Hade den här boken inte varit sann hade jag avfärdat den som alltför osannolik. Nu går inte det. Sabine Dardenne är ingen författarinna, eller ens någorlunda hygglig skribent. Även om hon varit en fullfjädrad skribent hade hon kanske inte kunnat formulera sin historia på ett sätt som gjort det möjligt att leva sig in i hennes situation. Hon håller läsaren på armlängds avstånd hela boken igenom i ett förståeligt försök att få behålla en gnutta av sig själv. Jag grämer mig lite för att hon inte tagit hjälp av en professionell författare, resultatet hade kunnat bli häpnandsväckande otäckt, men förstår också att detta gjort arbetet med boken tusen gånger svårare för henne.
Det är trots allt otroligt modigt och starkt av henne att, åtta år senare, återuppleva de 80 dagar i fångenskap hos en pervers psykopat som antagligen kommit att prägla hennes liv. Man kommer henne inte riktigt in på livet men det lyser igeom att hon är en riktig överlevare som på ett beundradsvärt sätt höll sig vid liv och tog sig på fötter igen. Det faktum att det obehagliga händelseförloppet i boken en gång ägde rum på riktigt, och Sabines överlevnadsinstinkt gör att sträckläsningsvarning utfärdas för den här lättlästa, slarviga boken.
Något litterärt mästerverk är det inte, och den bristfälliga textkvalitéen skiner ofta igenom. Jag vet inte om jag är inne i ett negativt synsätt i min läsning för tillfället, men jag tänker inte rekommendera boken. Det fasansfulla och sjuka är visserligen på något sätt intressant, men det här är knappt en bok. Snarare en hög med bokstäver.
Den här boken påbörjade jag, men kunde inte läsa klart den. Läste bara en liten bit. Har så svårt att läsa sådana här böcker numera, när jag är mamma.
SvaraRaderaJag var nog som dig förr också. Gick bara in på biblioteket och tog ett par böcker. Hade ingen lista med mig. Läste sällan efter någon lista. Numera har jag ofta med mig en lista. Men det händer i alla fall att jag tar några oplanerade böcker med mig. Men jag följe inte listan det minsta slaviskt närjag ska läsa. Jag läser det jag har lust med!
Jag satt just och googla efter denna boken eftersom jag inte kom ihåg vad den hette. Det är lite roligt att läsa din recension om den då jag håller med om hennes sätt att skriva och att hon håller en på avstånd. Men tvärtemot dig så tycker jag att det är vad som gör denna boken läsvärd. Gentemot andra självbiografier så känns det inte som att det går ut på att skriva en bok där de vidriga bitarna ska beskrivas i minsta detalj. Den berättas ur ett barns perspektiv och det känns lite som ett barn som skriver. En av de ärligaste böckerna jag någonsin har läst tror jag.
SvaraRaderaMen glad att jag trilla in här:) En bra blogg som jag ska börja kika in på emellanåt! Och kanske kommentera inlägg som det inte gått drygt två år sedan du skrev!