: Jag hoppas att jag aldrig stöter på någon som Nhk-mannen
blåmesen: Ja, det låter verkligen som en mardrömsgestalt

Stjärtmes: Tycker du att M börjar lägga ut svaren lite för lätt?
blåmesen: Blir också lite misstänksam...
Stjärtmes: eller så försöker han förleda oss bara?
blåmesen: Här är också [Ushikawa] ett utmärkt drag, eftersom han liksom återupptäcker saker som man som läsare redan fått veta men i många fall glömt. Jag hade till exempel glömt att Fukaeri var ledarens barn
Stjärtmes: Jag har glömt hur U kom i kontakt med T? i vilket syfte var det?
blåmesen: Var det inte så att han på nåt sätt fick reda på att T hade kontakt med Fukaeri? Jag minns inte heller detaljerna. Glömska klubben
Stjärtmes: U måste i så fall haft någon slags kontakt med sekten innan mordet på ledaren
blåmesen: Det hade han ju. Han gjorde ju t ex undersökningen av A innan de gick med på att låta henne behandla ledaren

blåmesen: Intressant också att U verkar bli allt mer avundsjuk på T ju mer han får reda på om honom
Stjärtmes: HAHA, jag har skrivit ”Tengo knarkar. Pånyttfödelse etc.” men fattar ingenting. Såg han sig själv födas?
blåmesen: Jag vågade inte börja läsa direkt efter förra cirkeln, för jag vågade inte lita på att jag skulle komma ihåg till idag.
blåmesen: Det var väl sjuksystern han rökte med som började svamla om att hon var pånyttfödd, att hon visste hur det kändes att dö osv.

Stjärtmes: ja, att U verkar bli mer avundsjuk på T är intressant! Märkte du förresten hur ingående M valde att beskriva Us ansikte? Han stannade verkligen kvar vid Us utseende
blåmesen: Ja, jag funderade på hur det var viktigt. (Han verkar ju onekligen tämligen ful)
Stjärtmes: Att folk inte vill sätta sig bredvid honom är kanske extremt
blåmesen: Jag förstår inte riktigt hur han lyckas göra undersökningar utan att folk blir misstänksamma om han nu har ett så egenartat utseende

Stjärtmes: Jag undrar vad han ska göra nu! Leta upp T? Det är ju inte så svårt
blåmesen: Ja, han ska väl börja följa efter T... som ju kommer att leda honom till A, ingen tvekan om det med tanke på hur nära varandra de verkar vara precis där vi slutade. Det sista som hände var väl att T tänkte att han måste gå till ett ställe där han kan se månen, känns inte helt osannolikt att han går till lekplatsen som A sitter och spanar på
Stjärtmes: Omg
blåmesen: (Men de kan väl inte träffas än? Det är ju mer än halva boken kvar?)

Stjärtmes: Hur ska U hitta A om A befinner sig i 1Q?
blåmesen: Jag förställer mig något sånthär: T och A finner varandra och flyr tillsammans med sitt ofödda barn ut ur 1Q-världen
Stjärtmes: Lamt
blåmesen: Hah! Nä, lyckliga slut är väl fint?
Stjärtmes: Befinner sig U också i 1Q? Spelar det någon roll i vilken värld de befinner sig i? Det är typ samma ändå?
blåmesen: Jag vet inte! A verkar inte tro det
Stjärtmes: Vi kanske inte ska fördjupa oss i skillnaderna mellan 1Q och 1984
det känns som ett hopplöst fall
blåmesen: Det gör det... Men kanske kanske att vi kommer att få veta det en vacker dag ändå!
Stjärtmes: Ja, ska vi knyta ihop säcken för den här gången?

fler diskuterade kapitel » 1-6, 13-18, 19-24, 25-31

Bookbirds kreativa processer

Ninni från Bokstaden gav oss fyra frågor om våra kreativa processer. Läs mer här.

How does your work differ from others in your genre?
En av de största skillnaderna är antagligen att vi är två som delar detta utrymme. Vi hjälps åt att inspirera varandra och fylla bloggen med ett innehåll som hade varit omöjligt om vi bloggade separat. Jag tror inte heller att vi hade hållit på i alla dessa år, om vi inte hade bloggat tillsammans.

How does your writing/creative process work? 
Våra skrivprocesser är ganska lika varandra. Det händer att vi skriver ner några korta anteckningar på exempelvis post-it-lappar för att komma ihåg vilka karaktärer som är vilka, men annars skriver vi inläggen direkt i bloggen. Ibland skriver blåmesen noggranna utkast och reviderar en lång tid innan hon slutligen blir nöjd och publicerar, men oftast försöker hon skriva ner sina tankar innan de försvinner. För mig kan det ta flera dagar/veckor/månader innan jag skriver om en bok som jag har läst. Är det en bok med ett innehåll som är svårt att hålla reda på, skriver vi även ner strukturen på boken. När blåmesen läste Cloud atlas gjorde hon en lista med huvudpersoner, deras epok, deras yrke och hur deras historia berättades.

Why do you write or create what you do?
Så här säger blåmesen om detta:
"Bara att prata om bloggandet som en kreativ process gör mig lätt nervös och får mig att känna att jag kanske borde lägga ner, men om pressen kommer från delandet av bloggen så är det också där drivkraften finns: ligger till stor del i kontakten."

Jag håller med. Utan den här bloggen hade jag och blåmesen nog inte haft lika mycket kontakt med varandra. Jag vågar nästan säga att det är tack vare bloggen som vi just nu t ex läser 1Q84 tillsammans. Sedan har vi kontakten med andra likasinnade som också är intresserade av litteratur, det har varit en fantastiskt fin bonus :-) Internet är bäst.

What are you working on at the moment?
Jobbar och jobbar... Vi har båda hur mycket som helst som vi skulle vilja läsa, men vet att det inte kommer att finnas varken tid eller ork till allt i världen. Nu när höstterminen har börjat, kommer blåmesen inte ha så mycket tid över till annat än att plugga, äta och sova. Blåmesen saknar till och med en sänglampa...

För egen del när det gäller bloggen, försöker jag ta fram en slags struktur/schema över framtida inlägg eftersom jag (typ) ligger back med böcker jag läst och vill berätta om, men inte hunnit skriva om. Det kan hända att jag också jobbar på ett citatprojekt, men jag kan inte lova för mycket! Vi kommer att slutföra vårt 1Q84-projekt, så långt är klart.

ur Ljus

Maneter

Molnens vemod. Ett vintrigt ljus redan.

Och sommarens sista ilanddrivna solar 

som blåskimrande maneter på stranden.   

Jag tar dem slemmigt kalla i handen,  

står med en sladdrig sol under himlen - 

och säd glider ut mellan stelnade fingrar. 

Betraktar det homogent uppdelade anlaget, 

en gåtfull enhet av ögon och kön 

och lyssnande mot andra solsystem. 

Gråter du igen. Så åtskilda är vi. 

Längtar efter att åter vara identiska, 

vandra som solar och brännande kön 

över himlen innan allt blir till mörker.

Men molnens drift stannar redan av.

Maneterna blånar förfrusna och små. 

Sommaren flykt sluts inne. 

Jag står med en sladdrig sol under himlen: 

åh att bevara dess fruktbara värme en vinter.

Inger Christensen

⇒ mer poesi på Bookbirds
⇒ Bild av David Teter

Höstsläppslängt 2015

Här är listan med mina mest framemotsedda böcker som kommer ut under hösten, plockade ur Svensk Bokhandels katalog, listade efter utgivningsmånad samt alfabetisk ordning efter titel. Samtliga titlar är länkar till förlagets egna hemsidor. Det blir en himla lång lista för ett enda inlägg, men jag tror det blir bäst så. För tidigare släpplängtsinlägg, tryck här.

Augusti / Redan utkomna
Bära barnet hem av Cilla Naumann (Natur och Kultur)
När hundarna kommer av Jessica Shiefauer (Bonnier Carlsen)
↳ Jag läste Schiefauers Pojkarna två gånger i våras för att den var så bra och har därför höga förväntningar på denna historia om kärlek, besatthet och våld.

Självporträtt (är läpparna på något särskilt sätt när de väntar) av Helena Österlund (Albert Bonniers förlag)

September
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag)
↳ Tack vare Linnea på Bokblomma har jag taggat Khemiris nya bok under princip hela våren. Och nu. Äntligen.
⇒ {Länk till recension på Bookbirds}
De bästa av fiender, del 2 av David B. & J-P. Filiu (Placebo Press)
↳ Länk saknas, men eftersom det står i katalogen att den ska komma ut i september så kommer den väl att göra det. Jag läste del 1 i våras och tyckte att den inledande förklaringen, i serieform, till relationen mellan USA och Mellanöstern var relativt lätt att förstå. Här är en länk till del 1.

Den sommaren av Jillian & Mariko Tamaki (Placebo Press)
↳ Även den här saknar länk (obs samma förlag som titeln ovan). I katalogen beskrivs den som "en lyhörd och mästerlig uppväxtskildring". Kusinerna Rose och Windy står på tröskeln till puberteten, tyngdpunkter och perspektiv förändras när barndomsvärlden får ge efter för något annat. Men vuxenvärlden som de spionerar på verkar inte vara mycket bättre.

Den sårade divan av Karin Johannisson (Albert Bonniers förlag)
Dit ljuset inte når av Annika Thor (Bonnier Carlsen)
Fripassageraren av Christina Wahldén (Rabén & Sjögren)
↳ Första steampunkromanen i en serie av två. Beskrivningen får mig att tänka tillbaka på Eva Ibbotson-äventyren på mellan- och högstadiet.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (Natur och Kultur)
↳ En redan väldigt omskriven bok om att mista sitt livs kärlek och på samma gång bli förälder, och sedan bara några månader senare förlora sin far. Så himla tung, men jag tror också att den är fin.

Lollo av Linna Johansson (Modernista)
Om mörker av Josefine Klougart (Albert Bonniers förlag)
Omänniskor av Kristoffer Svensson & Nanna Johansson (Rabén & Sjögren)
Regnet luktar inte här av David Al-Khamisi (Bokförlaget Atlas)
Skuggsommar av Mia Öström (Gilla böcker)
↳ Annat av Mia Öström på Bookbirds: Den du söker finns inte här (+ citat)

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven (Lilla Piratförlaget)
Vad gör man inte av Maja Hjertzell (Gilla böcker)
Var är Audrey? av Sophie Kinsella (B Wahlströms)
Yuko av Jenny Milewski (Styxx Fantasy)
↳Jag ser på läskiga filmer med skräckblandad förtjusning, med andra ord: Jag säger att jag vill se en skräckfilm men blundar genom större delen av filmen för att det är för läskigt. Jag hoppas nästan att den här romanen är just en sådan skräckfilm att jag måste blunda/lägga ifrån mig den.

Oktober
Bad feminist av Roxane Gay (Albert Bonniers förlag)
Disclaimer av Renée Knight (Etta förlag)
Jag önskar jag hade... av Giovanna Zoboli & Simona Mulazzani (Urax)
↳ Länk saknas. En bilderbok som beskriver djurens olika egenskaper på ett poetiskt och tankfullt sätt. Stort format och fantasifulla bilder = förväntningar på topp!

Levanten av Mircea Cartarescu (Albert Bonniers förlag)
↳ Min historia med Cartarescu sträcker sig långt bakåt, men jag har trots detta inte läst färdigt ett helt verk av honom från pärm till pärm. Detta är en romanversion av ett versepos som räknas bland klassikerna i Rumänien, som innehåller drakar, pirater, luftballonger, serafer och tappra hjältar. Det låter som en helt fantastiskt blandning.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton (Modernista)

November
Kvinnan som matade hundarna av Kristien Hemmerechts (Rámus)
↳ Länk saknas. En fiktiv rekontruktion över en grym händelse i Belgien i form av en monolog från hustrun till pedofilen och mördaren Marc Dutroux. Om hur kärlek gör en blind.

December
Hem till byn av Alexander Mahmoud (Bokförlaget Atlas)
↳ Länk saknas. Om att återvända till platsen där man växte upp och inte liknade någon annan. I ett år skriver Alexander Mahmoud dagbok, om vad platsen har gjort med honom, vem han är idag och vart han är på väg.

Okänd utgivningsmånad
Melorytmia - De tysta noterna av Henrik Evrell, Mattias dellert & Gustaf von Arbin (Parabellum Nord AB Förlag)
↳ Både länk och vidare information saknas. Mina förväntningar baseras endast på omslag och titel i det här fallet.
Nära Nauru - varför vi behöver öar av Anders Källgård (Carlsson Bokförlag)

Mumin och tillvarons gåta

Att läsa om existentiella filosofer är en av mina stora akilleshälar. Jag dras fascinerat till dem, trots att jag vet att de kommer lämna mig med en oumbärlig livskris flera dagar framåt. Våren 2013 läste jag en kurs i just Livets mening som en del i min utbildning och det både hjälpte och stjälpte mig på många vis. Vi behandlade pessimisters tankar lika mycket som optimisters, om att livet å ena sidan är en förbannelse vi inte själva valt att vara en del av och å andra sidan är ett mirakel. Nu var det inte livets mening jag skulle diskutera, utan Jukka Laaarinnes bok Mumin och tillvarons gåta, vilken jag inte längre minns hur jag fann den, men hittade den, det gjorde jag. Hur denna ledde mig till en existentiell avgrund har jag skrivit om i ett tidigare inlägg och det behövs inte upprepas.

Att läsa Mumin och tillvarons gåta gjorde mig både glad och nedstämd. Glad, eftersom Laarinne ger ett nytt djup till karaktärerna i dalen och visar att vi är precis som de, ibland melankoliska, ibland äventyrslystna och ibland vilsna. Jag blir också glad för att Laarinne har läst på och nämner både bland annat Heidegger och de Beauvoir i ett och samma andetag och dessutom jämför Laarinne Sartres Roquentin med Snusmumriken. Men jag blir även nedstämd, eftersom jag insåg att det inte räcker med att ha läst Pappan och havet oräkneliga gånger och Trollkarlens hatt, Trollvinter samt Farlig midsommar ett par gånger var. Mumin och tillvarons gåta smakar säkert bättre om man har läst alla andra böcker också, det känner jag när jag villar bort mig i textstycken om pappans memoarer och önskar mig själv tid till att läsa Mumin, kanske inte idag eller imorgon, men inom en snar framtid. För det tål att sägas att man inte ska avfärda Mumin som barnbok för att den står bland övriga böcker, eftersom Tove Janssons Mumin är mer än ett kryp och samtidigt just endast ett kryp.

Bookbirds läser: 1Q84, tredje boken (kapitel 1-6)

Det har blivit dags för att knyta ihop bokcirkeln för Haruki Murakamis 1Q84-serie. En introduktion till cirkeln och länk till samtliga berörda inlägg hittar du här.

14 september 2015, kl 18.30.
Reviderad konversation. Hög halt av spoilers!

Stjärtmes: Tycker dock inte att 1Q84 del 3 börjar speciellt väl. Så himla tråkigt.
blåmesen: Tycker du inte?
Stjärmes: Först trodde jag att Ushikawa var Komatsu (Tengos redaktör, blåmesens anm.), och då blev jag exalterad. Men vem är han?
blåmesen: Ushikawa är snubben som försökte ge Tengo pengar, "stipendie", i del 2. Beskrivs som äcklig av de flesta.
Stjärtmes: Nu hänger jag med. Det är väl rimligt att Murakami tar in en till spelare när hans andra huvudkaraktärer har blivit helt PASSIVA.
blåmesen: Helt sant att Ushikawa är den som är mest igång såhär i början. Aomame sitter i sin 'under jorden'-lägenhet och väntar på att Tengo ska dyka upp igen, och Tengo sitter vid sin fars sjukbädd och väntar på nåt som han inte riktigt vet vad det är

Stjärtmes: Är det typiskt att Aomame, som förut var stark och självständig, FALLER för en man hon inte träffat på jättelänge och typ helt ändrar sin plan bara för att få se honom igen? Och tycker att det är okej dessutom. Jag tycker att det är orimligt
blåmesen: Jag vet inte om jag tycker att hon var så stark före, hon kände väl sig ganska ensam och att tillvaron saknade mening? Men visst känns det lite konstigt att hon nu bara sitter där... Är det inte så att Murakamis karaktärer ofta är ganska enstöriga av sig?
Stjärtmes: jo, men skulle A göra något sådant? Är T så betydelsefull?
blåmesen: Han skriver ju att hon trivs bra med sitt eremitliv... Men jag förstår det inte riktigt heller. Jag har nog slutat vänta mig att Ms karaktärer ska bete sig på ett sätt som jag skulle kalla normalt eller trovärdigt

Stjärtmes: Murakami kanske vill göra A mänsklig? (Om vi inte hade bokcirklat hade jag nog slutat läsa för länge sedan.
blåmesen: Jag känner faktiskt inte alls likadant! Jag tyckte det kändes både spännande och hemtamt att få komma tillbaka in i Murakami-världen.
Stjärtmes: Jag hade önskat att Murakami tagit upp spänningen från där han avslutade den i andra delen.)
blåmesen: Hur mänskligt är det att isolera sig helt och bara träna, äta, sova och sitta och spana på en lekplats?
(Stjärtmes: Nu var det lite som att han på något sätt började om på nytt, fast i en annan ände?)
Stjärtmes: jag menar, att hon fick typ känslor, för en annan person som inte var en tjejkompis

Stjärtmes: jag hoppas att det händer något snart
blåmesen: Det tror jag! Om inte annat har vi ju den mystiska NHK-mannen. Tror du det är Ushikawa?
Stjärtmes: Läskigt om det är han! Men inte helt otroligt.
blåmesen: Inte för att jag riktigt kan förstå hur han skulle ha hittat As gömställe
Stjärtmes: det kanske är så han jobbar
blåmesen: Han är ju hur som helst inte någon som skulle hålla sig för god för att gå och skrika utanför folks dörrar
Stjärtmes: åå okej, nu har du trissat upp spänningen! Bra.
blåmesen: Tycker att införandet av U som huvudperson är ett spänningsmoment i sig!

Stjärtmes: En annan grej jag irriterar mig på är Murakamis ever so complimentary beskrivningar av kvinnor.
blåmesen: Något speciellt fall du tänkte på?
Stjärtmesen: Ja, på sidan 53 (fungerar i både inbunden- och pocketupplaga, b:s anm.) där Tengo ser en kvinna han hade kunnat tänka sig ligga med (en av sjuksystrarna som vårdar Ts pappa, b:s anm)? Himla detaljerad bild.
blåmesen: Är inte relevansen i den beskrivningen just att han träffar (minst) en trevlig och snygg sjuksköterska, men liksom inte kan få sig själv att bli intresserad eftersom han bara tänker på A?
Stjärtmes: Men han har väl inte sett A sen de var pyttesmå? T är så himla sexuell.
blåmesen: Han såg ju ...dota? (har så svårt för hans begreppsvärld ibland)-A i luftpuppan i pappans sjukrum
Stjärtmes: Var inte hon pytteliten? Eller var hon vuxen?
blåmesen: Det var barnversionen. Men det verkar väl heller inte vara ett rent sexuellt intresse.
Stjärtmes: jag tycker ändå att det var en omotiverad beskrivning

blåmesen: Jo, det finns i och för sig ett gäng sådana. Det har väl varit både omständliga beskrivningar av As träning och någons matlagning och kanske någon musik också på sistone?
Stjärtmes: Ja, den där sinfoniettan igen ... Hur kom hon att tänka på den?
blåmesen: Var det inte bara något hon brukat träna till tidigare?
Stjärtmes: Det var väl något som T brukade lyssna på också? Jag kopplade Sinfoniettan till honom
blåmesen: Det stämmer att T också lyssnar på den...

blåmesen: Det känns som att det kanske är meningen att man ska läsa de tre böckerna i en följd? Det är lite svårt att hålla koll på allt. Eller är det som vanligt meningen att det ska finnas lösa och/eller otydliga trådar? Jag läste gamla blogginlägg för att fräscha upp minnet och slogs av hur kritiska vi låter bitvis. Kan helt ärligt säga att jag tyckte första sex kapitlen i den här delen var bra läsning!
Stjärtmes: Jag var ju superexalterad när jag började läsa den, men sen var det ju bara en A som ville vänta och T som också väntade på något. Och U kom inte heller någon vart konkret, hans teorier är dock väldigt pricksäkra.
blåmesen: Ja... vi får väl se hur lång tid det tar innan det händer något, typ innan NHK-mannen lyckas stjälpa saker över ända. Jag undrar också vad som kommer att hända när året tar slut. De befinner ju sig i 1Q84. Vad händer på nyårsnatten då? (Vet att boken slutar då, men ändå)
Stjärtmes: Ja. A får ju vara i lägenheten tills dess. SEN DÅ? Tänk om trilogin slutar öppet. Typiskt.

Stjärtmes: Men det här att T skriver på ett eget luftpuppan-manus?
blåmesen: Ja, det är kanske lite konstigt? Ett tag trodde jag ju att hela 1Q-serien kommer att visa sig vara Ts eget verk, men det känns ganska orimligt i det här skedet
Stjärtmes: Mm, just det. Vad bra det hade varit!
blåmesen: Det är ju lite otydligt vad som är verkligt och vad som är... 1Q. Det hade varit häftigt, men samtidigt: Sjukt egotrippad författare T hade varit.
Stjärtmes: Som dessutom porträtterar sig själv som en med dåligt självförtroende.Har alla hans karaktärer dåligt självförtroende?
blåmesen: Eller gör han det? Det är väl mer U som har dåligt självförtroende? T är ju t ex medveten om att han är bra på sitt jobb, eller vänta, det är de kanske allihop.
Stjärtmes: T kanske är mer medelmåttig iofs. T beskriver inte sitt utseende lika mycket som han beskriver sina kvinnor

Stjärtmes: Ja, det är väl bara att bita ihop och hoppas att något händer. Men ingen av dem kan väl dö? De har väl egna kapitel hela vägen? (hehe)
blåmesen: Det är det. Jag är inte modstulen - U kommer att se till att något händer. Man får ju förresten inte göra så men... läser man innehållsförteckningen så är det sista kapitlet "Tengo OCH Aomame:" Är inte det spännande så vet jag inte vad som är det. (Vi kommer att dö samtidigt..? Eller kommer de bara att lämna 1Q84 tillsammans?)
Stjärtmes: oj. ja. Försvinner in i solnedgången - end scene.
blåmesen: Mindre Murakamiskt blir det knappt? (Hoppas jag har fel)
Stjärtmes: (dog de eller gick de bara ut á la astrid lindgren?)
blåmesen: Aha! Den sortens öppet slut?
Stjärtmes: NÅJA. har du något att tillägga? Det känns som att det bara är jag som har luftat mina irritationer
blåmesen: Inte direkt. Jag är som sagt ganska taggad fortfarande!
Stjärtmes: Skönt att någon av oss är det.

fler diskuterade kapitel » 7-12, 13-18, 19-24, 25-31