Andromeda

En ung kvinna praktiserar på ett välrenommerat bokförlag. En ärlig kommentar om en nyutgiven bok till rätt person leder henne till en anställning och nya arbetsuppgifter som ingen praktikant annars ens skulle få ta i med händerna. Det blir ett nära samarbete med den äldre chefredaktören Gunnar och hans utgivning under serien Andromeda. Han pratar om den nya tiden som styrs av kapitalismen och hur ingen längre tänker kvalitet framför kvantitet; böcker ska säljas, innehållet spelar mindre roll. Andromeda, som tidigare ansetts höglitterärt, är en av få instanser som håller kvar den gamla andan.

De andra som började tidigare än henne men som helt plötsligt står under henne ser på henne med avund, men under Gunnars vingar kan ingen röra henne. Det blir intimt men fortfarande på en vänskaplig nivå med en spänning; Gunnar är gift med en kvinna som verkar vara hans raka motsats. Både Gunnar och den unga kvinnan har gjort en klassresa. Kanske är det det han ser i henne, som han ser i sig själv, men deras relation definieras aldrig, inget sägs rakt ut mer än att han är chef och hon är hans anställda.

Årets första utlästa bok är en roman som lämnar mitt hjärta itu på flera plan. Det är en olycklig kärlekshistoria och Gunnars tankar är en sorglig insikt om samtiden, det drabbade mig verkligen. Ordet kvalitet får bli ett av ledstjärnorna det här året och förhoppningsvis framgent. Jag kände redan när jag sammanställde förra årets läsår att det jag saknade var substans. 

Therese Bohman har varit på min läslista sedan debuten 2010, men nu stod stjärnorna så att säga i linje. Jag hade åkt till mina hemtrakter över nyår för återhämtning och återträffar och med i bagaget fanns bland annat Andromeda, en tunn liten historia (men o så stor i sin litenhet) som jag hade fått av en vän i födelsedagspresent. Jag försökte dra ut på det, men liksom livet, tar böcker slut. Jag har tänkt på den sedan dess.