Jag förstår knappt någonting, utan använder baksidetexten som ledsagare, likt en sjöman läser stjärnorna för att hitta hem. Men Viktor Johanssons språk, måste jag säga, är förbannat vackert.
En dag fanns inga lärare, en dag var uppslagsverken i bitar och ingenting hängde ihop i långa kedjor. Inte naturen och inte historien. Vi har varit tvungna att fylla i luckorna med egna länkar. Vi leker att du är glappet mellan istiden och glödlampan, Mira, jag stoppar in dig i kartböcker och biblar. Jag stoppar in dig i alla berättelser. Vardu ljus.
Eterneller är en poetiskt postapokalyptisk berättelse i rymden och handlar lite om fyra flickor som på något sätt fastnat i tiden och hamnat fel, men den handlar också om att släppa taget om någonting som inte längre finns kvar och söka efter någonting som innehåller liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar